Schlingmann försvarar alliansens verkningslösa reformer.

Jag tittar på Schlingmanns kanonad av attacker på socialdemokraterna och Stefan Löfvén och jag tänker att Schlingamann kommer nog inte rösta sosse i nästa val heller.

Någonting som jag funderar över varför det är just Schlingmann som skriver detta, det borde kanske vara människor inom moderaterna som har ett folkligt mandat som skall skriva en sådan här artikel exempelvis Fredrik Reinfeldt. Men det handlar om en politisk taktik som handlar om att distansiera partiledaren och statsministern från denna typ av debatt. Löfvén kan egentligen inte svara på detta personligen utan han skall uteslutande föra dialoger med andra partiers partiledare allt annat är otänkbart.

Det står väl den politiska motståndarens frihet att försöka måla negativa bilder av sina politiska motståndare, det är helt enkelt inte trovärdigt att kalla Stefan Löfvén politikens PR-man. Men Schlingamann känner väl Löfvén som han känner sig själv. Stefan Löfvén sa någonting i en av sina första partiledardebatter som kunde vara roligt om det inte var så tragiskt. Han nämnde att att han antagligen har fler yrkesverksamma år utanför politiken jämfört med alla andra partiledarna tillsammans. Han använde inte exakt de orden men det gav några sekunders obekväm tystnad i studion när sanningen sjönk in.

Hur många år har Fredrik Reinfeldt som yrkesverksam utanför politiken ? Schlingmann vet svaret för han har ju varit Reinfeldts vapendragare sedan början av 90talet när han redigerade Reinfeldts bok ”det sovande folket”, häftet från 1993 är i högsta grad en PR skrift och det är Schlingmann i sitt esse där Reinfeldt kanske är med på ett hörn. Som PR man som Schlingmann är är han ute efter att fiska reaktioner på den debattartikeln för att se om ”det träffar rätt”. Funkar inte detta så blir det tillbaka till skrivbordet för att fundera på nya saker, nya formuleringar som ”träffar rätt”, som gör att folk tänker att det han säger känns rätt och de flyttar sina politiska sympatier bort från socialdemokratin.

Personligen är jag knappast den snällaste kritikern av socialdemokratin men hur jag än kommer rösta i val så kommer det gynna socialdemokratin direkt eller indirekt. Jag kan ha mycket synpunkter på folket som sitter i toppen av socialdemokraternas maktpyramid och jag anser att många av dessa borde lämnat politiken redan vid förlustvalet 2006, för de hade blivit prövade och folket ville inte ha dem. Det går inte att ha samma folk kvar när man förlorat i ett val.

Jag skulle kunna önska mig ett öppnare och mer demokratiskt socialdemokraterna där man har en tidsbegränsning, hur länge man får företräda partiet för att sedan lämna politiken. Den policyn skulle stärka de politiska frågorna medans personerna som företräder socialdemokratin skulle bli mer som talespersoner jämfört med personer med en egen politisk agenda.

Tittar man vidare på Schlingmanns argument så är det lite lustigt att han försvarar sänkta arbetsgivaravgifter för de under 26 och restaurangmomsen. Ingen av dessa reformer stimulerar köpkraften för de företag som får dessa bidrag, det är efterfrågan som bestämmer om ett företag oavsätt om det är i restaurangbranchen eller andra brancher som skapar ett behov för företagen att utöka sin personal. Socialdemokraterna behöver inte skämmas det minsta för att de vill ta bort de miljardsatsningarna och istället försöka rikta dem mot folk som verkligen sitter i arbetslöshetens träsk.

Varken Reinfeldt eller Löfvén kan på egen hand eller genom politik i deras partier öka andra länders efterfrågan på produkter som tillverkats i Sverige och exporterats till dem. Däremot kan makthavarna visa en lyhördhet jämtemot företag som inte hittar den typ av kompetens som man efterfrågar. Det handlar om att bli den bryggan som underlättar för företagen när de bromsas i deras möjlighet att växa för att de inte hittar den kompetensen de behöver. Inga sänkta arbetsgivaravgifter eller restaurangmomsrabatter fixar den biten. Alla tjänar på att skattepengar används för att vara en effektiv brygga mot företagen.

En sak är ganska klar när det gäller alliansens politik. När det är val om två år då kommer inte alliansen att kunna sälja politiken med ett politisk nyspråk och ett hemsnickeri av ekonomiska analyser som de aldrig redovisar, utan de kommer bedömas för den politiken som de genomfört. Därmed inte sagt att socialdemokraterna kommer bli de stora vinnarna i 2014 års val, socialdemokraterna skall vara väldigt glada om de bryter den negativa trenden där de krymper procentuellt varje val sedan Göran Perssons första val som partiledare. Tittar man på ungdomen och hur de röstar så ser framtiden just nu ut som att socialdemokraterna kommer att bli ett 25 % parti, det är den äldre generationen som fortfarande håller upp socialdemokratin. Vad händer med socialdemokratin när den äldre generationen inte längre finns där ?

 

 

Sossarna måste ha en tydlig linje om vinsten i vård och skola. #svpol

Stefan Stern är en före detta sosse, han kanske fortfarande är sosse på pappret men idag jobbar han på moderatdominanta Kreab. Stefan Stern är nu också vice VD för projektet ”Silver life” som kommer rikta sig åt pigga seniorer. Pigga seniorer är den gruppen av seniorer som kanske behöver lite vård jämfört med sina jämngamla och då blir det så att affärsidén handlar om att ta in jättestora vinster därför att andra vårdinstanser blir dem som tar hand om de i samma ålder som har sämre hälsa och är mer vårdintensiv. Jag kan förstå att Stefan Stern tycker att ett vinstförbud vore ett misstag för detta skulle betyda att projektet Silver life skulle gå i graven.

Där slutar jag att läsa Stefan Sterns debattartikel och fokuserar mig på sossarna. Tidigare i veckan kom det fram att aftonbladet skickade ut en enkät till samtliga sossevalda riksdagsledamöter som handlade om vinst i vård och omsorg, aftonbladet ställde tre väldigt bra frågor som de ville att varje ledamot skulle svara på. Och det var dessa tre frågor.

Ska privata aktörer inom skolan få plocka ut ­vinster ur sina verksamheter?

Ska privata aktörer inom välfärdssektorn, exempelvis vårdbolag, få plocka ut vinster ur sina verksamheter?

Ska riskkapitalbolag förbjudas inom välfärds­sektorn?

Nu var ju svarsfrekvensen ganska låg så hur de svarade kanske inte har mycket av relevans och samtidigt kanske man inte tycker det är särskilt intressant att svara på frågor som kommer från Aftonbladet som inte alltid är så sockersöt mot socialdemokratin. Men hur som helst är frågorna väldigt bra och även om svarsfrekvensen var låg så tycker iallafall jag att socialdemokraterna i demokratisk ordning skall ta ställning till dessa frågor så att väljare kan se tydligt var socialdemokratin är på väg.

Det handlar om att upplysa väljaren så de kan bestämma ifall de vill rösta sosse eller inte. Vänsterpartiet har tagit tydlig ställning och de säger nej till vinst i vården, miljöpartiet har också en ganska tydlig linje där man tycker det är ok med vinst men att den skall investeras i verksamheten och inte användas till att ta ut vinst ur verksamheten. Sossarna ligger någonstans mitt emellan dessa linjer där man skall kunna ta ute lite vinst vad detta nu innebär i praktiken.

Om man som sosse tycker att denna fråga är viktig då borde man kunna få en tydlig linje där socialdemokratin inte helgarderar som någon kompromiss mellan höger och vänster inom partiet. Tittar man på VALU från 2010 (s9) så var de viktigaste frågorna för en som röstade sosse just Sociala välfärden, sjukvården och skola/utbildning top 3 för en socialdemokratisk väljare, man kan väl anta att dessa frågor fortfarande engagerar en som röstar sosse idag två år senare.

I samma VALU från 2010 kan man läsa ut att av de socialdemokratiska väljarna identifierar sig 75 % som vänster, 21 % som mitten och endast 4 % som höger. Personligen ser jag tankar som vinst i välfärden som en fråga som är mer populär bland människor som ser sig som höger och kanske några som ser sig som mitten, men knappast folk som ser sig som vänster.

Om detta stämmer och toppen i sosseledningen är positiv till vinstuttag medans deras väljare är emot det i majoritet då finns det en stor konfliktyta där. Det räcker med att minst 50 % av sosseväljarna är starkt emot vinstuttag i vård och omsorg och skola för att detta skall vara en fråga som måste redas ut till sista gemensamma nämnare.

Det handlar om att vara tydlig mot väljarna i denna viktiga fråga. Det handlar om att sätta ner foten och dra ett streck i sanden och säga, på denna sida står vi. Det går inte att helgardera och stå på båda sidorna för då lurar man väljaren. Vänstern har sagt sitt i denna frågan, Miljöpartiet har sin tydliga linje och socialdemokraterna är halvt gravida i denna fråga och alla vet att man kan inte vara halvt gravid.

Om socialdemokraterna står på Stefan Sterns sida i toppen av socialdemokratin då bör väljaren få veta detta så att man kan ta ställning till ifall man forfarande vill rösta sosse.

@moberg, @alliansfritt, @Johan W, @Högberg, @rbPeter, @mKent, @Peter, @

 

 

Frågestund med Thomas Böhlmark.

För det första så förstår inte jag varför Böhlmark ens bryr sig vad sossarna gör och inte gör. Det är ju inte hans parti och tror Moderaterna inte på att de själva kan ge ett bra bud till väljarna kanske det blir grejen M bloggare kommer ägna sig åt att rikta in sig på sossarna istället för att prata om de egna partiets fördelar.

Sedan är det så att om Reinfeldt analyserat rätt och opinionsuppgången handlar om att Juholt är borta då handlar det om att Moderaterna bara haft några procentenheter till låns och det har ingenting att göra med någonting som moderaterna själva gjort. De ville inte befatta sig med sossarna för att Juholt var där.

Ja just det, han har lite frågor till sossarna varför han nu vill ha svar på det. Just nu är jag inte själv särskilt förtjust i sossarna för att de är så insmetade i Saudi affären, det är ju inte så att de säger nej till att exportera vapen till en diktatur. Opinionsmässigt är det 78 % som inte vill att Sverige skall exportera vapen till diktaturer, med tanke på att sossarna, moderaterna och centern säger klart ja till ett sådant förfarande och folkpartiet och kristdemokraterna påstår att de är emot det förutom när de på regeringsnivå välsignar ett sådant samarbete så kan man konstera att opinionsstödet för S,M och C tillsammans är högre än de 9% av Svenska folket som säger ja till export av vapen till diktaturer.

Detta kan betyda ett bortfall dvs en saudi effekt som drabbar S,M och C och gynnar de andra partierna.

Men hursomhelst, de frågor som Böhlmark vill ha svar på är följande.

1 – Hur blir jobben fler ifall man straffbeskattar en ungdomsgeneraton genom att ta bort den halverade arbetsgivarvgiften för unga?
2 – Hur blir jobben fler om man fördubblar restaurangmomsen?
3 – Om man inte avser att höja några skatter avsevärt, hur ska då löftena finansieras?
4 – Vem ska S regera med och vilka kompromisser är de villiga att ta för att regera tillsammans med dessa?

För det första är inte sossarna skyldiga moderaterna ett enda svar, och i grund och botten kan de strunta i moderaternas frågeställningar därför att det är deras sätt att styra in diskussionen dit de vill ha den. Det enda som är viktiga för vilket parti som helst är dialogen mellan väljarna och partiet. Så de kan i princip strunta i samtliga politiska motståndare. Om de är mer intresserade av att skicka frågor till sina politiska motståndare istället för att fördjupa dialogen med väljarna och ge bud till dem om framtiden så får de väl göra så. Det blir deras slöseri med tid.

Jag kommer ge lite funderingar kring Böhlmarks frågestund, det kan knappast betraktas som svar men samtidigt om svaren hade varit riktade mot Böhlmark så hade svaren blivit fel hur man än svarar för att man ser på politik från sin utgångspunkt.

1. Jag förstår inte detta med den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar. I sig skapar de inte ett enda jobb och med tanke på hur mycket en sådan här reform kostar så borde det skrotas och pengarna kunde användas till att justera kompetensen hos ungdomar och andra arbetslösa så att de kan möta det behovet som arbetsgivarna efterfrågar.

I grund och botten är denna åtgärd inte jobbskapande. En arbetsgivare anställer en medarbetare för att man har jobb för denna individ och detta behovet har skapats av att deras produkter eller tjänster säljer bättre. Så det är hur bra företaget går som bestämmer om det finns ett behov att anställa en medarbetare. Visst vill väl företaget ta del av den arbetsgivarrabatten om de anställer en ungdom men om de inte hittar en ungdom med den kompetens som de efterfrågar så väljer de den personen som bäst passar deras kriterium.

Så halverad arbetsgivaravgift för ungdomar är bortkastat, det skapar noll jobb.

2. Vad är det som styr efterfrågan på mat när man äter ute? Den sänkta momsen gör varken till eller från, för efterfrågan hos restaurangerna. En som äter lunch ute från måndag till fredag börjar inte plötsligt att äta ute mer än 5 dagar i veckan när denne arbetar. Saker som styr om folk äter ute handlar om konjunkturen, om flera får jobb så kommer flera äta ute på restaurang, både på lunchen och på fritiden.

Det är inte den sänkta momsen på restaurangmat som styr människors lust att köpa maten. Tänk också en sådan situation att man sitter ute i gott sällskap när man inte jobbar , man beställer in mat och dryck, skrattar en del och man lämnar dricks. Om dessa rätter kostar kanske någon krona mindre så är det inte därför man äter just där, man gillar maten och stället och notan blir samma som den oftast blir på sådans tillställningar.

Man kunde använt de pengarna till andra åtgärder, det satsas för lite på att förändra människors kompetens så att företagen kan anställa dem. Att satsa på utbildning av arbetslösa är aldrig bortkastade pengar.

3. Hur har moderaternas så kallade jobbskattavdrag financierats, vem har fått betala i minskade resurser ? Jag lämnar den där som en motfråga. Jag har ett svar på den frågan på samma sätt som alla andra som läser den frågan. Folk vet vad som dragits in på och det är bara att fråga sig om det är värt det.

4. Vem skall Moderaterna regera med när Kristdemokraterna faller ur riksdagen ? Är det verkligen rimligt att ett parti som Kristdemokraterna skall kunna blockera en riksdag som klart och tydligt har ett folkligt stöd i riksdagen ? Frågan handlar egentligen om att beskriva hur mandaten ser ut efter valdagen 2014. Böhlmark har ingen kristallkula, det är omöjligt att svara på vem som kommer att styra efter valet. Det är rimligt att varje parti på vänstersidan ger sitt eget bud till väljarna så de har olika partiprogram att erbjuda väljarna, att bilda ett rödgrönt block igen kommer inte att hända, väljarna får helt enkelt välja det partiet vars partiprogram de tycker är bäst så får man se vilket mandat som finns att jobba med när rösterna är räknade.

Nu kan ju vilken alliansvän som helst protestera mot denna ordning men om man ser på alternativet där de små partierna C, Fp och Kd inte kan profilera sig för att se sitter fast i alliansen.

Mp och V blir rädda när de tittar på hur de mindre partierna i alliansen klarar sig, de kommer inte medverka till ett nytt rödgrönt samarbete. Frågan är ju att om de tre vänsterpartierna nästan får majoritet, kommer då alliansen hålla ihop eller kommer de enskilda partierna i alliansen få möjlighet att bilda majoritet med vänsterpartierna om de så önskar ?

Jag tror inte att det funkar för M att dra valsen igen att konjunkturen är dålig och därför finns det inga jobb i valet 2014, för då säger man i princip att det inte är moderaternas eller alliansens fel att det inte finns jobb. Det finns åtgärder man kan göra som inte görs. Man satsar väldigt lite pengar på att riktade utbildningar som kan göra att en arbetslös blir anställbar av företagen, det råder en missmatch på arbetsmarknaden så det räcker inte med att poängtera att att antalet jobbplatser ökar, det finns också en indikator som säger att många företag är ute tidigt för att få de personer de vill ha till sommarjobb, tidigare än året innan vilket kan förklara att många jobbsökningar ligger ute just nu. Företagen vill helt enkelt vara ute i god tid så att de får den kompetensen de efterfrågar till sommarjobbet.

Visst kan man syssla med statistiskt hemsnickeri när man räknar på utanförskapet, Utanförskapet som begrepp är emotionellt, det finns inga officiella statistiska instruktioner när det gäller hur man skall räkna utanförskapet, detta betyder att man aldrig kan fastslå hur stort eller litet utanförskapet är.

Det bästa vore att en officiell definition av hur utanförskapet skall räknas fastslogs så att statistiska centralbyrån hade kunnat mäta denna variabel och även ”mäta bakåt” för få kan man se exakt hur utanförskapet utvecklat sig.

Jag tror att alliansen vill ha det på det sättet, att de pratar om ett utanförskap som inte går att mäta.

Det handlar om att kvalitétssäkra valet av ledare för ett parti. #Lofven

Jag har inga synpunkter på Stefan Löfvén som person eller som politisk ledare i socialdemokratin, och detta är inte vad jag skall skriva om i denna bloggpost.

Grundproblemet finns kvar och valet av Stefan Löfven kanske är rätt men anledningen till att jag tvivlar handlar om vilka som valt honom. Det är alltså efter vad jag förstår en ”enig” utökad partistyrelse som valt Löfven. Han var tydligen svår att övertala så de får en person som kanske inte ville till att börja med.

Det är mycket hög risktagning från Socialdemokraternas sida, detta handlar om en grupp socialdemokrater som beskrivs som kunniga och kompetenta som har tagit fram denna ledare, många av dessa personer har varit med länge och bär jättestort ansvar för att socialdemokraterna har gått tillbaka som parti. Hade socialdemokraterna varit ett företag så hade man kunnat beskriva det som ett företag som tillverkar produkter som i det förflytna har sålt väldigt bra, men idag sinar föräljningen och de tappar marknadsandelar. Det satsas för lite på innovation och produktutveckling och folk tycker helt enkelt att deras produkt inte duger längre.

För att förändra förtroende för företaget övertalar de VDn att avgå (Juholt), VDn är vald av aktieägarna men styrelsen tycker att han skall ta ett steg åt sidan. Efter honom sammanträder styrelsen med viktiga underchefer och före detta styrelsemedlemmar med kultstatus för att ta fram en ny ledare, aktieägarna är exkluderade, de får titta på och acceptera.

Även om jämförelsen företag-parti haltar till en viss del så tycker jag att det synliggör grundproblemet. Det är samma gamla personer som sitter i toppen, de har suttit där under en lång tid och på något sätt är de förtrollade, för det finns ingen av dem själva som verkar ha insikten att när det är kris skall deras förtroende också mätas. Det räcker inte med en kosmetisk makeover där man byter ut en partiledare och en anna kommer.

