Jobbigt.

Känner mig som ett riktigt pucko. Jag tycker om att leta, hitta information, analysera, reflektera. Tycka , tänka, skriva. Jag blir glad om jag skriver någonting jag är nöjd över. Det känns som allting är så skört ibland. Det skall ju inte vara någonting märkvärdigt att blogga. Jag skriver för att jag tycker det är kul och jag bryr mig inte om ifall någon läser det. Tyckte jag gjorde en jävla blunder med denna posten. Jag blir besviken för jag borde tänkt efter. Konsekvenserna blir ju att jag släpper skrivandet.

Det fanns en tid när saker var bra och livet flöt på, sedan gick mycket snett med vänner som försvann , föräldrar som söp ihjäl sig eller tog livet av sig. Kvar var man, ensam med all sorg all tomhet, bedövad av smärta och sorg ensam.

Som att falla ner i ett djupt hål, när förlamningen släppt och sorgen sakta klingat ut. Man försöker hitta lust och motivation, försöka se glädjen och hitta en ny rikting. Allting är så svårt, backen är så brant och en själv är knappast ens bästa vän.

Det är kul att skriva, det är roligt att läsa, det är roligt att reflektera när jag klantar till det blir jag stenhård mot mig själv med taggarna innåt. Borde tänkt efter. Det som borde vara en drivkraft frammåt blir det som drar ner mig och håller mig på mattan.

Egentligen borde jag bara skita i det och köra vidare. Uppenbarligen är det svårt för mig att göra så. Jag är den jag är och inte alltid min egen bästa vän. Jag måste skaka av mig detta, men det blir inte här och inte nu.

Annonser

0 Responses to “Jobbigt.”



  1. Kommentera

Håll er till ämnet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: