Schlingmanns språkrör basunerar.

Jag är inte så överdrivet pigg att länka till SvDs ledare men i detta fallet gör jag det för att visa hur Gudmundsson leker pajas i sin ledare.

Jag betar av Gudmundsons påståenden ett efter ett.

Gudmundson leker tankeläsare och påstår att Juholt inte vill ta bort barnfattigdomen.

Det är hans åsikt för att han tycker det och är tankeläsare, påståendet är bizzart till att börja med och det handlar mer om att ta initiativet i en debatt och påstå att Alliansens politiska motståndare tycker och tänker saker som de uppenbarligen tillskriver dem. Det är också ett sätt att prata om barnfattigdomen från Alliansens sida utan att vilja prata om riktiga åtgärder för att bekämpa barnfattigdomen. Moderaterna vill till varje pris undvika att prata om barnfattigdomen, oftast så fastnar de i en debatt om hur barnfattigdomen skall mätas.

Enligt Gudmundson handlar barnfattigdomen om att inte ha den nyaste mobiltelefonmodellen i skolan.

Enligt Rädda Barnens rapport handlar det mer om att inte ha råd att lägga pengar till klasskassan för de pengarna behövs för att köpa mat, det handlar också om att man äter mycket mat på skolbespisningen för att man kanske inte får så mycket mat hemma, det handlar också om att inte ha råd att köpa nya kläder och man kanske tvingas att frysa litegrann på vintern. Det kan också handla om att hela budgeten spricker så fort barnet råka bli sjukt så att man blir tvungen att köpa medicin istället för maten.

Gudmundson tycker att hela journalistkåren är genanta för att de återger det som han ser som falska löften när det gäller att utrota barnfattigdomen utan att vara det minsta kritiska mot budskapet.

Det enda man kan vara kritisk mot är Alliansen och speciellt Moderaternas undflyende från ämnet. Man önskar inte prata om barnfattigdomen utan det är mer intressant att starta pseudo debatter där man pratar om till exempel hur barnfattigdomen skall mätas eller som detta fall för Juholts talan och påstår att han resonerar på sätt som han inte gör.

Gudmundson fokuserar på gruppen invandrare som är överrepresenterade bland familjer med fattiga barn och drar ett bizarrt exempel att man måste begränsa invandringen för att minska barnfattigdomen.

Jämför man staplarna i Rädda Barnens rapport så de största grupperna som har fattiga barn är ensamstående föräldrar så ser man att det är 3 gånger så många barn i gruppen ensamstående föräldrar som lever i barnfattigdom än de som lever med två föräldrar. Där finns den stora gruppen av fattiga barn. Så det handlar mer om man har en förälder eller två som kan försörja än vilken bakrund man har. Om man är ensamstående mor som jobbar häcken av sig och har en kommunal anställning så har Alliansen flaggat för att de har för höga löner och de skall pressas neråt. Jag tror det var arbetsgivareföreningen Almega som flaggade för att frysa ingångslöner i 10 år. Sådana åtgärder skapar knappast färre ensamstående kämpande föräldrar som kommer närmare fattigdomsgränsen.

Gudmundson tar ett bizzart exempel där bidragen skall höjas så att en fattig familj skall ha lika mycket pengar i fickan som en familj där båda föräldrarna jobbar.

Riktigt pajasresonemang. En läsare som jobbar och är gift och har barn skall här bli förbannad och någonstans på vägen blir det så att det är Juholt som tänker i dessa banor eftersom Gudmundson leker tankeläsare.

Finns ingen verklighetsanknutning till det extrema resonemanget. Det finns andra sätt att hjälpa dessa barnen. Det behöver inte handla om att ge mer pengar till föräldrarna utan knuta olika åtgärder till dessa grupper. Det kan handla om att justera ner maxtaxan på fritids och dagis för dessa grupper, ge stöd till skolor i dessa områden som gör att man har större potioner mat i skolan så att barnen kan äta sig mätta. Kanske att man har personer från sociala som mer aktivt ser över basala behov för dessa grupper där man kommer underfund med åtgärder som direkt hjälper barnet.

Det verkar vara så att slutsatsen från Gudmundson handlar om att skaffa fram jobb för lågkvalificeradade, underförstått att invandrarna är lågutbildade och han bortser från det att den stora gruppen med fattiga barn är ensamstående och det behöver inte vara så att en ensamstående förälder står utanför arbetsmarknaden men att de har kanske 2 eller 3 barn att försörja. Jag tror inte man väljer i livet att få det så och fastän man kämpar på så har man små marginaler.

Juholt har med tanke på arbete att han vill satsa resurser på att förända kompetensen hos människor för att matcha lokala företags behov. Alliansen vill inte göra detta. Alliansen har inget resultat att visa upp där man kan peka på att arbetslösheten har sjunkit på grund av åtgärder som Alliansen skapat så de fokuserar på att skylla på sossarna eller lågkonjunkturen vid sidan av att presentera optimistiska prognoser på lång sikt.

Sist men inte minst 1991 var barnfattigdomen runt 14 % för att senare 1997 ligga på 22 %, man kan fundera på vad regeringen Bildt gjorde och inte gjorde under deras regeringstid och vilket ansvar de har för att barnfattigdomen var 22 % 1997. Det tog till 2001 för socialdemokratin att få tillbaka barnfattigdomen under 1991 års nivå, sedan dess hade barnfattigdomen sjunkit ner till sin lägsta nivå 2007 men 2008 blir det ett trendbrott där barnfattigdomen ökar.

Det skall bli intressant att se statistiken för 2009 och 2010 när de blir tillgängliga och se vart trenden pekar.

Andra bloggar

Peter Andersson, Martin Moberg, Roger Jönsson,

0 Responses to “Schlingmanns språkrör basunerar.”



  1. Kommentera

Håll er till ämnet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: