Posts Tagged 'Sverige'

Sossarna har inte ryggen fri så de får det svårt att kritisera regeringen och deras vapenhandel med Saudi Arabien.

Det är inget nytt, ingen blixt från klar himmel att Sverige har vapenexport till Saudi Arabien. Jag tycker inte om det och jag anser inte att Sverige skall bidra med vapen eller militär kunskap till länder som är diktaturer.

Tyvärr är det så att sossarna slöt ett avtal om militärt samarbete med Saudi Arabien 2005 så när saker som detta smäller upp i media så skitar det ner socialdemokratin också. Det går inte att plocka de politiska poängen och säga, dumma alliansen och alliansen kan bara hänvisa till socialdemokraterna. Visst kan ju inte socialdemokraterna i detalj veta vilka hemliga samarbeten som alliansen går in i 2007 men samtidigt har man givit grönt ljus för ramarna av detta samarbete.

Till skillnad från Saudierna där kvinnor inte ens får rösta och valen inte är demokratiska så kan iallafall jag välja bort partier i svensk politik som tycker det är en bra ordning att exportera vapen och överföra kunskap om vapentillverkning till en diktatur, något som jag inte vill vara med och stärka med min demokratiska röst. Inte för att det kanske betyder så mycket i slutändan men åtminstone kan jag säga till mig själv att jag gjort ett val som värnar demokratin.

Jag tycker om demokrati och jag har svårt för de personerna som kommer med ursäkter och förklaringar som försvarar handel med vapen till diktaturer.

Andra sidan av myntet handlar om att Sverige har ingen trovärdighet när de attackerar diktaturer som till exempel Vitryssland, Nordkorea och Syrien och allt vad de nu kan heta för att man accepterar andra diktaturer. Handel med diktaturer av vapen blir en skapad akilleshäl som gör sig påmind varje gång man tar ton mot icke accepterade diktaturer. Det blir en ståndpunkt som vilar på en bred platta av hyckleri.

Jag vet inte om man skall kalla att politiken är obehaglig, och om man skulle gissa om det förflutna och hur Sverige hade agerat som de gör idag så hade vi kanske erbjudit samma tjänster till apartheid Sydafrika när det förhatliga systemet fortfarande fanns, eller så hade vi stött Franco i Spanien eller militärjuntan som kickade bort Chiles valda president från makten i början av 70 talet. Kanske hade vi till och med gjort Saudi affärer med Shahen av Iran som hade en typ av fruktat kontrollsystem av befolkningen som liknar den av Östtyska Stasi.

Vem vet, hade vi varit riktigt flata under andra världskriget så hade vi sträckt oss bortom det som var av tvång och kanske till och med tillverkat de vapen som Nazi Tyskland efterfrågat istället för att bara exportera järnmalm under en mycket pressad tid i historien. Hade vi gjort sådana val som nation så hade det inte blivit några vita bussar eller att regeringen skickade ut en person som Wallenberg för att försöka göra någonting.

Men ok nu är vi med i ett EU som från början beskrevs som en ekonomisk union och som håller på att bakvägen utvecklas till en stat där varje land är en provins som har olika mycket att säga till om. Där handlar det om att inte köra solo, rätta in sig i ledet och knipa igen, man är inte högröstad och man pratar inte om ”satans mördare” när man fördömer Facistdiktaturen under Franco i Spanien, istället erbjuder man samarbete som inkluderar export av vapen och stöd för vapen expertis. Man talar inte heller om diktaturens kreatur för att fördöma Tjeckoslovakien under diktaturens flagga. Hade det varit idag hade man kanske erbjudit dem export av Svenska vapen med support och försäljning av framforskade vapenslag.

Nej, det är in i EU ledet som gäller och att marchera i samma takt som de andra EU länderna, vilket kan inkludera att vara mjuk mot vissa diktaturer och hård mot andra.

Det är bara en tidsfråga innan Sverige har ett militärt avtal med Nordkorea i utbyte får man del av de råvaror som kan finnas i bergarterna i detta förtryckta land. I början av 70 talet försökte näringslivet få in en fot i Nordkorea för att det var råvarorna som lockade, av samma anledning avspisar inte Sverige Saudi Arabien, man är intresserad av oljan där och därför är man mjuk mot diktaturen.

Jag tänker på Syrien och de raketattackerna som den Syriska diktaturen riktar mot oppositionen, händer samma sak i Saudi Arabien och Sverige har hjälpt till att utveckla och underhålla olika vapenslag då är det på grund av Sveriges hjälp och kunnande som Saudi Arabien kan slå ner uppror i landet. Det är ingenting som blir det som man kallar en skrytfaktor att bofors kanoner tar ton och träffar mjuka obeväpnade mål.

Hursomhelst, mitt val är enkelt. Jag tycker om demokrati och därför kommer jag aldrig rösta på ett parti som så obehindrat rustar upp en diktatur.

Sedan är det ju så att eftersom Sverige är en demokrati så borde affärer som dessa ske i offentlighetens ljus så att det finns möjlighet att debattera det och bilda opinion för eller emot ett sådant här avtal bland vanliga människor, politiker och beslutsfattare. Vi är en demokrati och vi borde klara av detta, men jag förstår. Hemligstämpeln är mer till för att de folkvalda skall slippa och ta debatten.

Det känns som missbruk av hemligstämpeln.

Annonser

Jag vill också kunna rösta om finanspakten.

På Irland står det klart att invånarna själva får bestämma ifall de vill vara med i finanspakten eller inte. Tyvärr fick vi inte möjligheten att göra detta i Sverige något som jag gärna hade önskat. Med sådana djupa förpliktelser som detta internationella avtalet lägger på alla svenskar så  borde svenskarna fått legitimera avtalet genom omröstning

Det är viktigt att människor känner att internationella avtal har legitimitet och när man inte fått vara med och bestämma och detta beslut har tagits ovanför huvudena så finns det risk att det inte klarar tidens tand. Det förstärker också bilden av ett politiskt projekt som byggs uppifrån och ner istället för nerifrån och upp.

 

Svenska regeringen fördömer vissa diktaturer med ena handen och exporterar vapen med andra handen.

Hur skall Sverige förhålla sig till diktaturer ?

Om man tittar hur alliansen tillsammans med socialdemokraterna gör så handlar det om att man fördömer länder som till exempel Syrien men samtidigt säger man inte en knyst om till exempel Saudi Arabien. Saudi Arabien var nyligen involverad i att brutalt slå ner demonstrationer i Bahrain och alliansregeringen med stöd av socialdemokraterna i Sverige svarar med att öka exporten av vapen till just Saudi Arabien. Ganska tidigt gick ett flertal länder ihop på arabiska halvön för att stödja diktaturen i Bahrain. Vad som är intressant är att ett av dessa länder var Kuweit, ett land som själva blev invaderade och ockuperade av Irak i början av 90 talet och en koalision med massor med länder offrade blod och pengar för att göra Kuweit fritt igen. Nu var Kuweit med och förhindrade Bahrains folk rätten att bli en demokrati där de själva skulle ha möjlighet att välja sitt lands ledare.

Det rödgröna samarbetet kommer aldrig tillbaka.

Det oberoende Moderata rösten i tidningsvärlden fokuserar på vänsterpartiet och lyfter fram frågor som handlar om att sätta fokus på en konfliktyta som ur ett moderat perspektiv borde vara utgångspunkten för diskussion.

Först handlar det om att förstora Vänsterpartiets roll i svensk politik, sedan handlar det om att underförstått skriva en debattartikel där man lyfter fram tanken om att de rödgröna samarbetet skall uppstå igen och att skriva artikeln som om Vänsterpartiet äger frågan.

Inget av detta stämmer och med detta påpekande flyttar jag uppmärksamheten bort från den frågeställning som SvD vill skall vara utgångspunkt.

—-

När jag tittar på de politiska partierna och deras inflytande så ser jag några partier som har väldigt dåligt inflytande över de politiska besluten. Oftast handlade det om att de av ideologiska skäl inte vill diskutera politik med vissa partier. Detta gör att de drar på sig en isoleringseffekt som skapar mindre möjligheter att påverka politiken.

Ett exempel är två partier som är så ideologiskt olika men båda delar samma politiska grundproblem. Det handlar om Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Ställer man dessa partier sida vid sida så blir det som att ställa hund och katt brevid varann. Deras gemensamma problem handlar om att de bara kan göra seriösa uppgörelser med de partier som är i den vänstra sidan av svensk politik respektive den högra sidan av svensk politik.

Detta gör att de blir automatiskt politiskt isolerade och eftersom de är små partier på vänster respektive högerkanten blir de i princip politiskt obetydliga.

Miljöpartiet som ligger ungefär i samma storleksordning procentuellt sätt som Vänsterpartiet och Kristdemokraterna grovt räknat sett de senaste 15-20 åren har en helt annan grundsyn. De sätter deras politiska idéer i centrum och är beredda att diskutera och göra uppgörelser med vilket parti som helst om de får politik tillbaka.

Detta gör att de inte låser in sig på samma sätt som Kristdemokraterna och Vänsterpartiet i den vänstra eller högra sidan av politiken. Miljöpartiet har en filosofi som handlar om att det finns begränsningar för de som vill företräda partiet, när tiden är ute så får man lämna sin plats i rampljuset. Detta handlar om en fördjupad syn på de politiska idéerna som kraft, det är dem som skall driva partiet frammåt inte ledarna själva.

Talespersonen eller talespersonerna i miljöpartiets fall blir då dem som kommunicerar politiken, även om man har egna idéer som ledare så är man starkt hållen av de gemensamma politiska idéerna som man beslutat fram i demokratisk ordning i partiet.

Nu säger inte jag att Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna skall bli som Miljöpartiet i deras struktur men jag tror helt enkelt att dessa små partierna skulle få mer politiskt inflytande över politiken om man hade en politiskt ståndpunkt att man är beredd att förhandla med vilket parti som helst om man får egen politik i utbyte.

Om man tydligt har denna ståndpunkt som parti så stärker det förhandlingspositionen mot de andra partierna på högra respektive vänstra politiska sfären i Svensk politik. Även om det kanske inte blir så att till exempel Vänsterpartiet förhandlar så mycket med allianspartierna i praktiken så står den politiska dörren öppen om det finns intresse att göra uppgörelser där alla parter får verklig politik som de kan visa för sina egna väljare.

Poängen med det hela är att flytta den politiska diskussionen från icke politiska diskussionsämnen och lyfta fram de förändringar som partiet önskar genomföra. Det blir ett bra sätt att göra de politiska idéerna konkreta och kända hos väljaren.

ett parti som Vänsterpartiet borde kunna våga att stå på sina egna ben på ett sådant sätt att det inte alltid skall vara självklart att de gör uppgörelser med sossarna eller miljöpartiet. Att vidga perspektivet och sätta politiken i frontlinjen och tona ner partiledarens roll kan göra mycket för att få mer inflytande över svensk politik.

De fyra papperstigrarna

De fyra papperstigrarna är de partiprogram som varje enskilt parti i alliansen besitter. De är naturligtvis ett underlag för diskussion dem emellan, men det är alltid underställt Alliansens gemensamma program. När borgerliga skall rösta på sitt favoritparti så blir det ett val där man godkänner alliansens program eller inte godkänner det. Vad som händer i ett sådant samarbete är att det är inte ett samarbete mellan 4 stycken jämbördiga parter, utan en är nästan dubbelt så stor som de andra tre tillsammans.

Det styrkeförhållandet innebär att Moderaterna i snitt får igenom 6 stycken beslut inom alliansen samtidigt som de 3 andra partierna tillsammans får igenom 3 eller 4 beslut. Kristdemokraterna som är det svagaste partiet i alliansen kan lägga fram förslag som i senaste budgetförhandlingen där de har en önskelista på 4-5 stycken politiska prioriteringar de önskar få plats i budgeten men de får aldrig igenom det som de prioriterat högst upp listan utan val nummer 4 eller 5.

Detta är nackdelen med en blockpolitik där man som litet parti svurit trohet till en allians där det egna partiet får väldigt lite att säga till om. Den andra nackdelen blir att i praktiken upphör de fyra allianspartierna att existera politiskt sätt för det enda som styr politiken blir det gemensamma manifestet.

Detta är också ett av de grundresonemang som jag har när jag tror att ett rödgrönt samarbete aldrig kommer tillbaka. Sossarna vill inte ha det, inte heller Miljöpartiet, då spelar det ingen roll om det finns en diskussion om detta i Vänsterpartiet som SvD väljer att sätta i fokus.

Det är viktigt att varje parti har sin egen politik som man vill ”sälja” till väljarna. Ser man på negativa kommentarer från allianshållet så handlar grundresonemanget att de som röstar på varje enskilt parti som går till val på eget parti program inte kommer att få denna politik genomförd. Poängen här är att väljaren får ett val som inte alliansväljarna har. De får välja det egna individuella partiets politik och sedan när rösterna är räknade så får man se hur mycket inflytande över politiken man kan få med det procentuella mandatet man har i handen som parti.

Det ideala borde var att alla partier agerar utifrån sitt eget partiprograms ramar i varje enskild politisk fråga, dvs att man inte låser upp sig i ett block som hindrar partiet från att gå med i uppgörelser utanför blocket med hänvisning till att man förbundit partiet att underkasta blockets vilja.

Man har sett att små partier i alliansen blir mindre i allianssamarbetet vilket gör att de förr eller senare förlorar så många anhängare att de trillar ur riksdagen eller sänker moderaterna därför att de tvingas att stödrösta på de svagare partierna.

Vem vet. Det kanske blir så i framtiden att de fyra borgerliga partierna upphör att existerar och de fogas samman i ett alliansparti. Just nu sker en urgröpningsprocess som bäddar för en sådan utveckling.

Det är kortsiktigt att binda upp sig i ett block. Det fungerar kanske ett tag men det kommer att skapa en politisk baksmälla. Orsaken till detta är obalansen i samarbetet. De fyra partierna har inte lika mycket inflytande vilket gör att väljaren inte ser en mening med att rösta på just det partiet för de har givit upp sin politiska särart och underkastat sig kollektivet i en politisk anda som säkerligen har lika mycket politiskt mångfald som de gamla, tynga och trötta och odemokratiska regeringarna som var i Sovjetunionen under kalla krigets dagar.

Det blir svårt att vara ”liberal” när man är en del av ett parti som lever under en ”mellanstatlig” konstruktion i det cementerade gråa politiska blocket.

 

 

Det finns många goda skäl varför man inte skall bomba städer.

Läser denna artikel och detta blir ingångspunkten till ett resonemang om bomber i krig. För det första måste jag påpeka att jag verkligen inte är emot att man slår ut framryckande tunga vapen med bomber eftersom idén handlar om att flytta dessa vapen inom räckhåll för att skjuta på städer som man önskar inta med alla civila dödsoffer som det medför.

Det finns en logik i att slå bort dessa militära instrument såsom artilleri, pansarvagnar och flygplan så att de inte kan orsaka förödelse mot civila människor som hamnar i mitten mellan stridande parter.

Det som NATO gör nu är att rikta bomberna mot fasta mål som finns i städer. Byggnader där man vet eller tro sig veta att det finns militära installationer. Problemet med bomber är att de är knappast smarta eller för den delen ett sådant vapen att de skadar endast det militära målet utan också alla som råkar finnas i dess närhet.

Det finns ingen nytta med att bomba byggnader och systematiskt steg för steg slå sönder en struktur som kommer att behövas när Khaddaffi försvinner från makten. Det är ingen vinst för dem som vill ta bort Khaddafi från makten att ”bomba fel” så att NATO blir ansvariga för att jämna civila byggnader med marken med civila dödsoffer som följd. En sådan aktion exploateras skoningslöst i propagandasyfte för att visa att NATO inte bryr sig om civila människors liv.

Khaddaffi är en man som har mycket blod på sina händer, en person som genom åren både blivit bombad men också väldigt mycket kramad av ledare som nu står bakom att bomba Tripoli med syfte att tvinga Khaddaffi från makten. De som har störst chans att skydda sig i bombräder är just de som man kalla de fula fiskarna, khaddaffianhängarna, så när bombningarna sker kommer oftast de till skada som har minst sympati för Khaddaffi men de kanske sitter fast i krigen mellan de krigande partern. Deras vilja och styrka avtar när de ser sina egna vänner och släktingar, vuxna som barn som får sätta livet till för att någon väldigt långt bort har bedömt att deras hus var ett militärt mål. Det blir svårare för dem att ställa sig på NATOs sida och samla kraft för att tvinga Khaddaffi att kasta in handuken.

Jag drar till minnes en händelse som skedde 1999 på våren när NATO bombade Belgrad. Den Kinesiska ambassaden blev bombad där för att man helt enkelt gissade fel på en adress som man hade och valde fel byggnad att bomba. Nu vet inte jag vad NATO gjort denna gången och det hjälper väldigt lite för de döda att man beklagar att man bombade civila. Tydligen så är det så att man tog fel på en byggnad och ett flygfält, man siktade så dåligt att människor dog och diktaturen fick möjlighet att utnyttja offren för sina egna propagandasyften.

