Regeringens affärsidé handlar om att ha omätbara mål.

När jag tittar på Hans bloggpost där han frågar sig vem som granskar regeringen då blir det olika svar som poppar upp i tanken. Det verkar som att det är journalisterna som är de största granskarna just nu. Det är dem som gräver fram oegentligheter och visar de för svenska folket så att de kan bedöma värdet av granskningsresultatet.

Riksrevisionen har det officiella ansvaret att granska regeringens politik så tillvida att de gör det som de påstår att de skall göra. Men det spelar ju ingen roll, de kan påvisa brister om och om igen inom olika områden men de kan aldrig tvinga regeringen att rätta till de brister som de har.

Ett exempel som jag ofta återkommer till handlar om begreppet utanförskap, detta politiska modeord betyder ingenting, det är inte definierat och därför går det inte att mäta, detta kunde riksrevisionen redan konstatera 2008. Detta hindrar ju inte företrädare för alliansen att hela tiden mata media med analyser där man använder utanförskapet och till och med har beräkningar för hur det minskat under en viss tidsram.

Detta är i grunden statistiskt hokus pokus och konfronterar man människor som använder och räknar på begreppet ”utanförskap” så blir de till slut tvugna att medge att det inte finns någon officiell definition av begreppet. Enda sedan alliansen började kampanja runt 2005 så har ”utanförskap” varit ett centralt begrepp i den borgerliga vokabulären, jag kan bara konstatera att de har haft gott om tid att föra in ”utanförskap” som ett statistiskt begrepp som SCB kan mäta men de har inte haft någon som helst vilja att göra så.

Den enda slutsatsen som jag kan se är att alliansen är skiträdda för att det skall vara ett mätbart begrepp för detta innebär att de förlorar makten över begreppet utanförskap och därför också makten att räkna utanförskapet på olika sätt vid olika tillfällen så att de alltid kan påstå att utanförskapet har minskat. Jag skulle kunna önska att någon riksdagsledamot skulle lämna in en enskild motion där man yrkar för att göra begreppet ”utanförskap” till ett mätbart begrepp för detta skulle göra styrning av politiska mål mycket mer konkreta och begripliga, men som sagt detta skulle betyda att alliansen och framförallt moderaterna förlorar makt i det politiska samtalet.

Hans skriver också i sin bloggpost om styrning av statliga bolag, men utgångspunkt från mätbara mål. Alltså när jag tänker på borgerliga sidan av politiken som är regeringen just nu så handlar det om en del av svensk politik som har en politisk tro där allting helst skall skötas av privata aktörer. Med det utgångspunkten så tror inte jag att regeringen vill att järnvägen skall fungera tiptop utan det skall undehållas med minsta möjliga tills det samlas på argument att det kanske är bättre att det säljs till privata aktörer som borde sköta det bättre. Man vill inte styra upp till exempel Vattenfall så att de inte skulle köpt in sig i Tysk kärnkraft utan meningen är att de skall klanta till det så att man hittar argument för att sälja ut verksamheten.

Det borde vara så att de statliga företagen styrdes stenhårt efter marknadsmässiga principer där man siktar på samma vinstkrav som övriga konkurrenter men viljan finns inte där i en regering som hellre hade önskat att sälja ut bolaget. Inte ens när man säljer ut apoteken så vill man att konkurrensen skall fungera på marknadsmässiga principer. Det stora statliga apoteket får inte ha en obegränsad marknadsandel utan de skall konkurrera med bolag som flyttar vinsten utomlands med en hand bakom ryggen.

I grund och botten kan jag tycka att det var fel att sälja ut apoteket och tillåta konkurrens men nu när det finns så tycker jag att det är viktigt att om jag vill välja det statliga apoteket så skall jag ha möjlighet att göra detta så får de som tycker om de privata aktörerna välja dem istället. Då får kunderna bestämma vilka apoteksbolag som skall gynnas. Det är inte svårt för mig att räkna ut att medicinen kommer att bli dyrare även om den är subventionerad till patienten så handlar det om att olika aktörer kan köpa in mindre volymer av olika läkemedel. Innan avreglerningen kunde staten gå ut på den globala marknaden och göra inköp för hela svenska folkets behov och därmed pressa ner priset per piller så maximalt som möjligt. Nu kommer ingen aktör på den svenska marknaden komma upp i sådana volymer.

Nu kan det låta som att jag är väldigt anti kaptialitisk men det är precis tvärt om. Det finns områden som jag inte tycker att marknaden skall få vara med och tjäna pengar och det handlar om skattefinansierad verksamhet som sjukvård, skola, all typ av vård, äldrevård till exempel. Jag anser inte att privata aktörer med vinstintresse kan leverera en produkt som är prisvärd. Titta på skolan till exempel. Det var en person som skrev en debattartikel för någon vecka sen om kris i skolan på grund av att det demografiskt sätt är färre elever som behöver skola de närmaste åren. Skolan finns inte till för marknaden, utan den finns till för eleverna och debatten borde handla om kvalité i skolan där man funderar på hur man kan hjälpa de eleverna som har det svårt att få bra betyg av olika anledningar. Tyvärr verkar det som att den absolut viktigaste frågan för den borgerliga sidan att ha valfrihet i skolan.

 

 

0 Responses to “Regeringens affärsidé handlar om att ha omätbara mål.”



  1. Kommentera

Håll er till ämnet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: