Kompromisslösa Fredrik.

Jag ser att Fp, C och Kd får stryka på foten när det gäller ministerplatser i den nya minoritetsregeringen.

Det verkar handla om millimeterrättvisa i förhållande till den procentuella storleken som partierna har. I längden kommer denna strategi att grunda för att de små partierna tappar sin egen politiska röst vilket i sin tur grundar för att partierna kommer sitta löst i nästa val.

Tittar man på inbördes storlek i det största minoritetsblocket så är Moderaterna större än de tre stödpartierna tillsammans. Så styrkemässigt kan det bli så att även om de tre små går samman och har en gemensam ståndpunkt så riskerar de att få ge sig.

Lägg där till att när de är överrens internt mellan allianspartiet så måste de sträcka ut en hand till något av de andra partierna för att säkra majoritet i en omröstning i riksdagen. Resultatet kan bli att de som är minst på allianssidan, deras politik kommer inte uppfattas som att den syns av väljarna.

Om man skall tro opinionsmätningar – vilket man inte skall tro på för hårt – så sitter båda Centern och Kd ”på nåder” eftersom stödrösterna håller dem kvar i politiken över 4 %. Det betyder att folk har inte röstat på dem för att de tycker om Centerns eller Kds politik utan de har röstat på dem för att de tycker om alliansen.

Det finns stor risk att ministrarna från Moderaternas tre stödpartier uppfattas som marionetter som gång efter gång kommer bli överkörda av ”storebror”.

Vi lever i blockpolitikens tid och så länge som alliansen finns kommer rödgröna köra en gemensam opposition mot minoritetsregeringen något som säkert kommer att bygga stor frustration i regeringen.

Miljöpartiet hade ett förslag där man skulle gå samman alla 7 partier och prata igenom sitationen hur man skulle lösa detta, något som alliansen inte tyckte var särskilt bra.

Det kommer bli stora problem. Alliansen har tappat mark och gått från majoritet till minoritet vilket gör att de tappat makten att köra sitt eget ”race”. Kompromisslöshet och en hårdför framtoning gör inte att man skakar fram en majoritet. Man måste prata med partier utanför alliansen och det kommer att kosta politiskt sätt.

Svenskt Näringsliv måste kapa de politiska banden till M.

Så kunde innebörden varit i debattartikeln som heter ”LO och TCO måste kapa de politiska banden till S” skrivet av Ulf Öfverberg. Han tituleras som före detta TCO anställd, men det nämns ingenting om att han faktist är aktiv folkpartist och jobbar som hög chef för vårdföretagarna, vilket innebär att han jobbar för motparten till facket när det är dags för förhandlingar.

Öfverberg skriver i kommentatorsfältet (förutsatt att det är han) att han är ”folkpartist, socialliberal, vän av facket, för en stark välfärdsstat, för den svenska modellen för arbetsmarknaden men emot fackets politisering”, han gör detta när det påpekas att han är folkpartist.

Sedan när Alliansfritt skriver att han jobbar för vårdföretagarna som är en del av Almega som i sin tur är en del av Svenskt Näringsliv då är Öfverberg där och påpeka att han jobbar för vårdföretagarna och undrar vad som är problemet.

Jag tycker själv att problemet är den otydliga avsändaren. Skriver han detta som före detta TCO anställd ? Skriver han detta som anställd för vårdföretagarna ? Skriver han detta i egenskap av folkpartist ?

Hursomhelst , låt se vilka argument han har för att tycka att det är en bra idé att separera S från LO och TCO.

Huvudargumentet är att medlemmarna i LO och TCO inte röstar socialdemokratisk när det är val och därför uppstår det ett demokratiskt problem. De representerar inte hur medlemmarna röstar pekar han på. Om LO och TCO anser att banden skall brytas med sossarna så tror jag att de är fullt kapabla att göra detta om de anser att det inte gynnar dem. Det är knappast upp till en anställd hos vårdföretagarna eller politiskt aktiv för ett av allianspartierna att säga detta.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur hans kritik formar sig när det gäller Svenskt Näringslivs stöd till Moderaterna, jag undrar också hur han funderar över de miljontals kronor som pumpats in i Moderaternas kassa på ett för väljarna dolt sätt. Hur fungerar det i demokratiskt synvinkel ?

LOs stöd till sossarna är synligt, i förra valet (2006) syntes det att Svenskt Näringsliv sköt in pengar i Moderaterna i valet 2010 vet man inte vilka intressen som ligger bakom pengarna. Det är ett stort hot mot demokratin när de stora ekonomiska stöden till partierna inte syns. Blir det vanligt förekommande så förvandlas den svenska demokratin till en plutokrati.

LO bildade Socialdemokraterna en gång i tiden, det vore ganska konstigt om de separerade efter så många år tillsammans. Det är en stor förlust för socialdemokratin att färre röstar på dem inom LO och TCO, men det kanske är en del av vad sossarna missat att knyta an till den nya tiden och se till att fånga upp LO och TCO medlemmarnas önskan om politiska förändringar som gjort att politiska sympatierna har flyttats bort från partiet.

Vad lösningen är kan bara LO och TCOs medlemmar komma fram till. Sossarnas måste komma underfund med varför LOs och TCOs medlemmar inte vill rösta på dem. Hade detta varit en majoritetsvilja inom dessa förbund så hade de klippt banden med Socialdemokratin men nu är det uppenbarligen inte så.

Jag vill gärna pröva Öfvermans sätt att resonera när det gäller vem folk egentligen stödjer i politiken. Då tänkte jag titta lite närmare på de två krispartierna på Allianssidan, Kd och C. Först och främst måste jag påpeka att man skall alltid ta opinionsmätningar med en stor nypa salt. Och det skall aldrig tolkas som en absolut sanning.

Novus mätte taktikröster dagen efter valet. Det visar sig i deras mätning att 37 % taktikröstade på Kd och samma siffra för Centern var 30 % så hade dessa partier inte varit med i Alliansen så hade deras röster varit hos Fp eller M. Antagligen hade Kd varit utanför riksdagen och kanske samma sak med C ?

Hursomhelst, vad innebär detta när Reinfeldt sätter sig ner och fördelar makten efter valet i sin minoritetsregering ? Kan han lyfta fram detta som ett argument mot Kd och C att utan röster från Moderaterna hade de kanske inte haft någon makt överhuvudtaget och de hade stått utanför riksdagen. Att de skall vara glada för det lilla som de får i en regering ?

På samma sätt som kritiken innan valet varit stor mot LO och deras valkampanj för Sossarna vid valet med argumentet att alla LO medlemmar inte rösta sosse så borde väl samma argument ha betydelse när man fördelar makten att det fanns 37 % av Kds röster som de egentligen bara fick för att de var politiskt allierade i alliansen och inte på grund av deras politik var tilltalande. Då bör väl Kd ha makt som motsvarar runt 3 nästan 4 % i Alliansen istället för det resultat de verkligen fick ?

Det måste vara problematiskt med så stor andel röster som man fick inte för att man hade bra politik utan för att man medlem av rätt politiskt block enligt väljarna ?

Trots allt detta lyckas inte Alliansen totalt få en majoritet av stödet. Vad säger man om det ?

Högerpressen spår sossarnas framtid.

Eller åtminstone en av dem. Anna Dahlberg i expressen skrev innan en artikel där hon listade 10 skäl för att rösta på alliansen, nu återkommer hon med att skriva om sossarnas nederlag. Det finns 3 vinnare i detta val, det är Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. De stora förlorarna är Sossarna och Centerpartiet. Trots sossarnas fall är de det största partiet i riksdagen.

De stora förlorarna är Alliansen som tappar sin majoritet och blir en minoritet. Det är inte vad de siktade på. Det är ett misslyckande för nu måste Alliansen öppna en dialog med Rödgröna sidan. Man kan inte gå in i en omröstning ”blint” utan att veta att förslaget kommer att gå igenom. De blir tvungna att förankra detta hos oppositionen.

Tittar man på Anna Dahbergs önsketänkande om hur det kommer gå för sossarna så målar hon naturligtvis upp en mycket mörk bild för Sveriges största parti i riksdagen i framtiden.

Ingen vet hur det kommer att se ut om 4 år men man kan läsa lite mellan raderna vad hennes önskescenario ser ut som.

Först kan man konstatera att hon inte tyckte om att Sahlin inte grattade Alliansen till segern. Jag kan ställa frågan, vilken seger ? Egen majoritet är seger, ingenting annat.

Hon går inte in någonting på Mp och Wetterstrands starka diss där det är tydligt att Mp inte tänker bli ett stödparti till Alliansen men det verkar som att hon hoppas att Mp tar steget över.  Det verkar som hon ser Rödgröna sammanhållet som en kraft som kan lägga krokben för Alliansen och samtidigt verkar hon hoppas på att analysen kommer fram till att det Rödgröna samarbetet var felet.

Kan notera att 2006 gick de tre partierna fram var för sig och det lyckades inte. Göran Persson som var partiledare då har till exempel kritiserat det rödgröna samarbetet men var själv med att förlora makten till Alliansen när V, S och Mp gick fram var för sig.

I princip har vi bara tre ”partier” just nu, Rödgröna, Alliansen och Sd. Ingen har majoritet och ingen vill samarbeta med Sd. Då finns det bara ett alternativ kvar.

Det är svårt att säga vad Sossarna bör göra för att förändra saker, jag tror att så länge som Alliansen existerar som politiskt block bör Rödgröna stå på andra sidan. Kanske det krävs någon form av flexibilitet om denna situation uppstår i nästa val också att alla partier både på allianssidan och Rödgröna blir ”fria” att söka stöd för sin politik hos andra än det egna blocket.

Fredriks projekt med Alliansen har fått sin första baksmälla i och med att de inte har egen majoritet. Blockpolitiken fungerar väl bra så länge som man har majoriteten, nu blir det svårt för man kan inte prata med enskilda partier på Rödgröna sidan utan man måste prata med blocket.

Jag gillar Birger Shlaugs kommentar när det gäller vad han tycker sossarna skall göra.

”Stå för någonting. Om folk inte gillar det. So what ?”

Moderaternas Pravda (SvD) tycker att minoritetsregeringen är osedvanligt stark.

Jag har nog mycket att säga om denna föräldralösa artikel från Moderaternas Pravda (SvD), jag delar knappast deras uppfattning att alliansens minoritetsregering ser stark ut. De tar som exempel tar de att Sossarna styrde med minoritetsregering under många år och detta är normalfallet i Svensk politik.

Anledningen till att det fungerade var att sossarna visste hur V skulle rösta och hur Mp skulle rösta och de gjorde detta därför att de fört en dialog med dessa partier och säkrat deras stöd i en förhandling.

Så om Alliansen vill att deras minoritetsregering skall fungera måste de föra en dialog med något av partierna på andra sidan av politiken.

Det är orimligt för Alliansen att tro att det går att bara prata med ett parti på Rödgröna sidan utan det blir att prata med hela Rödgröna sidan av politiken om de vill någonting, därför att det är vad de gått till val på , som ett block med gemensam valplattform.

Alliansen kan aldrig bjuda in hela Rödgröna för då riskerar Moderaterna att förlora statsministerposten för han representerar inte det största partiet i riksdagen. Där är huvudanledningen till att inbjudan bara går till Miljöpartiet (om man skall vara petig så har ingen formell kontakt tagits utan detta härör till vad Reinfeld sa på valnatten).

Visst kan man styra i minoritet men bara om man har en majoritet bakom de förslag som ligger på bordet för att röstas om. Det är inte trovärdigt av alliansen att lägga fram förslag till rösning som man inte med säkerhet förankrat hos de Rödgröna. Och sedan finns ju Sd nu som kan fälla regeringen bara i ren maktdemonstration.

Så länge som de på Rödgröna sidan röstar i enlighet med det mandat som är givet till dem kan de aldrig anklagas för att stå på någon annan sida än de människor som valt dem.

Alliansen är den större minoriteten men deras minoritet ser inte ut som de tidigare minoriteter som sossarna hade där man hade fritt svängrum att prata enskilt med varje parti. Det går inte att göra detta nu med både Alliansen och Rödgröna på banan. Så vi har en polariserad politik med ett tredje block i mitten.

Situationen är upplagd för konflikter. Förr eller senare får inte alliansen igenom sin omröstning för sitt förslag, och de gångerna de får igenom sina förslag med passivt stöd av Sd kommer det också att noteras av väljarna.

Men som sagt moderaternas pravda anser att mandatet är osedvanligt starkt i sin föräldralösa artikel.

Vad tycker du ?

Vi har inte alls en situation som den i Florida för 10 år sedan.

Tokmoderaten skriver att Svenska valet har likheter med valet 2000 i Florida.

För det första är det så att man måste registrera sig att rösta i USA det behöver man inte i Sverige. Detta gör till en början att man får ett bortfall av potentiella röstare.

Tittar man närmare på hur de i Florida tog bort röstberättigade i Florida genom att ta Texas straffregister av namn och jämföra med namn på boende i Florida då talar vi om en medveten svindel. ChoicePoint det företaget som jämförde straffregister med namn på registrerade röstare i Florida behövde bara ha 90% matchning av namnen. Så de plockade bort ungefär 175.000 personer från röstlängden innan valet.

Vi har inte en sådan situation i Sverige idag.

Hökmark gnäller igen.

Tydligen verkar det vara så att Hökmark verka vilja måla upp Rödgröna som oansvariga i denna situation och att påstå att att det finns en Rödgrön tystnad är att ta i.

På valnatten sa Reinfelt att han kommer söka stöd hos Mp något som Mp bestämt avvisat och hänvisar till ett förslag där alla partierna utan Sd sätter sig ner och beslutar hur de skall lösa detta. Tydligen är detta inte ett attraktivt förslag men vem vet, som Reinfeldt säger att valet måste ”sjunka in” först sedan kanske det händer något.

Reinfeldt har inte hört av sig till Mp och Mp har inte hört av sig till Reinfeldt och de väntar på vad Reinfeldt tänker göra. Om Reinfeldt inte hör av sig innebär det att han ger Sd inflytande något som han påstod innan och efter valet att han inte skulle göra. Han sa något i stil med att inte ta i dem med tång. Jag antar att han väljer tången före Rödgröna.

Sedan kan han köra 4 år och påstå att han inte ger inflytande till Sd, men kommer han att vara trovärdig i väljarnas ögon ?

Reinfeldt, Tolgfors, Ask, Husmark Pehrson med flera skrev en motion 2004 som heter ”En frihetens författning” där skriver dessa moderater anno 2004 att regeringen bör avgå efter allmäna val och att talmannen blir den som väljer den statsminsierkandidat som han/hon anser har största möjligheten att bilda en majoritetsregering.

Moderaterna anno 2010 tycker inte att detta är en bra idé eftersom de uppenbarligen sitter kvar utan majoritet tillsammans med sina allianspartners.

Spelar ingen roll hur mycket Hökmark beklagar och ojjar sig det förändrar inte situationen. Han tycker tydligen att Mp skall ge upp , svika sina egna väljare och stödja massvis med förslag från Alliansen som de står långt ifrån.

Det är kanske dags att Moderaterna beter sig som ett demokratiskt parti och ser till att löser detta. Hade man kört efter Moderaternas förslag anno 2004 då hade regeringen avgått efter valet och talmannen hade antagligen givit det största partiet Socialdemokraterna i uppdrag att försöka sy ihop en regering, om inte detta hade funkat så hade antagligen uppdraget gått till moderaterna.

Den situation vi har idag är en direkt effekt av att vi fick blockpolitik i och med att Alliansen bildades, eftersom de vann valet 2006 vågade inte V, S och Mp göra annat än att bilda sitt eget block. Detta har de sagt till väljarna. När sedan Alliansen är för svaga för att bilda egen majoritet så är tydligen första reaktionen att söka stöd hos ett parti på den andra sidan. Men nu är det så att detta parti Mp har bundit upp sig och är därmed inte tillgängligt för att ensam ge stöd till Alliansen även om de skulle känna sig positiva till detta.

Bollen ligger hos alliansen. Tar de inte kontakt med de Rödgröna anser de att Sd är ok att stödja sig på. Låt säga att det blir misstroende och att minoritetsregeringen faller vilket jag inte tror att det skall hända då går bollen över till de Rödgröna som då kommer antagligen att bjuda in alla Allianspartier till diskussioner men det blir diskussioner där Moderaterna har tappat initiativet.

Här är läsning som Hökmark missat.

Hökmark är som katten runt het gröt i sin kritik.

Tittar man på Gunnar Hökmarks bloggpost så skriver han ett budskap men han länkar jättekonstigt. Det är väl ett tecken på frustration , eller så vill han säga något utan att säga något.

Titta på första meningen. Där skriver han att ”rödgröna har varit tydliga med att inte ge sverigedemokraterna” under ordet ”tydliga” återfinns denna länken som handlar om rösträkningen idag. En artikel som inte har direkt med rödgröna att göra eller deras tydlighet, och så håller det på.

För att varar tydlig. Rödgröna gick till val som ett block med gemensam valplattform. Miljöpartiet har varit tydliga med att påpeka att de inte har ett mandat att förhandla med Alliansen helt själva.

Nu kan det fixa sig för Alliansen idag att de får egen majoritet när rösterna är räknade. Blir det inte så då verkar det som att Alliansen har ett tydligt val. Antingen pratar de med alla de rödgröna partierna eller så pratar dem med Sd.

Jag vet inte om Gunnar Hökmark är frustrerad över att Mp klart stänger dörren för enskilda förhandlingar med Alliansen. Jag hoppas att till och med Hökmark kan förstå att Mp knappast offrar sitt mandat och sviker sina egna väljare och stödjer ett block som står politiskt sätt ganska långt från Mp.

Mp är inte till för alliansens eller Moderaternas välbefinnande, de är till för dem som valt dem. Tydligen har Hökmark missat att Mp är tydliga med att föreslå en bred uppgörelse mellan alla partier i riksdagen förutom Sd för att skapa en stabilitet och ta bort Sds chans till inflytande.

Men det är en annan sak att tycka om Mps förslag men det är ett förslag som sätter sd på sin 4 åriga ökenvandring i riksdagen. Sitter alliansen med egen majoritet så kan de lägga upp det som de själv önskar, har de inte det då får de ta hänsyn till det som bjuds.

Vill man inte då sitter man kvar i minoritet och riskerar att få problem vid varje omröstning under 4 års tid och man kommer att betraktas som ett alliansen som väljer linjen med passivt stöd från Sd, detta kan kosta mycket i trovärdighet som har en potential att minska stödet för Alliansen i nästa val.

Så antingen gör Alliansen ingenting, eller så pratar de med Rödgröna partierna, men som sagt, mandaten kan förändras och Alliansen kan bli majoritetsregering med minsta möjliga marginal.

United Minds var sämst i klassen.

Jag funderar på hur bra opinionsundersökningarna är och nu finns det chans att jämföra mot ”facit” Dvs valresultatet.

Jesper Strömbäck har räknat på hur nära opinionsmätningsbolagen kom valresultatet. De som kom närmast på partinivå var Synovate som gissade rätt med 0,66 % felmarginal, det kanske inte är så konstigt att de får minst felmarginaler för de brukar tillfråga mest personer av de som mäter bland dem som mäter månadsvis. De som hade störst procentuell avvikelse var United Minds med sina 1,36 % avvikelse de sätter dem som en klar jumbo när de som var näst sämst Skop hamnar på 0,92 %.

Detta hindrar inte United Minds från att lite luddigt påpeka att de var bäst på att förutse rätt regering vilket i skrivande stund inte riktigt är klart. Alliansen har en liten chans att få egen majoritet, det hänger på de sista rösterna. Och med en medelavvikelse på 1,36 % som United Minds hade kan man kanske påstå att man ligger i någon form av intervall som backar upp det som de skriver.

Hursomhelst skriver opinionschefen på united minds en artikel om mätningar de gjort på valdagen där de påstår att vart tredje S väljare bytte block på grund av Ohly. När jag först läser denna artikel som är publicerad i DN så har de twingly funktionen synlig brevid artikeln vid sidan av kommentatorsfältet något som DN senare plockar bort, något som jag tolkar som att DN distansierar sig från den artikeln. Genom den funktionen hittar jag till exempel Mats Engströms kommentar om detta, där han tar ett exempel där han tittar på hur många individer som påståenden om V, RUT avdrag med mera baserar sig på urval av 75 individer som de tillfrågat och att det är 25 personer som ligger till grund för den vinkeln som blir rubriken på artikeln.

Vad som blir mer problematiskt för United Minds är den grunden som bolaget står på. De de tillhör en bolagsgrupp som PrimePR , ett bolag som har i uppdrag att förändra opinionen i frågor som artikeln är vinklad på. Carl Melin som skrivit artikeln i DN kommenterar Mats Engströms artikel där han medger att urvalet är begränsat men hävdar att undersökningen är seriöst genomfört oavsätt ägarband på företagsnivå.

Vem bestämmer vilka frågor som är viktiga att ställa i en opinionsundersökning hos United Minds ? Om de mätt på valdagen varför inte publicera vilka partisympatier de fick bland de som de tillfrågade så att man kan se svart på vitt hur mycket united minds egen mätning skiljer som från det slutliga valresultatet. Då kan man se exakt hur bra eller dåliga de är. Det kanske är lite för känsligt för United Minds att visa detta och jag vet inte hur trovärdigt det är att presentera det så långt efteråt heller.

Det borde vara lag på att alla opinionsmätningsbolag är tvungna att genomföra en opinionsmätning på valdagen och sedan skall detta rådata levereras till en tredje part som analyserar materialet objektivt och jämför hur nära mätbolagen träffar valresultatet.

Det är det närmaste man kan komma att förstå hur bra deras mätningar är.

Andra som sätter frågetecken runt United Minds mätning publicerad i DN. Kulturbloggen, expressens ledarblogg som skriver med rubriken ”Pinsamt United Minds”, Uppkäftiga Uppsala där redaktören i DN debatt i kommentatorsfältet (om det nu är han) säger att rubriken har full täckning, Livet mellan två evigheter, Mikael Färnbo i Dagens Arena.

Tillägg.

Jag ser att ”twingly” funktionen är tillbaka i DNs artikel. Den var borta när jag skrev denna artikel.

Stor skillnad mellan resultatet 2002 och 2010 när det gäller Mp.

Göran Eriksson skriver i SvD (oberoende moderat) att Mp 2002 valde mellan att stödja Sossarna eller Borgarna (utan M) när de hade vågmästarposition.

En stor skillnad mellan Mp 2002 var att de gick till val som enskilt parti inte som en del av ett block. Nu 2010 gick man till val tillsammans med Rödgröna, det betyder att de inte har något mandat för att föra en enskild förhandling med Alliansen.

Det är skillnad att stå som enskilt parti jämfört med att vara del av ett block.

Om Alliansen fortfarande är den största minoriteten efter sluträkningen av valet då ligger budskapet tydligt vid Reinfeldts fötter. Antingen väljer han att prata med Sd eller med Rödgröna.

Problemet som kan uppstå för Reinfeldt då är att Moderaterna förlorar statsministerposten i förmån för Mona Sahlin eftersom Socialdemokraterna är det större partiet.

Jag tror inte att det kommer att bli så utan att Alliansen kör vidare men de blir tvungna att foga samman några av de rödgröna alternativen i sin politik.

Det blir tvungna att checka av hela tiden mellan blocken så att Sd får sina 4 år i riksdagen i ökenvandring. Vad som gäller är att Alliansen blir tvungen att checka av varje riksdagsomröstning med sossarna ensam eller Mp och V tillsammans för att täcka de 20 mandaten som Sd sitter på och göra dessa verkningslösa.

Det gäller att vara tydlig och visa att de inte kommer att ha något beroende av Sd passivt eller aktivt.

Det finns en liten möjlighet fortfarande att mandaten svänger över så att alliansen får egen majoritet till slut. Då är det inte mycket att diskutera.

Problemet med opinionsmätningarna är att man kan inte veta.

SIFO har tydligen mätt på mp väljare där de påstår att 53 % av Mp väljarna inte vill att Mp skall snacka med Alliansen.. Vid sidan av felmarginalerna så kan det inte vara så svårt att låtsas att man är miljöpartist i sådan mätning.

Så i princip är en sådan här mätning värdelös. Jag har skrivit vad jag tycker om vad mp skall välja. Jag tror inte att någon människa är representativ för någon annan än sig själv. För mig har det varit så att jag valt mp sedan jag började rösta i början av 90 talet för att de låg i mitten av den politiska skalan. Jag vill att de skall samarbeta med S och jag stör mig inte på att V också är med på ett hörn.

Men det är bara hur jag resonerar. Jag har lärt mig att det går att lita på Mp. Om de säger att de skall göra någonting , kämpa för sina hjärtefrågor så gör de detta. De har i sig att tänka i långa cykler. Kretsloppstänkande. Att allting skall gå jämnt ut så att säga. Gör någon en skada på naturen när de framställer en produkt då skall de också betala vad det kostar att återställa den skada som uppstått.

Det är mina hastiga tolkningar av hur jag ser på Mp och varför det tilltalar mig. Det finns flera andra skäl såsom deras syn på demokratin , deras sätt att förankra beslut inom partiet och det faktum att de har tidsbegränsat när det gäller hur länge någon får sitta på sitt ämbete i partiet, ett synsätt som hånas ganska mycket från speciellt borgarnas sida.

Miljöpartiet är ett djupt demokratiskt parti, ett modernt parti där man lyfter fram både det manliga och kvinnliga perpektivet och ställer dem sida vid sida som jämlikar. De äldre partierna är omoderna jämfört med mp. Jag säger inte detta för att förolämpa någon som tycker andra partier är bättre, äldre partier har växt ut ur en stolt tradition något som är viktigt för dessa partier.

Efter att ha sagt detta, varför skall de ställa sitt mandat till förfogande för en allians som inte tycker särskilt bra om någonting som Mp står för ?

Varför skall Mp offra sig på alliansens altare så att de riskerar att tappa stöd i nästa val ?

Kan någon som läser detta minnas när mp lagt sig platt på marken när andra partier sökt deras stöd ?

Kan någon som läser detta minnas när mp brutit sina överrenskommelser ?

Om mp bryter sitt åtagande de tagit med Rödgröna så blir detta första gången som jag kan minnas iallafall. Och jag har följt Mp ganska noggrant även ifall jag aldrig varit medlem i partiet.

Nu är det inte klart än att Alliansen blir ett minoritetsblock. Händer detta då har Alliansen att välja mellan Sd eller rödgröna som block. Så enkelt är det.