Posts Tagged 'opinion'

Sverige har alltid haft en relation till USA som en jämnbördig part.

Tydligen skall Sverige vara tacksamma mot USA om man frågar Paulina Neuding som skriver i SvD.

Jag förstår inte det resonemanget, för det finns många militära samarbeten som Sverige haft med USA genom historien där båda parter har fått ut någonting positivt av det.

Jag tycker det är viktigt att Sverige bibehåller en inställning där man alltid kan lyssna på vad USA önskar sig men förbehåller sig rätten att säga nej. Vill man inte delta i krig som Korea kriget eller Vietnamkriget då skall man väl som oberoende stat få slippa detta. Man kan fortfarande hjälpa till, som till exempel ett fältsjukhus i första gulfkriget, signalspaning över Libyen eller för den delen låta amerikanska polarisubåtar patrullera utanför den svenska västkusten i början av 60 talet.

Vi har signalspanat på ryssen till en sådan grad att Ryssarna tröttnade och sköt ner det svenska planet, vi har använt neutraliteten under andra världskriget för att rädda liv, de vita bussarna och Raoul Wallenbergs arbete under kriget som knappast skulle varit möjligt om vi varit tätt allierad med USA.

Man skall ha i minnet att USAs allierade Sovjet förde krig mot Finland och jag har svårt att se att det skulle varit i Sveriges intresse att glatt stödja USAs allierade mot Finland.

Jag förstår inte så mycket om denna snålskjuts som Paulina Neuding talar om. När GW Bush skickar en förfrågan till Sveriges regering om de vill låna ut en av deras ubåtar så att den amerikanska marinen kan träna för att bekämpa nationer som har mindre ubåtar, då kan man säga nej, men Sverige hjälper till och därmed har man kanske förebyggt förlust av amerikanska liv i framtiden om det skulle komma till en konfrontation med Iran som har liknande typer av ubåtar.

Man skulle a kunnat sagt nej till att engagera sig i Afghanistan och överlåta detta till andra nationer, jag frågar mig var denna snålskjuts ligger i.

Det kanske inte är så intressant att nämna de insatser som Sverige deltagit i i FNs regi. Afghanistan, Etiopien, Eritrea, Georgien, Indien, Pakistan, Kongo, Korea, Kosovo, Liberia, Israel, Syrien, Egyptien, Libanon, Nepal, Sudan, SydSudan, Tchad, Uzbekistan.

Det är så den så kallade snåskjutsen ser ut, ett aktivt militärt engagemang i regioner som försöker att bygga upp efter krig och förstörelse.

Det var länge sedan som Sverige var involverat i ett direkt krig på eget land. Man blir tvungen att gå tillbaka 200 år för att hitta senaste slaget med Ryssen. Det kanske är fel att lyfta fram det faktum att den politik som Sverige drivit har varit orsaken till att vi klarat oss från krigen. Det kanske är ett förhållningssätt att ta efter där USA kanske skall lära sig från Sverige.

Hade Sverige varit en del av Nato då hade det säkert varit en självklarhet för president Obama att fråga Sverige att ställa upp och bomba Syrien. Då hade vi antagligen också haft en militär med erfarnhet av krigföring i alla krig som USA deltagit i sedan andra världskriget.

Vi är aldrig skyldiga att springa någon annans nations ärenden men vi kan alltid lyssna på USA och hjälpa till när det handlar om saker som båda länderna gynnas av. Man kan alltid hoppas att Sverige kommer att förbli på det sättet, men framtiden är alltid ett oskrivet kort och man kan aldrig veta vad som händer.

SvD vågar inte att ta debatten när de skriver en ledare om skribenters önskan att censurera och begränsa debatten. #Svpol

Tala om att kasta sten i glashus. Ivar Arpi skriver kritiskt om Åsa Linderborg, Ali Esbati och Janne Josefsson.

Åsa tycker om censur i Arpis tolkning av hennes svar på Jasenkos ”Min Vän” artikel i DN.

Den frågan som hon ställde om det var statssekreteraren eller privatpersonen som skrivit artikeln det får henne senare att bli besviken att artikeln publicerades hos DNs kultursidor och tycka att det kanske inte borde hänt. Ok då blir man väl en censurist i Arpis ögon. Själv tänker jag att Jasenkos artikel hade passat utmärkt under DN debatt eller opinion. Det är faktist svårt att veta i vilken roll Jasenko skriver sin artikel. Det var ju inte hans vän som han överdoserade artikeln med.

Ali Esbati får sig en avhyvling för att han beskriver det som att han inte vill ta debatten. Om jag fattat det rätt så handlar det om att inte ta de debatter där man anser att frågeställningen är fel. Till exempel när en journalist frågar ”Hur mycket invandring tål Sverige?”   han förklarar resonemanget i detta klipp från Agenda.

Kritiken mot Janne Josefsson är lite rolig, ett tema om att han blandar bort korten. Grejen är den att när det blåser rejält runt hans reportage då står han där och lyssnar på kritiken. Jag minns för länge sedan i början av 90 talet när han gjort ett reportage om Bergsjön i Göteborg. Eftersom jag är uppväxt där så minns jag att han tog sig ut till Galaxens fritidsgård och mötte alla arga kritiker mot reportaget. Det är inte alla journalister som vågar med sådana saker och det visar att han ämnar att vara tillgänglig för att svara på kritiken. Så tycka vad man vill om Josefssons smidighet så fick SvD iallafall till en glassig rubrik till ledare.

Själva glömmer SvD att öppna kommentatorsfältet för den ledaren com handlar om andras påstådda önskan till censur, påstådda önskan till att undvika debatterna eller andras journalistiska klumpighet.

Detta gör ledaren till lyteskomik för i den lilla skyddade verkstaden som heter SVDs ledarsida där får det inte plats för andras synpunkter, men visst ledare skall vara så här men jag skall göra en Åsa Linderborg här i kritik mot SvDs ledare.

Jag tycker det är fel att de publicerade den som ledare eftersom artikeln handlar om journalistisk öppenhet och denna artikel borde inte ha skrivits av ledaredaktionen. Den passar inte in där för ledarartiklar handlar inte om att debattera utan att ”peka med hela handen”. Det blir Göran Persson över det och den hsb jargongen som var knutet till hans ledarstil.

Eftersom jag skriver att jag inte tycker att artikeln borde publicerats som ledare hos SvD så blir det väl lätt för vem som helst att övertolka det som att tycker att den inte skulle publiceras i SvD. För jag skriver ju inte och föreslår att den kunde publicerats på SvD opinion eller liknande.

Alla tidningsredaktioner har fler debattartiklar som skickats till dem än vad senare hamnar i tidningarna. Urvalet av artiklar kanske inte skall tolkas som censur, men man väljer artiklar som man anser passa den politiska profilen som man företräder. Det är inget fel med det och man kan gissa att om DN inte publicerat Jasenkos artikel så hade någon annan gjort det istället.

Ett plus i kanten för GP för deras sätt att redovisa senaste SIFOn.

Nyaste Sifon redovisas idag. Det är väldigt viktigt att göra det som GP gör idag. De redovisar felmarginalerna för varje parti vilket gör det lätt för läsaren att förstå att numren man får fram inte är en absolut sanning utan att det är mitten av ett intervall där man gisssar var stödet ligger idag.

Eftersom siffrorna är så dåliga för alliansen i denna mätning så kan det förväntas minimum exponering i tidningar som står närmare det blåa laget på det politiska skalan.

Ungefär 23% är sossar i demoskops mätning inför deras kongress.

Det finns all anledning att ifrågasätta att demoskops mätning inte är representativ för väljarkåren. Har man fått 2121 i en opinionsundersökning och 497 identifierar sig som sossar måste man ha ett markant bortfall av sossar som inte är intresserade av att svara i en sådan mätning. Det var väldigt länge sedan socialdemokraterna låg på 23% i opinionsmätningarna, kanske klockade demoskop socialdemokraterna runt denna siffra när Juholt höll på att avgå men idag snittar sossarna någonstans runt 33%.

Vad man kan säga grovt är att 3 utav 10 personer som säger att de stödjer sossarna väljer att inte delta i demoskops mätning inför kongressen.

KG Bergström skriver om en kalldush för sossarna. Det handlar tydligen om att demoskops mätning inte är en källa till glädje. Jag kan väl konstatera att om det skulle vara sant att sossarna låg opinionsmässigt runt 23 % inför deras kongress så skulle det verkligen inte vara en källa till glädje.

Det blir att skicka frågan vidare till allmänheten och Demoskop för att fråga dem om det verkligen kan vara rimligt att socialdemokraterna just nu har ett stöd runt 23 % från det svenska folket.

 

SVD frågar dig vem du röstade på i förra valet.

Jag tittar på SVDs frågor och svar inför sossarnas kongress men det som fångar min uppmärksamhet är frågeformuläret längst ner.

Jag försöker tänka mig in i syftet med den frågeställningen som utgår från att Reinfeldt har stort förtroende. Sedan vill de att folk skall vara med och välja vilken av de 4 senaste socialdemokratiska ledarna som man själv hade röstat på.

Jag funderar över vad SVD är ute efter. Vilken vinkel de söker när de skall redovisa det diagrammet. Att ställa alla socialdemokraternas senaste 4 ledare mot varann och säga att ”du får välja en” kanske är något tafatt försök att skapa drama som inte finns. Si och så många av de som säger att de röstade S i förra valet väljer Juholt före Löfvén. Kanske en punchline som de kan bre på stort om några dagar.

Alla blir socialdemokratern när de fyller i det diagrammet och de väljer kanske den som de gillade minst av sosseledarna kanske helst om man röstade på alliansen i förra valet och poof så har man ett ickerepresentativt urval av svenska folket som tycker någonting om socialdemokratin.

Vad betyder det att man i en opinionsmätning säger att man har förtroende för en person i politiken ?

I senaste opinionsmätningen ligger Reinfeldts förtroendenivå på 63 % , samtidigt säger svensk väljaropinion för mars 2013 att Moderaterna har ett väljarstöd på 28 %, samma grupp av väljarkår som med 63% ger Reinfeldt förtroende har inget förtroende för Moderaterna som parti, inte ens om man lägger ihop det totala väljarstödet för alliansen som ligger på 41 % då kommer man upp i Reinfeldts popularitetssiffror 63%.

Så vad säger förtroendet för ett partis ledare i en sådan mätning? Ingenting som man kan ha nytta av för att bedöma hur opinionsläget ser ut i landet. Så nu när SVD slänger ut detta hemsnickeri till mätning så skall det bli intressant att se hur de kommer använda resultatet under dagarna som kongressen är igång.

Frågan är vem som vill registrera sig i ett sådant formulär med namn (eget namn?) där man berättar för Schibstedt Sverige vem man påstod att man röstade på i förra valet. Jag känner ingen lust att göra det iallafall.

SVDs frågeformulär känns som ett tveksamt initiativ och det skall bli intressant att se hur de kommer att redovisa det. Man kommer inte få ett representativt urval, man kommer få massor av personer som inte skriver sant men också har man en frågeställning i botten som antagligen syftar till att försöka splittra socialdemokratin. Det är ingen hög journalistisk gärning som sker i och med det formuläret.

 

Ökning för de rödgröna partierna.

Jag vet inte om Sd går tillbaka på grund av järnrörsdemokraternas framfart i sommarnatten 2010 men det kan vara en faktor vid sidan av att fler synar vad Sd handlar om och de kanske inte riktigt gillar vad de ser.

Jag kan notera att alla tre partier som var de rödgröna i förra valet plussar och det verkar vara Moderaterna som håller på att kväva sina alliansvänner. Vid sidan av detta finns just Sd som äter procentenheter från alliansblocket vilket innebär att de små allianspartierna kan få panik och börja sälja sig till de väljarna som flyttat från alliansen till Sd.

Jag tror att det har betydelse att Sd mer och mer profilerar sig som ett parti långt ute på högerkanten. Detta betyder att folk gör ett val där de inte längre vill ge sin röst till något av allianspartierna för det betyder att man också stödjer den maktsfären i svensk politik som gärna använder Sd som vågmästare för att driva igenom sin politik.

Tittar man på långa trender så handlar det om att när Moderaterna tappar två röster till Sverigedemokraterna så tappar Socialdemokraterna en röst.  Nu är det väldigt svårt att se från united minds mäting hur detta förhållningssätt har förändrats men man får uppdatera flödena när nästa SCB mätning ser dagens ljus i maj nästa år. Man kan lätt konstatera att Sverigedemokraterna har växt på bekostnad av alliansen så de blir mer och mer ett problem för allianssidan. Samtidigt kan inte allianspartierna börja jaga Sd röstarna och försöka locka de tillbaka för detta kan göra att de skrämmer bort fler väljare som flyttar över till Rödgröna sidan.

Det finns faktorer som kan förklara Sverigedemokraternas framgång i opinionen det senaste, det handlar om att folk förlorar jobben och de har svårt att hitta nya jobb. I en webpanelsundersökning som den typ som united minds gör har problem att fånga upp de äldre som just gått i pension. Senaste SIFOn antyder att Sverigedemokraternas uppgång beror på pensionärerna och det är rimligt att tro att en webpanelsundersökning som united minds inte klarar av att få ett bra urval av pensionärer. Jag säger bara att Sverigedemokraternas siffra i united minds mätning fortfarande kan vara i underkant.

Folk tror inte längre på alliansens arbetslinje och blir alliansen pressade på frågan om varför det inte blir resultat så skyller de antingen på socialdemokraterna eller lågkonjunkturen. Det är inte så i deras sinnesvärld att det är deras förslag det är fel på utan det är omvärlden runt omkring, det som andra människor kallar för verkligheten, det är verkligheten som det är fel på, eftersom de inte passar in i alliansens ekonomiska analysmodeller som ligger till grund för den lagda politiken.

Det kanske är dags för allianssidan att börja förhålla sig till verkligheten och försöka förstå hur människors vardag ser ut. Jag tror att alliansen får betala priset för att de driver igenom sin politik med stöd av endast Sverigedemokraterna oavsätt hur de argumenterar detta inför media. Det finns också ett liv bortom de ekonomiska analysmodellerna och glädjeprognoserna som ofta ligger till grund för den skönmålning som man ser när alliansen berättar om den nyaste budgeten. Det kanske inte är så bra att sätta prognoser som ligger långt ifrån var andra experter på området anser vara rimligt.

Men ok. Hur man än analyserar och funderar över det politiska läget så är det en sak som är väldigt säker. Ingenting är avgjort när det gäller valet 2014. Kanske är det så att Socialdemokraterna sitter på en straffspark men det gäller att förvalta straffsparken så att man kan göra mål och vinna. Missar man målet så missar man vinsten.

Kan passa på att pusha lite för IRM, de håller lite koll på vad som händer hos avpixlat men samlar också de Sverigedemokratiska fördomarna som kommer ut ur deras politikers munnar.

 

SCBs partisympatiundersökning nov 2012

Det är alltid intressant att läsa opinionsmätningen from SCB för de är en typ av guldstandard när de gäller opinionsmätningar för att se hur landet ligger. Till skillnad från de andra bolagen så tar de in mycket fler personer i sin undersökning vilket gör att felmarginalerna blir mycket mindre än när de andra i branchen mäter samma sak.

Så vad kom de fram till ?

Så här skriver SCB på sidan 7 i sin rapport:

Partisympatiundersökningen visar att ett riksdagsval i november skulle ge regeringspartierna (C+FP+M+KD) 41,8 procent av rösterna. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle tillsammans få 49,1 procent. Sverigedemokraterna skulle få 7,9 procent och övriga partier 1,2 procent av rösterna.

För regeringspartierna som block noteras ingen statistiskt säkerställd skillnad jämfört med maj 2012. Centerpartiet skulle i november få 4,4 (±0,3), Folkpartiet 5,5 (±0,4), Moderaterna 28,1 (±0,7) och Kristdemokraterna 3,8 (±0,3) procent. Socialdemokraterna skulle vid val i november 2012 få 34,8 (±0,8), Vänsterpartiet 5,8 (±0,4) och Miljöpartiet 8,6 (±0,6) procent. Sverigedemokraterna skulle vid val i november få 7,9 (±0,5) procent av rösterna. Övriga partier skulle vid val i november få 1,2 (±0,2) procent av rösterna. Bland övriga partier är Piratpartiet och Feministiskt initiativ störst.

——–

Tittar man på nettoflödena jämfört med 2010 års val då blir det intressant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan valet 2010 har Socialdemokraterna tagit röster från nästan alla partier förutom Sverigedemokraterna. Ett av de viktigaste flödena är de som går mellan alliansen och rödgröna partierna. Där tappar alliansen väljare till de rödgröna partierna (Vänsterpartiet är inte med i detta diagram för de står nästan på valresultatet från 2010).

De tre partierna som har förlorat mest till andra partier är Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. De tappar till Moderaterna eller till det rödgröna blocket.

Sverigedemokraterna ha främst växt på bekostnad av Moderaterna men de har även vunnit röster från Folkpartiet och Socialdemokraterna sedan valet 2010.

 

 

 

 



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.