Arkiv för 22 04 2012

Det är ju han som väljer ”fel” hela tiden.

När man tittar på alla dessa val som Reinfeldt gjort så ter det sig ganska komiskt hur många av Reinfeldts val som inte har hållt måttet. De gör det väldigt lätt för sig när de låter den avgående personen bära hundhuvudet för misslyckanden som vilar på flera personer. Ok Arkelsten har inte riktigt stått upp till förväntningarna, men har hon fått den interna uppbackningen för att klara sitt uppdrag ?

Reinfeldt har byggt den politiska strukturen runt honom där varje ministerpost och andra viktiga positioner har vattentäta skott. Som en båt som skall hålla sig flytande så håller man kursen i den politiska rikningen man satt upp. Smäller ett av de vattentäta skotten så flyter fortfarande båten om än i långsammare takt tills man reparerat det skadade skottet, och får upp farten igen.

Samtidigt står kapten Reinfeldt uppe på däck och spanar ut över horizonten och kollar på den politiska kompassen för att se att kursen ligger rätt. Han deltar inte i reparationsarbetet för att få båten hel igen utan håller distansen så att han inte associeras med skadorna som skett. Den rena vita uniformen får inte bli sketen och det är sällan han tar emot besök för representanter för allmänheten som valt honom.

Så vad kan man säga om Fredriks nya val som partisekreterare, Kent Persson ? Jag har härjat en del i kommentatorsfältet hos just Kent Persson som går tillbaka till 2008, jag har väl inte direkt sagt så mycket om privatpersonen Kent Persson men dock en hel del om hans sätt att föra politik. Jag är inte den som skall tycka om moderaterna valt en person som de anser är bra. Jag får väl anta att Reinfeldt själv tycker att han gjort ett bra val. Men med tanke på hur ofta han får byta ut personer så kan man fundera på Reinfeldts roll som ledare och hur hans fingertoppskänsla är utvecklad.

Vanligtvis väljs en partisekreterare på demokratiska vägar i partierna. På detta sätt har man möjlighet att få fram en person som har ett majoritetsstöd i partiet. Det är väldigt viktigt att ha denna förankringen för att kunna synliggöra politiken för potentiella människor. Det är jättesvårt att veta om Kent Persson har denna förankringen i det egna partiet.

Tittar man lokalt i Örebro där Kent Persson varit i kommunpolitiken, där finns det mycket att fundera över för samtidigt som han verkar lyfta fram positiva saker om miljöpartiet så har han inga djupare sympatier för Centern eller Kristdemokraterna som valde att lämna det samarbete de hade med M,Fp och Mp i Örebro för att bilda majoritet i kommunhuset tillsammans med Socialdemokraterna som är extremt starka i Örebro med cirka 40 % mot Moderaternas 20 %.

Det finns en stor risk att Kent Persson bär med sig den antipartien till just Kd och C vilket kan bidra till att alliansen vittrar sönder. Något som är intressant att se när det gäller kommunpolitiken i Örebro handlar om vilka val som Socialdemokraterna med Baastad vid rodret tog efter omvalet 2011.

De hade en grundsyn att knuta samman ett samarbete som vilade på en majoritet. De hittade samarbetet med C och Kd men de var tvungna att släppa Vänsterpartiet som traditionellt sätt är samarbetspartner. Jag ser en sådan lösning som genial så som det blev där. För det handlar om tre partier som inte sitter och gullar med varann och uttrycker hur mycket de trivs med varann. De sätter sig ner, hittar gemensamma nämnare och sätter upp en linje för resten av tiden fram till nästa val.

Ingen av parterna sitter och styr med deras förstaval som partner men de har majoriteten och i nästa kommunval kan allting förändras och mandatet efter nästa val ser helt annorlunda ut.

Jag kan mycket väl tänka mig en regeringsbildning efter valet som handlar om att Socialdemokraterna om de har initiativet på sin sida har som grundsyn att knuta ihop en regeringsbildning som handlar om att man har majoriteten under sitt eget tak. Men här kommer en fråga i ljuset som måste tas itu med. Om alliansen blir det mindre blocket när de ställs mot de tre rödgröna partierna kan då vilket parti som helst på alliansen ställas till förfogande att förhandla med rödgröna sidan för att kanske bli en del i en 4 årig regeringsställning ?

Naturligtvis är det förutsatt att Sd ligger som teoretisk vågmästare. Jag menar att det borde finnas en fri parti klausul i Alliansens samarbete där partierna får agera enskilt om man inte själva har majoriteten inom Alliansen.

Det kan ju finnas en situation där Alliansen som mindre minoritet än de tre rödgröna partierna säger att de Rödgröna partierna måste prata med Alliansen och får inte prata med de enskilda partierna där.

Jag har funderat över Anders Borgs retoriska grepp som handlar om att han ”kräver” svar från sossarna hur de skall göra med samarbetet inför valet 2014. Han är inte i en position att kräva någonting från andra partier som om han skulle toppstyra dem. Naturligtvis är moderaternas våta dröm att Rödgröna samarbetet liknande den varianten inför 2010 års val uppstår igen 2014 för då kan Alliansen antagligen vinna valet igen.

Jag tror inte att partierna till vänster om Alliansen är så dumma att de upprepar samma fel som de gjorde 2010, det viktiga är att leverera en konkret politik som människor vill ha. Om vänstersidan av politiken ger ett sådant bud till väljaren, tre olika förslag till väljarna ett från vardera V, Mp och S så ger man väljarna rätten att få välja själv.

Detta kommer att stå mot ett alternativ där inget av de fyra allianspartierna går till val på egen politik utan man måste ta ställning för eller emot alliansbudet. Det ironiska här handlar om iallafall två partier i Fp och C som påstår att de själva står för frihet men ingen som gillar deras syn på frihet kan välja att rösta på ett fritt Centerparti eller Folkparti som då har ett politiskt mandat där man prata med vilket parti som helst för att få så mycket riktig politik där deras politiska hjärtefrågor förändras till lagar.

Både Centrerpartiet och Folkpartiet borde ha mer integritet som partier där man går ut och säger att visst vi föredrar att samarbeta med allianspartierna först men får vi inte igenom tillräckligt mycket politik så vänder vi oss till vänster. Även ifall man i praktiken inte kommer att ha mycket överrenskommelser med vänstersidan av politiken så får man ändå en position där moderaterna tvingas att ge ett tillräckligt bra bud till Centern och Folkpartiet och att det aldrig är 100% självklart att Alliansen skall komma överens.

Och här kommer jag tillbaka till den sammansättningen som finns i kommunhuset i Örebro. Det är sossarna, Centern och Kristdemokraterna som styr. Det borde finnas en frihet bland allianssidans partier att bilda regeringsalternativ med S och Mp för att ha en majoritet 4 år frammåt och då talar jag inte om att sossarna som enskilt parti med kanske i bästa fall får runt 35 % i valet sitter på alla ministerposter utan att de partier man väljer att knuta upp sig med också får vara med och ha ministrar.

Kent Persson har ingen lätt uppgift framför sig. Det handlar inte längre om att sälja blå politik inpacketerat i rött papper med gröna band. Politiken är känd nu och verkar ute i samhället så man kan inte dölja den politiken på ett trevligt och glattigt sätt. De vackra orden räcker inte, siffertrixandet fungerar inte längre för folk ser hur politiken har förändrat deras vardag. Hur säljer man en produkt till väljarna som är upppackad prövad och som blivit sliten och ganska begagnad ? Vad finns det nya och det friska ?

Det är där som problemformuleringen har sin start.

Det finns ju faktiskt ingenting som hindrar Paulina från att starta ett ship to Syria om hon anser att det behövs.

Paulina Neuding chefredaktör för tidningen Neo anser att det behövs ett ”ship to Syria” så är det bara att sätta igång. Det finns ju ingenting som hindrar henne eller tidningen Neo att dra igång politisk aktivism som har till syfte att förändra situationen i Syrien.

Så vad säger du Paulina, varför inget Ship to Syria ?

Situationen i Syrien är extremt komplicerad. Den hänger till viss del ihop med sanktionerna som riktades mot Libyen. I den skriften ansåg Ryssarna – rätt eller fel – att västländerna som ingick i den militära aktionen mot Libyen gick utanför det mandat som Ryssarna tillsammans med Kina gått med på.

Detta blev som resultat att Ryssarna och Kina inte var intresserade av att vara med och sanktionera ett Libyen liknande mandat för Syrien för att man var rädd att de stridande parterna skulle frångå det som stod i sanktionstexten. Det var ju faktist så till exempel att fransmännen skickade vapnen till sidan som stred mot Khadaffi. Det kan ju verka som en struntsak i den situationen som det hände men det gav Ryssarna ett argument för att stoppa sanktioner.

Hon skriver att i tisdags dödades 67 personer i Syrien. Tänk om situationen hade varit annorlunda ifall Västländerna som deltog i den militära operationen i Libyen hade hållt sig till FN mandatet till punkt och prickar. Då hade det varit svårare för Ryssland och Kina att blockera sanktioner mot Syrien.

Visst de hade säkert hittat på andra argument för att blockera santioner mot Syrien men med argument som inte handlade om vad västländerna gjorde vid sidan av FN mandatet i Libyen.

Det är inget nytt att försöka bryta blockarder utanför den Palestinska kusten. I modern historia kan man börja räkna tillbaka till 1934 när judiska illegala immigranter försöker ta sig in it Brittiska Palestinska territoriet.

Om det var olagligt då, vilken rätt hävdar man för att bryta igenom en blockard och olagligt ta sig in i ett land ?

Ship to Gaza ha redan ägt rum flera gånger om den mest noterbara resan var 1947 och då hette skeppet S/S Exodus, på båten fanns det judiska flyktingar som överlevt förintelsen men de saknade inresetillstånd. Initiativet till denna variant av ”Ship to Gaza” organiserades av den judiska politiska rörelsen Haganah och skeppets kapten tillhörde Haganahs militanta gren Palmach.

Till skillnad från Ship to Gaza så bordade inte britterna fartyget på internationellt vatten men de var tvungna att ta kontroll över skeppet med våld, ett våld som dödade 3 passagerare. Alla passagerarna deporterades.

Nu tror inte jag att Paulina någonsin kommer att läsa detta, men man kan undra hur en jurist som hon skulle resonera runt legaliteten i att bryta lagar för att ta sig in i ett land illegalt.

När är det rätt att göra olagliga försök att bryta blockarder utanför Palestinas kust ? Är det mer rätt att göra det 1947 jämfört med 2012 ?



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.