PJA är väldigt smart.

Tittar lite på den moderate (jag antar att han är moderat om han skriver politiska ledare på bidragsberoende oberoende moderata SvD) spinndoktorn PJA s verbala känga mot socialdemokratin.

Han är smart för att han knuter an socialdemokratin till flydda tider då sossarna var stora, som i detta fallet till 1960 talet. Det hjälper till att förstärka bilden av sossarna att vara ett parti som lever i det förgångna, ett parti som beter sig som en politisk dinosaurier.

Att påpeka att nästa ledare för socialdemokratin förbereds i det fördolda hjälper till att stärka bilden av ett parti som är tillslutet och har stor avsaknad av medlemsinflytande. Ironisk kanske att kritiken kommer från ett moderat parti som har problem med att allmänheten skall få veta vilka särintressen som har skyfflat in miljontals kronor i Moderaterna. Men ok artikeln handlar inte om Moderaternas akilleshälar.

Jag ser att PJA fastnar på en textrad i kriskommisionen som lyder enligt följande :

”Ekonomiska värden skapas i föreningen av arbete och kapital”

Den meningen beskriver han som ”senmarxism”, ok vet inte exakt hur man skall tolka det men mönstret antar jag är att Moderaten inte bara skall måla socialdemokratin som något gammalt som drömmer om fornstora dar eller ett parti som är tillslutet utan också som kommunister. Bilder som jag får framför mig är gamla sovjetunionen med deras kommunistiska styre. Centralstyrt, odemokratiskt, tillslutet och marxistiskt.

Alla får ju sina egna föreställningar och bilder framför sig och jag antar att det är så det skall vara. Han är ju politisk motståndare till socialdemokratin och skall därmed skapa dessa nidbilder av sina politiska motståndare så folk som står på hans sida kan skratta åt det och känna igen sig i den bilden som han förmedlar.

Jag skall gå tillbaka till den meningen som PJA fiskade upp ur sossarnas kriskommisionsrapport den meningen som han tolkar som ”senmarxism”.

För rättvisans skull sätter jag in hans utdrag i det sammanhang som det finns i kriskommisionen, och jag markerar hans utdrag med mörkblått vilket jag tycker passa en som är politiskt blå.

Utdrag från kriskommisionen sidan 57-58 , 3 stycken.

Socialdemokratin har alltid haft ett kluvet förhållande till marknaden. Industrisamhällets ”dubbla rörelser”: stora förbättringar av produktionen å ena sidan, samtidigt som levnadsförhållandena för vanliga människor kunde försämras radikalt å den andra, skapade krav på demokratisering och kontroll av marknadskrafterna. Socialdemokratin insåg behovet av att ”bädda in” marknaden. Kapitalismen kunde bara fungera för det allmänna bästa om samhället byggde ordentliga ramverk och spelregler för den att hålla sig till. Annars skulle sammanhållningen sprängas sönder av marknadens resurspolarisering. Nyckeln var en ”produktiv rättvisa” – där samhällelig effektivitet och jämlikhet antogs förstärka varandra. Produktiv rättvisa handlar inte om att tycka synd om människor utan om att den sociala tryggheten möjliggör produktiv och frigörande verksamhet, och bidrar till människors
omställningsförmåga när ekonomin och samhället förändras.

Ekonomiska värden skapas i föreningen av arbete och kapital. För socialdemokratin är denna förening produktiv också när den skapar arbete. För kapitalet är den produktiv när den ger maximal vinst. I bästa fall sammanfaller dessa resultat med varandra, men så är inte alltid fallet. Bristen på investeringar beror inte på att det inte skulle finnas tillräckligt med kapital i världen (pengar finns det gott om!) utan på att kapitalet har makt att söka vinster över hela jordklotet oavsett om och var det skapar arbeten och arbetslöshet. Det är för att kapitalet ska kunna användas på ett sådant sätt att det skapar önskvärda produkter och också ger fler goda arbeten, som arbetarrörelsen önskat ge demokratin större kontroll över kapital och investeringar.

Två nyckelidéer, eller strategier, som arbetarrörelsen använt sig av för att skapa förutsättningar för ett mer människovärdigt och demokratiskt samhälle är den fulla sysselsättningen och den generella välfärden. Efterkrigstidens välfärdsuppbyggnad bars upp av Rehn-Meidnermodellens tre pelare: 1) den aktiva arbetsmarknadspolitiken, 2) den solidariska lönepolitiken, 3) den (restriktiva) ekonomiska politiken, tillsammans med enhetsskolan och den generella välfärden. Dessa skapade inte full sysselsättning – tillsammans syftade de i stället till att utnyttja arbetskraftsbristen och hantera de problem som uppstod med full sysselsättning, främst stigande inflation. Arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring utvecklades för ett arbetsliv som ropade efter arbetskraft.

—-

Såja. Syftet med att posta de tre styckena är att ställa en enkel fråga.

Tycker du att det ser ut som ”senmarxism” så som PJA beskriver det ?

Här kan ni hitta hela rapporten om ni intresserade av att läsa den. Eller så kan ni nöja er med PJAs ganska vinklade tolkning. 🙂

Jag läser om idén att SBAB kan minska sina vinstmarginaler för att pressa andra företag i samma branch. Det är nog det sista som man kan förvänta sig av en regering som alliansen att använda de statliga företagen för att hjälpa till att pressa konkurrensen på marknaden. Det skulle vara ungefär som att svära i det kapitalistiska kyrkan där man har en övertygelse som är till gränsen av religiositet att marknaden skall sköta allting , helst med så liten inblandning som möjligt av staten.

Jag tycker om blåslampeteorin där det finns statliga företag som konkurrerar med privata företag. Jag tror det är bra ur en konkurrenssynpunkt att det är blandat privata och statliga företag i en marknad.

Om det bara finns privata företag inom en viss branch då kan man räkna med att det blir en form av kartellbildning där vinstmarginalerna går upp. Då får kunden mindre vara för sina pengar.

Visst finns det områden som jag anser inte skall ha någon privat inblandning och det handlar om områden som har allmänintresse tex sjukvård, skola , äldrevård, apoteken. Jag tror att vinstintresset inom dessa områden urholkar kvalitén och den behövande får helt enkelt mindre för sina pengar.

Men vi får se. Kanske alliansen överraskar. De kanske blir aktiva i sina styrmedel som ägare av SBAB i detta fallet. Det finns ett stort allmänintresse att konkurrensen skall fungera och jag tror inte att bankerna själva skulle fixa detta om hela lånemarknaden bestod av privata aktörer.

Annonser

0 Responses to “PJA är väldigt smart.”



  1. Kommentera

Håll er till ämnet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: