Fredrik Reinfeldt motiverar sitt motstånd med att offentlighet röjer valhemligheten. Det argumentet håller inte. För det första är det frivilligt att ge bidrag. För det andra kan det fåtal som skänker mer än 20 000 kronor upplysas om att de kommer att hamna på en offentlig lista.

Läser ännu en gång om de två odemokratiskat partierna Moderaterna och Kristdemokraterna som anser att väljare inte har rätten att veta vem som donerar pengar till partiet.

Den större frågan är frågan om öppenhet. Ett parti som gömmer sina donationer och inte kan visa vem som skjuter in pengar i partiet är inte ett demokratiskt parti. Pengarna är grogrund för korruption i partiet.

Och den ännu större frågan som Henrik Oscarsson så förtjänstfullt formulerade:

Egentligen är det inte namn och personnummer man är ute efter, man vill egentligen bara säkerställa att det inte är industrier eller mediakoncerner som ligger bakom stora donationer.

För varje krona som skjuts in från icke rösteberättigade element som industrier, mediakoncerner och andra så stjäl det röststyrka från de röstberättigades hand.

Det finns inget företag, ingen organisation som skjuter in pengar i en organisation om man inte tror att pengarna skall komma tillbaka på ett eller annat sätt. Det kanske inte alltid blir så i praktiken att pengarna har effekt, men det är vad man önskar uppnå.