Lena Mellin är helt klart alliansens bästa valarbetare.

Jag läser Eva Hillén Ahlströms bloggpost där hon lyssnat på Håkan Juholts tal och därefter kollat på den kritiken som Lena Mellin givit på talet. Jag håller med Evas kritik att Lena Mellin måste lyssnat på ett helt annat tal. Lena Mellins kritik av Juholts tal ligger inte på ett sakpolitiskt plan utan det handlar om att tolka publikens applåder och hur de reagerar.

Min politiska position är att jag aldrig kommer att rösta på något av allianspartierna, de står så ideologiskt långt bort från mig vilket gör att jag känner ingen gemenskap i deras grundsyner om hur ett samhälle skall byggas. Jag kommer alltid så länge jag lever lägga min röst på någon av de partierna som ligger till vänster , dvs det är aldrig en självklarhet att min röst är vigd för ett parti för all framtid som om de prenummererade på min röst i allmäna val.

Jämför det med Lena Mellin som skriver för en kvällstidning som påstås var S märkt och folk som kanske väljer att läsa den S märkta kvällstidingen för att man orkar inte med den mer borgerliga expressen kan ju om de inte vet automatiskt uppfatta Lena Mellin som S märkt. Tyvärr är det väl så att hennes uppgift ligger i att skapa en form av intresse som gör att läsaren läser det hon skriver, det handlar inte om att skriva journalistisk ärligt eller sakligt utan det handlar om att få läsarens uppmärksamhet.

För mig var Juholts tal glasklart, det var beskrivande och ideologiskt vilka politiska ramar som socialdemokratin rör sig i. Det visade på vems sida socialdemokratin står och det visade hur alliansens politik har slagit mot medborgarna. När jag har denna åsikten och placerar mig vänster på den politiska skalan så får man väga in detta och bedöma själva hur mycket min åsikt är värd. Det lurar ingen och jag vill inte att någon skall ta min åsikt som gospel utan jag anser att alla borde bilda sin egen uppfattning.

När Lena Mellin beskriver samma tal på ett ytligt, negativt och intetsägande sätt så är det hennes subjektivitet som kommer fram och någonstans i bakrunden finns det en politisk färg som fungerar som resonans ur vilket hennes tankar blir till skrift på ett papper. Den färg som Mellins inre resonanslåda har kan helt enkelt inte vara politiskt röd utan blå kanske till och med mörkblå med djupa konservativa åsikter.

Det är ironisk att se att KG Bergström på expressen som är i många avseenden Mellins motpart på det borgerliga alternativet på den svenska kvällspress-himlen kan ge en kort och saklig beskrivning av Juholts tal och göra en analys på sakliga grunder. Det finns en journalistisk ärlighet hos KG Bergström som jag i just detta fall tycker är värt att lyfta fram och hylla trots att jag tror att han står politiskt sätt långt ifrån mig själv.

Jag vet inte om Lena Mellin satt och sket på dass under hela Juholts tal för som jag skrev innan så är hennes kritik så allmän att det kunde ha skrivits före eller efter talet och utan att se vad han sa. Jag får uppfattningen att hennes bild av Juholt är för evigt cementerad och hon alstrar kommentarer baserad på hennes grundmurade negativa bild av Juholt.

Men ok, jag kan väl försöka se det ur aftonbladets perspektiv och även ur Lena Mellins perspektiv. Ägaren Schibstedt vill att kvällstidningen aftonbladet alstrar vinst, detta betyder att man måste skriva artiklar som människor läser. Det spelar ingen roll av vilken anledning som någon läser artikeln. Jag ser inget fel i det och är ingen motståndare till privat verksamhet där vi har produktion (av text som folk vill läsa) och konsumtion ( där folk betalar för att läsa deras text).

Det är antagligen så att jag överhuvudtaget lyfter fram hur dålig jag tycker Lena Mellin är att detta på något sätt gynnar hennes position för att jag kanske lockar folk att ta en titt på vad hon skriver. Det enda som gäller för aftonbladet handlar om att sälja lösnummer och få trafik till sin sida så att web annonsörerna är nöjda. Så när Lena Mellin levererar retoriska och provocerande punchlines så behöver inget handla om djupsinne eller en verklig ärlighet från henne eller aftonbladet utan om att skapa en retning hos människan som gör att de lockas att läsa efter att pengar butit ägare.

När Juholt pratar om alliansens kvartalspolitik och syftar därmed på en politik som riktar in sig på snabba vinster och en blockering av långsiktigt tänkande så kan man väl säga att aftonbladet i sin konstruktion är journalistikens motsvarighet till kvartalspolitiken. Denna kvartalsjournalistik syftar till att leverera en produkt som i fysisk form hade kunnat vara mellanmjölk. Mellanmjölken kan stå i kylen några dar sedan blir den dålig. Ungefär lika mycket kontinuitet och djup skall det finnas i de artiklar som produceras av teamet bakom aftonbladet.

Deras syfte är kort och gott att få in pengar till sina ägare. Lyckas de inte med det upphör verksamheten. Så enkelt är det. Och allt detta jag skriver är självklarheter som alla egentligen vet.

Så vad kan jag göra om jag önskar hjälpa till att få en politisk diskussion som handlar om sakpolitik och ingenting annat ?

Jag får nog helt enkelt strunta i de som jag tycker är så dåliga som Lena Mellin men samtidigt om hon skriver någonting som är i sakpolitisk anda så skall inte jag vara bångstyrig utan ta med det i mina bloggposter om jag tycker att det är värt det. Jag nämnde KG Bergström, han berömde Juholt för att vara den mest retoriskt skickliga partiledaren i Sverige, jag tror att han är ärlig i den åsikten därför att jag tror att han inte står socialdemokratin särskilt nära politiskt. Detta gör hans kritik väldigt intressant i mina ögon och det när han säger att varje gång han talar så är det fördel för honom.

Detta för mig förklarar väldigt mycket varför politiskt borgerliga SvD och DN fokuserar så mycket på Juholt som person och så lite på det som han egentligen säger. Allt sådant där som handlar om politikerna som person är helt och hållet ointressant för det sakpolitiska debattklimatet. Det viktiga är vad de serverar som politik på bordet. Hur de vill förändra lagarna. Det är det enda som betyder någonting.

Jag skiter fullständigt i vad Reinfeldt gör på sin fritid eller hur hans privata ekonomiska förehavanden ser ut. Det enda som är intressant för mig är sakpolitk som han presenterar som ledare för Alliansen. Inte ens när han pratar om moderaternas politik så är det intressant för mig utan man får sitta lungt tillbaka och vänta hur det mynnar ut i sakpolitik när det bollats mellan de fyra allianspartierna. Då blir det intressant för detta är det enda alternativet som den borgerliga väljarskaran kommer att ta ställning för eller emot när det blir val.

Så allt politiskt lullull runt omkring, opinionsmätningar som handlar om den populäraste politiska ledaren eller liknande saker som har karaktären av att vara att mäta förtroende i partierna för partiledarna skall man bara strunta i. Visst opinionsmätningar som riktar sig åt att mäta vem man skulle rösta på om det var val idag är halvintressanta men de skall inte läsas som en absolut sanning.

Så jag skall försöka från denna dag att bara fokusera och lyfta fram personer, bloggare, journalister oavsätt politisk färg som skriver med sakpolitisk utgångspunkt och reflektera över det om jag önskar detta.

Kort sagt att skippa de skribenter som sysslar med clownerier och endast hålla mig till dem som har en genuin vilja att skriva om politik.

Håll er till ämnet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: