Finns en tydlig kritik mot Mona Sahlins uttalande.

Mona Sahlin vill ha en öppen process när det handla om att ta fram en ny partiledare. Det känns lite för sent för henne att framföra detta nu, hon borde satt detta förslag i sjön från dag 1 under sitt eget partiledarskap. Varför kunde hon inte eller ville hon inte göra dessa förändringar när hon var partiledare ?

Jag håller inte med Kent Persson (M) om att detta är en kritik riktad mot Juholt, jag håller inte med Jinge som tycker att (S) skall säga åt Sahlin att hålla tyst, men jag tror att tokis är på rätt väg när han pekar på att partiet är ur tiden.

Det skall vara en öppen och livlig debatt där även Mona Sahlin kan delta utan att någon skall säga åt henne att hålla tyst, om förslagen riktar sig mot punkter som fyller en problematik som måste lösas då skall alla förslagen upp på bordet så att man kan se vilka vägar som man kan gå mot för att hitta en lösning. Hon pekar på en systematik i partiet som inte är bra och det är inte detsamma som att rikta kritik direkt mot Juholt som person.

Jag tycker inte att Sahlin andas bitterhet, klart att det inte kan vara kul att tappa partiledarskapet på det sättet som hon gjorde det men nu ser det ut som det gör och det finns en distans till detta tror jag. Jag tror Sahlin bryr sig om sitt parti och att hon vill göra saker för att hjälpa till även om hon inte sitter vid partiledarrodret, och oavsätt vad hon gjort innan så är den kritiken mot hur man väljer sina företrädare mycket bra och helt rätt i detta fallet.

Hur skall Socialdemokraterna bli det öppna och demokratiska parti som är fas med tiden ? Jag tänker inte göra några detaljerade funderingar eller ens peka med hela handen när det gäller vad som skall förändras, jag är inte medlem i socialdemokraterna och jag lämnar det till dem att bestämma vilken riktning de skall ta.

Det finns en grundstämning i partiet som måste infinna sig. Det handlar om en grundläggande tes som gäller för vilket parti som helst stort som litet. En som är medlem i ett politiskt parti skall bli lyssnad på, de frågor, de idéer och funderingar som någon kommer med till partiet skall tas tillvara på, och de idéer som det väcks gehör för bland andra medlemmar skall utvecklas så att slutligen blir konkret politik av det.

Tankar och idéer som man har som inte blir av skall kunna förklaras varför just dessa förslag inte är aktuella att driva för socialdemokratin. När det gäller företrädarna på förtroendeposterna i partiet så skall medlemmarna känna att denna personen är en bra företrädare även om man kanske inte personligen håller med om varje idé och tanke som företrädaren står för.

Kort sagt, man skall kunna känna som aktiv medlem i partiet att man är med och att man blir lyssnad på, och man skall kunna veta att om man har goda förslag då tas dessa förslagen tillvara och man ser till att de bidrar till att förändrar poltiken.

Jag tycker det är viktigt att det finns någon form av rotation när det gäller ledande företrädares engagemang som förtroendeval. Dvs att det finns en tidbegränsning som gör att man sitter en viss tid på ett ämbete, sedan får man ta ett steg tillbaka. Nu kanske inte miljöpartiets rotationsprinciper är aktuellt som lösning för socialdemokraterna men man kan kan inspireras av deras lösning men förändra detta så att det passar socialdemokratin.

Problemet som man måste komma åt är den idépolititiska stagnationen som uppstår när det bara är samma människor som sitter som sitter på förtroendeposterna. Det är stor risk att man tappar förmågan att tänka nytt och hitta nya vägar som partiet kan vandra på när det är samma personer som sitter på samma platser mandatperiod efter mandatperiod.

Jag kan se riktningar som jag tycker socialdemokratin tagit som varit fel väg, och enligt mig börjar det någonstans i mitten av 90 talet när Göran Persson tar över makten. Även om han som person är ganska kunnig så blir det en tid under socialdemokratin där makten koncentreras hos honom, en typ av kontrollbehov där han verkar sakna viljan eller förmågan att delegera ansvar och förlita sig på andra personer. Det är ingenting att skryta med för Göran Persson att vara en person som tog över ett 45 % parti och när han lämnade var partiet nere vid 35 %. Hans ledarskapsstil skapade strukturer inom socialdemokratin där det verkade viktigare att stå på god fot med Göran Persson än att ha stora idéologiska tankar. En princip som han tillämpade när han rekruterade Thomas Bodström till nu justitieminister, när han går utanför partiet för att handplocka en person så handlar det om att hitta en person med lojalitet till Göran Persson själv samtidigt som han underkänner hela sitt eget parti och avstår från att ta fram personer från det egna partiet för att ta plats i regeringen.

När Göran Persson lämnar partiledar- och statsministerposten efter det dåliga valet 2006 så lämnar han efter sig en härskarstruktur som är bunden till honom som person. Det finns alltså någon form av vaccum i toppskiktet av partiet när han försvinner. Om man nu skall tala om Sahlins färska förslag där mer öppenhet skall råda i processen för att välja ny partiledare, om detta hade funnits vid tiden då Sahlin valdes då tror inte jag att hon hade blivit partiledare. Hon var inte en person som hade djupt stöd i höger och vänstersidan i partiet utan hon hade sin starka väljarbas på högersidan i socialdemokratin. En högersida som är mycket mindre i ett parti som betraktas ligga till vänster på den politiska skalan.

När hon sedan blir vald och tar socialdemokratin i en riktning som hon tror är bra dvs åt höger då sätter hon en riktning på partiet som inte är traditionell, folk känner inte igen sig och de distansierar sig från partiet. Att sedan lita så lite på de grundtankarna som socialdemokratin står för och knuta partiet fast i ett Rödgrönt samarbete eller alliansen light är som att flytta initiativet till de politiska motståndarna. Vi fick ett val 2010 som handlade om att ta ställning till två politiska bud och det var alliansens och rödgrönas bud till väljarna. Ett dramatiskt steg bort från den politiska mångfalden och ett av partierna självvalt initiativ.

När förlusten är ett faktum efter valet 2010 är det konstigt att Sahlin inte avgår. Har man satt upp ett mål och missat detta då borde man ödmjukt stiga ner och låta någon annan pröva. Nu tvingas hon istället bort från partiledarposten på ett sätt som knappast rosar rosornas parti utan att hon infört den demokratiprocess i partiet som hon nu anser att partiet behöver.

Jag ser framför mig ett parti i socialdemokratin som helt enkelt inte tror på sin egen ideologi, de tror inte att de politiska grundtankarna i socialdemokraterna fungerar. Jag för min del tror att grundtankarna i socialdemokratin är bra och den tilltalar folk. Förhoppningsvis kan man skapa en politisk tydlighet som man hinner kommunicera till väljarna i god tid innan valet står för dörren.

Det sämsta man kan göra är att bli en kopia av alliansen eller moderaterna för att man tänker att det är vad människor vill ha. Man måste hitta sin egen väg och hitta en tydlighet som sticker ut och attraherar väljaren. Hur detta ser ut i detalj, ja förhoppningsvis kan man se detta snart.

 

 

Annonser

3 Responses to “Finns en tydlig kritik mot Mona Sahlins uttalande.”


  1. 1 defenseur 26 december, 2011 kl. 23:58

    Det mesta som du skriver är lätt att hålla med om, men kritiken mot Göran Persson är helt överdriven: Jag tror nog att Persson ställde till med skada. Men den skada han kunde göra var på central nivå. Socialdemokratin lider av att på många sätt ha stelnat i former som var traditionstyngda redan på 1960-talet. Göran Perssons ansvar för detta kan inte vara stort.

    Valet av Mona Sahlin var en olycka. Det kan vi vara övertygade om. Sahlin hade gjort bort sig på 1990-talet, och var efter det en usel ministerkandidat. Sahlins naiva och bildningsföraktande framtoning skrämde iväg EN bunt väljare, och hennes sympatiska men frasradikala stöd för invandrare, bögar och lesbiska skrämde iväg en annan bunt väljare – och minskade dessutom många garvade socialdemokraters övertygelse.

    Men redan där kan man tycka att hennes parti borde börjat fundera.
    Hur är det egentligen? Ändrar partiet uppfattning varje gång en ny ordförande valts?

    Jag har intresserat mig en del för Sveriges, och därmed socialdemokraternas, 1900-talshistoria. Och inte kan jag påminna mig att ens valet av Olof Palme ledde till någon tydlig förändring i partiets framtoning. Om det skedde på något område så skulle det vara på utrikespolitikens. Men skillnaden mellan Östen Undéns och Olof Palmes linje var inte stor. Palme var mera utrikespolitiskt högljudd, det är sant, och omständigheterna var annorlunda 1969-76 och 1982-86 än de varit under Undéns utrikesministerår 1945-62, men kursförändringarna gick långsamt som sig bör.

    När då Mona Sahlin gav intryck av att vara en rätt så annorlunda politiker än Göran Persson, med en rätt så annorlunda agenda, borde inte socialdemokraternas heltidsanställda i kommuner och partiorganisation börjat fundera över hur ett politiskt parti bör fungera?

    • 2 essbeck 27 december, 2011 kl. 14:48

      Vi har lite olika uppfattningar om Göran Persson. Jag ser honom som en person som haft stort kontrollbehov och ibland har han till och med kört över sina ministrar och gått in och lagt sina egna förslag efter huvud.

      Göran Persson är ansvarig för att det blev en politik som handlar mer om honom som person än om sakpolitiken. Detta bidrog till att skapa ett upplägg som handlade mer om för eller emot Göran Persson i valet 2006 istället för de politiska skiljelinjerna. Jag ser Göran Persson och Mona Sahlin som personer som ligger till höger i socialdemokratiska partiet. Det är inte en politisk position som lockar människor som traditionsbundet röstat sosse att rösta på dem för att Göran eller Mona leder partiet men de röstar mer på sossarna för att de tycker om grundidéerna.

      Så i mina ögon har Göran Persson som statsminister varit en person som förvaltade utan att tillföra nya saker. Något som jag inte heller förstått är denna politiska egoism som parti som Socialdemokratin visat upp, när de haft 40- 35 % i valen innan Perssons sista val så har man ändå förskansat hela makten i sin hand. Dvs 40 % och 35 % partiet bildade egen regering utan att knuta till sig samarbete med andra partier så att man kom över 50 %. Knuta till dem på ett sådant sätt att de hade ministerposter och plats i regeringen.

      Det fann ju en helt annan väljarkår under Erlanders tid. Ett folk som sett förändringar till det bättre och där de kanske gått som vuxen från att inte var röstberättigad till att vara det för att lagarna förändrats. Den generationen som lever idag har växt upp under goda förhållanden jämfört med den tidigare generationen och kanske inte ser de förändringarna som socialdemokratin gjort eftersom det är den verkligheten de varit födda in i.

      Då tar man saker på ett helt självklart sätt och kanske inte ser vilken nytta det är att rösta sosse. Här har de en allians som lovar att skatten skall sänkas och de ser att de får mer pengar i plånboken. När de senare blir sjuka så ser de vart pengarna tagits från.


  1. 1 Klimatförändringen, ett påhitt av forskarvärlden? | Jinge.se Trackback vid 29 december, 2011 kl. 06:40

Håll er till ämnet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: