Det finns någon form av logik att sända in diplomaten när det råder fullt krig mellan olika falanger.

Jag ser att det skrivs mycket om Jan Eliasson och det verkar som många ställer sig bakom att han skall gå in på partiledarposten. Som person och med hans rutin och förmåga så skulle jag absolut inte klaga över ett sådant val. Vad jag bekymrar mig över är hur valet skall ”legitimeras” bland 100.000 medlemmar. När Juholt valdes så valdes han efter någon form av demokrati i de socialdemokratiska leden, där man fråga 100 pers och sedan säger någon ja. Även om Eliasson skulle vara ett bra val så bekymrar jag mig över att det blir toppen av partiet som gör valet av den nya partiledaren utan att medlemmarna får säga sitt. Den toppstyrningen är inte bra.

Jag tycker som jag skrivit innan att ”The party of no” men alla följare borde stanna upp lite, se till och pröva varje enskild person i partistyrelsen och VU genom att fråga medlemmarna om de har förtroende för dessa damer och herrar, samtidigt som man väljer ny partiledare.

Det är viktigt att de instanserna i partiet med riktig makt också har stödet från partimedlemmarna men det känns som att de som sitter i partistyrelsen och VU ser sig själva som dem som inte behövs att prövas. Med tanke på den djupa strukturella kris som socialdemokratin är i så måste man ta det lite lugnare och bygga upp en modern struktur som är transparent, demokratisk och djupt rotad nere hos gräsrötterna så deras tankar och funderingar mynnar ut i den riktningen som partiet tar i form av konkret politik.

Jag lämnade några rader hos Peter Andersson som var lite beska och jag vet inte riktigt om huvudlinjen i min kritik gick fram, men jag kan försöka utveckla det lite grann. Han skriver en bloggpost som handlar om att sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm inte har några lösningar på hur sjukvården skall finansieras, efter att ha problemformulerat så skriver han själv att han inte har ”färdiga lösningar på vårdens stora finansieringsutmaning”. Inget fel på kritiken i sig men att sedan säga att man inte själv har några lösningar är för mig som att bjuda motståndarlaget på en staffspark. Och vem dyker då upp som gubben i lådan och slår straffen för det blåa laget. Jo Kent Persson som kontrar Peter Anderssons post med en bloggpost med namnet ”Val vinns på egna meriter, inte andras kriser”, sedan kan ju jag tycka att alliansen vunnit val inte för att de är särskilt bra men mer att socialdemokraterna varit dåliga.

Socialdemokraterna skall vara väldigt klara med att de inte kommer att få några straffsparkar av media från det blåa laget som till exempel SvD, DN, Expressen och Aftonbladet. Det är viktigt att ha det på det klara att man gullar inte med en hungrig vargflock som journalisterna kan bli när de vittrar blod i luften. Det kan man se när det gäller vad som hände med Juholt, han gav dem för många infallsvinklar och han bjöd in dem att samtala om massor av saker som inte hade med sakpolitik att göra. Media som är allierade med det blå laget struntar fullständigt i saker som detta,  och det hjälper inte att påpeka att de ger det blå laget fripass samtidigt som de hävdar plikt att granska makten när de jagar Juholt överralt, eller jagade.

En process för att hitta en ny ledare borde ta tid och kanske lite extra lång tid just nu med tanke på det underskott av förtroende som råder för partiet. Löser man strukturproblemen som jag skrivit mycket om i andra poster då kommer väljarna tillbaka. Jag såg någonstans att folk som ser på sossarna gillar politiken men de skräms bort av de som leder partiet. Jag vet att det finns mycket ilska och irritation mot det gamla gardet i partitoppen som varit där ibland så länge som tillbaka till Göran Perssons tid, och då menar jag mitten av 90 talet. Jag har svårt att se att partistyrelsen och VU frivilligt kommer att sätta igång processer inom partiet som kan medföra att de blir arbetslösa då är det lättare att övertala Juholt att avgå och sedan låtsas som det regnar. Blir de bromsklossar till förslagen på grund av att de är rädda för att förlora ett privilegium. Sådana personer tolkar jag som dem som är där för att de gillar makt och detta kan göra att de ställer sin egen vinning i första rummet och partiets bästa i andra rummet.

Hursomhelst, jag stannar där, det finns mycket mer att skriva om men det kan jag lika gärna göra senare.

 

 

 

0 Responses to “Det finns någon form av logik att sända in diplomaten när det råder fullt krig mellan olika falanger.”



  1. Kommentera

Håll er till ämnet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: