Sverige har alltid haft en relation till USA som en jämnbördig part.

Tydligen skall Sverige vara tacksamma mot USA om man frågar Paulina Neuding som skriver i SvD.

Jag förstår inte det resonemanget, för det finns många militära samarbeten som Sverige haft med USA genom historien där båda parter har fått ut någonting positivt av det.

Jag tycker det är viktigt att Sverige bibehåller en inställning där man alltid kan lyssna på vad USA önskar sig men förbehåller sig rätten att säga nej. Vill man inte delta i krig som Korea kriget eller Vietnamkriget då skall man väl som oberoende stat få slippa detta. Man kan fortfarande hjälpa till, som till exempel ett fältsjukhus i första gulfkriget, signalspaning över Libyen eller för den delen låta amerikanska polarisubåtar patrullera utanför den svenska västkusten i början av 60 talet.

Vi har signalspanat på ryssen till en sådan grad att Ryssarna tröttnade och sköt ner det svenska planet, vi har använt neutraliteten under andra världskriget för att rädda liv, de vita bussarna och Raoul Wallenbergs arbete under kriget som knappast skulle varit möjligt om vi varit tätt allierad med USA.

Man skall ha i minnet att USAs allierade Sovjet förde krig mot Finland och jag har svårt att se att det skulle varit i Sveriges intresse att glatt stödja USAs allierade mot Finland.

Jag förstår inte så mycket om denna snålskjuts som Paulina Neuding talar om. När GW Bush skickar en förfrågan till Sveriges regering om de vill låna ut en av deras ubåtar så att den amerikanska marinen kan träna för att bekämpa nationer som har mindre ubåtar, då kan man säga nej, men Sverige hjälper till och därmed har man kanske förebyggt förlust av amerikanska liv i framtiden om det skulle komma till en konfrontation med Iran som har liknande typer av ubåtar.

Man skulle a kunnat sagt nej till att engagera sig i Afghanistan och överlåta detta till andra nationer, jag frågar mig var denna snålskjuts ligger i.

Det kanske inte är så intressant att nämna de insatser som Sverige deltagit i i FNs regi. Afghanistan, Etiopien, Eritrea, Georgien, Indien, Pakistan, Kongo, Korea, Kosovo, Liberia, Israel, Syrien, Egyptien, Libanon, Nepal, Sudan, SydSudan, Tchad, Uzbekistan.

Det är så den så kallade snåskjutsen ser ut, ett aktivt militärt engagemang i regioner som försöker att bygga upp efter krig och förstörelse.

Det var länge sedan som Sverige var involverat i ett direkt krig på eget land. Man blir tvungen att gå tillbaka 200 år för att hitta senaste slaget med Ryssen. Det kanske är fel att lyfta fram det faktum att den politik som Sverige drivit har varit orsaken till att vi klarat oss från krigen. Det kanske är ett förhållningssätt att ta efter där USA kanske skall lära sig från Sverige.

Hade Sverige varit en del av Nato då hade det säkert varit en självklarhet för president Obama att fråga Sverige att ställa upp och bomba Syrien. Då hade vi antagligen också haft en militär med erfarnhet av krigföring i alla krig som USA deltagit i sedan andra världskriget.

Vi är aldrig skyldiga att springa någon annans nations ärenden men vi kan alltid lyssna på USA och hjälpa till när det handlar om saker som båda länderna gynnas av. Man kan alltid hoppas att Sverige kommer att förbli på det sättet, men framtiden är alltid ett oskrivet kort och man kan aldrig veta vad som händer.

0 Responses to “Sverige har alltid haft en relation till USA som en jämnbördig part.”



  1. Kommentera

Håll er till ämnet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: