Posts Tagged 'Alliansen'

Det går inte att dölja sitt track record.

Hur drar man igång en kampanj för fler jobb när man nästan har haft makten i 7 år ?

Jo man hittar nya slagfärdiga slogans och försöker sälja sin politik igen trots att den är ute och verkar i samhället. Man kan inte dölja hur det har gått med arbetslöshetsbekämpningen och det är på den grunden som folk kommer att förnya sitt förtroende för alliansen eller flytta sina sympatier bort från dem.

Nu har man inte längre privilegiumet att peka på den andra sidan av politiken och säga att det är deras fel. Skyller man på att konjunkturen är fel kommer man uppfattas som makthavare som inte har lösningar när det blåser kallt på toppen.

Sedan är det den sista punkten, där man försöker såga motståndarnas förslag. Det går inte att göra det när man inte själv har lyckats med politiken.

Alliansen är på ruta minus fem minst från där de startade när de tog över makten. På ett år och lite till måste de reparera förbrukat förtroende under deras regeringstid och sedan kan man börja argumentera och positionera sig mot sina politiska motståndare.

Det svåra blir för dem att skaka av sig det track record som visar att de inte klarat av att bekämpa arbetslösheten så bra.

Annonser

Moderaterna försöker vinna tillbaka förlorade röster från Sverigedemokraterna genom att skärpa kraven på anhöriginvandring.

Enligt Scb har moderaterna förlorat 1,2 procentenheter av sina väljare till sverigedemokraterna sedan valet 2010. Jag har funderat lite på om de skall våga att försöka förändra politiken för att försöka vinna tillbaka dessa röster.

Det gäller att göra det utan att det sätter för mycket fokus på sverigedemokratern och helst skall det göras på ett sätt att det inte verkar som att det försöker fiska tillbaka sverigedemokraternas röster.  Hur gör man för att vinna tillbaka rösterna ? Man kan skicka ut migrationsminister Tobias Billström på banan med förslaget att skärpa kraven för anhöriginvandring.

Centern ogillar förslaget, Kristdemokraterna ogillar förslaget och folkpartiet ogillar förslaget, men det spelar tydligen ingen roll för som Billström påpekar att trägen vinner dvs att de andra tre måste ge sig till slut. Det vill säga att de tre dvärgarna i alliansen har fått ge sig förrut. Det är inte svårt att gissa att sverigedemokraterna skulle gilla ett sådant förslag och efter att ha kuvat de andra tre partierna i alliansen så är det bara att köra igenom förslaget i riksdagen med sverigedemokraterna som vågmästare.

I jakten på att vinna tillbaka sverigedemokratiska röster som de förlorat så får de de tre samarbetspartnerna i alliansen att liknas vid obetydliga där deras åsikt eller politiska vilja helt flyttas åt sidan.

Jag tror inte att detta blir en vinstkalkyl för alliansen att så öppet köra över de tre dvärgarna, utan det måste göras på ett snyggt sätt utan att dessa partier förlorar ansiktet.

Det finns en annan tanke i allt detta som kanske är mer synisk att allt detta bara är skådespeleri. Moderaterna går ut och lägger ett förslag och sedan ställer sig de tre dvärgarna i andra ringhörnan och säger nej och när det gått några veckor så lägger moderaterna ner förslaget med hänvisning till att de inte har stöd för detta förslag och de basunerar ut högljutt att man lyssnar på de andra partierna i alliansen och visa därmed att de också har något att säga till om.

Men just nu är det åsiktsmässigt att det är moderaterna med sverigedemokraterna i ena ringhörnan mot de tre dvärgarna, för det är undersförstått och i princip självklart att sverigedemokraterna skulle vara med och rösta för en skärpning av kraven för anhöriginvandring. De behöver inte ens fråga dem och då ser det ut som det är moderaternas politik endast.

Få se hur det fungerar. De kanske testar konceptet i media för att se hur folk reagerar på förslaget, men också testar hur tolerant vanligt folk är mot just detta. Jag ser det som rent röstfiske av sverigedemokratiska väljare som moderaterna har förlorat till dem sedan valet 2010. Moderaterna vill ha tillbaka de 1,2 % väljare som gått dit.

 

 

 

Det är dags för partierna att bestämma sig hur de skall förhålla sig till Sd.

