Arkiv för september, 2010

Kompromisslösa Fredrik.

Jag ser att Fp, C och Kd får stryka på foten när det gäller ministerplatser i den nya minoritetsregeringen.

Det verkar handla om millimeterrättvisa i förhållande till den procentuella storleken som partierna har. I längden kommer denna strategi att grunda för att de små partierna tappar sin egen politiska röst vilket i sin tur grundar för att partierna kommer sitta löst i nästa val.

Tittar man på inbördes storlek i det största minoritetsblocket så är Moderaterna större än de tre stödpartierna tillsammans. Så styrkemässigt kan det bli så att även om de tre små går samman och har en gemensam ståndpunkt så riskerar de att få ge sig.

Lägg där till att när de är överrens internt mellan allianspartiet så måste de sträcka ut en hand till något av de andra partierna för att säkra majoritet i en omröstning i riksdagen. Resultatet kan bli att de som är minst på allianssidan, deras politik kommer inte uppfattas som att den syns av väljarna.

Om man skall tro opinionsmätningar – vilket man inte skall tro på för hårt – så sitter båda Centern och Kd ”på nåder” eftersom stödrösterna håller dem kvar i politiken över 4 %. Det betyder att folk har inte röstat på dem för att de tycker om Centerns eller Kds politik utan de har röstat på dem för att de tycker om alliansen.

Det finns stor risk att ministrarna från Moderaternas tre stödpartier uppfattas som marionetter som gång efter gång kommer bli överkörda av ”storebror”.

Vi lever i blockpolitikens tid och så länge som alliansen finns kommer rödgröna köra en gemensam opposition mot minoritetsregeringen något som säkert kommer att bygga stor frustration i regeringen.

Miljöpartiet hade ett förslag där man skulle gå samman alla 7 partier och prata igenom sitationen hur man skulle lösa detta, något som alliansen inte tyckte var särskilt bra.

Det kommer bli stora problem. Alliansen har tappat mark och gått från majoritet till minoritet vilket gör att de tappat makten att köra sitt eget ”race”. Kompromisslöshet och en hårdför framtoning gör inte att man skakar fram en majoritet. Man måste prata med partier utanför alliansen och det kommer att kosta politiskt sätt.

Annonser

Sydafrika startar boycott mot Israel.

Under apartheidtiden blev Sydafrika boykottad på många olika plan, inget idrottsutbyte, artister vägrade att turnera i landet och Sydafrikas varor blev blockerade att säljas på världsmarknaden.

1971 tog 150 irlänska akademiker beslutet att inte jobba eller verka i aparteheidlandet Sydafrika. Trinity College i Dublin beslutade att sälja alla aktietillgångar de hade för de företag som verkade eller handlade med Sydafrika och senare bröt de alla institutionella och akademiska kontakter med Sydafrika på grund av apartheid.

För några veckor sedan tog Sydafrikanska akademiker ett liknande initiativ mot Israel. Det handlade om att akademiker gick samman och för att avbryta samarbetet mellan Sydafrikanska och Israeliska Universitet.

Orsaken bakom boycotten handlar om vad som hände 2009 när Israel attackerade Gaza och dödade bland annat mer än 400 barn. Boycotten riktar sig mot Ben-Gurion Universitetet och det har ingenting att göra med etnisk eller religiös indentitet, utan det handlar om att markera mot Israels apartheidsystem och rikta boycotten mot en institution, som direkt eller indirekt stödde attackerna i Gaza.

Akademikerna i Sydafrika vill distansiera sig från Israels illegala och omoraliska kolonisering. De vill också markera avstånd bort från Israels strukturella rasism och förtryck som liknar ett apartheidsystem med nybyggarkolonisering som liknar det system som formade Sydafrika.

Från Guardian UK

Vänsterpartiet. Vill ni ha en extrakongress ?

Jag är inte själv Vänsterpartist och kan räknas som Miljöpartist eftersom jag röstade på dem i senaste valet. Så beakta detta när ni läser detta. Men inget är hugget i sten, nästa val kanske jag röstar på någon annan.

Hursomhelst, jag skriver detta med anledning av vad Jonas Sjöstedt lanserar som idé om delat ledarskap i Vänsterpartiet. Det kan finnas en poäng i att dela upp ledarskapet mellan en manlig och kvinnlig representant. Om man vill jämna ut klyftorna mellan man och kvinna måste man organisationsmässigt bygga sin struktur där beslutsfattandet i partiet blir så jämnt som möjligt fördelat mellan båda könen.

När miljöpartiet har sina språkrör så handlar det om att de skall vara jämställda och kunna dela på jobbet. Det handlar också om att inte har någon ledare utan att ha representanter som kommunicerar partiets politik.

En politisk hierarki med ledare i toppen är en väldigt spetsig maktpyramid och avståndet mellan toppen och gräsrötterna är större än ifall man har talespersoner som representerar partiets frågor. Det blir en större kontaktyta mellan toppen och gräsrötterna i ett parti som delar up ledarskapet.

Jonas Sjöstedt föreslår en extrakongress och gärna innan ordinarie kongress jan 2012. Så vill ni Vänsterpartister ha en extrakongress ?

Jag ler lite grann när jag tittar på opinionsmätningen.

SIFO har ställt frågan om ”svenska folket” tycker att alliansen skall styra i minoritet.

Tydligen fick de ja på detta. Det är SvD som beställt detta och som man frågar får man svar.

Den enda siffran som SvD själva redovisar på sin sida är 53 och 31 %, 53 % av de tillfrågade tycker det är ok med minoritetsregering och 31 % är emot det.

Det som aftonbladet lyfter fram är att inom alliansblocket säger 25 % nej till minoritets regeringen och 66 % säger ja på rödgröna sidan säger 40 % nej och 39 % ja så jag antar väl att de siffror som Sd röstarna uppvisar måste vara väldigt höga.

Som vanligt är opinionsmätningar ingen sanning och bör inte behandlas som detta något som SvD ter sig göra när de presenterar materialet. 1000 pers eller 2000 pers eller hur många de tillfrågar är knappast ”svenska folket”.

Låt säga att det hade varit på riktigt och 25 % av ledamöterna på allianssidan inte tyckte att styra i minoritet var bra och bara 66 % tyckte det var bra då kunde dessa 25 % pressa alliansen att söka samarbete med Rödgröna eller så kunde de själva bryta loss och samarbeta med en part som ger majoritet.

Jag har inte räknat på felmarginalerna vilket SvD, Aftonbladet och andra tidniningar konstant undviker att redovisa. De borde göra det. En opinionsmätning har stor svängradie. I valet hade SIFO till exempel en träffprocent på 0,74 % så då kan man anta att dessa procentsatser i snitt avviker upp eller ner minst 0,74 %.

Uppdatering

Samma nyhet i DN

Svenskt Näringsliv måste kapa de politiska banden till M.

Så kunde innebörden varit i debattartikeln som heter ”LO och TCO måste kapa de politiska banden till S” skrivet av Ulf Öfverberg. Han tituleras som före detta TCO anställd, men det nämns ingenting om att han faktist är aktiv folkpartist och jobbar som hög chef för vårdföretagarna, vilket innebär att han jobbar för motparten till facket när det är dags för förhandlingar.

Öfverberg skriver i kommentatorsfältet (förutsatt att det är han) att han är ”folkpartist, socialliberal, vän av facket, för en stark välfärdsstat, för den svenska modellen för arbetsmarknaden men emot fackets politisering”, han gör detta när det påpekas att han är folkpartist.

Sedan när Alliansfritt skriver att han jobbar för vårdföretagarna som är en del av Almega som i sin tur är en del av Svenskt Näringsliv då är Öfverberg där och påpeka att han jobbar för vårdföretagarna och undrar vad som är problemet.

Jag tycker själv att problemet är den otydliga avsändaren. Skriver han detta som före detta TCO anställd ? Skriver han detta som anställd för vårdföretagarna ? Skriver han detta i egenskap av folkpartist ?

Hursomhelst , låt se vilka argument han har för att tycka att det är en bra idé att separera S från LO och TCO.

Huvudargumentet är att medlemmarna i LO och TCO inte röstar socialdemokratisk när det är val och därför uppstår det ett demokratiskt problem. De representerar inte hur medlemmarna röstar pekar han på. Om LO och TCO anser att banden skall brytas med sossarna så tror jag att de är fullt kapabla att göra detta om de anser att det inte gynnar dem. Det är knappast upp till en anställd hos vårdföretagarna eller politiskt aktiv för ett av allianspartierna att säga detta.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur hans kritik formar sig när det gäller Svenskt Näringslivs stöd till Moderaterna, jag undrar också hur han funderar över de miljontals kronor som pumpats in i Moderaternas kassa på ett för väljarna dolt sätt. Hur fungerar det i demokratiskt synvinkel ?

LOs stöd till sossarna är synligt, i förra valet (2006) syntes det att Svenskt Näringsliv sköt in pengar i Moderaterna i valet 2010 vet man inte vilka intressen som ligger bakom pengarna. Det är ett stort hot mot demokratin när de stora ekonomiska stöden till partierna inte syns. Blir det vanligt förekommande så förvandlas den svenska demokratin till en plutokrati.

LO bildade Socialdemokraterna en gång i tiden, det vore ganska konstigt om de separerade efter så många år tillsammans. Det är en stor förlust för socialdemokratin att färre röstar på dem inom LO och TCO, men det kanske är en del av vad sossarna missat att knyta an till den nya tiden och se till att fånga upp LO och TCO medlemmarnas önskan om politiska förändringar som gjort att politiska sympatierna har flyttats bort från partiet.

Vad lösningen är kan bara LO och TCOs medlemmar komma fram till. Sossarnas måste komma underfund med varför LOs och TCOs medlemmar inte vill rösta på dem. Hade detta varit en majoritetsvilja inom dessa förbund så hade de klippt banden med Socialdemokratin men nu är det uppenbarligen inte så.

Jag vill gärna pröva Öfvermans sätt att resonera när det gäller vem folk egentligen stödjer i politiken. Då tänkte jag titta lite närmare på de två krispartierna på Allianssidan, Kd och C. Först och främst måste jag påpeka att man skall alltid ta opinionsmätningar med en stor nypa salt. Och det skall aldrig tolkas som en absolut sanning.

Novus mätte taktikröster dagen efter valet. Det visar sig i deras mätning att 37 % taktikröstade på Kd och samma siffra för Centern var 30 % så hade dessa partier inte varit med i Alliansen så hade deras röster varit hos Fp eller M. Antagligen hade Kd varit utanför riksdagen och kanske samma sak med C ?

Hursomhelst, vad innebär detta när Reinfeldt sätter sig ner och fördelar makten efter valet i sin minoritetsregering ? Kan han lyfta fram detta som ett argument mot Kd och C att utan röster från Moderaterna hade de kanske inte haft någon makt överhuvudtaget och de hade stått utanför riksdagen. Att de skall vara glada för det lilla som de får i en regering ?

På samma sätt som kritiken innan valet varit stor mot LO och deras valkampanj för Sossarna vid valet med argumentet att alla LO medlemmar inte rösta sosse så borde väl samma argument ha betydelse när man fördelar makten att det fanns 37 % av Kds röster som de egentligen bara fick för att de var politiskt allierade i alliansen och inte på grund av deras politik var tilltalande. Då bör väl Kd ha makt som motsvarar runt 3 nästan 4 % i Alliansen istället för det resultat de verkligen fick ?

Det måste vara problematiskt med så stor andel röster som man fick inte för att man hade bra politik utan för att man medlem av rätt politiskt block enligt väljarna ?

Trots allt detta lyckas inte Alliansen totalt få en majoritet av stödet. Vad säger man om det ?

Högerpressen spår sossarnas framtid.

Eller åtminstone en av dem. Anna Dahlberg i expressen skrev innan en artikel där hon listade 10 skäl för att rösta på alliansen, nu återkommer hon med att skriva om sossarnas nederlag. Det finns 3 vinnare i detta val, det är Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. De stora förlorarna är Sossarna och Centerpartiet. Trots sossarnas fall är de det största partiet i riksdagen.

De stora förlorarna är Alliansen som tappar sin majoritet och blir en minoritet. Det är inte vad de siktade på. Det är ett misslyckande för nu måste Alliansen öppna en dialog med Rödgröna sidan. Man kan inte gå in i en omröstning ”blint” utan att veta att förslaget kommer att gå igenom. De blir tvungna att förankra detta hos oppositionen.

Tittar man på Anna Dahbergs önsketänkande om hur det kommer gå för sossarna så målar hon naturligtvis upp en mycket mörk bild för Sveriges största parti i riksdagen i framtiden.

Ingen vet hur det kommer att se ut om 4 år men man kan läsa lite mellan raderna vad hennes önskescenario ser ut som.

Först kan man konstatera att hon inte tyckte om att Sahlin inte grattade Alliansen till segern. Jag kan ställa frågan, vilken seger ? Egen majoritet är seger, ingenting annat.

Hon går inte in någonting på Mp och Wetterstrands starka diss där det är tydligt att Mp inte tänker bli ett stödparti till Alliansen men det verkar som att hon hoppas att Mp tar steget över.  Det verkar som hon ser Rödgröna sammanhållet som en kraft som kan lägga krokben för Alliansen och samtidigt verkar hon hoppas på att analysen kommer fram till att det Rödgröna samarbetet var felet.

Kan notera att 2006 gick de tre partierna fram var för sig och det lyckades inte. Göran Persson som var partiledare då har till exempel kritiserat det rödgröna samarbetet men var själv med att förlora makten till Alliansen när V, S och Mp gick fram var för sig.

I princip har vi bara tre ”partier” just nu, Rödgröna, Alliansen och Sd. Ingen har majoritet och ingen vill samarbeta med Sd. Då finns det bara ett alternativ kvar.

Det är svårt att säga vad Sossarna bör göra för att förändra saker, jag tror att så länge som Alliansen existerar som politiskt block bör Rödgröna stå på andra sidan. Kanske det krävs någon form av flexibilitet om denna situation uppstår i nästa val också att alla partier både på allianssidan och Rödgröna blir ”fria” att söka stöd för sin politik hos andra än det egna blocket.

Fredriks projekt med Alliansen har fått sin första baksmälla i och med att de inte har egen majoritet. Blockpolitiken fungerar väl bra så länge som man har majoriteten, nu blir det svårt för man kan inte prata med enskilda partier på Rödgröna sidan utan man måste prata med blocket.

Jag gillar Birger Shlaugs kommentar när det gäller vad han tycker sossarna skall göra.

”Stå för någonting. Om folk inte gillar det. So what ?”

Moderaternas Pravda (SvD) tycker att minoritetsregeringen är osedvanligt stark.

Jag har nog mycket att säga om denna föräldralösa artikel från Moderaternas Pravda (SvD), jag delar knappast deras uppfattning att alliansens minoritetsregering ser stark ut. De tar som exempel tar de att Sossarna styrde med minoritetsregering under många år och detta är normalfallet i Svensk politik.

Anledningen till att det fungerade var att sossarna visste hur V skulle rösta och hur Mp skulle rösta och de gjorde detta därför att de fört en dialog med dessa partier och säkrat deras stöd i en förhandling.

Så om Alliansen vill att deras minoritetsregering skall fungera måste de föra en dialog med något av partierna på andra sidan av politiken.

Det är orimligt för Alliansen att tro att det går att bara prata med ett parti på Rödgröna sidan utan det blir att prata med hela Rödgröna sidan av politiken om de vill någonting, därför att det är vad de gått till val på , som ett block med gemensam valplattform.

Alliansen kan aldrig bjuda in hela Rödgröna för då riskerar Moderaterna att förlora statsministerposten för han representerar inte det största partiet i riksdagen. Där är huvudanledningen till att inbjudan bara går till Miljöpartiet (om man skall vara petig så har ingen formell kontakt tagits utan detta härör till vad Reinfeld sa på valnatten).

Visst kan man styra i minoritet men bara om man har en majoritet bakom de förslag som ligger på bordet för att röstas om. Det är inte trovärdigt av alliansen att lägga fram förslag till rösning som man inte med säkerhet förankrat hos de Rödgröna. Och sedan finns ju Sd nu som kan fälla regeringen bara i ren maktdemonstration.

Så länge som de på Rödgröna sidan röstar i enlighet med det mandat som är givet till dem kan de aldrig anklagas för att stå på någon annan sida än de människor som valt dem.

Alliansen är den större minoriteten men deras minoritet ser inte ut som de tidigare minoriteter som sossarna hade där man hade fritt svängrum att prata enskilt med varje parti. Det går inte att göra detta nu med både Alliansen och Rödgröna på banan. Så vi har en polariserad politik med ett tredje block i mitten.

Situationen är upplagd för konflikter. Förr eller senare får inte alliansen igenom sin omröstning för sitt förslag, och de gångerna de får igenom sina förslag med passivt stöd av Sd kommer det också att noteras av väljarna.

Men som sagt moderaternas pravda anser att mandatet är osedvanligt starkt i sin föräldralösa artikel.

Vad tycker du ?