Det rödgröna samarbetet kommer aldrig tillbaka.

Det oberoende Moderata rösten i tidningsvärlden fokuserar på vänsterpartiet och lyfter fram frågor som handlar om att sätta fokus på en konfliktyta som ur ett moderat perspektiv borde vara utgångspunkten för diskussion.

Först handlar det om att förstora Vänsterpartiets roll i svensk politik, sedan handlar det om att underförstått skriva en debattartikel där man lyfter fram tanken om att de rödgröna samarbetet skall uppstå igen och att skriva artikeln som om Vänsterpartiet äger frågan.

Inget av detta stämmer och med detta påpekande flyttar jag uppmärksamheten bort från den frågeställning som SvD vill skall vara utgångspunkt.

—-

När jag tittar på de politiska partierna och deras inflytande så ser jag några partier som har väldigt dåligt inflytande över de politiska besluten. Oftast handlade det om att de av ideologiska skäl inte vill diskutera politik med vissa partier. Detta gör att de drar på sig en isoleringseffekt som skapar mindre möjligheter att påverka politiken.

Ett exempel är två partier som är så ideologiskt olika men båda delar samma politiska grundproblem. Det handlar om Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Ställer man dessa partier sida vid sida så blir det som att ställa hund och katt brevid varann. Deras gemensamma problem handlar om att de bara kan göra seriösa uppgörelser med de partier som är i den vänstra sidan av svensk politik respektive den högra sidan av svensk politik.

Detta gör att de blir automatiskt politiskt isolerade och eftersom de är små partier på vänster respektive högerkanten blir de i princip politiskt obetydliga.

Miljöpartiet som ligger ungefär i samma storleksordning procentuellt sätt som Vänsterpartiet och Kristdemokraterna grovt räknat sett de senaste 15-20 åren har en helt annan grundsyn. De sätter deras politiska idéer i centrum och är beredda att diskutera och göra uppgörelser med vilket parti som helst om de får politik tillbaka.

Detta gör att de inte låser in sig på samma sätt som Kristdemokraterna och Vänsterpartiet i den vänstra eller högra sidan av politiken. Miljöpartiet har en filosofi som handlar om att det finns begränsningar för de som vill företräda partiet, när tiden är ute så får man lämna sin plats i rampljuset. Detta handlar om en fördjupad syn på de politiska idéerna som kraft, det är dem som skall driva partiet frammåt inte ledarna själva.

Talespersonen eller talespersonerna i miljöpartiets fall blir då dem som kommunicerar politiken, även om man har egna idéer som ledare så är man starkt hållen av de gemensamma politiska idéerna som man beslutat fram i demokratisk ordning i partiet.

Nu säger inte jag att Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna skall bli som Miljöpartiet i deras struktur men jag tror helt enkelt att dessa små partierna skulle få mer politiskt inflytande över politiken om man hade en politiskt ståndpunkt att man är beredd att förhandla med vilket parti som helst om man får egen politik i utbyte.

Om man tydligt har denna ståndpunkt som parti så stärker det förhandlingspositionen mot de andra partierna på högra respektive vänstra politiska sfären i Svensk politik. Även om det kanske inte blir så att till exempel Vänsterpartiet förhandlar så mycket med allianspartierna i praktiken så står den politiska dörren öppen om det finns intresse att göra uppgörelser där alla parter får verklig politik som de kan visa för sina egna väljare.

Poängen med det hela är att flytta den politiska diskussionen från icke politiska diskussionsämnen och lyfta fram de förändringar som partiet önskar genomföra. Det blir ett bra sätt att göra de politiska idéerna konkreta och kända hos väljaren.

ett parti som Vänsterpartiet borde kunna våga att stå på sina egna ben på ett sådant sätt att det inte alltid skall vara självklart att de gör uppgörelser med sossarna eller miljöpartiet. Att vidga perspektivet och sätta politiken i frontlinjen och tona ner partiledarens roll kan göra mycket för att få mer inflytande över svensk politik.

De fyra papperstigrarna

De fyra papperstigrarna är de partiprogram som varje enskilt parti i alliansen besitter. De är naturligtvis ett underlag för diskussion dem emellan, men det är alltid underställt Alliansens gemensamma program. När borgerliga skall rösta på sitt favoritparti så blir det ett val där man godkänner alliansens program eller inte godkänner det. Vad som händer i ett sådant samarbete är att det är inte ett samarbete mellan 4 stycken jämbördiga parter, utan en är nästan dubbelt så stor som de andra tre tillsammans.

Det styrkeförhållandet innebär att Moderaterna i snitt får igenom 6 stycken beslut inom alliansen samtidigt som de 3 andra partierna tillsammans får igenom 3 eller 4 beslut. Kristdemokraterna som är det svagaste partiet i alliansen kan lägga fram förslag som i senaste budgetförhandlingen där de har en önskelista på 4-5 stycken politiska prioriteringar de önskar få plats i budgeten men de får aldrig igenom det som de prioriterat högst upp listan utan val nummer 4 eller 5.

Detta är nackdelen med en blockpolitik där man som litet parti svurit trohet till en allians där det egna partiet får väldigt lite att säga till om. Den andra nackdelen blir att i praktiken upphör de fyra allianspartierna att existera politiskt sätt för det enda som styr politiken blir det gemensamma manifestet.

Detta är också ett av de grundresonemang som jag har när jag tror att ett rödgrönt samarbete aldrig kommer tillbaka. Sossarna vill inte ha det, inte heller Miljöpartiet, då spelar det ingen roll om det finns en diskussion om detta i Vänsterpartiet som SvD väljer att sätta i fokus.

Det är viktigt att varje parti har sin egen politik som man vill ”sälja” till väljarna. Ser man på negativa kommentarer från allianshållet så handlar grundresonemanget att de som röstar på varje enskilt parti som går till val på eget parti program inte kommer att få denna politik genomförd. Poängen här är att väljaren får ett val som inte alliansväljarna har. De får välja det egna individuella partiets politik och sedan när rösterna är räknade så får man se hur mycket inflytande över politiken man kan få med det procentuella mandatet man har i handen som parti.

Det ideala borde var att alla partier agerar utifrån sitt eget partiprograms ramar i varje enskild politisk fråga, dvs att man inte låser upp sig i ett block som hindrar partiet från att gå med i uppgörelser utanför blocket med hänvisning till att man förbundit partiet att underkasta blockets vilja.

Man har sett att små partier i alliansen blir mindre i allianssamarbetet vilket gör att de förr eller senare förlorar så många anhängare att de trillar ur riksdagen eller sänker moderaterna därför att de tvingas att stödrösta på de svagare partierna.

Vem vet. Det kanske blir så i framtiden att de fyra borgerliga partierna upphör att existerar och de fogas samman i ett alliansparti. Just nu sker en urgröpningsprocess som bäddar för en sådan utveckling.

Det är kortsiktigt att binda upp sig i ett block. Det fungerar kanske ett tag men det kommer att skapa en politisk baksmälla. Orsaken till detta är obalansen i samarbetet. De fyra partierna har inte lika mycket inflytande vilket gör att väljaren inte ser en mening med att rösta på just det partiet för de har givit upp sin politiska särart och underkastat sig kollektivet i en politisk anda som säkerligen har lika mycket politiskt mångfald som de gamla, tynga och trötta och odemokratiska regeringarna som var i Sovjetunionen under kalla krigets dagar.

Det blir svårt att vara ”liberal” när man är en del av ett parti som lever under en ”mellanstatlig” konstruktion i det cementerade gråa politiska blocket.

 

 

0 Responses to “Det rödgröna samarbetet kommer aldrig tillbaka.”



  1. Kommentera

Håll er till ämnet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: