PR Byråerna och de fattiga barnen.

På tal om rapporter som syftar till att lyfta fram de fattiga barnens tillstånd i Sverige. På högersidan finns det människor som tycker att rapporten om barnfattigdomen publicerad av Rädda Barnen är oseriös.

Problemet om man skall se det från den borgerliga vinkeln av politiken är att fattiga barn är just fattiga. De har inte råd att köpa PR byråer som aktivt kan jobba för att politikerna skall föra en politik som förbättrar situationen för dessa utsatta barn.

Visst kan vissa PR byråer säkert ha frågor som gäller fattiga barns villkor i politiken i syfte att slipa på deras egen image som PR byrå, men det betyder inte att de kämpar för dessa barn med någon djupare entusiasm. Är de inte en betalande kund så går andra kunders intresse före även för dem.

Visst kan man skriva vackra ord och lite generellt där man säger lite glattigt att något måste göras för att förbättra för denna grupp. Men att bara skriva utan att berätta om konkreta åtgärder är som att ropa några ord i kraftig motvind. Det låter litegrann men det hörs inte.

Nu tror inte jag att fattiga barns föräldrar i några större skaror har alliansen som sin väljarbas. Jag tror inte heller att alliansen skulle vara duktiga på att lyssna på denna kapitalsvaga grupp. För att alliansen skall lyssna måste man kanske vara kapitalstark som Svenskt Näringsliv som aktivt använder sina pengar för att få partierna att representera deras kunder först.

Sedan får inte väljarna veta vilka företag och särintressen som skjutit in pengar i allianspartierna , speciellt inte Moderaterna och Kristdemokraterna. Moderaterna försvarar sin rätt att ta betalt av särintressen som ett skydd av valhemligheten.

Visst, det kanske skulle vara ett bra argument om företag verkligen hade enligt svenska lagar rätt att rösta i allmäna val. Hursomhelt lösningen kanske är lite oortodox. När Svenskt Näringsliv som är en stor aktör när det gäller att använda sina pengar till att förändra lagar enligt sitt tycke kanske det är dags att rikta frågor mot just Svenskt Näringsliv och fråga dem hur de anser att man skall förbättra livssituationen för de fattiga barnen i Sverige.

Man skulle antagligen få ett ganska undanglidande svar för de fattiga barnen är inte betalande medlemmar i Svenskt Näringsliv. Antagligen skulle man inte hellre få en drivande tankesmedja som Timbro att hosta ut rapport efter rapport där man lyfter upp de fattiga barnens livssitation och konkret försöker driva politiska idéer om hur man kan förbättra för just denna grupp.

Jag lyfter fram denna vinkeln av politiken för att påpeka vem det är som politikerna bör stödja. Man måste stå på människornas sida. På de fattiga barnens föräldrars sida när man får förtroendet som politiker att kämpa för att de skall få en bättre tillvaro. Visst det är oerhört viktigt att jobba för att företagen skall ha en bra situation i Sverige men deras behov skall inte ligga längst upp på agendan.

Investerar man skattepengar med en vilja att lyfta tillvaron för de svagaste i samhället kommer detta indirekt att gynna företagen för att man får fler personer att välja bland som har kompetens att söka ett visst jobb. Investerar man i de fattiga barnen så minskar man kostnader i samhället som knuts till skadegörelse, kriminell verksamhet och arbetsoförmögenhet vid vuxen ålder.

Men det är en lång cykel , för ett barn tar det 18 år att bli lagligen vuxen och att skjuta in pengar till att stödja ettåringar och hålla på tills de är 18 år gamla kräver ett långsiktigt perpektiv. Ett företag som är medlem i Svenskt Näringsliv strävar efter att få resultat snabbare än en cykel på 18 år.

Vad kan man då göra för att förbättra för de fattiga barnen ? Om man tittar på de korta texterna som jag kollade på igår så kan det handla om enkla små grepp. Till exempel i områden men mycket barnfattigdom där skolorna finns kanske en sådan enkel åtgärd som att öka portionerna för barnen i skolan när det är dags att äta så att de kan äta sig rejält mätta.

Det ger inte extra pengar i händerna på föräldrarna men det gör i slutändan att de kommer få mer pengar över i form av några extra hundralappar för att barnen äter mindre när de är hemma jämfört med innan.

Men det är bara en tanke slängd ut i all hast. Politikerna måste bli bättre på att nå dessa grupper och därefter se till att rikta åtgärder för att underlätta för dessa barn. De fattiga barnens föräldrar är era väljare inte företagen och särintresserna som saknar rösträtt.

 

 

Annonser

3 Responses to “PR Byråerna och de fattiga barnen.”


  1. 1 gaijazena 3 februari, 2011 kl. 10:38

    Underbart att läsa din blogg! Du skriver konstruktivt och jag har ännu inte hittat någon som frågat sig hur man ska gå tillväga med barnfattigdomen. Utan det skrivs mest bara att det ä ett faktum att barnfattigdomen finns.

    ett sätt att komma till rätta och få ett bra underlag för att åtgärda detta är att fråga familjerna som lever under knappa omständigheter vad de tycker behöva göras. Det är dom som har svaren… frågan är om man orkar svara? De familjer som lever, likt mig och min familj, under knappa omständigheter och som får suga på ramarna varje dag orkar inte riktigt engagera sig. Deras engagemang går ut på att orka genomleva sin vardag. Men det kanske skulle kännas bättre om dessa familjer blir sedda och tagna på allvar. Då kanske man orkar bemöda sig med att se framåt också och inte bara genomleva varje dag och hoppas på att man även denna månad ska klara sig från inkasso…

    Vill bara tacka dig för ditt engagemang. Du har kloka tankar. Fortsätt sprid dom! =O)

    • 2 essbeck 3 februari, 2011 kl. 12:19

      Ja tittar man på ena sidan av politiken verkar det vara mer intressant för dem bråka om hur man mäter barnfattigdomen, sedan brukar det komma lite glattiga politikerinlägg på bloggar där de säger att barnfattigdomen måste bekämpas, sedan är de nöjda och debatten lägger sig.

      Jag tror man måste fortsätta att ställa frågan till beslutsfattare, skicka email till dem och synas på bloggarna om man orkar. Men som du säger deras engagemang går ut på att orka genomleva sin vardag, att hålla sig ovanför vattenytan.

      Det fanns en undersökning där de har frågat familjer under knappa omständigheter. Här finns en brokig samling rapporter där kanske något kan vara till nytta för just dig och din familj.

      http://shop.rb.se/Section/Section.aspx?SectionId=3784&MenuId=3722

      Det kanske till och med går att skicka något email till just rädda barnen och beskriva din situation så tydligt som möjligt och jag gissar att det kanske finns någon där som antingen har bra idéer på vad du kan göra eller att de vet om någon instans som de kan rekommendera dig att prata med.

      Och sedan det som jag skulle önska var att dra in de intresseorganisationer och företagen som använder pengar för att skaffa sig politiskt inflytande för sina frågor i debatten om de fattiga barnen och fråga dem vad som bör göras för att stödja de fattiga barnfamiljerna.

      Det är frågor som de inte vill ta i men om de är intresserade av att köpa sig inflytande i politiken på bekostnad av de som kanske inte har råd att vinna politikernas gunst (till exempel de fattiga barnfamiljerna) så borde de dras in i debatten om de mjukare frågorna.

      Nåja nog om mina tankar. Svårt att ge några bra svar, men förhoppningsvis kan jag bidra med några tankar som hjälper till att tänka i nya banor och kanske testa idéer du inte tänkt på innan.

      Det är ju så, hur man än vänder och vrider på det så är barnen alltid framtiden för ett land. Struntar man i att stödja barn så kan det vara skillnaden mellan att bidraga till att skapa en vuxen som reder sig själv eller har kommit på glid med allt vad det kan tänkas vara.

      • 3 gaijazena 3 februari, 2011 kl. 14:05

        Jag och min dotter har varit med i både tidning (Expressen och vår lokala tidning Piteå tidningen) samt i SVT’s Barnkommitionen.

        http://www.expressen.se/nyheter/1.2242544/emelie-17-jag-ar-sa-orolig-for-mamma

        http://www.ur.se/play/161443

        Där har vi berättat hur vår situation ser ut. Den är bedrövlig. men… Jag och min familj har det långt mycket bättre än andra familjer! Vi får inte ha några som helst utsvävningar och det får inte hända något med bilen. Tack vare snälla människor så fick våra barn julklappar och vi hade mat på bordet över julen. Men det finns familjer som inte har någon bostad. Alltså det finns hemlösa barn! Detta är något myndigheterna blundar för. Syns dom inte så finns dom inte.

        Detta gör mig så ledsen och arg att jag använder dessa känslor som drivkraft för att göra våra röster hörda. Jag vägrar acceptera en sådan situation i ett land som anses ha hög välfärd och som anses ta hand om sitt folk. Visst, man kan jämföra oss med de fattiga u-länderna… Men då blir det en skev jämförelse. Utan man ska jämföra med hur medlet i sitt eget land ligger. Och många, många familjer ligger långt under medeltalet för att ha ett drägligt liv. Vi må kanske inte svälta ihjäl… men vi har inte möjlighet att ge våra barn det många andra familjer kan ge. Tex ekonomisk trygghet vid studier eller helt enkelt bara ett körkort? Här uppe i Norrbotten är de allmänna kommunikationerna ett skämt. Här måste man ha tillgång till bil för att överhuvud taget kunna ta sig till sitt jobb.

        Jag skulle vilja hitta en annan familj som har det svårt, svårare än oss och kunna visa upp i både media och på annat sätt hur dom har det. Men jag hittar ingen och ingen som vågar. Dom är rädd för att bli utpekade och känner sig utsatta när det gäller myndigheter.Man blir nog lätt utsatt att vara icke anonym. För mig ä det för sent. Dels så står jag för vad jag säger och dels så finns jag redan i media och radio. Mitt namn är unikt i sverige så det är ju ingen sak att lista ut vem jag är heller. däremot så vet myndiheterna AF och FK att jag inte är rädd fr att ta till media så dom behandlar mig på ett respektfullt och trevligt sätt. Jag har, underligt nog, aldrig blivit illa behandlad av varken AF eller FK. Dom visar mig respekt som person och jag visar dom respekt som myndighetsutövare.

        Jag har fått namn till en reporter på uppdrag granskning och jag funderar på att ta kontakt med honom. Jag önskar bara att jag hade fler bakom mig som också vågar ställa upp och som kan stötta mig. Man är ju inte direkt stark ensam. Och jag ä långt i från frisk. Bara att sitta den här stunden framför datorn gör att jag får försaka något annat här hemma som jag kanske kunde ha gjort. Så att kämpa för de fattiga barnens rätt i Sverige tär på mig. Men samtidigt ger det mig så mycket. Kanske, kanske jag kan öppna ögonen på någon och att det kanske, kanske hjälper någon att se att man bryr sig.

        Du ska ha tack för dina råd och tankar samt länken. Jag sa kika vidare på den och se om jag hittar något intressant. =O)

        Fortsätt att föra oss ut i ljuset! Du behövs!


Håll er till ämnet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: