Inlägg taggade 'Nato'

Sverige har alltid haft en relation till USA som en jämnbördig part.

Tydligen skall Sverige vara tacksamma mot USA om man frågar Paulina Neuding som skriver i SvD.

Jag förstår inte det resonemanget, för det finns många militära samarbeten som Sverige haft med USA genom historien där båda parter har fått ut någonting positivt av det.

Jag tycker det är viktigt att Sverige bibehåller en inställning där man alltid kan lyssna på vad USA önskar sig men förbehåller sig rätten att säga nej. Vill man inte delta i krig som Korea kriget eller Vietnamkriget då skall man väl som oberoende stat få slippa detta. Man kan fortfarande hjälpa till, som till exempel ett fältsjukhus i första gulfkriget, signalspaning över Libyen eller för den delen låta amerikanska polarisubåtar patrullera utanför den svenska västkusten i början av 60 talet.

Vi har signalspanat på ryssen till en sådan grad att Ryssarna tröttnade och sköt ner det svenska planet, vi har använt neutraliteten under andra världskriget för att rädda liv, de vita bussarna och Raoul Wallenbergs arbete under kriget som knappast skulle varit möjligt om vi varit tätt allierad med USA.

Man skall ha i minnet att USAs allierade Sovjet förde krig mot Finland och jag har svårt att se att det skulle varit i Sveriges intresse att glatt stödja USAs allierade mot Finland.

Jag förstår inte så mycket om denna snålskjuts som Paulina Neuding talar om. När GW Bush skickar en förfrågan till Sveriges regering om de vill låna ut en av deras ubåtar så att den amerikanska marinen kan träna för att bekämpa nationer som har mindre ubåtar, då kan man säga nej, men Sverige hjälper till och därmed har man kanske förebyggt förlust av amerikanska liv i framtiden om det skulle komma till en konfrontation med Iran som har liknande typer av ubåtar.

Man skulle a kunnat sagt nej till att engagera sig i Afghanistan och överlåta detta till andra nationer, jag frågar mig var denna snålskjuts ligger i.

Det kanske inte är så intressant att nämna de insatser som Sverige deltagit i i FNs regi. Afghanistan, Etiopien, Eritrea, Georgien, Indien, Pakistan, Kongo, Korea, Kosovo, Liberia, Israel, Syrien, Egyptien, Libanon, Nepal, Sudan, SydSudan, Tchad, Uzbekistan.

Det är så den så kallade snåskjutsen ser ut, ett aktivt militärt engagemang i regioner som försöker att bygga upp efter krig och förstörelse.

Det var länge sedan som Sverige var involverat i ett direkt krig på eget land. Man blir tvungen att gå tillbaka 200 år för att hitta senaste slaget med Ryssen. Det kanske är fel att lyfta fram det faktum att den politik som Sverige drivit har varit orsaken till att vi klarat oss från krigen. Det kanske är ett förhållningssätt att ta efter där USA kanske skall lära sig från Sverige.

Hade Sverige varit en del av Nato då hade det säkert varit en självklarhet för president Obama att fråga Sverige att ställa upp och bomba Syrien. Då hade vi antagligen också haft en militär med erfarnhet av krigföring i alla krig som USA deltagit i sedan andra världskriget.

Vi är aldrig skyldiga att springa någon annans nations ärenden men vi kan alltid lyssna på USA och hjälpa till när det handlar om saker som båda länderna gynnas av. Man kan alltid hoppas att Sverige kommer att förbli på det sättet, men framtiden är alltid ett oskrivet kort och man kan aldrig veta vad som händer.

Det finns många goda skäl varför man inte skall bomba städer.

Läser denna artikel och detta blir ingångspunkten till ett resonemang om bomber i krig. För det första måste jag påpeka att jag verkligen inte är emot att man slår ut framryckande tunga vapen med bomber eftersom idén handlar om att flytta dessa vapen inom räckhåll för att skjuta på städer som man önskar inta med alla civila dödsoffer som det medför.

Det finns en logik i att slå bort dessa militära instrument såsom artilleri, pansarvagnar och flygplan så att de inte kan orsaka förödelse mot civila människor som hamnar i mitten mellan stridande parter.

Det som NATO gör nu är att rikta bomberna mot fasta mål som finns i städer. Byggnader där man vet eller tro sig veta att det finns militära installationer. Problemet med bomber är att de är knappast smarta eller för den delen ett sådant vapen att de skadar endast det militära målet utan också alla som råkar finnas i dess närhet.

Det finns ingen nytta med att bomba byggnader och systematiskt steg för steg slå sönder en struktur som kommer att behövas när Khaddaffi försvinner från makten. Det är ingen vinst för dem som vill ta bort Khaddafi från makten att ”bomba fel” så att NATO blir ansvariga för att jämna civila byggnader med marken med civila dödsoffer som följd. En sådan aktion exploateras skoningslöst i propagandasyfte för att visa att NATO inte bryr sig om civila människors liv.

Khaddaffi är en man som har mycket blod på sina händer, en person som genom åren både blivit bombad men också väldigt mycket kramad av ledare som nu står bakom att bomba Tripoli med syfte att tvinga Khaddaffi från makten. De som har störst chans att skydda sig i bombräder är just de som man kalla de fula fiskarna, khaddaffianhängarna, så när bombningarna sker kommer oftast de till skada som har minst sympati för Khaddaffi men de kanske sitter fast i krigen mellan de krigande partern. Deras vilja och styrka avtar när de ser sina egna vänner och släktingar, vuxna som barn som får sätta livet till för att någon väldigt långt bort har bedömt att deras hus var ett militärt mål. Det blir svårare för dem att ställa sig på NATOs sida och samla kraft för att tvinga Khaddaffi att kasta in handuken.

Jag drar till minnes en händelse som skedde 1999 på våren när NATO bombade Belgrad. Den Kinesiska ambassaden blev bombad där för att man helt enkelt gissade fel på en adress som man hade och valde fel byggnad att bomba. Nu vet inte jag vad NATO gjort denna gången och det hjälper väldigt lite för de döda att man beklagar att man bombade civila. Tydligen så är det så att man tog fel på en byggnad och ett flygfält, man siktade så dåligt att människor dog och diktaturen fick möjlighet att utnyttja offren för sina egna propagandasyften.

Det finns inga quick fix för Libyen kriget men att NATO blir krigande part hjälper inte till att störta Khaddaffi, utan det handlar om att vara återhållsam och slå ut allting tungt som Khaddaffi offensivt riktar mot sina motståndare.

En viktig faktor för att Khaddaffi skall falla är just vapenembargot och att just detta stöds enhälligt av alla namnen i säkerhetsrådet. Någon kanske säger att man borde rusta upp de som slåss mot Khaddaffi med vapen, men problemet är att då kan någon som till exempel Ryssland eller Kina få för sig att de skall rusta upp Khaddaffi med vapen genom mellanhänder. Mer vapen på båda sidor gör inte att konflikten löses snabbare. Kan man skydda civilbefolkningen i de städerna som är utanför Khaddaffis kontroll och rikta starka humanitära insatser mot dem så hjälper man till att undergräva Khaddaffis makt i små steg.

Sedan vet ju inte jag hur bråttom till exempel Sarkozy har, det är snart val i Frankrike och kriget i Libyen spelar en viktig roll i byggandet av hans egen image som en handlingskraftig Fransk president. Det kanske därför det är så bråttom att försöka bomba Khaddaffi bort från makten ?

Kontinuitet och långsiktighet , ett starkt påbud att slå ut offensiva vapen som försöker döda civila och att bevaka vapenembargot är den enda vägen man kan gå. Min åsikt som jag pekat på innan är just att det blir svårare och det tar längre tid att få bort Khaddaffi från makten när civila blir dödsoffer på grund av NATOs bomber. Det är inte bra att NATO blir en krigförande part i detta utan deras roll bör vara att just skydda alla civila och inte bomba dem.

Jag tror inte på borgerliga idéerna om Libyen som handlade bara om att få lov att bomba med JAS. Det kanske har ett djupare syfte att visa hur bra JAS är så att man kan sälja fler av dem, eller så handlar det bara om att visa sig dugliga inför NATO och visa hur bra Sverige kan tjäna NATO. Det är trots allt borgarnas våta dröm att få in Sverige i NATO. Trots allt är 50 % emot att Sverige skall gå med i NATO och 23 % för och det är en tydlig signal att Sverige skall inte springa NATOs ärenden och bomba för dem. Man måste visa att man verkligen vill vara med och förändra Libyen i en demokratisk riktning, men det handlar också om att låta dem själva förändra sig så att de som kommer efter Khaddaffi inte blir en ny diktatur.

Detta är en lång process och den processen kan säkert gå snabbare om man inte förstör för mycket infrastruktur så att det nya styret bara har ruiner kvar efter Khaddaffis fall.

 

 

Så det är dags att lyfta frågan om att gå med i NATO ?

Skall man tolka Federleys utspel som att Centern propagerar för att Sverige skall gå med i NATO eller att han som enskild person tycker att Sverige skall gå med ?

Jag väljer den senare tolkningen dvs att detta inte är Centerns officiella hållning.

Hursomhelst, Federley argumenterar att Sverige är falska och fega för att vi låter deras (amerikanarnas) resurser tas i anspråk när USA väljer att gå in i en konflikt. Hade vi varit med i NATO så hade vi varit med om många av USAs projekt, till exempel korea kriget eller Vietnam kriget, irakkriget nummer ett och två.

Men Sverige har knappast varit passiva utan har agerat och satt egna resurser till förfogande för att övervaka fred och bidra till stabilitet. Och detta när det funnits ett FN mandat.

Jag vill inte att Sverige skall bli ett menlöst land utan egen politisk vilja som tar order från Washington DC. Jag ser inga hinder dock till samarbete som innebär utbyte av information, utbyte av tjänster och ibland militära övningar tillsammans.

Men utgångspunkten skall alltid vara att man går jämnt ut och får tillbaka lika mycket som man ger i ett samarbete. Det skall inte vara så att USA bestämmer att sätta igång någonting och då skall Sverige automatiskt ta order och börja marchera i takt.

Man kan läsa i Federleys text att han tolkar EU som någon form av militär union eller hoppas han att det skall bli så, så vitt jag förstår så är EU en ekonomisk union men det finns krafter inom EU som vill skapa något mer utöver det som det var tänkt som. Jag tror inte han vinner mycket på att kalla den svenska hållningen för hyckleri med tanke på hur resolutionen för att få mandatet att bomba Libyen gick till.

Storbrittanien och USA offrade Bahrain och tillät Saudiarabien att gå in och stödja upp diktaturen där. Detta var ett krav från Saudiarabien för att ge sitt stöd till resolutionen som öppnade för bombningarna över Libyen. EUs representant Robert Cooper som också skall vara våran Sveriges röst sa olyckor händer (accidents happend), som en typ av kommentar för att ursäkta att Bahrains kamp för att bli av med deras diktator brutalt slås ner av Saudi Arabiska trupper.

Om USA anser att det är OK att acceptera att frihetsrörelsen krossas i Bahrain då skall väl alla NATO länder rätta in sig i leden och tycka samma sak ?

Vad som är fegt, falskt och hycklande när ett krig uppstår är att avstå från att tänka själva och istället kasta in sig i ett krig utan att veta syfte och mål.

Det har funnits stunder i Sveriges nytidshistoria där Sverige har sysslat med utbyte av information och tjänster i säkerhetspolitiska syften och det är fullkomligt onödigt att gå med i NATO för att göra utbyta information och tjänster. USAs mål är inte alltid Sveriges mål och det är bättre att stå fritt och välja själv.

Federley kanske inte är intresserad historia men om man tittar på Sveriges historia längre tillbaka i tiden så har vi ett land som i princip har krigat med alla de kunnat nå, det har handlat om allianser , inbördeskrig , uppror, revolution osv osv. En allians eller en militär pakt är inte en garanti för att man skall vara fredad. Det kan bli en falsk trygghet men också något som drar in det egna landet i militära operationer som man egentligen är emot.

Jag anser att Sverige klarar sig bäst genom att ta sina egna militära beslut helt själv utan att få order från Washington DC. Federley anser att Sverige inte är kompetenta att besluta själva.

Alla får ju tycka som de vill. Politiskt sätt tror jag denna fråga är död. Det finns inget allmänt stöd för att gå med i NATO även om alliansen i stort sett skulle önska att det blev så. Skulle bli intressant att se om Centern lyfte NATO frågan som en officiell fråga att ta strid för.

 

Försvarsuppgörelsen som moderaterna påstår inte finns.

Jag läser Kents Perssons blogg där han påstår att de rödgröna inte har en försvarsuppgörelse.

Han pekar på Afghanistan och Sveriges militära närvaro där. Han tycker det är pinsamt när de kallar till presskonferens och säger att de inte är överrens.

Det är ingen svaghet att vänstern säger vad de står för i frågan , och det är ingen svaghet av de rödgröna att peka på skillnader i synen på Afghanistan, om man skall vara där eller inte där.

Majoritetsmässigt så är det en klar majoritet för att Sverige skall ha militär närvaro i Afghanistan, och ett vänsterparti kan aldrig få majoritet i riksdagen för ett tillbakadragande av Sveriges närvaro i Afghanistan.

Men här kommer en annan sida av frågan. Visst kan allians för Sverige med moderaterna slå på stora trumman och basunera ut hur fel de anser att vänstern har, moderaternas ledare beskriver vänsterns linje som nostalgisk, egoistisk och nationalistisk. Det är knappast en hemlighet att Moderaterna och vänstern inte kommer överrens när det gäller politiken och så har det alltid varit.

Man måste inte vara 100% överrens inom de politiska politiska blocken. En sådan sak som homoäktenskap där har Kd tagit strid mot det men de satt i samma politiska minoritet som vänstern sitter i sin profilering mot Sveriges militära närvaro i Afghanistan.

En annan vinkel av Afghanistanfrågan handlar om att Sverige har inte makt att själva bestämma ifall vi skall vara i Afghanistan eller inte. Det spelar ingen som helst roll ifall Sverige är politiskt överrens om närvaro i Afghanistan om USA bestämmer att det är dags att dra sig tillbaka. Nu kommer antagligen inte det att ske så länge USAs president heter Barrack Obama men efter hans tid vid makten om den nu slutar efter 4 år som president eller 8 år som president kan prioriteringarna förändras snabbt.

Sedan spelar det ingen roll hur mycket Sverige vill stanna eftersom vi är ett litet land.Vi kan inte sitta där ensamna med några tusen man och försvara och förbättra situationen i Afghanistan.

Konceptet med att vara överrens och ha en gemensam politisk agenda där man har en politisk agenda, som man för övrigt presenterar en månad innan valet och sedan bryter ett vallöfte av tio är inte imponerande.

När man till exempel inte uppfyller ett vallöfte om sänkt maxtaxa på fritids , en reform som hade beräknats att kosta 0,5 miljarder så hade aldrig för avsikt att genomföra den reformen över huvud taget. Jag kan förstå att det har en poäng att sitta och leverera ett sådant här vallöfte sommaren 2006 med pressen närvarande där alla fyra partiledarna leende framför kameran och säga att de är överrens. Något annan skulle ju vara pinsamt enligt folk på allianssidan av politiken.

Den största skiljelinjen mellan Allians för Sverige och de rödgröna när det gäller försvarspolitik är att Allians för Sverige vill ansluta Sverige till NATO medans de Rödgröna vill att Sverige skall bestämma själv vilka internationella insatser som de åtar sig att göra.

För övrigt tycker jag att det är dags att Alliansen ser till och skaffar sig en exakt ekonomisk definition av ”utanförskap” så att man i budgeten exakt kan mäta hur många som är i utanförskap. Detta borde ha varit klart 2006.



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.