Nu när Juholt är ute på sin talarturné där han pejlar läget i partiet men också knuter an till gräsrötterna så ter det sig som att han får ett starkare stöd bland sina egna. Man kan lugnt säga att sossarna är ett sargat parti men samtidigt skall man inte dra för stora trissor på det hela. Saker och ting blåser över och sedan återgår det till en politisk vardag.
Visst är det en turné som lockar dem som är starkast engagerad i partiet (eller närmast sörjande om man skall vara elak) och det kanske inte imponeras i kretsar som innefattar personer som aldrig skulle ta i socialdemokraterna med Reinfeldts tång, men ändå, en ledare skall kunna entusiasmera sina egna och få folk att hitta sin energi igen.
Om det är kris att ett parti som socialdemokraterna lockar 1,8 miljoner svenskar att rösta på dem så sent som förra året då har alla andra partier i Sverige större kris än vad socialdemokraterna har, vilket annat parti i Sverige kan skylta med ett resultat som innefattar mer än 40 % stöd i 87 kommuner ? Inte en enda. Visst sossarna är inte starka i Stockholm men där som de är svaga så är de ändå 3 gånger större än Centern, 2 gånger större än Folkpartiet och 3 gånger större än Kristdemokraterna grovt räknat och lägger man ihop alliansens 3 dvärgar så blir de inte större än sossarna i Stockholms län.
Sanningskommisioner får mig att tänka på Sydafrika och Nelson Mandela, när Maria Hagbom använder det så syftar hon till den diskussionen som handlar om allmän rösträtt i Sverige. I Sydafrika handlade det om att försona och försöka flytta bort det förhatliga apartheidsystemet ur människors medvetande så att det inte började om igen där den svarte attackerade den vita på samma sätt som den vita attackarade den svarta under apartheid. Nu behövs knappast en ”sanningskommission” för att historiskt sätt titta på rösträtten. Utan man kan titta på hur lagarna har förändrat sig under tidens gång. Det är kanske inte lika sexigt att se på det i kärv kronologisk ordning för det ger inget utrymme för att debattera.
Hade inte socialdemokratin vuxit fram där man steg för steg gav flera människor rätt att rösta så hade inte Maria Hagbom i egenskap av kvinna fått rösta i ett land som hade styrts av föregångarna till Moderaterna, men det kanske är svårt att vara tacksam för en rättighet som man alltid levt med och som man tar som en självklarhet. Kanske hade vi levt i ett land där kvinnorna har lika mycket rättigheter som i Saudi Arabien där de nästan inte ens får köra bil eller betecknas som att vara på rymmen av sina manliga släktingar om de befinner sig utom synhåll för köket i hemmet. Jag skulle vara försiktig med att ge socialdemokraterna cred för att ge kvinnan rätt att köra bil för det skulle vara att överdriva på samma sätt som det gjorts på twitter när det gäller saker som moderaterna påstås ha gjort. Jag vill inte rulla mig för mycket i den röran för i grund och botten saknar det konstruktivitet, visst humor är bra men då får man kasta sig in i det med hjärtans lust och sluta prata om politikens innehåll.
Hökmark använder twitterflödet till sin egen fördel där han gladlynt (?) inte förnekar att han utvecklade V stilen i backhoppningen, sedan knuter han an till själva diskussionen som var upptakten till denna storm och berättar historiebeskrivningen sett från hans håll, jag skall inte recensera det men jag kan rekommendera en dokumentär som finns på svt play som handlar just om de krafter som var i rörelse som resulterade i allmän rösträtt. Det hela börjar egentligen med bildandet av Pariskommunen 1871 något som senare blev en inspiration för andra och även för svenska arbetarrörelsen.
Det var en strid mellan arbetarna och arbetsgivarna där arbetarna fick slåss för bättre lön, bättre arbetsvillkor och mer rättigheter som till exempel rätten att få rösta. Det var ingenting som gavs till arbetaren frivilligt. Det var en strid med arbetarna på ena sidan och arbetsgivaren med polis och militären på andra sidan. Med strejken som vapen och en arbetsgivare på andra sidan som använde lockouter, strejkbrytare men också våld från polis eller militär. Arbetare avlönades kanske inte alltid med pengar i handen utan man fick i natura och detta kunde vara alkohol till exempel. Där har vi den historiska förklaringen till dagens systembolag, det är en produkt av en idéhistoria som handlar om att en gång i tiden betalade arbetsgivaren arbetaren med sprit så att han kunde fly in i spritdimmorna och samtidigt kuvas lättare.
Kortfattat kan man säga att socialdemokratin som politisk idé inte var ensam om att kämpa för allmän rösträtt utan de kämpade tillsammans med en politisk liberal falang som till viss del var föregångaren till folkpartiet. På andra sidan stod till exempel partiet som var föregångaren till Moderaterna.
Visst om Moderaterna vill berätta historien från sitt subjektiva håll då kan jag berätta om historien på samma sätt och den skarpsinte jämföra och plocka ut de bitarna som kan ses som fakta eller mest rimligt. Jag skulle gärna vilja att Moderaterna fortsatte att berätta sin historia, hur de stod på de välbärgades sida och hejade på när polisen eller militären sattes in för att ta hand om strejkande arbetare eller skulle vräka familjer vars fäder organiserade sig i facklig verksamhet.
Jag känner mig lite manipulerad, men ok det får väl gå för denna gången. Anledningen till att jag känner mig manipulerad är att det verkas som detta med omskrivningen av Moderaternas idéprogram där man knuter an till historien handlar om att skicka upp en testballong för att se hur det mottages. När detta hände så blev det hela havet stormar på hela vänsterkanten. Alla hoppade på tåget och skulle argumentera om detta. Problemet är ju att detta blir en tidstjuv, en tidstjuv som tar uppmärksamheten från att argumentera om politik så konkret som den etsas på ett papper.
Det är inte meningen att hela socialdemokratin parti som bloggvärld skall reagera på allting som kommer från Moderaterna. Det är inte meningen att man skall ägna mycket tid åt att botanisera i Moderaternas tankar och funderingar och skälet är enkelt. Man skall hålla på med sin egen politik, slipa sina egna argument och ägna tid åt att hitta väljare och kommunicera med dessa potentiella väljare. Vi är inte Pavlos hundar utan fria tänkande individer som borde lita på att folk förstår saker och tings ordning och känner till den politiska historien som formade nutidens Sverige.
När det gäller Moderaterna så är det en sak som är säker, ingenting som de säger kan räknas som konkret politik som kommer att bli verklighet. I princip kan man strunta i allt som kommer från Moderaterna och de 3 andra partierna i Alliansen. Det är när de enats om någon typ av politik, det är då som man kan se vad de vill som kollektiv. Jag kanske till och med vill gå så långt att man kan se alliansen som ett parti med 4 falanger. 4 olika falanger som upprätthåller en typ av massmedial drama som är ett spel för galleriet.
Om man vill slösa sin tid som politisk motståndare till Alliansen då skall man lyssna och kommentera varje steg som partiledarna tar, men kom ihåg en sak, det är du som följer dem. Du vandrar inte din egen politiska väg. Du går inte på en väg där du försöker att nå nya väljare utan du går ett steg efter alliansen som om du var deras tjänare.
Om man skall ta del av någon politik från alliansens sida så räcker det med de gemensama förslagen, så fort de växlar över till rollen som partiledare och börjar prata ideologi då kan man stänga av.
Dags att avsluta denna bloggpost med lite musik. Jag fortsätter mitt Nightwish tema. ”While Your Lips Are Still Red”. Jag tolkar låten lite som att man inte skall tappa sugen, att kunna känna att saker är roligt och att saker ”rullar på”. Mer som en känsla att fånga ögonblicket och inte bli hård och kall som människa.
essbeck 