Inlägg taggade 'opinion'

Sverige har alltid haft en relation till USA som en jämnbördig part.

Tydligen skall Sverige vara tacksamma mot USA om man frågar Paulina Neuding som skriver i SvD.

Jag förstår inte det resonemanget, för det finns många militära samarbeten som Sverige haft med USA genom historien där båda parter har fått ut någonting positivt av det.

Jag tycker det är viktigt att Sverige bibehåller en inställning där man alltid kan lyssna på vad USA önskar sig men förbehåller sig rätten att säga nej. Vill man inte delta i krig som Korea kriget eller Vietnamkriget då skall man väl som oberoende stat få slippa detta. Man kan fortfarande hjälpa till, som till exempel ett fältsjukhus i första gulfkriget, signalspaning över Libyen eller för den delen låta amerikanska polarisubåtar patrullera utanför den svenska västkusten i början av 60 talet.

Vi har signalspanat på ryssen till en sådan grad att Ryssarna tröttnade och sköt ner det svenska planet, vi har använt neutraliteten under andra världskriget för att rädda liv, de vita bussarna och Raoul Wallenbergs arbete under kriget som knappast skulle varit möjligt om vi varit tätt allierad med USA.

Man skall ha i minnet att USAs allierade Sovjet förde krig mot Finland och jag har svårt att se att det skulle varit i Sveriges intresse att glatt stödja USAs allierade mot Finland.

Jag förstår inte så mycket om denna snålskjuts som Paulina Neuding talar om. När GW Bush skickar en förfrågan till Sveriges regering om de vill låna ut en av deras ubåtar så att den amerikanska marinen kan träna för att bekämpa nationer som har mindre ubåtar, då kan man säga nej, men Sverige hjälper till och därmed har man kanske förebyggt förlust av amerikanska liv i framtiden om det skulle komma till en konfrontation med Iran som har liknande typer av ubåtar.

Man skulle a kunnat sagt nej till att engagera sig i Afghanistan och överlåta detta till andra nationer, jag frågar mig var denna snålskjuts ligger i.

Det kanske inte är så intressant att nämna de insatser som Sverige deltagit i i FNs regi. Afghanistan, Etiopien, Eritrea, Georgien, Indien, Pakistan, Kongo, Korea, Kosovo, Liberia, Israel, Syrien, Egyptien, Libanon, Nepal, Sudan, SydSudan, Tchad, Uzbekistan.

Det är så den så kallade snåskjutsen ser ut, ett aktivt militärt engagemang i regioner som försöker att bygga upp efter krig och förstörelse.

Det var länge sedan som Sverige var involverat i ett direkt krig på eget land. Man blir tvungen att gå tillbaka 200 år för att hitta senaste slaget med Ryssen. Det kanske är fel att lyfta fram det faktum att den politik som Sverige drivit har varit orsaken till att vi klarat oss från krigen. Det kanske är ett förhållningssätt att ta efter där USA kanske skall lära sig från Sverige.

Hade Sverige varit en del av Nato då hade det säkert varit en självklarhet för president Obama att fråga Sverige att ställa upp och bomba Syrien. Då hade vi antagligen också haft en militär med erfarnhet av krigföring i alla krig som USA deltagit i sedan andra världskriget.

Vi är aldrig skyldiga att springa någon annans nations ärenden men vi kan alltid lyssna på USA och hjälpa till när det handlar om saker som båda länderna gynnas av. Man kan alltid hoppas att Sverige kommer att förbli på det sättet, men framtiden är alltid ett oskrivet kort och man kan aldrig veta vad som händer.

SvD vågar inte att ta debatten när de skriver en ledare om skribenters önskan att censurera och begränsa debatten. #Svpol

Tala om att kasta sten i glashus. Ivar Arpi skriver kritiskt om Åsa Linderborg, Ali Esbati och Janne Josefsson.

Åsa tycker om censur i Arpis tolkning av hennes svar på Jasenkos ”Min Vän” artikel i DN.

Den frågan som hon ställde om det var statssekreteraren eller privatpersonen som skrivit artikeln det får henne senare att bli besviken att artikeln publicerades hos DNs kultursidor och tycka att det kanske inte borde hänt. Ok då blir man väl en censurist i Arpis ögon. Själv tänker jag att Jasenkos artikel hade passat utmärkt under DN debatt eller opinion. Det är faktist svårt att veta i vilken roll Jasenko skriver sin artikel. Det var ju inte hans vän som han överdoserade artikeln med.

Ali Esbati får sig en avhyvling för att han beskriver det som att han inte vill ta debatten. Om jag fattat det rätt så handlar det om att inte ta de debatter där man anser att frågeställningen är fel. Till exempel när en journalist frågar ”Hur mycket invandring tål Sverige?”   han förklarar resonemanget i detta klipp från Agenda.

Kritiken mot Janne Josefsson är lite rolig, ett tema om att han blandar bort korten. Grejen är den att när det blåser rejält runt hans reportage då står han där och lyssnar på kritiken. Jag minns för länge sedan i början av 90 talet när han gjort ett reportage om Bergsjön i Göteborg. Eftersom jag är uppväxt där så minns jag att han tog sig ut till Galaxens fritidsgård och mötte alla arga kritiker mot reportaget. Det är inte alla journalister som vågar med sådana saker och det visar att han ämnar att vara tillgänglig för att svara på kritiken. Så tycka vad man vill om Josefssons smidighet så fick SvD iallafall till en glassig rubrik till ledare.

Själva glömmer SvD att öppna kommentatorsfältet för den ledaren com handlar om andras påstådda önskan till censur, påstådda önskan till att undvika debatterna eller andras journalistiska klumpighet.

Detta gör ledaren till lyteskomik för i den lilla skyddade verkstaden som heter SVDs ledarsida där får det inte plats för andras synpunkter, men visst ledare skall vara så här men jag skall göra en Åsa Linderborg här i kritik mot SvDs ledare.

Jag tycker det är fel att de publicerade den som ledare eftersom artikeln handlar om journalistisk öppenhet och denna artikel borde inte ha skrivits av ledaredaktionen. Den passar inte in där för ledarartiklar handlar inte om att debattera utan att ”peka med hela handen”. Det blir Göran Persson över det och den hsb jargongen som var knutet till hans ledarstil.

Eftersom jag skriver att jag inte tycker att artikeln borde publicerats som ledare hos SvD så blir det väl lätt för vem som helst att övertolka det som att tycker att den inte skulle publiceras i SvD. För jag skriver ju inte och föreslår att den kunde publicerats på SvD opinion eller liknande.

Alla tidningsredaktioner har fler debattartiklar som skickats till dem än vad senare hamnar i tidningarna. Urvalet av artiklar kanske inte skall tolkas som censur, men man väljer artiklar som man anser passa den politiska profilen som man företräder. Det är inget fel med det och man kan gissa att om DN inte publicerat Jasenkos artikel så hade någon annan gjort det istället.

Ett plus i kanten för GP för deras sätt att redovisa senaste SIFOn.

Nyaste Sifon redovisas idag. Det är väldigt viktigt att göra det som GP gör idag. De redovisar felmarginalerna för varje parti vilket gör det lätt för läsaren att förstå att numren man får fram inte är en absolut sanning utan att det är mitten av ett intervall där man gisssar var stödet ligger idag.

Eftersom siffrorna är så dåliga för alliansen i denna mätning så kan det förväntas minimum exponering i tidningar som står närmare det blåa laget på det politiska skalan.

Ungefär 23% är sossar i demoskops mätning inför deras kongress.

Det finns all anledning att ifrågasätta att demoskops mätning inte är representativ för väljarkåren. Har man fått 2121 i en opinionsundersökning och 497 identifierar sig som sossar måste man ha ett markant bortfall av sossar som inte är intresserade av att svara i en sådan mätning. Det var väldigt länge sedan socialdemokraterna låg på 23% i opinionsmätningarna, kanske klockade demoskop socialdemokraterna runt denna siffra när Juholt höll på att avgå men idag snittar sossarna någonstans runt 33%.

Vad man kan säga grovt är att 3 utav 10 personer som säger att de stödjer sossarna väljer att inte delta i demoskops mätning inför kongressen.

KG Bergström skriver om en kalldush för sossarna. Det handlar tydligen om att demoskops mätning inte är en källa till glädje. Jag kan väl konstatera att om det skulle vara sant att sossarna låg opinionsmässigt runt 23 % inför deras kongress så skulle det verkligen inte vara en källa till glädje.

Det blir att skicka frågan vidare till allmänheten och Demoskop för att fråga dem om det verkligen kan vara rimligt att socialdemokraterna just nu har ett stöd runt 23 % från det svenska folket.

 

SVD frågar dig vem du röstade på i förra valet.

Jag tittar på SVDs frågor och svar inför sossarnas kongress men det som fångar min uppmärksamhet är frågeformuläret längst ner.

Jag försöker tänka mig in i syftet med den frågeställningen som utgår från att Reinfeldt har stort förtroende. Sedan vill de att folk skall vara med och välja vilken av de 4 senaste socialdemokratiska ledarna som man själv hade röstat på.

Jag funderar över vad SVD är ute efter. Vilken vinkel de söker när de skall redovisa det diagrammet. Att ställa alla socialdemokraternas senaste 4 ledare mot varann och säga att ”du får välja en” kanske är något tafatt försök att skapa drama som inte finns. Si och så många av de som säger att de röstade S i förra valet väljer Juholt före Löfvén. Kanske en punchline som de kan bre på stort om några dagar.

Alla blir socialdemokratern när de fyller i det diagrammet och de väljer kanske den som de gillade minst av sosseledarna kanske helst om man röstade på alliansen i förra valet och poof så har man ett ickerepresentativt urval av svenska folket som tycker någonting om socialdemokratin.

Vad betyder det att man i en opinionsmätning säger att man har förtroende för en person i politiken ?

I senaste opinionsmätningen ligger Reinfeldts förtroendenivå på 63 % , samtidigt säger svensk väljaropinion för mars 2013 att Moderaterna har ett väljarstöd på 28 %, samma grupp av väljarkår som med 63% ger Reinfeldt förtroende har inget förtroende för Moderaterna som parti, inte ens om man lägger ihop det totala väljarstödet för alliansen som ligger på 41 % då kommer man upp i Reinfeldts popularitetssiffror 63%.

Så vad säger förtroendet för ett partis ledare i en sådan mätning? Ingenting som man kan ha nytta av för att bedöma hur opinionsläget ser ut i landet. Så nu när SVD slänger ut detta hemsnickeri till mätning så skall det bli intressant att se hur de kommer använda resultatet under dagarna som kongressen är igång.

Frågan är vem som vill registrera sig i ett sådant formulär med namn (eget namn?) där man berättar för Schibstedt Sverige vem man påstod att man röstade på i förra valet. Jag känner ingen lust att göra det iallafall.

SVDs frågeformulär känns som ett tveksamt initiativ och det skall bli intressant att se hur de kommer att redovisa det. Man kommer inte få ett representativt urval, man kommer få massor av personer som inte skriver sant men också har man en frågeställning i botten som antagligen syftar till att försöka splittra socialdemokratin. Det är ingen hög journalistisk gärning som sker i och med det formuläret.

 

Ökning för de rödgröna partierna.

Jag vet inte om Sd går tillbaka på grund av järnrörsdemokraternas framfart i sommarnatten 2010 men det kan vara en faktor vid sidan av att fler synar vad Sd handlar om och de kanske inte riktigt gillar vad de ser.

Jag kan notera att alla tre partier som var de rödgröna i förra valet plussar och det verkar vara Moderaterna som håller på att kväva sina alliansvänner. Vid sidan av detta finns just Sd som äter procentenheter från alliansblocket vilket innebär att de små allianspartierna kan få panik och börja sälja sig till de väljarna som flyttat från alliansen till Sd.

Jag tror att det har betydelse att Sd mer och mer profilerar sig som ett parti långt ute på högerkanten. Detta betyder att folk gör ett val där de inte längre vill ge sin röst till något av allianspartierna för det betyder att man också stödjer den maktsfären i svensk politik som gärna använder Sd som vågmästare för att driva igenom sin politik.

Tittar man på långa trender så handlar det om att när Moderaterna tappar två röster till Sverigedemokraterna så tappar Socialdemokraterna en röst.  Nu är det väldigt svårt att se från united minds mäting hur detta förhållningssätt har förändrats men man får uppdatera flödena när nästa SCB mätning ser dagens ljus i maj nästa år. Man kan lätt konstatera att Sverigedemokraterna har växt på bekostnad av alliansen så de blir mer och mer ett problem för allianssidan. Samtidigt kan inte allianspartierna börja jaga Sd röstarna och försöka locka de tillbaka för detta kan göra att de skrämmer bort fler väljare som flyttar över till Rödgröna sidan.

Det finns faktorer som kan förklara Sverigedemokraternas framgång i opinionen det senaste, det handlar om att folk förlorar jobben och de har svårt att hitta nya jobb. I en webpanelsundersökning som den typ som united minds gör har problem att fånga upp de äldre som just gått i pension. Senaste SIFOn antyder att Sverigedemokraternas uppgång beror på pensionärerna och det är rimligt att tro att en webpanelsundersökning som united minds inte klarar av att få ett bra urval av pensionärer. Jag säger bara att Sverigedemokraternas siffra i united minds mätning fortfarande kan vara i underkant.

Folk tror inte längre på alliansens arbetslinje och blir alliansen pressade på frågan om varför det inte blir resultat så skyller de antingen på socialdemokraterna eller lågkonjunkturen. Det är inte så i deras sinnesvärld att det är deras förslag det är fel på utan det är omvärlden runt omkring, det som andra människor kallar för verkligheten, det är verkligheten som det är fel på, eftersom de inte passar in i alliansens ekonomiska analysmodeller som ligger till grund för den lagda politiken.

Det kanske är dags för allianssidan att börja förhålla sig till verkligheten och försöka förstå hur människors vardag ser ut. Jag tror att alliansen får betala priset för att de driver igenom sin politik med stöd av endast Sverigedemokraterna oavsätt hur de argumenterar detta inför media. Det finns också ett liv bortom de ekonomiska analysmodellerna och glädjeprognoserna som ofta ligger till grund för den skönmålning som man ser när alliansen berättar om den nyaste budgeten. Det kanske inte är så bra att sätta prognoser som ligger långt ifrån var andra experter på området anser vara rimligt.

Men ok. Hur man än analyserar och funderar över det politiska läget så är det en sak som är väldigt säker. Ingenting är avgjort när det gäller valet 2014. Kanske är det så att Socialdemokraterna sitter på en straffspark men det gäller att förvalta straffsparken så att man kan göra mål och vinna. Missar man målet så missar man vinsten.

Kan passa på att pusha lite för IRM, de håller lite koll på vad som händer hos avpixlat men samlar också de Sverigedemokratiska fördomarna som kommer ut ur deras politikers munnar.

 

SCBs partisympatiundersökning nov 2012

Det är alltid intressant att läsa opinionsmätningen from SCB för de är en typ av guldstandard när de gäller opinionsmätningar för att se hur landet ligger. Till skillnad från de andra bolagen så tar de in mycket fler personer i sin undersökning vilket gör att felmarginalerna blir mycket mindre än när de andra i branchen mäter samma sak.

Så vad kom de fram till ?

Så här skriver SCB på sidan 7 i sin rapport:

Partisympatiundersökningen visar att ett riksdagsval i november skulle ge regeringspartierna (C+FP+M+KD) 41,8 procent av rösterna. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle tillsammans få 49,1 procent. Sverigedemokraterna skulle få 7,9 procent och övriga partier 1,2 procent av rösterna.

För regeringspartierna som block noteras ingen statistiskt säkerställd skillnad jämfört med maj 2012. Centerpartiet skulle i november få 4,4 (±0,3), Folkpartiet 5,5 (±0,4), Moderaterna 28,1 (±0,7) och Kristdemokraterna 3,8 (±0,3) procent. Socialdemokraterna skulle vid val i november 2012 få 34,8 (±0,8), Vänsterpartiet 5,8 (±0,4) och Miljöpartiet 8,6 (±0,6) procent. Sverigedemokraterna skulle vid val i november få 7,9 (±0,5) procent av rösterna. Övriga partier skulle vid val i november få 1,2 (±0,2) procent av rösterna. Bland övriga partier är Piratpartiet och Feministiskt initiativ störst.

——–

Tittar man på nettoflödena jämfört med 2010 års val då blir det intressant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan valet 2010 har Socialdemokraterna tagit röster från nästan alla partier förutom Sverigedemokraterna. Ett av de viktigaste flödena är de som går mellan alliansen och rödgröna partierna. Där tappar alliansen väljare till de rödgröna partierna (Vänsterpartiet är inte med i detta diagram för de står nästan på valresultatet från 2010).

De tre partierna som har förlorat mest till andra partier är Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. De tappar till Moderaterna eller till det rödgröna blocket.

Sverigedemokraterna ha främst växt på bekostnad av Moderaterna men de har även vunnit röster från Folkpartiet och Socialdemokraterna sedan valet 2010.

 

 

 

 

Schlingmann försvarar alliansens verkningslösa reformer.

Jag tittar på Schlingmanns kanonad av attacker på socialdemokraterna och Stefan Löfvén och jag tänker att Schlingamann kommer nog inte rösta sosse i nästa val heller.

Någonting som jag funderar över varför det är just Schlingmann som skriver detta, det borde kanske vara människor inom moderaterna som har ett folkligt mandat som skall skriva en sådan här artikel exempelvis Fredrik Reinfeldt. Men det handlar om en politisk taktik som handlar om att distansiera partiledaren och statsministern från denna typ av debatt. Löfvén kan egentligen inte svara på detta personligen utan han skall uteslutande föra dialoger med andra partiers partiledare allt annat är otänkbart.

Det står väl den politiska motståndarens frihet att försöka måla negativa bilder av sina politiska motståndare, det är helt enkelt inte trovärdigt att kalla Stefan Löfvén politikens PR-man. Men Schlingamann känner väl Löfvén som han känner sig själv. Stefan Löfvén sa någonting i en av sina första partiledardebatter som kunde vara roligt om det inte var så tragiskt. Han nämnde att att han antagligen har fler yrkesverksamma år utanför politiken jämfört med alla andra partiledarna tillsammans. Han använde inte exakt de orden men det gav några sekunders obekväm tystnad i studion när sanningen sjönk in.

Hur många år har Fredrik Reinfeldt som yrkesverksam utanför politiken ? Schlingmann vet svaret för han har ju varit Reinfeldts vapendragare sedan början av 90talet när han redigerade Reinfeldts bok ”det sovande folket”, häftet från 1993 är i högsta grad en PR skrift och det är Schlingmann i sitt esse där Reinfeldt kanske är med på ett hörn. Som PR man som Schlingmann är är han ute efter att fiska reaktioner på den debattartikeln för att se om ”det träffar rätt”. Funkar inte detta så blir det tillbaka till skrivbordet för att fundera på nya saker, nya formuleringar som ”träffar rätt”, som gör att folk tänker att det han säger känns rätt och de flyttar sina politiska sympatier bort från socialdemokratin.

Personligen är jag knappast den snällaste kritikern av socialdemokratin men hur jag än kommer rösta i val så kommer det gynna socialdemokratin direkt eller indirekt. Jag kan ha mycket synpunkter på folket som sitter i toppen av socialdemokraternas maktpyramid och jag anser att många av dessa borde lämnat politiken redan vid förlustvalet 2006, för de hade blivit prövade och folket ville inte ha dem. Det går inte att ha samma folk kvar när man förlorat i ett val.

Jag skulle kunna önska mig ett öppnare och mer demokratiskt socialdemokraterna där man har en tidsbegränsning, hur länge man får företräda partiet för att sedan lämna politiken. Den policyn skulle stärka de politiska frågorna medans personerna som företräder socialdemokratin skulle bli mer som talespersoner jämfört med personer med en egen politisk agenda.

Tittar man vidare på Schlingmanns argument så är det lite lustigt att han försvarar sänkta arbetsgivaravgifter för de under 26 och restaurangmomsen. Ingen av dessa reformer stimulerar köpkraften för de företag som får dessa bidrag, det är efterfrågan som bestämmer om ett företag oavsätt om det är i restaurangbranchen eller andra brancher som skapar ett behov för företagen att utöka sin personal. Socialdemokraterna behöver inte skämmas det minsta för att de vill ta bort de miljardsatsningarna och istället försöka rikta dem mot folk som verkligen sitter i arbetslöshetens träsk.

Varken Reinfeldt eller Löfvén kan på egen hand eller genom politik i deras partier öka andra länders efterfrågan på produkter som tillverkats i Sverige och exporterats till dem. Däremot kan makthavarna visa en lyhördhet jämtemot företag som inte hittar den typ av kompetens som man efterfrågar. Det handlar om att bli den bryggan som underlättar för företagen när de bromsas i deras möjlighet att växa för att de inte hittar den kompetensen de behöver. Inga sänkta arbetsgivaravgifter eller restaurangmomsrabatter fixar den biten. Alla tjänar på att skattepengar används för att vara en effektiv brygga mot företagen.

En sak är ganska klar när det gäller alliansens politik. När det är val om två år då kommer inte alliansen att kunna sälja politiken med ett politisk nyspråk och ett hemsnickeri av ekonomiska analyser som de aldrig redovisar, utan de kommer bedömas för den politiken som de genomfört. Därmed inte sagt att socialdemokraterna kommer bli de stora vinnarna i 2014 års val, socialdemokraterna skall vara väldigt glada om de bryter den negativa trenden där de krymper procentuellt varje val sedan Göran Perssons första val som partiledare. Tittar man på ungdomen och hur de röstar så ser framtiden just nu ut som att socialdemokraterna kommer att bli ett 25 % parti, det är den äldre generationen som fortfarande håller upp socialdemokratin. Vad händer med socialdemokratin när den äldre generationen inte längre finns där ?

 

 

Vill Peter Wolodarski själv bli partiledare för socialdemokraterna ?

Jag vet det låter lite bizarrt att tänka sig in i resonemanget om Peter Wolodarski önska äntra partiledarplatsen i socialdemokraterna, speciellt med tanke på att han ligger nog politiskt ganska mycket till höger om socialdemokratin. Men anledningen till att jag ställer frågan handlar om det han skrev i DN där han har synpunkter på hur Stefan Löfvéns ledarstil ser ut.

Det handlar om vinst i vård och omsorg som är en fråga som behandlas i toppskiktet av socialdemokratin. Wolodarski efterlyser en Göran Person liknande ledarstil där Stefan Löfvén visar en tuffare attitud och går in och visar var han vill att skåpet skall stå. Jag kan konstatera som ett retoriskt grepp att just denna vecka är LO helt socialdemokraternas organisation. Andra veckor på året brukar argumentationen handla om att alla som är medlemmar i LO inte röstar sosse och det borde finnas en separation mellan LO och socialdemokraterna.

Jag nämner detta för att följa Wolodarskis retoriska grepp där LO blir socialdemokratisk opinion när det gäller vinstförbud inom vård och omsorg. När det gäller opinionen när det handlar om vinstförbud inom vård och omsorg så är det runt 80 % av väljarna som stödjer ett vinstförbud inom vård och omsorg. Så detta är inte en fråga som är höger vänster utan en fråga där en majoritet av väljarna till princip alla partier i riksdagen vill ta bort vinsten i vård och omsorg.

Wolodarski slänger ut en retorisk indian om man skall använda en handbollsterm, en indian är en spelare som försöker störa motståndaren och skära av deras passningsmöjligheter. Indianen blir i den artikeln resonemanget om kvinnligt företagande. Tydligen skall det slå hårt mot det kvinnliga företagandet om man förbjuder vinsuttag i vård och omsorg.

Att stoppa vinstuttag inom vård och omsorg är inte samma sak som att förbjuda privat företagande i den skattefinansierade sektorn. Det kan finnas en poäng i att attrahera företagare som driver en idéburen verksamhet där den viktigaste frågan handlar om att prestera så bra vård som möjligt där kvalitén är målet och inte vinsten.

Den andra biten om demokrati inom Socialdemokratin. Där har jag ganska starka åsikter om just hur Löfvén blev vald. Jag har inga synpunkter på han som ledare men jag kan konstatera att han är vald ovanför huvudena på medlemmarna i partiet. Det är min åsikt i frågan och jag vet att det är många som tycker på ett annat sätt. Men det finns en poäng i att förklara den ståndpunkten för enligt mitt sätt att se det så skulle en bufflig HSB ledarstil som Wolodarski efterlyser skapa en djup spricka mellan medlemmarna på gräsrotsnivå och toppskiktet i Socialdemokratin.

Stefan Löfvèn må vara hur duktig som helst och det som händer nu när sossarna skall bestämma sig när det gäller vinstförbud inom vården så måste beslutet komma från en majoritet av medlemmarna inom Socialdemokratin. Wolodarskis tes handlar om att inte vika sig för LOs ståndpunkt och stå på sig och medvetet kanske struntar han i att ta fram medlemmarna i ljuset för det är deras parti och partiet skall göra som medlemmarna vill om det finns en majoritet för det.