Det är rätt så lång tid kvar till valet 2014 och det är dags att partierna bestämmer sig vilket förhållningssätt de vill ha till Sd efter 2014 års val.

Det behövs inga PR byråer för att påpeka att det kan bli en parlamentarisk kris efter valet 2014 men man kan lägga ut de olika scenarion som kan uppstå.

1. Alliansen eller de tre före detta rödgröna partierna får egen majoritet.

Med ett sådant valresultat kan majoritetssidan styra utan att behöva ha någon typ av förhållningssätt till Sverigedemokraterna.

2. Det före detta rödgröna blocket blir den största minoriteten och bildar regering.

Så som opinionsmätningarna ser ut idag så skulle detta vara alternativet som på många sätt skapar problem. En minoritetsregering med företrädare från de tre rödgröna partierna skulle få svårt att driva en liknande linje som alliansen driver idag där de lägger förslag i minoritet som Sverigedemokraterna oftast stödjer i 9 fall av 10 om man skall titta tillbaka på de åren som gått sedan valet 2010. Detta skulle betyda att gång efter gång skulle den största majoriteten förlora omröstning efter omröstning för att Sverigedemokraterna hellre ställer sig på alliansens sida.

3. Alliansen blir den största minoriteten och de styr som de gjort idag.

Förslag efter förslag läggs som idag i riksdagen. Alliansen driver igenom sin politik med stöd av Sd när de tre rödgröna partierna motsätter sig förslagen.

Så här ser det ut idag

Alliansen och de före detta rödgröna partierna lägger olika förslag i riksdagen. Oftast kan alliansen få igenom sin politik med stöd av Sd om före detta rödgröna står som motståndare till förslaget. Det har också hänt att rödgröna drivit igenom riksdagsbeslut endast med stöd av Sverigedemokraterna med regeringspartierna som opponent. Ingen av de politiska partierna har några problem med att driva igenom sin politik med Sverigedemokraterna som vågmästare.

Vad partierna borde göra

Med tanke på det avståndstagande som partierna har jämtemot Sverigedemokraterna i retorik så borde man ha samma förhållningssätt när det gäller handling. Som politiskt block borde man inte acceptera att man driver igenom politik med endast sverigedemokraterna som vågmästare. Man skapar en beroendeposition till dem vilket också är ett sätt för att bygga upp deras maktposition i riksdagen. Om man verkligen på allvar anser att man inte vill ha någonting med Sverigedemokraterna att göra så borde det politiska blocket i minoritet alltid förankra som politik med en majoritet av partierna så att man aldrig sätter Sverigedemokraterna i vågmästarposition.

Det andra alternativet

Samtliga partier är beredda att använda Sverigedemokraterna som vågmästare, om man skall fortsätta att driva politiken på det sättet då kan man åtminstone vara ärlig mot sina väljare och säga att det är den typ av parliamentarisk taktik man ämnar använda. Då kan man skippa all negativ retorik mot Sverigedemokraterna och bjuda in dem i stugvärmen för det har man redan gjort om man inte har några problem med att driva igenom sin politik med Sverigedemokraterna som vågmästare.

Det är väldigt mycket snack om Sverigedemokraterna och partierna tävlar nästan om att distansiera sig från dem men så fort partiernas riksdagsmän sitter i riksdagen då är det inga problem att driva igenom sin politik med stöd av Sverigedemorkaterna som vågmästare. Man borde som parti göra mer för sina väljare, förankra politiken på båda sidor om det politiska blocken så att man hela tiden har ett förhållningssätt där man aldrig behöver fråga Sverigedemokraterna hur de skall rösta.

Om ett parti skulle ha en policy att de alltid kräver att lagförslagen skall förankras med majoritet utan sverigedemokraterna och man sitter i en riksdag där Sverigedemokraterna har en vågmästarposition då kan den andra minoriteten utnyttja ett sådant förhållningssätt. Om det är de tre före detta rödgröna partierna som står på ena sidan som den största minoriteten i riksdagen och de skickar en inbjudan till valfritt alliansparti då kan de eftersom de är ett politiskt block avvisa detta ”av princip” för att de pratar bara med dem själva.  Då skulle det vara ett sätt att stärka Sverigedemokraternas maktposition och samtiditigt sitter de med vetskapen att Sverigedemokraterna röstar med alliansen 9 fall av 10.

I längden skulle detta betyda att den största minoriteten som är före detta rödgröna skulle få problem att styra landet för det mindre blocket alliansen håller ihop.

Nu vill inget parti formulera en förluststrategi men väljarna borde få rätt att veta i god tid om partierna på båda sidorna tänker fortsätta att använda Sverigedemokraterna som vågmästare eller att de har en strategi där de alltid lovar att bidra till att bygga en majoritet i riksdagen utan Sverigedemokraternas inblandning.

Är detta demokratiskt att förhålla sig på detta sättet?

Varför skulle det inte vara det ? Det är ingen rättighet för ett parti att förhandla med andra partier bara för att man är riksdagsparti. Man visar respekt mot sverigedemokraternas väljare genom att gå runt sverigedemokraterna i riksdagen om man fått ett mandat från de egna väljarna att bete sig på just detta sättet. Om priset för att göra det blir att de rödgröna partierna blir tvungna att prata med allianspartierna för att foga samman gemensamma lösningar så ser inte jag det som något dåligt för politiska lagförslag som har förankring från höger till vänster faller mindre risk att gå i graven allt för tidigt och i tider som dessa, oroliga tider kan en sådan stabilitet i politiken vara välkommen för svenska folket och alla företag som har verksamhet i Sverige.

Alternativet är att luta sig mot Sverigedemokraterna som vågmästare.

 

Det märks ingenting om man skrotar en arbetslinje som inte visar upp något resultat.

Jag antar att när alliansen skriver en debattartikel på AB så riktar man sig till väljare som inte direkt står alliansen nära. De skriver att arbetslinjen är hotad en arbetslinje som inte visat några resultat så om man skrotar den så skulle det inte göra stor skillnad.

Det som styr behovet för ett företag att anställa handlar om att de har efterfrågan på deras produkter så rabatten för till exempel arbetsgivaravgiften för unga kostar mer än vad det smakar. Man anställer inte mer folk än man har behov av att ha för att verksamheten skall gå runt. Så arbetsgivaravgiften för ungdomar skapar inte fler arbetstillfällen.

Alliansen skriver att socialdemokratin vill ta bort detta 14 miljarder stödet till arbetsgivaren och alliansen har tidigare påstått att detta skulle innebära att 18500 jobb försvinner. En siffra som de aldrig redovisat tydligt hur de har fått fram. Finansdepartementet bedömer att 14 miljardersreformen är i princip verkningslös så det som alliansen kallar för arbetslinjen är helt och hållet att kasta pengarna i sjön.

Det är slöseri med skattepengar för reformen skapar inga jobb.

Restaurangmomsen har inte heller skapat några jobb. Efterfrågan på den typ av produkt som mat på en restaurang styrs av mänskliga behov och man äter inte lunch en gång extra i veckan för att det påstås ha blivit billigare. Äter man lite mer i gott sällskap med sina vänner någon gång i veckan så är det knappast priset som styr i första hand valet att gå ut och äta och i regel handlar det om att ge något i dricks efter avslutat mål mat.

Så sänkningen av restaurangmomsen i sig påverkar inte efterfrågan på mat. Det är ju mer saker som konjunktursvängningar där fler jobbar vilket gör att det finns fler kunder som har behov av att köpa mat på lunchen.

Att ta bort en sådan reform skulle inte heller förändra någonting när det gäller kunders efterfrågan på restaurangmat. Det är inte en jobbskapande åtgärd i alliansens så kallade arbetslinje.

När det gäller alliansens sänkning av bolagsskatten så kommer man låna pengar för att finansiera detta. Det finns en tydlig skillnad mellan alliansen och de rödgröna partierna. De rödgröna partierna är mycket mer försiktiga när det gäller hur mycket pengar det finns för att göra reformer 2013.  Hade det varit för ett år sedan så hade alliansen slagit ner hårt på rödgröna sidan genom att vara de som håller hårt i det statliga finanserna men nu öppnar alliansen plånboken och spenderar ett reformutrymme som de flesta anser inte existerar.

Det är inte fel att ta bort en rabatt riktad till företag som anställer ungdomar när det gäller arbetsgivaravgiften och istället ta ut dessa pengar och rikta åtgärder direkt till de ungdomarna som står utanför arbetsmarknaden. Alliansen kallar det att höja trösklarna medans det handlar om att få ungdomarna att växa så att det inte finns en tröskel framför dem som hindrar dem att få jobb.

En annan stor skillnad mellan alliansen och rödgröna sidan av politiken är att alliansen riktar åtgärder som kan liknas som bidrag till företagen medans rödgröna mer riktar åtgärder till de individerna av svenska medborgare som ändå är de människorna som röstar i val. De personer som alliansen också borde företräda först.

Alliansen står mer på företagens sida men på fel sätt. Alliansen har också partier som är mottagliga för hemliga bidrag från särintressen som inte kan rösta i Svenska val. Det är också en ordning som de vill behålla. Så det är inte så konstigt när massvis av miljarder pumpas in som rabatter till svenska bolag, samtidigt som oppositionen hellre vill använda skattepengarna till direkta åtgärder som kommer väljarna till dels.

Man vill väl rösta på ett parti som riktar åtgärder till medborgarna som röstar i allmäna val istället för gömda hemliga bidragsgivare till allianspartierna som knappast spenderar pengar hos dessa partier utan att få någonting tillbaka.

Det som alliansen kallar för bidragslinje från socialdemokratin handlar om till exempel höjning av barnbidrag och studiebidrag för gymnasieungdomar under 18. Det handlar om sänkt skatt för pensionärer, investeringar så att skolklasserna skall ha färre elever per lärare. Det handlar också om att underlätta för företag som har anställda som är sjuka där staten går in och tar över ansvaret från andra sjuklöneveckan. Genom att skrota arbetsgivaraviftsrabatten som företag får för att anställa ungdomar så skapar man möjligheter att hjälpa ungdomarna på andra sätt. Till exempel att förändra ungdomarnas kompetens för att möta företagens efterfrågan i brancher där det finns brist på kompetens. Ja listan är lång men det som alliansen kallar för bidragslinje handlar om åtgärder som kommer människor till dels och samtidigt hjälper företag att lättare få den kompetens de efterfrågar.

Sammanfattningsvis så finns det inte mycket att skryta över när det gäller alliansens arbetslinje, arbetslöshetssiffrorna är så dåliga för alliansen så man blir tvungen att räkna antalet personer i arbete i antal istället för i procent. Sedan har man forfarande inte definierat utanförskapet så det är inget mätbart begrepp men man använder ordet i den politiska debatten och pratar om att utanförskapet minskar.

Alliansen har en lång uppförsbacke fram till valet. Ingenting är klart och mycket kan hända, men jag vågar nog gissa att det valresultat som alliansen kommer göra i valet 2014 blir en bedömning på vad människor anser att alliansen gjort inte vad de påstår att de tänker göra om de vinner valet. Sådana saker går inte att gömma i retorik.

 

Jag gillar inte lurendrejeriupplägget när alliansen presenterar delar av sin budget för 2013.

Jag har ingenting emot energiforskning och jag har inte heller någonting emot att regeringen avser att satsa pengar på forskning inom området men det själva presentationen som jag retar upp mig på. Det känns som värsta bilförsäljarsnacket när det presenterar ”satsningen”.

För det första är det enda viktiga att veta hur mycket regeringen kommer att satsa på energiforstning år 2013.

Den frågan ger inte Anna-Karin Hatt svar på i sin bloggpost. Svaret är 1,3 miljarder. Samma nivå som förra året då man inför 2012 budgeterade 1,3 miljarder men cirka 1 miljard för 2013 i förra årets budget.

Sammanlagt är det ingen satsning när man jämför 2012 års budget med 2013 års budget.

När de sedan sätter upp en 10 års prognos och konstaterar att de kommer satsa 14 miljarder så är det lurendrejeri. De kan aldrig hålla ett sådant löfte och tittar man 10 år fram i tiden från 2013 till 2023 så kommer Sverige att ha haft val 3 gånger och det är mycket möjligt att majoriteterna kommer att svänga någon gång under 10 års perioden.

Det är väldigt låg skrytfaktor när den Centerpartistiska ministern jämför en prognos med satsningar som socialdemokraterna gjorde under 10 år vid makten. Pengamässigt så kan jag anta att 1o miljarders satsning mellan 1996 till 2006 kan mycket väl vara mer värde satsat i energiforskning jämfört med fiktiva 14 miljarder från 2013 till 2023.

Om alliansen verkligen skulle vara seriösa när det handlade om att göra en energisatsning som håller i 10 år då handlar det om att bjuda in alla partier i riksdagen inklusive Sverigedemokraterna för att foga samman en strategi för energiforskning som alla kommer skriva under på som gäller från 2013 till 2023. Detta har inte skett.

Energiforskarna själva efterlyser en kontinuitet som gör att de kan lägga upp arbetet. Det är faktist så att om Sverige inte klarar av att skapa goda förutsättningar för energiforskningen då kommer dessa duktiga personer att flytta på sig till en plats där deras kunskaper är mer uppskattade.

Regeringen har inte lyssnat på dem som skall ta del av dessa forskningspengar och försökt att se till att de får förutsättningar som gör att de kan planera frammåt längre än ett år.

När professor Lars J Nilsson kommenterar regeringens satsning säger han så här:

– Jag vet inte om det är ett knep och först sänka och sedan låtsas att man höjer, för det ligger de facto kvar på samma nivå. Sen tycker jag att man kan notera att Sverige ligger ganska lågt i en internationell jämförelse i satsning på energiforskning, säger Lars J Nilsson.

—-

Så för egen del hoppas jag att man kan slippa bilförsäljarsnacket (inget ont om bilförsäljare).

 

Socialdemokraterna har inte monopol på politiska frågor och alliansen gör rätt i att föra rödgrön politik.

Det är lite upp och ner vända världen just nu i svensk politik där alliansen har tagit bort det oranga och klätt sig i rödgrön skrud. Deng Xiaping myntade begreppet ”det spelar ingen roll om katten är svart eller vit bara den fångar möss”, om man översätter det till Sverige just nu så kan man väl säga att det spelar ingen roll om det är rödgröna sidan eller alliansen som genomför politiken bara den blir genomförd.

Det är den stora valfläsk turnén som börjat för alliansen och håller sig de dåliga opinionssiffrorna för alliansen fram till valet då kan vi som är väljare se fram emot mer rödgrön politik i de budgetarna som är kvar fram till valet. Så för egen del hoppas jag att opinionsläget håller i sig för jag tycker att de små delar som presenteras är positiva men jag vet också att allt detta är fjäsk från alliansen, och jag hoppas att andra inte går på detta och plötsligt ger sig tillbaka till allianssidan.

Man kan skåda idéfattigdomen och paniken på allianssidan i och med den den lagda rödgröna politiken men man skall kanske inte underskatta vilka effekter detta kan ha på väljarkåren och jag är helt övertygad om att det har stor betydelse att Socialdemokraterna inte läcker till media om den politik de skall försöka vinna gehör för i valet 2014. Man ser taktiken från Moderaternas sida där de ”kräver” att sossarna ger besked i vissa frågor, att väljarna har rätt att få veta.

Visserligen har väljarna rätt att få veta men att släppa ut sina förslag redan nu är som att ge över initiativet till motståndarna och kanske ge ifrån sig chansen att vinna valet.

Till exempel Moderaterna kan själva ge besked redan nu om vilken politik de kommer att gå till val på 2014. Föreslår man det så får man kalla handen och det hänvisas till folk som sitter i olika arbetsgrupper och försöker ta fram politiken om de ens börjat än. Sedan får man ju också vänta på den andra rundan i Moderaterna där man skall sätta sig i arbetsgrupp tillsammans med sina just nu rödgröna systerpartier i alliansen.

Den färdiga produkten och det som blir valmanifestet som man ger som erbjudande till väljaren presenteras oftast i sin helhet ett fåtal veckor innan valet. Oftast en tjock lunta som ingen har ork eller lust att tränga sig igenom.

Fram till valet blir för de olika partierna som att spela poker, man visar inte vad man har på handen, och när moderaterna frågar sossarna om de kan visa sina kort så de kan spela sina egna kort rätt så blir det lite fånigt. Alliansen och moderaterna har inte varit de personerna som är mycket ute i debatten och diskuterar frågor, när opinionen går bra för dem så försvinner de från arenan och låser in sig någonstans, så nu när de är ute och springer så är det gott tecken för det betyder att de känner sig pressade.

Naturligtvis skall inte de partierna som är till vänster om alliansen slå sig till ro på ett sätt som Mona Sahlin gjorde med sossarna, de hade jättefina opinionssiffor och kände sig kanske som kungar, men i slutändan måste man presentera en politik som väljarna vill ha och man presenterar naturligtvis denna politik när man själv anser att det är rätt och inte när moderaterna försöker bossa dem till att ge dem svar när de vill ha dem.

Har man inte gjort sin läxa och presenterat en politik som väljarna vill ha när det är dags då är det inte säkert att man vinner valet. Så enkelt är det. Visst kan man få ganska många missnöjda fd alliansväljare som bytt sida men det kan vara ytterst flyktiga röster som man kanske bara till låns i ett val. Det vill säga en röstning av dessa individer som går ut på att få bort alliansen från makten mer än att rösta för något av de partierna som inte är med i alliansen.

 

Det är bara intressant var regeringen tänker satsa det kommande året. Inte 10 år in i framtiden.

Det känns som lurendrejeri när man annonsera en satsning på elitforskning som innebär 3 miljarder kronor under en 10 års period. För det första innebär det i snitt att de kommer satsa 300 miljoner per år.

Den andra aspekten är att besluta över en tidsperiod där de knappast kommer att sitta vid makten. Ok visst kan de vinna valet 2014 allt är öppet om vem som kommer att styra efter valet. Kommer det en annan regering vid makten efter 2014 så kan de helt ändra riktning på detta.

Jag värjer mig mot ordet elitforskare, det blir en berättelse om att det finns ett A och ett B lag inom forskarvärlden, där vissa forskare är viktigare än andra. Det är inget jante i att påpeka detta eftersom jag anser att alla forskare har fått grönt ljus att forska inom olika områden för att området är viktigt och kan göra att samhället går frammåt på ett eller annat sätt.

Om man som Jan Björklund kallar något för eliforskning som blir lite luddigt så förpliktiga begreppet att definiera inom vilka områden som han och regeringen anser handlar om elitforskning så man också får veta vilken typ av forskare som blir B laget sett ur regeringens perspektiv.

Det är två år fram till valet och om de syftar till att satsa 300 miljoner på elitforskning per år så kan det handla om en väldigt liten exklusiv grupp och inte alls många projekt. Jag vet inte hur många elitforskara man kan hålla igång med 300 miljoner men det kan inte vara många individer.

Sedan är det eviga begreppet. Vad är kvalité ? Hur mäts det om man jämför mellan olika forskare ? Alla är duktiga på sina specialiteter men det kan var svårt att överskåda om forskning kommer att leda till en framgång som gynnar människor och som blir en produkt som kan säljas till andra länder.

Folk är inte idioter och de fattar att alliansen just nu serverar väljarna vad som helst som de tror att de vill ha och det innebär rödgrön politik. Jag vet inte ifall man skall kalla dem ögontjänare eller något annat men de är så fruktansvärt genomskinliga att de själva försvinner ur bilden. De vet att de ligger risigt till opinionmässigt och visst kan man se lite hånfullt på den cynism alliansen visar upp nu men det är inte samma sak som att man köper detta falskspel.

Att se vad alliansen gör är inte samma sak som att underskatta dem. Socialdemokraterna kommer inte automatiskt att vinna valet för att alliansen skyfflar valfläsk över de stackars förvirrade väljarna utan man måste forma en egen politik som står på sina egna ben men till skillnad från många speciellt kritik från alliansen så tycker jag att socialdemokraterna kan kosta på sig att vara väldigt lågmälda just nu. Presenterar man sina idéer nu och idag är det stor risk att allianssidan snor alla idéerna och lansera det som deras egna.

För mig så har jag inte något emot att alliansen kommer presentera mer rödgrön politik resterande mandatperiod, jag tycker de skjuter sig själva i foten och de demoraliserar de inom det egna partiet som kämpar för de kärnvärderna som de anser vara moderat, centerpartistisk , krisdemokratisk och folkpartistisk kärnpolitik. Det är bara och sitta och titta på när de målar in sig själva i ett hörn men inte passivt sitta och titta på utan man tittar samtidigt som man bygger sin egen politik och profilerar sig mot de väljargrupper man önskar att företräda.

Men som sagt, folk är inte idioter, de ser exakt vad alliansen sysslar med just nu.