Archive for the 'Fredrik Reinfeldt' Category

Jag tror inte att det handlar om att Mp skall utesluta M.

Utesluta är ett ganska starkt ord när DN redaktionen resonerar om MPs relation till M. Som jag skrev i förra bloggposten så handlar det om att vara öppen med att förhandla med vilket parti som helst från Miljöpartiets sida om budet är rimligt. Jag vill gärna påminna om kafferepet som var väldigt kort i augusti förra året där Moderaterna bjöd in Miljöpartiets språkrör för samtal om politiken. De kommer dit och möts av Reinfeldt och Schlingmann, Miljöpartiets språkrör lägger fram under vilka områden som de är beredda att förhandla, men det verkar som att det enda Reinfeldt ville ha reda på var ifall han kunde få stöd för ett till jobbskatteavdrag och Miljöpartiet sa blankt nej och diskussionen var över.

Officellt heter det att det inte blev ett jobbskatteavdrag med hänsyn till det ekonomiska läget, inofficellt blev det inget jobbskatteavdrag för att Mp blockerade den möjligheten. Alltså, det går inte från Reinfeldts sida att leka buffel när de skall förhandla med partier utanför den skyddade verkstaden (alliansen), plötsligt kan man inte beställa politik utan man måste förhandla. Det blir kanske en ovan situation sett ur Moderatledarens perspektiv som får mycket makt för sitt parti i alliansen på bekostnad av de tre ”lydstaterna” som går under beteckningarna liberala och konservativa.

DN redaktionen skriver att Miljöpartiet inte visat intresse för att förhandla med alliansen, att de inte aktivt sökt upp alliansen för att samarbeta. Visst de sökte en dialog i asyl och migrationspolitiken och syftet med det var att desarmera Sverigedemokraterna och se till att de inte fick något inflytande i deras hjärtefrågor, för övrigt behöver inte Miljöpartiet aktivt söka dialog med alliansen utan det är bara att vänta ut dem tills de blir desperata.

Det ligger i alliansens intresse att knuta upp något av vänsterpartierna för att få majoritet

Om alliansen bara kör sitt eget race innanför den skyddade verkstaden och försöker driva igenom politik utan stöd av något av de rödgröna partierna då ser folk att de accepterar att ge sverigedemokraterna en vågmästarposition. Även om alliansen försöker vifta bort det så ser folk som röstar i val exakt vad Reinfeldt och alliansen sysslar med. Alliansen hade kunnat gå en annan väg efter valet 2010 och den vägen hette att hela tiden vara överrens inom alliansblocket men sedan ta en förhandlingsrunda med Miljöpartiet, Socialdemokraterna och till och med Vänsterpartiet i sällsynta fall. Hade de gjort så så hade de tydligt idag kunna deklarera att de aldrig låtit Sd bli vågmästare. En ganska förolämpande attitud kom till dager efter valet från allianshållet där man ansåg att eftersom rödgröna var det mindre blocket så skulle de lägga ner sina röster i varje omröstning eftersom de förlorade valet, allt för att sverigedemokraterna inte skulle hamna i mitten som vågmästare. Har inte alliansen egen majoritet så måste de gilla läget och bli duktiga på att förhandla med vänstersidan av politiken eller låta sverigedemokraterna bli vågmästare.

Alliansen och högertidningarnas våta dröm

Om man tittar på allianssidans bloggar så kan man få för sig att Rödgröna samarbetet skall uppstå igen, det verkar iallafall vara den politiska strategin från moderaterna att behandla partierna till vänster som att det kommer att bli ett rödgrönt samarbete igen. Tydligen så försöker högertidningarna rida på den tanken och de gör det till absurdum. Som att krama vatten ur en sten så hade tydligen SvD ringt runt de olika distrikten inom Miljöpartiet för att fråga ifall det fanns något stöd för ett rödgrönt sammarbete. Endast ett grönt distrikt gav grönt ljus för en sådan tanke. Den frågan är stendöd. Det kommer inte hända med tanke på hur katastrofalt det gick i 2010 års val.

Miljöpartiet har en naturlig distans till Moderaterna. Det finns en enkel anledning till detta. 70 % av Miljöpartiets väljare placerar sig till vänster på den politiska skalan enligt VALU 2010 och endast 4 % ser sig som höger. Det bara är som det är politiskt sätt. Miljöpartiet skulle förstöra flera årtionde av förtroende om de ingick i en regering med alliansen. Man kan lugnt säga att den dörren är stängd. Dock är dörren öppen för att förhandla i enskilda frågor men det skulla kosta alliansen väldigt mycket politik.

Samarbete där alliansen viker sig för Miljöpartiets krav kan skicka Centerpartiet ut ur riksdagen

Centerpartiet, den så kallade gröna rösten i alliansen med sin kärnkraftsvänliga politik riskerar att bli helt utraderade om alliansen viker ner sig för miljöpartiet och ger efter för deras krav. Det betyder i praktiken att man förminskar Centern som parti och de blir ännu mindre och ännu obetydligare i väljarnas ögon. Partiet som blev följare istället för ledare för den politik som det egna partiet sattit upp. De kommer få väldigt svårt att profilera sig och det blir inte lättare om miljöpartiet skulle glida in på en räkmacka och plötsligt få alliansen att dansa efter deras pipa. Det som hela tiden ligger i botten för miljöpartiet är att de kan inte få ett uppgörelse med alliansen där de som röstat miljöpartiet uppfattar det som att miljöpartiet vikt ner sig och gått med på saker som ligger aldeles för bortom Mp röstarens horizont. Jag tror att toppen i miljöpartiet är extremt medveten om vilken politisk fara det innefattar att fångas upp av Reinfeldts nät.

Det finns inga gratisluncher

DN redaktionen målar sitt eget perspektiv av miljöpartiet och deras relation till Moderaterna. Det subjektiva perspektivet är skrivet ur den liberala synvinkeln, en ideologi som oftare har sympatier hos de olika allianspartierna. Så när de skriver att miljöpartiet markerar distans till moderaterna så kan de bara se den distansen om de står vid sidan av moderaterna. Miljöpartiet är har ramar att gå efter. Dessa ramar är beslutade i demokratisk ordning i partiet så distansen till moderaterna är idelogisk. Ta exemplet med det korta kafferepet där Reinfeldt ville lägga in en beställning på ett jobbskatteavdrag men språkrören sa nej, och då var diskussionen över. Det visar att miljöpartiet kan inte förhandla utanför de politiska ramarna som deras parti bestämt i demokratisk ordning. Jämför detta med att sätta Krisdemokraterna i samma rum som vänsterpartiet och sedan säga till dem att nu låser vi dörren och vi öppnar den igen när ni har fogat samman en gemensam politisk linje. De skulle få sitta i det rummet väldigt väldigt låååång tid.

Ett parti måste komma ihåg vem de företräder men också hur deras mandat ser ut. Det går inte att göra uppgörelser med andra politiska partier som ligger för långt borta från den egna politiska horizonten. Ger man upp de egna politiska linjerna då blir man straffad i nästa val.

Israel boycottar Aftonbladet.

Efter artikeln i Aftonbladet från 17/8 har Israel reagerat med att de inte längre tillåta aftonbladet att verka i Israel. De kräver från Sverige ett officiellt fördömmande av artikeln från regeringen. Carl Bildt skriver på sin blog varför det inte är möjligt att fördöma artikeln från regeringens håll. Och det är av samma anledning som de inte kunde fördöma Muhammed teckningarna.

Yttrandefriheten och tryckfriheten är en viktiga friheter och vid första tanken tänker jag att regeringar som reagerar på artiklar som dessa har mekanismer i sitt egen system som kan tvinga media på plats i landet att foga sig. Man behöver inte hålla med eller tycka samma sak eller ens känna att uttalanden är smakfulla, men att ha rätten att säga dessa saker är viktiga.

Israel som stat tjänar ingenting på att försöka tvinga andra stater att censurera det egna mediaklimatet. Det blir en utpressningssituation som ger mer uppmärksamhet till orginalartikeln än den skulle fått om de hade låtit det vara. Tittar man på exemplet med Vilks teckningar av muhammed och hur Reinfeldt reagerade då genom att kalla upp ambassadörer från länder där protester var höga ha ett enskilt samtal med alla , kanske det är dags att göra något liknande denna gång med Israels ambassadör i Sverige.

Vad jag förstår av mötet då handlade det om att förklara hur det svenska systemet fungerar när det gäller yttrandefrihet och det blir väl samma sak ifall han väljer att prata med Israels Ambassadör.

Klubben för inbördes beundran.

Först och främst får jag säga grattis till ett väl genomfört jobb till demoskop. Det levererar det som de förväntas att leverera av sina ägare Kreab.

Jag läser följande i Demoskops opinionsundersökning beställd av Expressen.

I Demoskops och Expressens nya förtroendemätning säger för första gången över hälften av de tillfrågade – 55 procent – att de har mycket eller ganska stort förtroende för Sveriges statsminister och EU:s nyblive ordförande. Medelbetyget blir rekordhöga 3,42.

Inget märkvärdigt med det kanske men det finns en grej att påpeka och det är att Demoskop ägs av Kreab som är känt för att ha starka band med topp moderater. Kan noteras att Carl Bildt varit styrelseordförande för Kreab.

Det blir en klubb med folk för inbördes beundran. opinionsundersökningar i sig är inte så mycket att lägga vikt på men detta går ett till steg ner på listan. Moderater som gör opinionsundersökningar av moderater för att se hur populära de är.


Borgfred per definision

Funderade på det där med borgfred som Reinfeldt önskar från oppositionen.

Vad menar han egentligen ?

Om det är sant det som Tomas Bodström skiver att han försökte få ihop ett misstroendevotum då Sverige sist hade ordförandeskapet 2001 då innebär det att när han önskar borgfred handlar det om att oppositionen kan göra vad som helst från att vara återhållsamma till att försöka med misstroendevotum.

Om man skall vara petig så är borgfred att hålla sams för att bekämpa en yttre fiende. Det är knappast så att när europa kommer på besök att vi har den yttre fienden hos oss.

Menar vår stadsminister att EU är den yttre fienden ?

Vägen till odemokrati.

Jag vill gärna utveckla lite mina resonemang som jag har kommenterat i Nimas blog , det känns lite onödigt att kladda ner hela hans blog över detta. Han kanske inte anser att det är allt för roligt. Men hursomhelst så här ser jag det hela.

Konstnären Lars Vilks försöker ställa ut en bild på muhammed som rondellhund på en utställning i Tällerud, Gerleborgsskolan och moderna muséet. Arrangörerna väljer att stoppa det av en eller annan anledning. Nerikes Allehanda (oberoende liberal) publiserar Lars Vilks bilder och det mynnar ut i stort ramaskri. Först en demonstation utanför Nerikes Allehanda den 24:e augusti med ungefär 100-200 personer protesterade mot bilden Sedan är det Irans president att protestera den 28:e augusti. Pakistan fördömmer karikaturerna den 30:e augusti Och senare är det dags igen för nya demonstrationer utanför Nerikes Allehandas lokaler den 31:e augusti. Samma dag manar Reinfeldt till lugn medans de i Lahore i Pakistan bestämmer sig för att bränna en grön gul flagga som de ansåg vara Sveriges flagga.

Afghanska Kabul Times publiserar ett fördömande den 1:a september. Den 3:e september gör Egyptien och Jordanien det samma. Den 7:e september bjuder Reinfeldt in 30 ambassadörer till en dialog inför stängda dörrar.

Den 15:e september publiserar Al-Furqan Foundation for Media Productions ett ljudband där hot framförs mot Vilks och Nerikes Allehandas redaktör. Hotet kommer från en person som titulerar sig som Abu Omar al-Baghdadi en person som beskrivs av Kevin Bergner i USAs militär som en icke existerande person.

Fördömmanden av dödshotet kommer snabbt från stora muslimska organisationer i Sverige och i Europa. Lars Vilks får beskydd av SÄPO och bor på okänd ort.

Om man tittar närmare på lagtexter till exempel Irans konstitution kapitel tolv artikel 175 så står det följande

”The freedom of expression and dissemination of thoughts in the Radio and Television of the Islamic Republic of Iran must be guaranteed in keeping with the Islamic’ criteria and the best interests of the country.”

Så det är olagligt i Iran att publicera radio och television som går emot islamska kriterium eller vad som är emot landets intresse.

Tittar man på Egyptiens fri och rättigheter så ser det inte så farligt ut vid första anblicken men lägger man till att det existerar emergency laws som har varit i kraft sedan 1980 då ser inte ut att vara ett land med goda förutsättningar för yttrandefrihet.

Och sedan har vi Pakistan kollar man på del 2, kapitel 1, stycke 19, i Pakistans konstitution hittar man följande:

19. Freedom of speech, etc.
Every citizen shall have the right to freedom of speech and expression, and there shall be freedom of the press, subject to any reasonable restrictions imposed by law in the interest of the glory of Islam or the integrity, security or defence of Pakistan or any part thereof, friendly relations with foreign States, public order, decency or morality, or in relation to contempt of court, or incitement to an offence.”

Också en anpassning av yttrandefriheten till Islam. Man bör nog också påpeka att Pakistans nyvarande President Pervez Musharraf tog över makten efter en militarkupp 1999.

Här är min tanke över allt detta. Hur vore det om man hade en öppen debatt med officiella företrädare för Iran, Egyptien och Pakistan låt säga alla andra officiella representanter för länder som har officiellt protesterat mot hur Svenska yttrandefriheten ser ut förslagsvis ambassadörerna som finns i Sverige. Och lägg där till intresse organisationer för muslimer och alla andra religiösa samfund och även de speciella politiska grupper som brände den där grön gula flaggan låt dom vara med också.

Då kan man ju grundligt både prata om hur sveriges lagar ser ut när det gäller yttrandefrihet men också balansera upp diskussionen med hur yttrandefrihet ser ut i Pakistan, Iran och Egyptien med flera länder. Att öppet ha en dialog som absolut inte behöver mynna ut i samförstånd men åtminstone mynna ut i en förståelse av skillnader.

Man måste ju få tycka som man vill eller hur ?



Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.