Det skulle tydligen bli en lögndetektorn granskar artikel där man lyfte fram att Jonas Sjöstedt ”jonglerar med siffrorna”.
Nu är detta en artikel som legat uppe i ett dygn ungefär där journalisten ringt SCB och sedan har han kort konstaterat att siffrorna inte stämmer som Sjöstedt använder i sitt tal. Men det slutar inte där. Nedanför journalistens korta artikel står det ett svar från Vänsterpartiets talesperson där man exakt redovisar var man fått siffrorna ifrån. Det är i gråskrift och jag antar att den biten av artikeln var inte där från början. Där förklarar man klart och tydligt hur man har fått fram siffran.
Alltså journalister skall väl kunna sitt jobb. Dvs att man går in i materialet och försöker ta reda på var siffrorna kommer ifrån. Det hade säkert gått att fråga pressansvarig på vänsterpartiet om hur de räknat, tagit del av detta och sedan kanske checka av med ansvarig på SCB ?
Nu gjorde det inte så och istället fick de en rättelse på halsen som helt punkterar den ytliga journalistiska granskningen.
———————
Uppdatering. Aftonbladet har plockat ner artikeln vilket är förståeligt med tanke på hur dålig den var ur journalistiskt granskande synvinkel. Jag letade efter en cachad version av artikeln men den är tydligen helt suddad. Hittar dock Twitterfeedback på artikeln.
Jag såg att aftonbladet hade gjort en enkät när det gäller frågor om LO och framtiden. Alltså de är ju lite bombastiska i rubriken och snackar om att LO vill bli friare från socialdemokraterna. Man vet inte hur urvalet ser ut. Det var kongressombud och besökare på LO Kongressen. Sedan vet man inte hur många som struntade i att fylla i aftonbladets enkät.
Låt oss behandla det som en typ av fakta, att till exempel en tredjedel vill lätta på banden mellan LO och Socialdemokraterna, hade det varit den allmäna meningen i LO bland deras medlemmar att en tredjedel vill lätta på banden då är det ändå för få för att kunna skapa den förändringen.
Tittar man på VALU 2010 så kan man se att 51 % +/- felmarginaler röstade sosse av LO medlemmarna. Det är en siffra att beakta och jag tror inte att svängningarna har blivit så dramatiska på två år. Jag har större förtroende för VALU undersökningar jämfört med aftonbladets hemsnickeri.
Det skall bli intressant att se vad den nya PSUn för maj kommer att visa för maj 2012. De senaste 2 åren så pendlar stödet för socialdemokratin bland LO medlemmar runt 50 %.
Här kommer poängen med bloggposten.
Om LOs medlemmar önskar att klippa banden med Socialdemokraterna då kommer också detta att hända. Om man är en anhängare till att banden skall klippas så skulle jag rekommendera att inte låta LOs medlemmar bestämma detta med tanke på det 50 % stödet som finns bland deras medlemmar. Då kanske man får göra som Aftonbladet. Man gör hemmasnickrade enkäter och skriver artiklar om en fråga som verkar vara helt död bland LO medlemmarna.
Jag vet att alliansen och moderaterna har drivit på när det gäller denna frågan med argument som att medlemmarna inte skall tvingas att bli associerade med sossarna eller andra argument att majoriteten i LO inte skall behöva skjuta till pengar till socialdemokraterna när det är dags för val. Om detta är viktiga frågor från allianssidan kanske flerar av alliansvännerna borde bli medlemmar i LO så att de kan vara med och påverka deras organisation.
Man kan också lägga in i sammanhanget att Moderaterna skall inte snacka när det gäller bidrag till den egna partikassan. Det tycker inte om transparens när det gäller donationer till det egna partiet. Folk som röstar på Moderaterna får inte veta vilka personer, intresseorganistioner eller företag som donerar pengar till dem. Så den dörren måste det sopas framför innan man kan börja att ifrågasätta att LO helt öppet bidrar med pengar till Socialdemokraterna när det är dags med val till kommun, landting och riksdag.
Personligen så stör jag mig inte på det att LO stödjer Socialdemokraterna, det görs öppet och om jag som väljare inte tycker om att detta sker då kan jag alltid rösta på ett annat parti. LO har medlemmar och om medlemmarna bestämmer att det är dags att ta ett steg bort från Socialdemokraterna då har jag ingen egentlig åsikt om detta. Det är deras organisation och de får forma denna organisation så att den tjänar medlemmarna på ett sätt som de anser passar dem bäst.
Jag fattar inte riktigt detta. Så fort någonting ter sig att vara lite positivt då dyker Lena Mellin upp och serverar den negativa vinkeln.
Först konstaterar hon att rödgröna blocket är störst för att Centern ligger på 3,9 % i mätningen och hon bortser helt och hållet från felmarginaler och hon har aldrig tidigare räknat på detta sättet när Kd legat rejält under 4 % strecket i mätningarna månad efter månad efter månad.
Hon konstaterar sedan att det inte finns en rödgrönt alternativ därför att partierna inte ämnar att ta fram ett bud till väljarna så rödgröna uppstår igen som alliansen light.
Politik handlar om att vara tydlig och förklara saker på ett sätt så att folk förstår och tycker det är en bra politik. Det stora problemet som de tre dvärgarna på allianssidan lider av är att de kan inte profilera sig, de kan inte nå ut till väljarna och säga att vår politik står för vissa saker utan det handlar om att propagera för ett partiprogram som gäller för alla fyra partierna.
Ett parti måste våga stå på sina egna ben och våga tro att väljarna anser att det går att rösta på partiet. Röstar man då på ett parti som inte är bundet i allianser betyder detta att de har fritt mandat att förhandla med vilken part som helst på den politiska skalan om de får igenom egen politik.
Jag tycker det är bättre att partier som skall bilda regering kommer till förhandlingsbordet med sitt eget mandat från valet och med den utgångspunkten sätter man sig ner och förhandlar med andra partier om hur makten skall fördelas.
Det skapar en helt annan dynamik i det politiska klimatet om alla tre partier på rödgröna sidan har rätt att göra uppgörelser med alla partier i riksdagen beroende på vilken fråga det handlar om. Man sitter inte fast i ett politiskt block där man kompromissar till absurdum bara för att man skall vara överrens. Då kommer man inte i situationer där ett litet parti som Kd kan blockera beslut som egentligen har majoritetsstöd i riksdagen, exempelvis detta med tvångssteriliseringar vid könsbyte.
Att vara i ett politiskt block skapar enighet men det skapar också anonymitet där partiets egen profilering blir helt åsidosatt av väljaren därför att det kommer aldrig gälla i en valsituation. Då är det bättre att få vara sitt eget parti och ha sina egna idéer om politiken på gott och ont.
Det verkar som att det är många som reagerar på att en ”röd” tidning är så kritisk mot socialdemokratin, men då måste man komma ihåg att det finns en ledarsida på aftonbladet som skall vara S märkt har jag hört, Lena Mellin är inte en av de skribenterna utan hon är lite frifräsare vid sidan av så att säga.
Så man kan nästan säga att den S-märkta ledarsidan är inbäddade journalister på en tidning vars färg är svår att tolka politiskt.
När jag läser Aftonbladets artikel som Jonas Sjöstedt som handlar om att han bor på en väldigt exklusiv adress så funderar jag på vilka reaktioner man vill framkalla hos läsaren. Är det verkligen viktigt att en vänsterpartist i detta fall bor på ett ställe som är traditionellt borgerligt ?
Någonstans på vägen handlar det om att jämka samman. De är två, han och frugan och det handlar om att få ihop livspusslet efter bästa förmåga. Nu har de hittat denna lösningen och så är det inte mer med det. Skall Jonas sitta där vid köksbordet i samtal med frugan och säga,” – Där kan vi inte bo, det är för få som röstar vänster i det området. Jag måste tänka på min image som politiskt aktiv”.
Jag menar, det blir så himla fånigt. I grund och botten så handlar inte den artikeln ens om politik, det handlar om saker bortom sakpolitiken och tydligen är det detta som aftonbladet tror är det som folk vill läsa om.
Aftonbladet är ju knappast kända för att vara intresserade av sakpolitik utan om saker om politikerna som inte har med själva politiken att göra.
Jag skriver detta delvis som ett svar till piratpartistenLaakso, men också för att bredda resonemanget kring Juholts så kallade fusk när det gäller hans ersättning för boende. Till min hjälp tar jag ord som Annie Lööf har skrivit en av NSDs artiklar.
Laakso kommer till försvar för aftonbladet och pekar på att Aftonbladet dubbelkollade med myndigheten innan de konfronterade Juholt och sedan klappar han de kritiska bloggande sossarna på huvudet för att de riktar kritik mot Aftonbladets beteende. Jag kan tänka mig att när en journalist som Laakso nämner ringer till myndigheterna och de berättar hur reglerna ligger till så sitter denna myndighetsperson i en sitation nästan upplever det som när JanneJosefsson ringer och vill prata. Det vet inte vad det handlar om till en början när man har journalisten på tråden men man vet tusan att om man lämnar fel uppgifter kan man få mycket skit för det. När Aftonbladet senare tar nästa steg och konfronterar Juholt, så blir det också en ”Janne Josefsson” där de säger att de kollat reglerna och säger att Juholt gjort fel. Juholt har ingen avsikt att tvivla på att journalisterna har gjort en grundligt arbete med att kolla fakta, som de konfronterar honom med och han säger ganska snabbt att han gjort fel och felen skall ågärdas.
Några dagar senare när åklagare Björn Ericson kan konstatera att inga brott begåtts för att ”det saknas regler för privat hyrda lägenheter för riksdagsledamöterna” men då är drevet mot Juholt redan på väg mot andra saker och det underblåses av de egna partimedlemmarna i socialdemokraterna. Som jag skrev i förra bloggposten, Juholt är ingen Ceasar men det finns en massa Brutus i socialdemokratiska toppskiktet. För dem som inte förstår vad jag pratar om så placerar jag ett klipp här med mästaren på vita duken Marlon Brando gestaltar Markus Antonius och böjer sig över Ceasars kropp och förbannar sveket från senatorerna och speciellt Brutus som Ceasar såg som en nära vän.
Men det är inte den informationen som en myndighetsperson ger till Aftonbladet som gäller utan vilken information som rikdagsförvaltningen ger till riksdagsledamöterna. Det är den informationen från riksdagsförvaltningen som måste vara korrekt sedan kan inte riksdagsmännen göra mer än att följa de regler så som de beskriver att reglerna skall vara. Det är riksdagsförvaltningens uppgift att se till att de ger ut rätt information både till Aftonbladet när de ringer och riksdagsledamöterna. Detta uppdraget har riksdagsförvaltningen.
Det är inte meningen att riksdagsmännen skall tvivla på att riksdagsförvaltningen klarar sitt uppdrag och ger riksdagsmännen rätt information när det gäller regler. De skall inte behöva dubbelkolla och sakna tillit till att de har förmågan att ge dem rätt information.
Annie Lööf var utsatt för ett mini drev med anledning av hennes kandidatur till partiledarposten hon skrev dessa rader i början av september, Detta berättade riksdagsförvaltningen för henne angående reglerna för boende.
Notera att rådet från riksdagsförvaltningen blir att hon kunde välja att ta hela ersättningen eller halva.
Detta är inte glasklara regler, men som riksdagsmän måste de lita på att de får rätt råd från riksdagsförvaltningen, det är deras jobb att kunna reglerna.
Vi vet idag att reglerna inte var tydliga så frågan är ganska enkel. Hur kunde Aftonbladets reportrar tro att reglerna var tydliga ?
Aftonbladet tar inget ansvar för ifall informationen de publicerar är fakta eller sanning. Vad som är högsta prioritet för dem är att få verksamheten att gå ihop och att tjäna pengar på att producera artiklar som människor vill läsa. De viktiga för dem är att ha ”ryggen fri” när de påstår saker. Om det så är en anonym ledande sosse som säger någonting om Juholt och tjänar några tusenlappar på det eller att Aftonbladet ringer någon myndighetsperson som förklarar hur reglerna ser ut då har de någon att hänvisa till och därmed kan de använda detta när de konfronterar Juholt.
Vad de borde gjort är att ha en juridiskt kunnig person som gick in och kolla lagtexten för att bedöma hur reglerna ser ut och om det är luddigt formulerat då hade man kunnat gå vidare och få klarhet i vad det är som gäller. Men risken är ju att man förstör ett ”scoop” och därmed missar att sälja historien. Kanske Juholt borde pröva att stämma aftonbladet för att se om han kan ta ifrån dem pengarna som de tjänat på detta scoop vilket i förlängningen kan göra att aftonbladet tvingas ställa högre krav på sina efterforskningar i fortsättningen för att det helt enkelt inte är lönsamt att skriva artiklar som är grundade på undermåligt journalistiskt hantverk.
Bildspråket är viktigt och att slipa på sin image är viktigt för en politiker, det ger oftast bättre skjuts i opinionen att delta i ett lekprogam där det handlar om att sitta där och vara trevlig. När Bildt var gäst hos Skavlvan så tror jag att han tycker att han drog en nitlott. Det blev nog mer politiskt än han kunde förutspått något som man inte önskar som politiker i den typ av pratshower. Han skrev en bloggpost där han inte riktigt tyckte att det journalistiska efterspelet var särskilt bra. Alliansfritt har knutit samman poster där Reinfeldt kramar barn och är snäll mot barnen. Det är väl inget fel i sig att dessa barn tycker om Fredrik men hoppas verkligen att folk väljer politiskt parti efter att ha övervägt politiken istället för att de ser trevliga ut på bild.
Den som tror att bildpråket inte betyder någonting talar antagligen inte sanning. Det är jätteviktig att bli associerad med rätt sammanhang som politiker för att kanske vinna en eller annan röst. Därför är det självklart att inte Vänstern och Socialdemokraternas ledare inte önskade stå brevid Åkesson i debatten för någon vecka sedan.
Jag hoppas att politiken får handla om politiska sakfrågor och mindre om bilder och ickepolitiska frågor knutet till politikerna.
För någon vecka sedan skrev jag om Juholt när drevet sattes igång där jag beskrev Juholt som en dyngspridare som pratade om att ge barnen vingar men instället klipper vingarna. Det var skrivet under en tid när aftonbladets undermåliga efterforskning låg på bordet som någon odiskutabel sanning som ingen ifrågasatte. Nu finns det ingen anledning att tycka att han är en dyngspridare längre, han har inte begått något brott och reglerna är otydliga, men visst det hindrar ju inte folk från att tycka att Juholt inte är så bra och kalla honom det ena eller andra, men det är helt ok, ordet är fritt och inte mig emot att folk som aldrig kommer rösta sosse tycker illa om Juholt men man kunde önska att argumenten låg på en sakpolitisk nivå. Men ok.
Den här bilden handlar om vingar som brutits
Konstnären leker med symbolik, den skadade ängeln som är på väg att få omsorg. Hon håller en knippe snödroppar i höger hand som är en symbol för att hela och återfödas, men det kan ju också vara en symbol för någonting nytt där man lämnar det gamla och gör en nystart.
På temat klippta vingar så avslutar jag denna jättelånga bloggpost med Nightwish låt Amaranth.
Jag har alltid tänkt aftonbladet som en tidning som är s-märkt till en viss del, att de företräder en högersida av socialdemokratiska partiet men att det fortfarande är en s märkt tidning. Jag börjar fatta att jag är helt ute och cyklar efter de senaste stormarna runt Juholt. Jag kan förstå att det är en nyhet att han slarvade med sina ersättningar men med facit i hand så kommer man fram till att det finns några röda trådar.I fortsättningen skall jag hålla garden uppe mot aftonbladet på samma sätt som jag gör när jag läser artiklar från expressen. Skillnaden mellan Expressen och Aftonbladet är att man vet iallafall att Expressen hyser inga större sympatier för socialdemokratin så de för inte sitt tidningspolitiska liv under falskflagg, så då läser man deras spyor över sina politiska motståndare med den förväntan som en borgerlig tidning kan skapa. Det som förvånade mig när det gällde aftonbladet är att de varit pådrivande när det gäller att hålla liv i denna historia, det har varit den ena anonyma läckan efter den andra när denna historia börjat klinga av som har plockat upp alla vinklar av detta. Den andra förvåningen handlar om hur lite fakta de har haft med sig i bagaget när de dragit igång denna dyngan.
För det första har han inte begått något brott.
För det andra finns det en vattendelare här.
En grupp som tror att han medvetet har snott åt sig pengar.
En grupp som tycker han har varit slarvig men att han inte medvetet försökt att sno åt sig extra pengar.
Bland de som tror att han medvetet snott åt pengar hittar man nästan bara personer som är borgare eller sympatiserar med borgarna, personer som aldrig aldrig någonsin skulle ta i de rödgröna partierna med Reinfeldts tång som han använder flitigt för att smeka Sverigedemokraterna. Så nettoförlusten i förlust av sossesympatierna från de personerna som visar starkast antiparti mot Juholt ligger närmare noll.
Sossar som är besvikna på Juholt, var tar de vägen ? Jag tror de rör sig till de andra partierna i det rödgröna men sedan finns den en grupp som väljer att lägga sig på soffan. Det är inte så farligt om Sossarna förlorar några procentenheter, visst sossarna själva blir inte glada över detta men det blir minimal läcka till de borgerliga. Den mest ”farliga” förlusten är de som tappar lusten och struntar i att rösta i nästa val. Soffliggarna kan då bli den gruppen som avgör valet 2014 med sin passivitet, förhoppningsvis kan Juholt fånga upp dessa med sin resa som han skall företa sig runt om i Sverige att åtminstone få dem att ändra sig och gå och rösta, kanske inte på sossarna men på något av de andra rödgröna. Jag tror att det är försvinnande få som efter detta ser vad Juholt gjort och säger: ”-näee nu tar jag ett kliv över till Reinfeldts trygga famn”. De som påstår att de gör denna politiska resa efter Juholts slarvigheter är antagligen redan där i knät hos Borg och Reinfeldt.
Hursomhelst fattar jag inte hur det finns folk inom Socialdemokratiska toppskiktet som hugger varann i ryggen och ser att det finns en möjlighet att bli av med nyvalde Juholt. Visst Juholt är väl ingen Ceasar precis men det verkar finnas en massa Brutus sossar som rör sig nära Juholt och som är beredda att genomföra en maktkamp som skakar om partiet därför att de sätter sitt eget ego före partiets bästa.
Det finns en demokratisk ordning i partiet och genom den ordningen har man plockat fram Juholt som personen som skall leda sossarna frammåt, det finns alltså ett majoritetsstöd för att han skall kunna pröva att ta sossarna i en riktning som han tror är bra för socialdemokratin, kan man inte ställa upp på detta kanske det är dags att ta en paus från det politiska engagemanget.
När jag var liten knattespelare i fotboll så var det mycket tissel och tassel i gruppen något som gjorde att vi inte spelade särskilt bra, det var mycket snack bakom ryggarna och kanske besvikelse för att man inte fick spela matchen eller sitta på bänken från start. Till slut samlade ledaren alla som spelade i laget och pratade ut. Han snackade om att sluta gömma sig i buskarna och tissla och tassla, och istället säga vad man tyckte och rensa lyften. Det blev att vi gjorde detta och sedan spelade vi mycket bättre och som ett lag. Hjälpte varann. En lärdom vid 10-11 års ålder. Det verka finnas en drös med anyonyma ledande socialdemokrater som inte har spelat knattefotboll eller liknande där man lär sig att kämpa som ett lag. När Juholt har förändrat laguppställningen verkar det som att många som sitter på avbytarbänken gör allt för att de skall få spela även om man kanske inte passar in i Juholts nya taktiska spelplan.
Man klarar sig inte ensam i politiken och man måste ha ett fungerande lag bakom ledaren. Om man medvetet väljer att inte ställa upp och stanna kvar för att sabotera då underkänner man partiets beslut som valt Juholt i ett majoritetsstöd i partiet. Då menar man på som enskild individ att partiet har fel.
Nu när Socialdemokratin blöder så försöker de borgerliga tidningarna skita ner det blödande såret så att det inte kan läka bra. Det gäller att blöda klart och ta hand om såret så att det blir helt och bra. En tid behöver tas i anspråk där man vänder sig innåt i partiet och knuter an till rötterna och slickar såren. Även om det läker bra kommer ärret alltid att finnas kvar för allmän beskådan och ett ärr som de politiska motståndarna kommer rikta sina hugg mot i hopp om att såret skall rivas upp och börja blöda igen. Det kan man inte göra någonting åt.
Det som aftonbladet lyfter fram är att inom alliansblocket säger 25 % nej till minoritets regeringen och 66 % säger ja på rödgröna sidan säger 40 % nej och 39 % ja så jag antar väl att de siffror som Sd röstarna uppvisar måste vara väldigt höga.
Som vanligt är opinionsmätningar ingen sanning och bör inte behandlas som detta något som SvD ter sig göra när de presenterar materialet. 1000 pers eller 2000 pers eller hur många de tillfrågar är knappast ”svenska folket”.
Låt säga att det hade varit på riktigt och 25 % av ledamöterna på allianssidan inte tyckte att styra i minoritet var bra och bara 66 % tyckte det var bra då kunde dessa 25 % pressa alliansen att söka samarbete med Rödgröna eller så kunde de själva bryta loss och samarbeta med en part som ger majoritet.
Jag har inte räknat på felmarginalerna vilket SvD, Aftonbladet och andra tidniningar konstant undviker att redovisa. De borde göra det. En opinionsmätning har stor svängradie. I valet hade SIFO till exempel en träffprocent på 0,74 % så då kan man anta att dessa procentsatser i snitt avviker upp eller ner minst 0,74 %.
Metro har blivit politiska opinionsbildare. Får väl välkomna Metro in på den politiska arenan och påpeka att de inte längre är politiskt obundna som de beskriver sig själva som. Tydligen är det många som hoppar på tåget och spinner vidare på artikeln.
Om man skall recensera artikeln och plocka upp konkreta punkter så hittar man följande saker som de sätter fokus på.
Om man skall vara petig när det gäller staplarna som Metro presenterar en för augusti 2006 och den andra för November 2009 så kan man konstatera att Augusti 2006 var Göran Persson fortfarande Stadsminister så på den grunden är det ganska klantigt att de lägger fram den stapeln som jämförelse med November 2009.
Andra kritiken är att de låter 2 personer som gjort sig kända för att vara motståndare till Mona Sahlin komma till tals Claes Bloch som nu sagt att han sluter upp bakom Mona Sahlin och Dennis Bäckman som beskrivs som en person som startade namninsamling för att få Sahlin avsatt. De tar inte med några röster som stödjer Mona Sahlin, nåja de beskriver att de var i kontakt med Mona Sahlin själv under kvällen (torsdag) men det verkar inte som att de gör ett seriöst försök att får båda sidor att komma till tals.
De kunde försökt att kontakta Margot Wallström till exempel ?
Det skulle vara intressant att veta vem som skrev artikeln eftersom den bara är undertecknad med ”Metro”. Kanske det finns en medvetenhet hos författaren att artikeln är inte mycket att hänga i granen.
Metro
När denna nyhetsanka får vingar är det intressant att se vilka som hakar på det. Expressen (obunden liberal) hakar på det här där det är en bild på en sammanbiten Mona Sahlin och en leende Margot Wallström där de också påpekar att de inte nått någon av personerna för en kommentar. Expressen följer upp med detta men en mycket gladare Margot jämfört med andra artikeln men ingen bild på en samanbiten Reinfeldt. Det handlar om en opinionsmätning gjord av moderata PR byrån KREABs dotterbolag demoskop där man konstaterar att Margot är populärare än Fredrik. Sedan följer dementi artikeln som är här där sossarna får säga att det är skitsnack.
Aftonbladet (oberoende socialdemokratisk) konstaterar att det är helt taget ur luften.
Och en hel drös av bloggare som spinner och dementera beroende på om man är på vänstersidan eller på Alliansens sida.
Jag tycker det är skittråkigt att uppmärksamheten kommer på saker som detta. Detta handlar inte om sakpolitik. Detta är ”Se & hör” och politiskt spinneri.
Jag kan i och för sig förstå att bloggare och tidningar som står Alliansen nära önskar pajkastning när opinionen inte är med dem. Det ger dem andrum och de behöver inte prata om politik som de infört och vilka effekter det har haft på människor.
Det skulle vara kul om politiker oavsätt färg som kandiderar sätter igång att profilera sig. Berättar vad de önskar göra med sina mandat om det blir valda. Men det kanske är en hemlis som dyker upp ungefär en månad innan valdagen.
När jag snackade med en kompis för några dagar sedan, berättade jag för honom om gången då Maud chattade med Aftonbladet men ändå inte. Den gången lät hon en person chatta i hennes ställe medans hon gjorde en radiointervju (om jag minns rätt). Jag sa till min kompis att varje gång hon chattar med Aftonbladet från denna dagen så kommer det att krävas bildbevis eller åtminstone en bild på Maud när hon sitter framför en dator bara för att övertyga att det verkligen är hon som chattar denna gång.
Jag var inne på Alliansfritt Sveriges sida och såg att en moderat politiker inte var glad över den information som var om henne på wikipedia så jag bestämde mig för att titta efter och se vad det var frågan om.
Om man tittar på ”hennes” Wikipedia sida så ser den ut så här och jag noterade vad som var plockat bort av signaturen ”Tomas e” med motiveringen
”Stryker stycke om kvällstidnings- och Aschbergkupp. WP:OVIKT, saknar oberoende källor om upplägget, tendentiösa formuleringar som antyder brott utan att dom eller ens åtal föreligger.”
Jag författade följande svar på hennes sida. Med risk för att posten blir bortplockad så tar jag en skärmdump så att det inte kan raderas.
Visst kan man ha synpunkter på vad som skrivs och när det gäller Wikipedia så är det ett öppet projekt med transparens. Men det är ett faktum att hon var med på denna ”bjudning” hur man än vänder och vrider på det och det som hänt kan inte göras ogjort. Det kan inte gömmas heller. Och jag skriver detta för att visa att man kan inte kontrollera Wikipedia och man bör inte försöka heller.
Mer synpunkter som jag haft på detta kan hittas på Kent Perssons blog.
