Om man inte har råd att köpa nya glasögon så sitter man knappast med värdepapper eller fastighet som man kan avyttra.

När Annie Johansson argumenterar för att ett grundavdrag på kapitalinkomster på 5.000 kr skulle ha stor effekt hos de 29 procent av invånarna i Sverige som har mindre än 10.000 kr i besparingar är föga troligt.

Personer som lever ur hand i mun sitter inte med massa aktier eller andra tillgångar man kan avyttra och därmed ta del av kapitalinkomstavdraget som föreslås. Också är det så att om man mot förmodan skulle äga aktier som man kunde avyttra för att täcka oförutsedda avgifter som ett par nya glasögon är det stor risk att man tvingas sälja med förlust.

Detta skulle knappast gynna personer som är överskuldsatta, en grupp som hon väljer att lyfta fram utan det blir bara en del av försäljarsnacket.

Om Annie Johansson är intresserad av att rikta effekter som speciellt skapar förutsättningar för låginkomstagare att få en buffert större än 10.000 kr kanske man bör fundera på ett skatteavdrag på 5.000 kr som är speciellt riktade till personer som har en inkomst lägre än 100.000 kr och att avdraget stegvis trappas ner till noll om inkomsten är mellan 100.000 till 150.000 kr. Då har dessa människor större chans att bygga den bufferten som kanske överstiger 10.000 kr. Man kan kalla det för ett ”buffertavdrag”. Det är populärt att ge namn till skattesänkningar och avdrag av olika slag.

Det är nog en och annan ensamstående förälder som tacksamt skulle ta emot dessa extra hundralapparna som avdraget skulle ge. Det kanske till och med skulle kunna hjälpa att bekämpa barnfattigdomen.

Andra bloggar:

Högberg skriver om demokrati. Jag tycker han är rätt ute när han argumenterar att demokratin inte handlar om ledaren. Demokrati för mig handlar om transparens i det politiska systemet men även i de politiska partierna. Det är få partier i Svensk politik som handlar om att folk väljer partiet för att det är just den ledaren som leder partiet utan det handlar oftast om själva politiken. Det är viktigt att som parti sätta de politiska sakfrågorna i centrum och att ledaren tonas ner.

Johan W. recenserar Katrine Kielos ledare som han beskriver som lite spretig. Den handlar om ledare som söker makten för att de vill ha makt. För att motverka att man som parti får ledare som är där för att de vill ha makt kan man göra som Mp som har en begränsad tid som någon får leda partiet. De politiska frågorna måste vara viktigare än en ledares ego. Ledaren måste underställa sig partiets frågor och inte ställa sig i centrum och sola sig för att mata sitt ego.

Martin Moberg väntar på Svts intervju med Juholt ikväll och bjuder på detta klipp.

Det är en mycket stark kontrast till Reinfeldt som oftast framstår som allvarsam och tillknäppt. Juholt är en extremt duktig talare som skrämmer livet ur ledarskribenterna på de blå märkta tidningarna. När de refererar någonting som Juholt sagt så handlar det om hans person men minimum om politiken. Det är förståligt att de inte vill föra fram hans politik och det är antagligen helt i linje med de önskemålen som blåa sympatisörer har när de skall läsa sin älskade favorittidning. En viktig uppgift för en ledare är att synas. Bryr sig inte folk om en ledare så blir det svårt att få ut politiken. Juholt syns och han väcker känslor både hos sympatisörerna och de politiska motståndarna. Jag tror på Juholts taktik att driva frågor som alliansen har försummat och tvinga Alliansen i svaromål. Frågor som till exempel barnfattigdomen. Mona Sahlin hade inte den politiska taktiken, utan det handlade mer om att gå i svaromål när alliansen fritt valde vilka ämnen som det skulle pratas om. Då låter man alliansen hela tiden ha initiativet och man blir lättstyrd.

Hårdrocks Nima skriver om integration, han tycker att lärarna har för dålig status och för dålig lön vilket jag kan hålla med om. Jag såg något klipp för inte så länge sedan om Finland som satsar stenhårt på den unga generationen och ser till att barnen har högt utbildade lärare även i de lägre åldersklasserna. Hittade inte klippet men denna länk får duga. Poängen är att Finland anser att ungdomarna är landets största resurs och att de inte har råd att misslyckas med att ge dem den bästa utbildningen de kan få. I Sverige verkar det som att den viktigaste debatten handlar om icke kunskapsmässiga frågor som att det är viktigt att friskolorna skall få tjäna pengar och att man skall ha betyg som mäter uppförandet i skolan. Som man sår får man skörda heter det och det känns som att ungdomarna lämnas i sticket vilket inte är en vinst för samhället i stort.

 

 

0 Responses to “Om man inte har råd att köpa nya glasögon så sitter man knappast med värdepapper eller fastighet som man kan avyttra.”



  1. Kommentera

Håll er till ämnet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: