Jag läser Kents Perssons blogg där han påstår att de rödgröna inte har en försvarsuppgörelse.
Han pekar på Afghanistan och Sveriges militära närvaro där. Han tycker det är pinsamt när de kallar till presskonferens och säger att de inte är överrens.
Det är ingen svaghet att vänstern säger vad de står för i frågan , och det är ingen svaghet av de rödgröna att peka på skillnader i synen på Afghanistan, om man skall vara där eller inte där.
Majoritetsmässigt så är det en klar majoritet för att Sverige skall ha militär närvaro i Afghanistan, och ett vänsterparti kan aldrig få majoritet i riksdagen för ett tillbakadragande av Sveriges närvaro i Afghanistan.
Men här kommer en annan sida av frågan. Visst kan allians för Sverige med moderaterna slå på stora trumman och basunera ut hur fel de anser att vänstern har, moderaternas ledare beskriver vänsterns linje som nostalgisk, egoistisk och nationalistisk. Det är knappast en hemlighet att Moderaterna och vänstern inte kommer överrens när det gäller politiken och så har det alltid varit.
Man måste inte vara 100% överrens inom de politiska politiska blocken. En sådan sak som homoäktenskap där har Kd tagit strid mot det men de satt i samma politiska minoritet som vänstern sitter i sin profilering mot Sveriges militära närvaro i Afghanistan.
En annan vinkel av Afghanistanfrågan handlar om att Sverige har inte makt att själva bestämma ifall vi skall vara i Afghanistan eller inte. Det spelar ingen som helst roll ifall Sverige är politiskt överrens om närvaro i Afghanistan om USA bestämmer att det är dags att dra sig tillbaka. Nu kommer antagligen inte det att ske så länge USAs president heter Barrack Obama men efter hans tid vid makten om den nu slutar efter 4 år som president eller 8 år som president kan prioriteringarna förändras snabbt.
Sedan spelar det ingen roll hur mycket Sverige vill stanna eftersom vi är ett litet land.Vi kan inte sitta där ensamna med några tusen man och försvara och förbättra situationen i Afghanistan.
Konceptet med att vara överrens och ha en gemensam politisk agenda där man har en politisk agenda, som man för övrigt presenterar en månad innan valet och sedan bryter ett vallöfte av tio är inte imponerande.
När man till exempel inte uppfyller ett vallöfte om sänkt maxtaxa på fritids , en reform som hade beräknats att kosta 0,5 miljarder så hade aldrig för avsikt att genomföra den reformen över huvud taget. Jag kan förstå att det har en poäng att sitta och leverera ett sådant här vallöfte sommaren 2006 med pressen närvarande där alla fyra partiledarna leende framför kameran och säga att de är överrens. Något annan skulle ju vara pinsamt enligt folk på allianssidan av politiken.
Den största skiljelinjen mellan Allians för Sverige och de rödgröna när det gäller försvarspolitik är att Allians för Sverige vill ansluta Sverige till NATO medans de Rödgröna vill att Sverige skall bestämma själv vilka internationella insatser som de åtar sig att göra.
För övrigt tycker jag att det är dags att Alliansen ser till och skaffar sig en exakt ekonomisk definition av ”utanförskap” så att man i budgeten exakt kan mäta hur många som är i utanförskap. Detta borde ha varit klart 2006.
essbeck 