Bra opinionsmätningar är bara opinionsmätningar.

Det finns inget mandat som kommer från en opinionsmätning, inga platser som tas eller förloras i riksdagen när en ny opinionsmätning ser dagens ljus. Det är i princip bara en ögonblicksbild som senare är lika intressant som gårdagens väderprognos.

Däremot så är det så att politikerna reagerar på opinionsmätningar. Det kan få dem att aktivera sig eller sitta lugnt tillbaka och rulla tummarna för att de upplever att de har bra siffror för tillfället.

Visst kan man analysera sönder en opinionsmätning och fundera över varför siffrorna ser ut som de gör, i slutändan kan det vara kvalificerade eller mindre kvalificerade gissningar från diverse subjektiva håll, allt från politiker till statsvetare.

Vad kan man göra som politiskt parti när opinionsmätningarna visar siffror som inte är så bra ? Jag tror att det viktiga är att hela tiden jobba med långsiktiga mätbara strategier där man i lugn och ro som parti bygger upp en politik bit för bit som känns realistisk och som man har förankrat hos de väljargrupper man vill nå.

Man skall aldrig låta den politiska motståndaren få bestämma tempot när det gäller när man skall presentera bitar av sin politik och hur man väljer att presentera politiken. Att göra läxan och sätta i sjön genomtänkta långsiktiga och mätbara mål riktad mot de väljargrupper man vill vinna till sin sida kommer alltid att falla ut till partiets fördel om man gjort ett grundligt hantverk.

Den viktigaste dialogen för ett politiskt parti är den mellan partiet och väljaren, resten är ointressant. Exempelvis att prata om hemliga partidonationer med en politisk part som inte är intresserad av att skapa transparens och öppenhet leder ingen vart. Istället bör man ta reda på vad väljarna vill i just denna fråga. Om man kommer fram till att väljarna vill att det skall lagstiftas så att det blir öppenhet när det gäller donationer till politiska partier då bör man går vidare och föreslå att detta skall ske, och i detta fall gör man då detta utan att föra en dialog med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som motsätter sig detta eller de två partierna Centern och Folkpartiet som påstår att de är för just detta men tyvärr inte kan medverka till en sådan lagstiftning för att deras allianskompisar förhindrar dem att göra detta.

Jag vet inte om man skall kalla en opinionsundersökning som går bra en unik succé, men hur det än är med detta så skall man inte lägga om planer eller drabbas av förhastade initiativ för att vinna tillbaka förlorat fiktivt stöd. Det gäller som sagt att hålla sin egen rytm och inte bry sig om ifall de politiska motståndarna önskar att man skall göra saker man inte bestämt att göra just nu. Det hela handlar om långsiktigt tänkande där man när man är redo presentera förslag till förändringar av politiken som man förhoppningsvis har checkat av mot de väljargrupper man vill nå så att dessa väljer att går över på ens politiska sida.

Dialogen mellan partiet och väljaren är A och O, ingenting annat är viktigt. De andra partierna, pressen, PR byråer, företag som skänker pengar till partierna och andra intressanter som vill sätta agendan i partiet skall inte få göra detta. Partiet skall tjäna sina väljare först. Det är ju trotts allt de som röstar i valen.

Nu är det inte så att alla politiska partier anser att väljaren skall gynnas först men förhoppningsvis finns det väljare som har förnuft att rösta på partier där deras röst blir hörd och inte devalverad där ens egna politiska önskemål får låg prioritet medans företagen och andra juridiska personers pengar anskaffar deras kunder en högre dagordning i det partiets reformlista.

Vem vinner valet ?

De partierna som levererar en politik som väljarna vill ha. Visst enkelt att säga, men det handlar om att sätta i sjön ett valmanifest som är så genomtänkt att väljarna helt enkelt vill att denna politik skall bli verklighet. Det enda sättet som man får fram en sådan politik handlar om att grundligt lyssna in de väljargrupper man vill nå och leverera.

Saken är den att har man lagt fram ett politiskt förslag till väljaren som är grundligt genomtänkt och bra då kommer det att ge resultat i opinionen veckorna innan valet och detta kommer i sig sätta de politiska motståndarna i tidsnöd så att de förlorar initiativet och blir tvingade att föra dialog i de politiska ämnena som ger mest gehör hos väljarna.

För moderaternas del kan detta innebära att om sossarna vinner initiativet veckorna innan valet så kommer de bli tvugna att debattera ämnen som de inte tycker om att debattera för att de är svaga på just de områdena, barnfattigdom, socialförsäkringssystemet, privatiseringar, äldrevård, arbetslöshet, sysselsättning.

Då är det stor risk för deras del att de förlorat valet.

Nästa partiledare måste väljas av medlemmarna själva.

Det spelar ingen roll vem som kommer efter Juholt, vem det än blir har inte sin förankring i partiet, personen har en mandat som har de har fått av partieliten. Så när det gäller förankringen i själva partiet så handlar detta om att det kommer vara svagt om man har en metodik att välja som går i gamla hjulspår. Man frågar den första, sedan den andra, kanske tredje, fjärde, femte ….

Partiledarkandidaterna borde vara synliga, och som parti borde man förbereda en omröstning där alla medlemmar är välkomna att vara med och välja nästa partiledare. Det är ju ändå den process som partiledaren kommer att få gå igenom när det gäller att prövas av det Svenska folket i nästa val 2014. Jag har skrivit en bloggpost innan där jag anser att alla ämbeten som är viktiga i partiet borde väljas på samma sätt som man väljer i allmäna val. Det är det enda riktiga som bör göras.

Enkelt

Alla som vill bli partiledare, de annonserar att det är tillgängliga och man frågar medlemmarna vem de vill ha. Den som får mest röster leder partiet fram till nästa kongress. Ett parti som påstås vara demokratiskt skall också styras av demokratiska principer som genomsyrar hela partiets agerande, alla andra förfaranden är fel.

Tydligen blev det fel i förfarandet med valet av Juholt. Trots att han valdes av en kongress som sas vara enhällig så glömdes det att pröva den nya ledaren mot VU, eftersom de avsatt den kongressvalda ledaren så har de i princip tagit på sig rollen som en instans i partiet som utövar veto rätt. Så när kongressen har fel då går de bättre vetande VU in och rättar till saker och ting. Alla medlemmar i VU borde avgå med omedelbar verkan eftersom de ser sig ha rätten att avsätta en kongressvald partiledare.

Det vore konstigt att ett VU som varit med om att avsätta en kongressvald ledare också skall vara dem som är involverad i processen att välja en ny ledare för att kongressen tydligen inte kan välja rätt.

Det är skarpt läge nu, socialdemokratin står inför ett vägval, man måste riva upp gamla metodiker när det gäller hur man väljer dem som skall företräda partiet. Man måste skapa ett nytt förfarande som är så bra att människor anser att de personer som blir valda efter den nya metodiken mycket väl representerar partiets väljare så att medlemmarna mycket väl kan identifiera sig med de personer som företräder partiet.

De som är i toppen, jag ser dem som ett kompisgäng som har problem med att flytta sin kompis åt sidan så enligt min uppfatting så finns det folk som sitter i partitoppen därför att de har de rätta kontakterna. Ibland kan det vara så att de både är kompetenta och har de rätta kontakterna, men det betyder inte att det alltid ligger till på det sättet.

Detta kompisgäng med kompetenta och inkompetenta personer skall hitta en lösning som på något sätt skall lyfta socialdemokratin. Lösningar där man inte ens funderar över om det är dem själva som kanske borde stiga åt sidan. Åtskilliga av dem som sitter i detta kompisgäng är personer som varit med på hela resan från ett 45 % parti till ett 25 % parti.

Är det någon som tror att denna grupp med människor plötsligt får en kollektiv Lidnersk knäpp och hittar rätt. Hittar rätt strategi, rätt medicin för partiet när de kommer från en politisk gärning där de varit delansvariga att ta partiet från 45 % till 25 % ?

Hade de haft alla de smarta idéerna så hade dessa redan kommit fram för 10, 15 , 20 år sedan och detta har inte skett. Det är inte grundidéerna i socialdemokratin det är fel på, utan strukturen i själva partiet det är fel på, det locka till sig individer som ser på politiken som ett yrke som de tydligen skall hålla på med resten av sitt liv.

Antyder Åsa Peterson att Yazdanfar fick flytta på sig för att hon är ung kvinna ?

Jag läser detta och jag funderar. Antydningen från (frilans ?) journalisten att Yazdanfar fick flytta på sig för att hon är ung kvinna känns som en jättekonstig antydning.

Man kan tydligt läsa att Åsa Petersen inte tycker om Juholt som valet till ny partiledare i socialdemokraterna.

Utifrån linjetalet tyckte hon att han talade för lite om klimathotet och miljön, han talade för lite om småföretagarnas villkor eftersom han bara raljerade om F-skattesedlar, han talade om ojämlikhet mellan män och kvinnor men för lite om feminism. Inget om HBT inget om strukturell rasism.

Det skulle vara intressant att veta om det var något som Juholt pratade om som hon tyckte om.

När Yazadanfar blir flyttad på och inte ens Veronica Palm duger som ersättare och hon redan sågar Juholt innan hela pusslet är klart kan bara betyda att hon var redan missnöjd med Juholt innan han gjorde sitt linjetal.

Sågar man någon innan hela pusslet är klart och man ser helheten när det gäller vilka som Juholt har valt så är man inte seriös.

Man skall vara rättvis. Hon tyckte inte om Juholts linjetal och har nämnt varför, men hon borde också nämnt något positivt som han sa om hon ansåg att det fanns något positivt att säga om det.

Om det är så att Juholts största fel är att han är man, då spelar det ingen roll vad han gör och vad han tycker. Om Åsa Peterson anser att Yazdanfars största egenskap är att hon är en ung kvinna då är det i sig en förolämpning, det handlar om att sätta kompentensen i centrum. Jag antar att Mona Sahlin satte Yazdanfar på platsen som ordförande i riksdagens civilutskott för att Mona Sahlin ansåg att hon var den mest kompetenta att sitta där, det hade ingenting med hennes ålder att göra eller hennes kön.

Syftet var att hon skulle sitta där i 4 år men sedan hände det saker. Mona Sahlin fick gå åt sidan för partiet önskade en förändring , istället kom Juholt, något som inte alla är nöjda med men som ändå anses ha mest stöd i alla läger.

Man kan alltid rikta kritik mot någon baserad på saker de inte gör och inte säger. Tydligen verkar allting bäcksvart för Åsa Peterson över socialdemokraternas val av Juholt.

Det fanns ingen kandidat som trädde fram inom socialdemokratin kvinna eller man där man öppet deklarerade vad man ville göra om man blev partiledare. Så ser kulturen ut inom socialdemokratin något som jag är kritiskt mot, men att bara skylla Juholt för att han inte öppet deklarerade vad han vill göra innan han blir vald är orättvist om man inte riktar samma kritik till alla potentiella kandidater som var.

Förhoppningsvis kan detta förändras i framtiden med en öppen nomineringsprocess.

Jag tycker det känns naturligt att Juholt möblerar om efter eget tänk och tyck om han fått ett mandat att göra så, det innebär att han kan flytta på folk och sätta andra människor på deras plats. Det kan handla om massa saker för att sätta ihop detta pussel. Förhoppningsvis handlar det inte om att vilket kön personerna har eller vilken ålder de har. Det handlar om att få ihop ett ”team” som skall fungera och vinna ett val. Jag tror inte någon vill bli invald i denna grupp i egenskap av att ha rätt kön, rätt ålder, rätt sexuell läggning, rätt religion eller andra saker som inte har med sakkunskaper att göra.

Jag behöver din kompetens och din expertkunskap därför väljer jag dig. Det är det som det bör handla om som anledning. Har han valt rätt kommer väljarna belöna honom med statsministerposten efter nästa val.

Slutligen vet jag inte om Dagens Sifo betyder så mycket. I grafiken ser jag att de valt att sätta skalan från Dec 2003 och frammåt. I oktober 2003 valdes Reinfeldt till ny partiordförande i Moderaterna. I december 2003 fick Reinfeldt 30 % av partisympatierna. Jag saknar Göran Perssons kurva som en jämförelse i denna grafikkurva. Men det kanske undergräver aftonbladets rubrik som skriker uselt Juholt.

Han har suttit 9 dagar och aftonbladet sätter genast på rödljusen och varningssignalerna. Det är vad som kan förväntas av en kvällstidning. Här kan du läsa hela rapporten och jag har kontrollerat att det är rapporten för Mars 2011 och ingenting annat.

Följande partiledare har så här många procent i mycket stort förtroende i sitt egna parti.

Reinfeldt 58 %

Björklund 20 %

Olofsson 26 %

Hägglund 11 %

Wetterstrand 64 %

Eriksson 23 %

Juholt 16 %

Ohly 20 %

Åkesson 23 %

Svårt att dra slutsatser från detta. Men att folk som identifierar sig som röstare av ett visst parti säger sig ha ett stort förtroende för sina egna partiledare indikerar väl vilken dragningskraft och betydelse som partiledaren har för väljaren. Reinfeldt är otroligt betydelsefull för Moderaterna vilket knappast är en långsökt slutsats och Wetterstrand är betydelsefull för Mp.

Resten av partiledarna skulle man i princip kunna byta ut för det är inte dem som person som gör att man väljer det partiet. Klart , det är ganska hårt att byta ut Juholt efter 9 dagar på sin post han är mer popular i sitt parti än Hägglund är i sitt parti.

Alla dessa mätningar baseras på ett fåtal människor som skall representera någon form av snitt av vad alla svenskar tänker och tycker. Man har kunnat läsa innan att om 100 läkare skriver en debattartikel där de protesterar mot de nya sjukförsäkringslagarna så kan moderater skjuta kritiken i sank genom att hävda att de är för få läkare och därmed inte representativa för läkarkåren. Man kan också hävda genom att googla de fem första namnen på listan att de läkarna representerar fel politisk åsikt och därför kan kritiken avfärdas.

Denna mätning har man tillfrågat 981 personer och syftet är att denna mätning skall representera 9 miljoner och lite till människor i Sveriges åsikt just nu. Ta dessa siffror med största försiktighet jämfört med Aftonbladet som sätter stora svarta domedagsrubriker till doms för en man som suttit på sin post i 9 dagar.

Svårt att jämföra val i USA och Sverige.

Torbjörn Carlberg försöker göra någonting väldigt svårt. Han försöka jämföra val i USA och Sverige som är lite grann som natt och dag för att det finns grundläggande skillnader i hur de väljer i USA jämfört med Sverige.

Påståendet att Obama vann valet på nätet är både rätt och fel på samma gång. Det var en av många kommunikationsvägar som han hade till amerikanarna.

Det känns lite torftligt att använda bevisbördan om hur många som följer ett visst parti på twitter eller har länkat sitt parti som vänner med sitt facebook konto. Jag tycker själv inte det är intressant att visa för mycket vem jag stödjer på facebook. Där vill jag ha kontakt med mina polare, och jag vill inte sätta ett politiskt budskap vid mitt namn.

Jag tycker själv inte det är viktigt att visa vad jag står politiskt på facebook och jag tycker det är näst intill ointressant ifall någon av mina polare skulle kampanja och prata sig varm för något parti. Själv håller jag tillbaka det av princip.

När det gäller USA och val. Man vinner inga val utan att ha en kampanjkassa. Om man inte har pengar längre då är presidentkampanjen över och man får lämna in.

I Sverige har vi att man får sitt röstkort automatiskt, i USA måste man registrera sig för att rösta. När Obamas kampanj drog igång ägnades mycket tid med att få folk att registrera sig för att gå och rösta. Det kan vara svårt att motivera folk till detta men de hade en organisation som heter ACORN en organisation som jobbar mot familjer som har låga inkomster, det kan vara saker som att hjälpa till att fixa sjukvård, någonstans att bo och andra sociala saker. Deras betydelse för att få folk att registrera sig att rösta är en faktor till att Obama vann valet.

I USA väljer man personen och inte partiet och det en stor skillnad från svenska förhållanden vilket gör det mer naturlig att kanske visa att man stödjer en viss person i ett val och visar det på facebook. Det är inte samma fokus i svenska val.

När det gäller pengarna tog Obama ett beslut att inte ta pengar direkt från företag och folk som kanske inte hade de största inkomsterna donerade massor med pengar , små donationer som gjorde att Obama hade mycket större ekonomiska muskler än sin politiska motståndare. Något som är unikt i amerikansk politisk nutidshistoria. Han blev den första presidenten att nå ämbetet utan pengar direkt från företagen.

Hursomhelst. Det som gör att han vann var hans förmåga att kommunicera sina tankar och idéer så att folk förstod. Där använde han youtube klipp för att nå ut i etern i större grad än gamla McCain som är ett barn av en generation som inte tagit till sig den nya tidens teknik.

Jag kan lova att den första statsministern som kommer att blogga själv och ta diskussionen i kommentatorsfältet och bemästra detta kommer att vinna nya väljare. Detta har vi inte sett än men när det kommer blir det intressant.

Det handlar om att bygga kontaktytan med människor och ha kontinuitet i det över hela mandatperioden.

Men det är bara mina tankar och funderingar om detta.

Jag tror Maud blev grundlurad av Rödgröna.

Tänker på ändringen i det Rödgröna valmanifestet som blivit gjort ”off spotlight” där Maud kommer i ett tillstånd som på kvällstidningsspråk beskrivs som att hon ”rasar”.

Nu vet precis alla berörda småföretagare i Sverige, tack vare Maud och Centern att Rödgröna inte kommer att kräva en jämställdhetsplan för företag färre än 10 anställda.

Varför skall man själv basunera ut politiken när man kan använda den politiska motståndarsidan för att göra det åt en ?

Jag tror Rödgröna tackar Maud och centern för gratisreklamen i det tysta. Det handlar om att få ut sin politik.

Men man får inte se vad de verkligen stoppar ner, det är det som är rösthemligheten.

Detta är så självklart att det inte ens borde sägas. Tydligen är det så att det finns partiarbetare som överskrider denna gräns.

Om det är så att det handlar om språkproblem så borde han hjälpt till att hitta en brochur eller liknande på det språket som personen kan bra och sedan låta personen själv läsa in sig.

Ny bostadspolitik.

Sitter och funderar litegrann över göteborgs sossarna och Monas artikel i GP som handlar om en ny bostadspolitik. Som göteborgare tycker jag det är kul att få läsa lite om regional politik istället för alla dessa saker som skall hända i Stockholm. För några månader sedan minns jag att Alliansen stod på rad leende framför journalisterna och presenterade det fantastiska projektet ”förbifart Stockholm”. Tydligen skulle det bli någon form av valfråga på riksnivå. Skall jag vara ärlig så S*iter jag fullständigt i om det skall byggas en bilväg som skall gå genom berg och över vatten till en ö. Jag tycker inte att det är en fråga som tillhör rikspolitiken. Jag är jätteglad att Rödgröna effektivt desarmerade denna fråga och flyttade ner den till lokal nivå. Skiljelinjen i politiken när det gäller den förbifarten är att Rödgröna kommer att anordna en lokal folkomröstning för Stockholmsregionen. Om Stockholmarna vill ha sin bilväg så kommer de få sin bilväg. Om Alliansen vinner då blir det bilväg och ingen folkomröstning.

Missförstå mig inte Stockholmare, jag har ingenting emot att ni får er bilväg om ni vill ha den, men det är en ganska ointressant fråga för mig personligen eftersom jag inte bor där. Visst, förslagen om förbättringar i tunnelbanan. Det med att fokusera på att tunnelbanan skall bli en handelsplats där man kan köpa tjänster som sparar tid i vardagen som kom att bli ”bulterdebatten”.

Det kanske är mitt eget fel att jag råkar läsa en och annan artikel från stockholmstidningarna och jag kanske inte skall vara så irriterad över att de just fokuserar på Stockholm, men det känns som att politikerna tar efter men det kanske inte är så konstigt att de pratar mycket om Stockholm, vissa är infödda Stockholmare andra bor och verkar i Stockholm och det känns som resten av landet glöms bort.

Det är val och jag förstår att Stockholm är en väldigt viktig region att vinna, men jag skulle önska att det tonades ner litegrann så att det kan kännas som att andra regioner också betyder någonting i valet.

Är det så att man bör besöka kommunhuset om man är Statsminister trots att man politiskt sätt har olika partifärg. Jag funderar över frågan för jag såg detta klippet för några år sedan på GPs sida då när Göran Johansson Göteborgs starke man även kallad var besviken över att Reinfeldt inte kom och hälsa på honom när han var i Göteborg. Klippet är lite gammalt och nu har Anneli Hulthén tagit över efter Johansson (Göteborgs starke kvinna (?)). Jag vet inte hur det var under Göran Perssons tid. Han kanske inte heller åkte land och rike runt och hälsade på kommunhusets representanter om de leddes av andra än de sina. Hursomhelst här är klippet.

… hursomhelst , tillbaka till artikeln från GP. Vad sossarna vill göra i Göteborg är att bygga 10.000 lägenheter fram till 2015 (notera att valperioden är till 2014 så det känns lite konstigt att lova så långt fram till 2014), 1000 av dessa skall reserveras till de unga. De föreslår en nytt invensteringsstöd, de föreslår också en sänkning av fastighetsskatten (titta bort nu alliansen) för hyres och bostadsrättsfastigheter som sänker hyran med 500 kr per lägenhet och år. Slopad skatt på studentlägenheter och beskatta en hel studentkorridor som en lägenhet. Den största skillnaden mellan politiken som varit är att sossarna vill inte sälja ut lägenheter så som Alliansen gjort utan de vill förvalta och utveckla de kommunägda fastighetsbolagen.

Jag läser att EU parliamentarikern Hökmark (M) läser GP och länkar till den artikeln. Först blir jag lite glad att han kollar in litegrann vad som händer i Göteborgspolitiken men med tanke på hans kommentar så verkar det inte som att han läst artikeln han länkar till. Han länkar med orden att alla förlorar sina skattesänkningar. Dock missar han att läsa förslaget som föreslår en skattesänkning av fastighetsskatten och en slopad skatt för studentlägenheter.

Röda berget (S) frågar sig varför en hyresrätt beskattas högre än en bostadsrätt eller villa. Tycker det är en jättebra fråga. Är det någon på allianssidan som är intresserad av att svara på denna fråga ?

Martin Moberg (S) konstaterar att hyresrätten är i en skattemässig strykklass vilket gör att det inte är lönsamt att bygga hyresrätter. De som har svagast ekonomi har inte råd att skaffa sig bostadsrätt.

biospolitikos (rödgrön valarbetare) konstaterar att med en rödgrön valseger i Göteborg och Stockholm kommer vi äntligen att följa befolkningsutvecklingen i bostadsbyggandet. Ett steg mot hållbar bostadsförsörjning.

Claes Crantz hittar ett bra klipp där artikeln kommuniceras på Göteborgs centralstation. Han tipsar också om att Anneli Hulthèn kommer att blogga för GP under valrörelsen.

Peter Andersson (S) beskriver förslaget som ett friskt uppvaknande i jämförelse med de fyra åren som gått med ras i byggandet.

S-buzz noterar handslaget för bostäder till de unga.

Barbro Engman förbundsordförande i hyresgästföreningen tycker att sossarnas initiativ är utmärkt bra och helt nödvändigt, men påpekar att det är kommunen som är den svaga länken när det gäller nybyggande. Kommunens uppskatting om hur mycket som kommer att byggas blir oftast luftslottsbetonat. Hon noterar att Mats Odell säger (9 augusti) att nästa år kommer det påbörjas byggande av 40.000 lägenheter utan subventioner. Hur vet han det ? Jo, eftersom han tagit del enkätundersökningar där kommunerna själva svarat på hur många bostäder som kommer att byggas. Hon beskriver enkäterna som önskelistor som barn skriver inför julafton. Hon tar ett konkret exempel i Skåne där kommunerna planerar att bygga 2400 lägenheter 2011 men bara 145 betraktas som säkra.

Tvärpolitiska Yimby som älskar Göteborg noterar sossarnas politiska bud och väntar spänt på alliansens motdrag. Kanske det också kan vara bra att vänta på Rödgrönas drag i denna fråga ? Finns en lång diskussion på sidan som kan vara intressant att läsa.

Jöran Fagerlund (V) som sitter i det Göteborska kommunhuset för vänstern skriver detaljerat om arbetet i kommunhuset och reflekterar över många ämnen. Han noterar att S och Mp bordlade en motion från vänstern som skulle öka takten i bostadsbyggandet i Göteborg. Han hoppas att S svänger i frågan och ser sossarnas utspel om att bygga fler bostäder som positivt.

Helene Odenjung (fp) folkpartistiskt kommunalråd i Göteborg har skrivit ett svar till sossarna på GP debatt och hon skriver kort på sin blogg att det är samma gamla politik som misslyckats förr.

Rickard Nordin (C) riksdagskandidat, skriver att det är den styrande S och Mp regimens fel att det inte byggs så mycket i Göteborg. Inte alliansens fel. Han hänvisar till siffror från jagvillhabostad.nu där det 2008 byggdes 3 ggr så mycket i Stockholm och 2 ggr så mycket i Malmö av allmännyttan. Under 2008 byggdes det 190 hyreslägenheter av allmännyttan i Göteborgs kommun. Så om man tittar på Malmö och Stockholm  så blir det 380 respektive 570 lägenheter i de tre storstadsregionerna. Det låter ju så mycket när man tar till det retoriska greppet 2 ggr så mycket , 3 ggr så mycket när de alla tre tillsammans motsvarar fjuttiga  ungefär 1000 lägenheter. Med tanke på hur många miljoner som finns i dessa regioner är 1000 lägenheter ingenting.

Göteborgsliberalen noterar precis som Helen Odenjung åsikten att det är samma gamla politik från sossarna som misslyckats förr.

Daniel Andersson (fp) noterar att sossarna lovade att bygga 2000 lägenheter 2006 och det blev en tumme av det. De fick skriva ner prognosen till 1.500 för att 2000 inte var ett realistiskt mål under mandatperioden.

Skall ta en lite titt i backspegeln. Jag skall gå tillbaka till oktober 2006 där Mats Odell presenterade den nya bostadspolitiken. Avskaffande av alla statliga bidrag till bostadsbyggande som enligt Odell skulle leda till att det skulle byggas mer. Odell sa då att ”den enskilde måste ta ställning till hur han vill bo. Det finns ju en hel mängd bostadserbjudanden”. Visst finns det väl bostadserbjudande om man har pengar på fickan. Har man inte det kan det bli svårt. ”slopandet av byggstöd ändå kommer att ge ett större bostadsbyggande i framtiden.” fortsatte Odell då 2006. Ja, den framtiden har vi inte sett än.

April 2007, byggplaner för 11.000 bostäder ställs in på grund av slopade subventioner och statsbidrag. Det motsvarar två årsproduktioner. Daniel Liljeberg, politisk sakkunnig hos bostadsminister Odell: ”Temporär svacka”, ”Bostadsföretagen har nog inte kört sina byggplaner genom dokumentförstöraren och vi hoppas att de så småningom tänker om”, ”det totala bostadsbygganndet inte är i fara”, ”Fler bostadsrätter kommer att minska trycket på de hyresrätter som finns”.

Vi skriver augusti 2010 nu. Har det blivit så som de förutspådde ?

På tal om politisk kompass.

Testade denna engelska variant då SvDs inte verkar vara särskilt rättvisande.

<— Mitt resultat.

Ett tips kanske borde vara att fråga de politiska politikerbloggarna att ta testet för att se var de hamnar någonstans så man får en känsla för vart de står jämfört med en själv.

Förändra valsystemet säger Clegg.

Det verkar som en förändring av valsystemet i Storbritanien ligger i potten för att Liberal demokraterna skall ge stöd till någon av sidorna i politiken. Konservativa sidan säger blankt nej till detta och deras bud till Clegg handlar om att förändra systemet genom att eliminera minsta partiet efter ett val och ta bort dem ur valresultatet tills ett parti uppnår 50%.

Vad Clegg vill är att valsystemet skall bli propotionellt istället för som det är nu ”winner takes it all”. Labour öppnar för förändringar och Brown har ju avgått, en person som Clegg ansåg vara ett hinder i processen.

Storbrittaniens system gynnar de stora partierna och de små gynnas inte alls. Kanske inte så konstigt att parti nummer 3 Liberaldemokraterna vill förändra valsystemet.

Vem vet de kanske hamnar på en lösning där de får ett system som liknar Sveriges och de sätter en procentuell spärr.

bloggar :

1, 2, 3, 4,

Tidningar :

1,

Den nya tiden i politiken.

Kanske låter lite andefattigt att sätta en sådan rubrik men jag skall förklara vad det är som är nytt.

Vi har haft en era som egentligen tog slut redan 2006 där ett parti som inte har egen majoritet har alla ministerposter och regeringsposter. Sedan kom alliansens seger 2006 som helt förändrade den politiska kartan. Fyra partier som delade upp makten mellan sig så alla partier fick ministrar.

Nu är det en självklarhet att om de rödgröna vinner makten 2010 så kommer de att ta efter en del av alliansens sätt att fördela ministerposter. Sossarna kommer att bli en i gänget på den rödgröna sidan , naturligtvis den största på rödgröna sidan och förhoppningsvis så blir det ett sammarbete mellan tre parter som kommer att mynna ut i politik där väljarna tydligt kan förstå att alla partier har fått med sina hjärtefrågor.

Jag tycker det saknas på allianssidan. Jag försöker fundera vilka beslut som de enskilda partierna har fått igenom på allianssidan och se vilka hjärtefrågor som Kd, Centern och folkpartiet har drivit. Det är ju faktist en ganska central och viktig fråga som folk som röstade på dessa tre sitter och funderar på.

Vilka nya lagar under senaste mandatperioden kommer från Centerpartiets, Kristdemokraternas och Folkpartiets ideologi ? Jag kan inte se vilka nya lagar som är specifikt från någon av dessa partier men mina ögon kanske inte är rättvisa heller eftersom det är politiskt sätt partier jag inte väljer att rösta på.

Det finns faktist väljare därute som valde Centern, Kristdemokraterna och Folkpartiet som opinionsmässigt har flyttat sina sympatier bort från dessa partier. Tycker dessa väljare att Moderaterna har fått för mycket inflytande på bekostnad av de som blivit tre små dvärgar opinionsmässigt ?

Min poäng här är att om Sossarna tar en för dominant ställning mot de samarbetspartners som de behöver för att få majoritet betyder det att de faller i samma fälla som alliansen gjort under denna mandatperioden. Jag tycker det är intressant att se hur kritiken haglar från allianssidan när de rödgröna bestämmer att flytta frågan om Stockholms framtida infrastruktursatsning till en folkomröstning.

Det är nya tider och Sossarna måste hitta lösningar så alla blir nöjda och alla vet att detta är ett krav från Vänstern och Miljöpartiet att skippa förbifart bygget. Nu vet ingen av dem vem som kommer att vinna och vad det kommer att bli, men de har hittat en beslutsväg i just den frågan som betraktas som ett svaghetstecken från alliansen.

När man tittar på allianssidans retorik och speciellt moderaternas retorik så påminns man ofta om att Reinfeldt är poppis, han har ledarförmåga och allt vad de nu spär på med. Jag tycker verkligen inte att det är en styrka för alliansen. Uppfattas han som en starkt lysande stjärna på allianssidan så bidrar det till en förflyttning av väljarstöd från de tre andra partierna i alliansen till Moderaterna. Moderaterna blir så starka på allianssidan att de förlorar ett av sina tre stödjeben under 4% spärren.

Vi har inte ett system som de har i USA eller Storbrittanien där man väljer personen före partiet. Hade vi haft ett sådant system är jag övertygad om att Reinfeldt hade gynnats av det medans de små partierna hade fått det väldigt svårt på grund av sin storlek.

Jag tror de fattar på Rödgröna sidan att det är laget som gäller och Mona Sahlin har mer en framtoning som en lagledare än den starkt lysande stjärnan på allianssidan. Förhoppningsvis glöms det inte av på rödgröna sidan efter valet om de vinner, missar de den läxan är det risk att de trillar dit på samma missar som alliansen gjort nu.

Andra bloggar

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7,