Det som saknas och som Högberg sätter fingret på som handlar om att pröva ett förtroende mot medlemmarna. Det finns en 100.000 stark resurs i partiet som blir outnyttjad, de personerna som är de som är partiet och utan dem finns inte socialdemokratin. Det är inte farligt att ge 100.000 medlemmar i partiet rätten att direkt välja de människor som de önskar skall representera dem på riksplanet, partistyrelse, VU, partiledare och andra poster.

Får inte medlemmarna de som de vill ha så känner de sig överkörda och de kanske tappar viljan att engagera sig. Helst skall valet gå till på ett sätt som imiterar så som det skulle sett ut om  man skulle rösta i allmäna val. Varför skall det likna den processen så mycket som möjligt ? För att få fram de personerna som fungerar bra under detta koncept.

Om man har en sådan här omröstning vart 4 år där vem som helst som är medlem kan kandidera då blir systemet självsanerande för är det så att personer som inte sköter sig under de 4 åren som de har mandat för då får de inte förnyat förtroende. Man får med en naturlig tidsram vilket betyder att det inte egentligen är en begränsning för hur länge man får sitta så länge som medlemmarna vill att personen skall företräda dem.

Under en sådan process där medlemmarna får välja fritt i ett bås utan att någon får titta hur den andra röstar så blir det en garant för att man får kandidater som medlemmarna verkligen vill ha. Det blir inte det hejdundrande ”JA” i en stor sal med folk där partiet låtsas att de är eniga utan man får ett utfall som återpeglar medlemmarnas vilja.

Jag tror att en positiv effekt av ett sådant förfarande är att folk kommer plötsligt vilja bli medlemmar i socialdemokratierna för att de ser att deras röst gör skillnad. Detta nytillskott tillsammans med en valprocess som är djupt rotad nere hos medlemmarna på gräsrotsnivå kommer vara en kvalitétssäkring och en garant att partiet alltid har företrädare som leder partiet i tiden, som är modernt och hela tiden leder Sveriges utveckling frammåt.

Jag tror till och med att en sådan ordning i partiet kan bilda skola för att andra partier tar efter det rakt av för jag är helt övertygad att det skulle bli ett framgångsrecept som snabbt ger resultat.

Så ännu en gång, min bloggpost handlar inte om ifall Löfvèn är ett bra eller dåligt val utan det handlar om strukturer som måste göras om och förändras. Partiet kommer inte få en bredd i sina led när toppskiktet i partiet tar strategiska beslut utan att veta om medlemmarna är med på tåget. Jag gillar verkligen inte den socialdemokratiska jargongen som handlar om att övertala någon att bli partiledare och sedan prata i termer att alla är överrens för det är bara spel för galleriet. Jag skulle tycka det var en bra ordning om Löfvén sitter fram till kongressen och på kongressen har man medlemsröstningen med fri nomingeringsrätt för alla viktiga platser i toppen av partiet. Som sagt, jag tycker det är otroligt viktigt att kvalitétssäkra.

Shalala utan pannkaksrecept.

Med lite inspiration från Johan W så gör jag min egen variant av den prikära situationen för att lufta och vädra ut. Jag har visserligen bidragit med ett pannkaksrecept som man kan göra i mikron men det känns överflödigt att upprepa mig här.

Varför skall jag försöka skriva om politik, något som jag är intresserad av när inte ens tomteblossen som sitter i toppen klarar av att göra detta. Det bästa är nog att ta ett steg åt sidan och beskåda vad som händer om man saknar underhållning på tv. Det kan låta konstigt att jag mot all förmodan och med all dynga som sipprar ner från de högre upp i den politiska hierarkin ändå kommer att rösta sosse i nästa val. De får se det som ett tröstpris och partiet kanske klarar 4 % spärren i nästa val. Jag stödjer inte den inkompententa trojkan som sitter i toppen av allt detta och med den lilla röst jag ger i valet så kommer jag se till att inte kryssa på någon som sitter i riksdagen. Jag anser att grundtankarna som socialdemokratin vilar på är bra och gångbara men det spelar ju ingen roll när det saknas politisk kompetens i toppen.

Dags att gräva fram lite gamla låtar. Det kan passa bra att komma i nivå med de omoderna i partitoppen genom att spela musik som är lika modern idag som socialdemokratin.

Men at work – Down under.

Down under passar bra som en beskrivning var sossarna är idag. Partylåt som såg dagens ljus 1982, en glad låt med massa tokigheter i videon. Påminner mig om ordningen och strukturen i socialdemokratin. Andra mindre hittar som detta band fick hade titlar som ”Who can it be now ?” på debutalbumet ”business as usual”, och senare fick de hits med sångtitlar som ”overkill” och ”Its a mistake”.  Det är väldigt mycket business as usual i sossarnas HQ. Det är inte elvis som sjunger och de har inte titlar så som ”wont back down”.

Hollänska Wengaboys blir nästa låt. Shalala, en låt som kom ut för nästa 20 år sedan och den är mycket mer i tiden än socialdemokraterna är som parti. Lite Shalala på morgonen, eftermiddagen och kvällen. Med tanke på att det är en cover där orginalet spelades in 1974 av the wynners, men en låt som var modern 1974 är nästan lite för modern för socialdemokratin anno 2012. För mycket Shalalala gör att tomteblossen i HQ lever lite i en ordning som liknar flumskolan.

Notera duellen i videon, det kanske är ett alternativ för hur man skall avgöra kampen om regeringsmakten, i någon typ av komisk duell. Men då blir det kanske inte så svårt att vinna över rajraj.

Nästa grej blir ett litet tips på hur Juholt kan undvika felskären i media, felskären som gör att han blir tvungen att prata om felskären långt och länge så att han sabbar för sitt eget parti för han kan inte utföra sin uppgift att kommunicera den icke synliga politiken. Tänk att varje laserstråle motsvarar ett felskär om han nuddar det. Inget Elvis, det blir för tungt och långsamt tempo. Glöm inte att stretcha.

Nästa låt kunde lika gärna varit inspelad i Mexiko där man kan bli brun om nosen och vila ut sig. Men denna videon är antagligen inspelad i Spanien. En sommardänga på ett språk som man inte förstår men det spelar ingen roll. Det skall vara lite lättsamt och glattigt och man skall bli lite glad när man ser videon. Det blir nästan som hjärntvättning för de sjunger samma sak, hela tiden, om och om igen. Utan lättsamhet och utan glattigheten och solskenet men bara ett lättsamt sorl från HQ som  kan uppfattas som politik, som han uppfattas som ingenting alls på ett kommunikationssätt som kan uppfattas som ett eget språk som vi vanliga dödliga inte förstår.

Honungsgrävlingen är ett riktigt råskinn, det lever i öknen där det springer runt och sätter sina spår i lanskapet, det fruktar ingen och vill det äta honung så springer det rakt på boet och ta för sig av honungen medans det blir stunget, den backar inte ur en fight med en kungskobra utan går rakt på och ta kål på ormen. Vad har detta med bloggposten att göra ? Ingenting. Men dessa textrader innehåller mer politisk relevans än vad socialdemokratin visat upp de senaste åren.Om man inte skall prata om politik, varför inte slå på stort, det behöver inte vara pannkaksrecept.

Bliss eller piss, bliss är ju mer att man blir till freds, lycklig och glad medans piss, ja det kan ni räkna ut vad det betyder. Bandet ville först kalla låten piss för att de var frustrerade, de hittade inte sin publik och de tog och flyttade från Nya Zealand till Australien och piss var låten där de skulle ge folk en känga. De gillade sången och det blev en stor hit och ironiskt nog hittade de en publik, skivbolagen insisterade att de skulle ändra det till bliss. Jämför man med socialdemokraterna så hittar de inte sin publik, men samtidigt presenterar de inte heller någonting som ger folk en anledning att gå från ett annat parti till dem. Det handlar om ren inkompetens från en liten grupp av människor som sitter i toppen och har gjort detta under en resa som sträckt sig 20 år och ibland mer än 20 år tillbaka i tiden en resa som tagit socialdemokraterna från 45 % till 25 %. Vanligtvis flyttar man bort folk som inte presterar men detta gäller inte i toppen hos socialdemokraterna. För mycket kompisgäng för att de skall kunna flytta bort en vän och detta blir mer avgörande för att de skall få stanna på sin post än att de visar resultat eller har kompetens.

Nästa klipp handlar om fotbollshistoria. VM kval England-Sverige 1988 (nog bäst att hålla sig till äldre klipp så det ligger i fas med det omoderna partiet), det var Glenn Hyséns match. Matchen som gav han smeknamnet bläckfisken på Wembley. Varför visar jag detta klippet ? Det handlar om inställning. Efter matchen kunde man läsa i tidningen att Glenn Hysén lär ha sagt att han hade blodsmak i munnen. Denna man som var fullblodsproffs och en förstklassig yrkesman inom det området som han var proffs i visar någonting som inte socialdemokraterna har idag. De har inte viljan, och känslan för att kämpa för varann. Hade Sverige haft ett lag 1988 fullt av personer som visserligen var kunniga men som inte hjälpte varann då hade det inte spelat någon roll ifall de hade haft Hysén i försvaret.

Här har vi ett parti, Socialdemokraterna som påstås byggas på demokratiska principer och soledaritet. Istället finns det ett gäng med misslyckade inkompetenta politiker som inte förstår politik. De sitter där som de suttit i många år under en tid när socialdemokraterna stadigt minskat med tiden. Som parti har man inte gjort någonting för att rätta till problemen. Dessa personer som har suttit länge i socialdemokratiska partitoppen fick ett arv från den äldre generationen, som de inte kunnat förvalta. Kan jämföras med en unge som växer upp och ärver en förmögenhet av sina föräldrar, när han har pengarna i sin hand så har han inte kompetensen eller förmågan att förvalta sin förmögenhet, istället konsumerar han upp pengarna och förlorar hela förmögenheten.

Varför kan jag peka på dem och säga att de är inkompetenta ?

Därför att de varit i ledande ställning under en tid när socialdemokraterna har backat kraftigt. De har papper på efter ett valresultat att folk inte tycker de är rätt personer. Ser man inte detta och sitter i sina slutna rum och kliar varandras ryggar och säger att man visst är bra och det är yttre omständigheter som är orsaken till dåliga resultat, då kanske man är fel person att vara där i första taget. Man bryr sig inte om vad som är bäst för partiet och man är mer intresserad av sin egen vinning framför partiets vinning. Och detta i ett parti som påstår att det byggs på grundtankar som soledaritet och demokrati.

Det är ingen självklarhet att socialdemokraterna själva automatiskt är bäst på att driva en politik som har sin grund i socialdemokratisk idepolitik. Kommer det något annat parti som tar upp stafettpinnen och levererar den politik som sossarna borde levererat då innebär detta att socialdemokratin till slut hamnar på historiens bakgård. Detta betyder inte att de socialdemokratiska politiska tänkandet dör med partiet.

Det är nog sågat från mig nu.

Det är intressantare att skriva om sakpolitik men det får bli en annan gång.

 

 

 

Dags för de sossevalda högdjuren att inte synas på radarn ?

Kritiken mot kritiken där Johansson kritiserar Johanssons utspel, där Johansson sågar Juholt externt tycker inte Johansson är särskilt bra, så Johansson (Mats Johansson (Socialdemokratiskt regionråd Blekinge)) föreslår att till exempel Johansson (Ylva) och andra skall ägna mindre tid åt bloggande och facebookande där man ifrågasätter ledaren och istället ägna sig åt politikens innehåll.

Det är inget fel med kritik om den görs på rätt sätt och man bör använda bloggar och facebook för att just sätta fingret på saker man anser är fel politiskt sätt men man skall alltid presentera vad man anser bör göras istället. Missar man den biten att presentera lösningar vid sidan av kritiken så är det stor risk att kritiken ser ut som gnäll.

Problemet är inte att politiker bloggar eller facebookar utan att de gör det för lite. Använder man bloggeriet på rätt sätt så kan man hjälpa till att göra det egna partiets politik känd för allmänheten. Sedan tycker jag att Juholt som partiledare skall vägra att svara på angelägenheter som handlar om ickepolitik, om saker som inte direkt berör hans position som ledare för socialdemokratin. Om man vägrar att prata om icke politiska ämnen så kommer journalisterna att knorra men får de väl göra i så fall.

När det gäller kritik så räcker det inte med att gnälla över hur dåliga Alliansens eller de enskilda allianspartiernas förslag är utan man måste hela tiden lyfta fram det egna partiets ståndpunkt när det gäller ett visst politiskt ämne. Så man bygger en typ av parallellspår mot regeringens alternativ där man hela tiden berättar exakt vad man tänker göra om man vinner valet i de aktuella ämnena som råkar komma fram i ljuset.

Man flyttar alltså fokus från personen Juholt när Juholt själv kommer i situationer där han kan berätta vad socialdemokraterna hade gjort istället så att folk hela tiden blir matad med parallellspåret.

Klarar man av att göra detta så behöver man inte oroa sig inför valet 2014 för man kommer att ha en politik som finns i folks medvetande. En ganska extrem idé kan vara att dyka upp i kommentatorsfältet hos alla dessa tidningar som skriver ledare om de skriver saker som inte stämmer eller som är väldigt orättvisa. Men då gäller det inte ”impulspostningar” utan tydligt genomtänkta poster där man använder media för att föra fram sina egna synpunkter på det som sägs.

Att blogga, att skriva på facebook är tidens tand och det är bäst för socialdemokraterna att lära sig denna konst och flytta den interna diskussionen ut i etern där man generöst bjuder in folk att delta i diskussionen. Det går att ha full kontroll över en sådan diskussion och man kan tänka igenom noggrannt vad man skall skriva innan man skriver det så att det blir riktigt bra.

Jag skulle aldrig rikta ett påbud där man föreslår som i detta fallet att Ylva och andra sossar skall sluta blogga, jag ser hellre att Mats Johansson börjar och bloggar och använder den kanalen för att få ut politiska tankar och idéer. En livlig och konkret diskussion bland bloggarna där de mer namnkunniga sossarna är ute på banan skulle vara högintressant.

Alternativet är väl att man stänger in sig i en bunker där man sitter och trycker och kommunicerar med flaskpost och brevduvor, och kommunicerar på ett sätt som var gångbart under medeltiden. Gömmer man sig i bunkern och i medieskugga kan jag garantera att man inte vinner några röster.

 

En titt på olika ledare från S märkta tidningar.

Jag har varit inne på detta förrut, och jag tänker försöka få igång en bredare socialdemokratisk idéologisk diskussion genom att lyfta fram de S märkta tidningarnas skribenter i bloggvärlden.

Jag ser det som så här. Det är ett stort dominansperspektiv från högertidningar där de oftast får bestämma frågeställningen i politiska frågor för att många går i svaromål i den politiska vinkeln som de önskar diskutera. Då försvinner många politiska vinklar ur debatten. Jag vill försöka hjälpa till att bredda debatten. Få in infallsvinklar som lyfts fram i rikspolitiken men knappast diskuteras bland bloggare/politiker på vänstersidan av politiken.

Detta kommer bli en ganska lång post och det är min subjektivitet som kommer att skina igenom men jag hoppas att jag kan få aktiva bloggare på vänstersidan att ta en titt då och då på de mindre socialdemokratiska tidningarna som finns ute i landet. Bara för att de är små betyder det inte att de har intressanta saker att säga .

Arbetarebladet – Oärlig regering – 17 maj 2011 – Jenny Wennberg (politisk ledare)

Jenny skriver om Finanspolitiska rådet vars uppgift är att granska regeringens ekonomi- och finanspolitik och pekar på att det är en konstig ordning att Finanspolitiska rådet lyder under regeringen. Man har alltså till uppgift att granska regeringens politik, samtidigt har regeringen makten att bestämma hur stor budget som Finanspolitiska rådet skall ha till sitt förfogande.

Hon föreslår att Finanspolitiska rådet skall lyda under Riksdagen någonting som jag tycker låter sunt för att stärka deras oberoende position mot regeringen. Sitter de i knät på regeringen så har regeringen makt att strypa deras budget om de skriver kritiska rapporter som de inte tycker om.

Regeringen är dåliga att berätta för väljaren varifrån pengarna tas för att finansiera skattesänkningarna och utgiftsökningarna vilket gör att Regeringen tar ett oärligt förhållningssätt jämtemot väljaren som har rätt att få veta svart på vitt.

—-

Dagbladet – Gör inte SD viktig­are än de är – 18 maj 2011 – Kalle Olsson (politisk ledare)

Kalle skriver att regeringen och oppositionen bör sluta att ”sparka Jimmie Åkesson mellan sig som en fotboll” och istället hitta politiska lösningar som förpassar Sd till sidlinjen där de hör hemma. Han pekar på att regeringen har tillåtit Sd att bli vågmästare i många politiska omröstningar och Sd tyr sig till Alliansen 9 fall av 10 någonting som förvånande inte ses som ett problem på Allianssidan.

Jag tror väljaren är smartare än så och Alliansen kommer att få jättestora problem att behålla sina röstare när de blir tvungna att förklara varför de accepterar ett passivt stöd från Sd. Jag tror inte att alla som röstade på Alliansen tycker om denna ordning. Jag ser det som ett friskhetstecken att de små partierna i Alliansen som jag beskriver mer som vasaller till Moderaterna lyfter sig ur den Moderata skuggan och talar med den Rödgröna sidan.

Visst jag förstår att allianspartierna helst vill prata med varann men att avsäga sig som de tre små partierna att inte göra uppgörelser med Rödgröna sidan är att ge upp makt någonting som väljarna förstår och gör att de degraderar de små partierna till små obetydliga partier som gör som Moderaterna säger.

—

Folket – Borgs politik sågas – Hans Hjälte (ledare)

Hans skriver om Finanspolitiska rådet som sågar regeringens politik. Han beskriver Finanspolitiska rådet som ett politiskt råd med borgerlig politisk grund där man dock har med en socialdemokrat (Erik Åsbrink) för att skapa ett politiskt alibi.

Ordföranden i Finanspolitiska rådet kommer att avgå därför att regeringen inte bryr sig om att lyssna på den kritik som Finanspolitiska rådet har framfört tidigare, något som är intressant för Alliansen vill ju framstå som de lyssnande ledarna någonting som knappast återspeglas här eller i remissinstanser som ger reflektioner till nya lagförslag. Det kör sin linje och bryr sig inte om att lyssna.

Kritiken handlar om att man konstaterar att sänkningen av restaurangmomsen och sänkningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar inte har några större effekter på sysselsättningen eller samhällsekonomin. De ser dessa åtgärder som falsk marknadsföring för att ha effekt när det gäller att skapa nya jobb.

Finanspolitiska rådet kan inte heller påvisa att jobbskatteavdragen ännu haft någon effekt när det gäller att skapa nya jobb men de ger också beröm när det gäller att regeringen inte hymlar med att avsikten är att pressa ner lönerna.

—

NSD – Borgerliga kannibaler -  18 maj 2011 – Olov Abrahamsson

Olov skriver kort om Reinfeldt som kommer sluta som den mätta kannibalen där Moderaterna kommer göra sitt bästa val hittils i sin historia men kommer förlora makten för att de äter upp Centern och Kristdemokraterna.

Kd har svårt att hantera kritiken från påskupproret och kristenheten inom Kd reagerar mot utförsäkringarna och neddragningarna inom sociala området. Centern fortsätter att förlora kärnväljare på landsbygden samtidigt som socialdemokratin fått en nytändning med Juholt.

—

Folkbladet – Förklara reformutrymmet – 18 maj 2011 – Lena Sandlin (ledare)

Mer kritik från Finanspolitiska rådet där Lena väljer att lyfta fram kritiken där regeringen borde bli bättre på att berätta hur reformutrymmet uppstår och förklara hur skattesänkningar och utgiftsökningar finansieras.

Utbildningsreformerna som kommer från regeringen är otillräckliga och det är viktigt att satsa pengar på detta, något som Alliansen tydligen inte sätter värde på. Utbildning hänger ihop med uthållig tillväxt och hållbar sysselsättning.

Regeringen gör väldigt lite för att motverka segregationen och rådet ifrågasätter om föräldrar klarar av att göra rationella skolval för sina barn.

—

Östran – Valets vinnare: soffan! – 17 maj 2011 – Peter Akinder (opinion)

Peter skriver att soffan vann valet i Västra Götaland och att Juholt kan pusta ut för att sossarna gick frammåt trots lågt valdeltagare. Han pekar också på Reinfeldt får skylla sig själv för att inte höja valtemperaturen när han nekade att debattera Juholt inför omvalet.

De misslyckades med att mobilisera de allmänborgerliga väljarna att gå att rösta i omvalet. Soffan som fick egen majoritet är en motståndare som sossarna bör frukta mer än de borgerliga motståndarna.

—

Andra bloggare: Peter skriver om regeringens omvändning under galgen. Högberg har skrivit brev till Bodström med anledning av hans nya bok. Johan W skriver också om Bodströms nya bok. ”Röda Berget” skriver om borgerlig logik, Moberg reflekterar över Högbergs brev till Bodström, HBT-sossarna skriver om den ”kritiska” granskningen av makten, Krassman skriver om Magnussons reflektioner om SD. Roger Jönsson skriver om socialdemokratins utmaningar efter omvalen. Annarkia skriver kort om fas 3. Sebastian skriver att man skall lära sig av sossarna i Göteborg. 

Att vara största partiet är tydligen att vara ett parti i ruiner.

Om man skall tro den politiska ledaren på SvD signerad Linder (8/5-11) så vandrar Juholt omkring i ruiner och visslar. I så fall är samtliga andra partier i svensk politik i en mycket sämre sits eftersom de är storleksmässigt mindre är socialdemokraterna.

Det är ju knappast så att han hyllar den politiska mångfalden och han anser att det är en svaghet att partierna på rödgröna sidan nu har egna politiska agendor. Detta är en storvinst för väljarna för plötsligt har de fler alternativ än 2 stora politiska block att välja bland.

Valfriheten är viktig i politiken något som inte verkar uppskattas av denna borgerliga ledarskribent.

Politik handlar om att hitta gemensamma nämnare, man samlas kring de enskilda frågorna och förhandlar tills man hittar en majoritet. På allianssidan har Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna bundit fast sig så hårt i Alliansen så att de kan helt enkelt inte ta sina politiska frågor och pröva att få mandat för dessa frågor bland samtliga riksdagspartier.

Har man några ruiner att gå och vissla i när man sitter i ett liveget fas 3 tillstånd som litet parti i Alliansen ?

Kontentan blir att de får mindre politik för sitt mandat och indirekt sviker de dem som röstat på dem. De tre småpartierna är inte jämlika med Moderaterna i Alliansen eftersom de tre tillsammans inte ens blir större än Moderaterna. Så att ha majoritet i det största minoritetsblocket betyder att man bestämmer och de andra få snällt sitta ner och acceptera att de sitter fast i samarbetet.

Ett Allianssamarbete fungerar utmärkt när man sitter med den egna majoriteten i sin egen grupp, nu går det inte lika bra när man inte längre har den majoriteten. Det hjälper ingenting att få fejkade raseriutbrott varje gång Alliansen (som inte har egen majoritet) förlorar en omröstning.

Vem är man arg på ?

Majoriteten som inte röstade på Alliansen ?

Linder vågar inte ens skriva om innehållet i Reinfeldts tal, det var tydligen inget nytt under solen i Karlstad, samma gamla retoriska rappakalja som alla redan hört. Alliansen för den så kallade arbetslinjen utan att lyckas att minska arbetslösheten och de som utmanar det retoriska greppet får en överdos av bortförklaringar som är allting från att skylla på sossarna till att säga att det är lågkonjunkturens fel.

S köper grisen i säcken lika mycket som M gjorde 2003.

Juholt är ett oskrivet kort, men det var Reinfeldt också när han tog över efter Moderaternas katastrofval 2002 där Moderaterna fick 15,2 % och var riktigt körda i botten. Det var falangstrider inom Moderaterna då, när Reinfeldts falang gick vinnande ur den striden och de som varit ansvariga för Moderaternas katastrofval fick gå åt sidan. Sossarna är i princip i samma situation idag med skillnaden att när de ligger på sin lägsta nivå så är de fortfarande Sveriges största parti. Socialdemokratin har allting att vinna så det är bara att dra ut på jakt och hitta väljarna igen.

Stig Malm beskriver Juholts som en man som har fått Carte blanche från socialdemokratiska partiet. Och det är i princip så det ser ut. Till skillnad från Mona Sahlin skall Juholt ha ett stöd från båda falangerna inom socialdemokratin och inte som Sahlin som var vald av högerfalangen inom Socialdemokratin. Om valberedningen pejlat stämningen i partiet på ett korrekt sätt så har Juholt det förtroendet och det stödet han behöver för att sätta socialdemokratin i en ny riktning.

Om det visar sig att folk inte är med på tåget inom socialdemokratin på den nya riktningen som Juholt stakar ut så har valberedningen inte gjort sitt val på ett korrekt sett. Examensdagen för detta nya kommer valdagen , då får man svart på vitt betygen och man ser tydligt ifall socialdemokraterna har lyckats.

Jag kan tycka det känns konstigt att socialdemokraterna skall vänta till 2013 för att förändra innehållet i politiken men det handlar om tradition om jag förstår det rätt. Det känns omvänt på något sätt, men ok, ett gammalt framgångsrikt parti med en stark konservativ styrning när det gäller hur man förändrar politiken kanske måste göra ”business” på det sättet. Man vet att det fungerat förrut därför har man svårt att se anledning att förändra. Sossarna har fortfarande bekymmer med öppenheten när det gäller hur folk skall väljas inom partiet. Dessa problem försvinner inte i och med att man plockat fram en ny partiledare. Det skall bli intressant att se om det kommer att bli en öppnare process i framtiden.

Känner människor i en förening att de inte har någonting att säga till om och de känner sig överkörda på grund av att partiet är toppstyrt då dödar man deras engagemang och de kanske väljer att sluta engagera sig i politiken. Själv skulle jag önska en bloggande partiledare men det kommer väl antagligen aldrig hända. Massmedialt har socialdemokratin få vänner i etern. De har SvD, DN och Expressen som kommer göra allt för att trycka ner, förvanska och se kommentarer och förslag från sossarna och Juholt i värsta möjliga ljus. De kommer inte få någon draghjälp från media och därför kan en blogg vara ett alternativ där man berättar utan att förvanskas med sina egna ord och egna tankar.

Om Juholt är duktig och lyckas pejla in vad partiet vill i aktuella frågor då kommer han alltid att ligga rätt något som kan göra honom till en mycket svår motståndare för alliansen, jag kan inte se något hinder att han börjar nu och sonderar terrängen i riksdagen och fogar samman motioner tillsammans med de partier i riksdagen som ligger i samma linje när det gäller en del frågor.

Att ha en metodik där man är överrens med V och Mp och riktar en förfrågan om stöd till något av allianspartierna som handlar om frågor som är ett uttalat politiskt ställningstagande i deras partiprogram kommer detta att ställa till stora bekymmer för alliansen och de kommer få det svårare att hålla ihop. Att tvinga fram förslagen ända till omröstning kommer göra att det undergräver minoritetsregeringens makt och då får vi se om Sd hjälper Alliansen att rösta ner förslaget. Att rikta överrenskommelser mot de tre partierna på allianssidan som är små och ge gehör för frågor som de inte får gehör för i alliansen gör att man stärker deras position i just dessa frågor i alliansen och det betyder att man bidrar till att undergräva moderaternas politiska ställning i alliansen och tvingar dem att byta linje.

Jag tror att det kan fungera.

Vänster mot höger inom socialdemokratin ?

Oberoende Moderata SvD har idag släppt fram en opinionsartikel av en Christer Isaksson,  han beskrivs som en författare och journalist. Min erfarenhet är att om man vet någonting av en opinionsbildare så kan man också få ett hum om var de står ur en politisk synvinkel.

Med det i tanken googlade jag litegrann och hittar en recension av Åsa Lindeborg där hon skriver kortfattat om Christer Isakssons bok där han tydligen pratar sig varm för Mona Sahlin. Tydligen en bok med många adjektiv men lite som beskriver Sahlins politik. Hursomhelst så placerar Åsa Lindeborg politiskt Christer Isaksson som en person som under 1980 talet tillhörde ”kanslihushögern som dunkade igång det nyliberala systemskiftet”. En person som senare tydligen lämnade socialdemokratin i frustration över att förnyelsen inte gick fort nog. Han beskrivs som en person som gjort en karriär på att bittert hata arbetarrörelsen.

Det kanske inte är så konstigt att han skriver en artiken i SvD där rubriken säger att vänstern styr utvecklingen inom S.

På något sätt är det knappast konstig eller för den delen fel att ett parti som har sina rötter på vänstersidan skall styras av något annat än just vänstern. Om han som person är en som försökte hjälpa till att styra s mot höger under 80 talet då är jag inte förvånad att han tycker som han tycker.

Vad som förvånar mig är att han säger att vänstern är i minoritet inom socialdemokratin men det är de som styr utvecklingen i socialdemokratin. Visst , jag tror att socialdemokratin har många bekymmer just nu men att en minoritet inom socialdemokratiska vänstersidan skulle på något sätt hålla högerfalangen i socialdemokratin under någon form av kontroll trots att de påstås vara i majoritet enligt Isaksson köper jag inte.

Jag ser det inte så mycket som en strid mellan höger och vänster inom socialdemokratin men jag tycker att det skulle vara ett politiskt självmål att från socialdemokratins sida vandra åt höger och försöka bli moderaterna light. Socialdemokraterna är inget högerparti och vill de krympa som parti så skall de vandra åt höger.

Förnyelsen behövs. Det finns för många i den socialdemokratiska toppen som varit med och planerat två valkampanjer där de kommit ut som förlorare. De strategerna som är ansvariga för detta borde vara ödmjuka nog och ställa sin plats till förfogande för andra personer som kommer med nya idéer och ny visioner.

Som vilket varumärke som helst som finns så måste socialdemokratin stå för någonting som folk direkt identifierar med socialdemokratin. Varumärket måste vara så bra att både anhängare och motståndare tydligt kan se vems sida som sossarna står för. När folk känner att socialdemokratin står just på deras sida då finns det stor möjlighet att man röstar på dem.

Det sämsta som kan hända socialdemokratin är att de förblir ganska otydliga, där de säger att de vill vara allt för alla, vara ett parti där de både profilerar sig för att vara anhängare av höger och vänster vid sidan av att vara bästa vännen med LO arbetaren till VDn på företagen.

Det måste finnas en ordning där det finns en tydlig strategi där politikerna förstår vilka grupper som är deras väljarbas. När man vet detta så måste man jobba hårt för att få dessa gruppers öra så att man kan få en bild av deras vardagsliv till en sådan grad att man kan skissa upp en politik som aktivt riktar sig till att underlätta för dessa grupper.

Jag tycker inte att det finns en sådan tydlig bild av socialdemokratin idag, men jag kan alltid hoppas att de hittar sin röst och tydligt och pedagogiskt lyckas förrankra bilden av sig själv i väljaren. Jag tror inte att socialdemokratin har en framtid som ett högerparti utan det gäller att hämta kraft från sina politiska rötter och använda det för att nyorientera sig i en ny verklighet.