Tittar man på Stefan Löfvéns track record så verkar det som medlemmarna i Metall hade starkt stöd för honom för han uppfattades som en person där som företrädde dem, om han på samma sätt kan fånga upp och pusha för det som är majoritetens vilja bland medlemmarna i socialdemokraterna så kommer han aldrig att ha några större bekymmer att leda socialdemokratin.

Ingen skulle vara gladare än alliansen om en ny tappning av HSB äntrade scenen.

Andra bloggar där jag kommenterat detta ämne i kommentatorsfältet.

Den där jävla vinsten…

Demokrati? Hrmpf. Humbug.  (mer fokus på hur jag tycker att demokratin fungerar inom socialdemokraterna)

 

Kristdemokraternas hemlighetssyn på donationer till partier är riktigt negativt för demokratin.

Jag såg att Peter Althin före detta riksdagsledamot för KD skriver en debattartikel om kungens roll när det gäller öppnandet av riksdagen. Nu håller naturligtvis inte Althin alla Kds politiska värderingar på sina axlar men kan ändå vara intressant att fundera över demokratiska värden när en person med känd anknutning till Kd tar till orda.

Ur demokratisk synvinkel har vi fortfarande en kung och en monarki för att svenska folket vill ha det på det sättet. Kungahuset är populärt vilket backas upp av opinionsmätning efter opinionsmätning. Personligen har jag inga problem med att vi har en monarki, jag ser det som en kompromiss med Sveriges historia, men kommer det till en punkt att vi kommer folkomrösta om kungahusets vara eller inte vara så accepterar jag vilket beslut som än kommer ut ur den omröstningen.

Republikanska föreningen måste nog vara en ganska fantastisk förening, det är inte varje gång som man kan hitta vänsterpartister och kristdemokrater som står på samma sida och kämpar för samma sak. Visst kan man ha en stark ståndpunkt mot kungafamiljen men det räcker inte att bara säga att han skall flyttas åt sidan bara för att man tycker så, man måste kunna sälja argumentet till den svenska väljarkåren.

Jag tror att monarkin kommer att avskaffas men inte under överskådlig tid. Jag stör mig inte på att vi har en kungafamilj, det viktiga för mig är att han inte bestämmer i politiska frågor. Argumentet från republikanska föreningen är att de vill att statschefen skall tillsättas genom demokratiska val och att kungafamiljen är bara skenbart maktlösa. Ok det är deras åsikt och det får man väl respektera. Det är inte mer med det.

Nu till detta med kristdemokraterna och deras syn på demokrati. I en demokrati så bör det råda full transparens. Om jag till exempel får för mig att jag vill rösta på Kd (vilket jag aldrig skulle göra), om jag vill veta vilka som stödjer Kd ekonomiskt då kan jag inte få veta detta. De anser att partier har rätt att hålla den biten hemlig från väljarna.

Jag tycker att det är ett dåligt förhållningssätt och det inbjuder till en typ av resonemang där företag, intresseorganisationer, lobbyister och andra med pengar kan skjuta till massvis med pengar. Det är en perfekt inkörsport för att kunna sälja sin politik till högstbjudande. I förlängningen blir de en viktig faktor för partiet där de kan gå in och bestämma agendan för partiet.

Detta är väldigt negativt sätt ur demokratisk synvinkel och detta gör ordförande för republikanska föreningen Althin väldigt intressant. Å ena verkar han för att flytta bort en instution från svensk politik som handlar om ättlingar till en familj som styrt landet mer eller mindre med diktatorisk makt utan att folket skall få bestämma. Å andra sidan har han varit medlem för ett parti som vill att den politiska makten skall vara öppen för vem som helst som har råd att betala. Donationer skall kunna tas emot utan att väljaren har rätt att få insyn.

För mig känns det som att det inte handlar om att stärka väljarnas makt utan det handlar om att ta bort något från en makt som är ärvd. Om man verkligen värnar om demokratin i Sverige då skall man också verka för att makten skall vara mer transparent. Man skall inte sätta sig i motvärn och argumentera för rätten som parti att ta emot hemliga donationer från vad som helst.

För mig kommer det alltid att klinga falskt ifall man sitter i knät på dessa hemliga donatörer och där försöker slåss mot ickedemokratiska institutioner. Man borde kunna sitta i ett bättre knä som politiskt parti.

 



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.