Det finns inga quick fix för Libyen kriget men att NATO blir krigande part hjälper inte till att störta Khaddaffi, utan det handlar om att vara återhållsam och slå ut allting tungt som Khaddaffi offensivt riktar mot sina motståndare.

En viktig faktor för att Khaddaffi skall falla är just vapenembargot och att just detta stöds enhälligt av alla namnen i säkerhetsrådet. Någon kanske säger att man borde rusta upp de som slåss mot Khaddaffi med vapen, men problemet är att då kan någon som till exempel Ryssland eller Kina få för sig att de skall rusta upp Khaddaffi med vapen genom mellanhänder. Mer vapen på båda sidor gör inte att konflikten löses snabbare. Kan man skydda civilbefolkningen i de städerna som är utanför Khaddaffis kontroll och rikta starka humanitära insatser mot dem så hjälper man till att undergräva Khaddaffis makt i små steg.

Sedan vet ju inte jag hur bråttom till exempel Sarkozy har, det är snart val i Frankrike och kriget i Libyen spelar en viktig roll i byggandet av hans egen image som en handlingskraftig Fransk president. Det kanske därför det är så bråttom att försöka bomba Khaddaffi bort från makten ?

Kontinuitet och långsiktighet , ett starkt påbud att slå ut offensiva vapen som försöker döda civila och att bevaka vapenembargot är den enda vägen man kan gå. Min åsikt som jag pekat på innan är just att det blir svårare och det tar längre tid att få bort Khaddaffi från makten när civila blir dödsoffer på grund av NATOs bomber. Det är inte bra att NATO blir en krigförande part i detta utan deras roll bör vara att just skydda alla civila och inte bomba dem.

Jag tror inte på borgerliga idéerna om Libyen som handlade bara om att få lov att bomba med JAS. Det kanske har ett djupare syfte att visa hur bra JAS är så att man kan sälja fler av dem, eller så handlar det bara om att visa sig dugliga inför NATO och visa hur bra Sverige kan tjäna NATO. Det är trots allt borgarnas våta dröm att få in Sverige i NATO. Trots allt är 50 % emot att Sverige skall gå med i NATO och 23 % för och det är en tydlig signal att Sverige skall inte springa NATOs ärenden och bomba för dem. Man måste visa att man verkligen vill vara med och förändra Libyen i en demokratisk riktning, men det handlar också om att låta dem själva förändra sig så att de som kommer efter Khaddaffi inte blir en ny diktatur.

Detta är en lång process och den processen kan säkert gå snabbare om man inte förstör för mycket infrastruktur så att det nya styret bara har ruiner kvar efter Khaddaffis fall.

 

 

Det stärker väl attackförmågan inte försvarsförmågan ?

Jag bara undrar när jag läser detta och det kallas för att stärka försvaret.

En helikopter som är utrustad med vapen handlar om att undsätta eller släppa av folk långt fram någonstans i en hotfull miljö. Så man stärker inte försvarsförmågan utan förmågan att kunna attackera eller undsätta personal som är långt innanför fiendes linjer.

Säg att Sverige skulle bli invaderat. Vilken nytta skulle vi ha av helikoptrar som dessa för att försvara oss. Det är naturligtvis en teoretisk fråga men om de är inköpta för att försvara Sverige är det bra att veta om de är bästa valet för Svenska förhållanden.

Om jag fattar det rätt så den metodiken regeringen för är att först informera om affären innan man informerat riksdagen. Det finns tydligen ett alternativ och det är att rusta upp Helikopter 4 men det var tydligen inte ett bra förslag.

 

Om Afghanistan.

Johanne Hildebrandt tycker det är fel att folk på krogen tycker till om svenska soldater i berusat tillstånd. Hon efterlyser att folk skall stödja de hemvändande trupperna.

Problemet är att om man säger att man stödjer trupperna kan det uppfattas som att man stödjer Sveriges militära närvaro i Afghanistan. Det är ett väl använt knep som ofta används i USA när krigen inte är populära.

Det finns nog ingen person som önskar att de svenska trupperna skall fara illa och ta skada när det är i Afghanistan. Man måste ju få säga sin mening och uttrycka sin åsikt vad den än är istället för att ge oärliga betygelser till någon som gjort något man inte stödjer.

Tydligen tycker Hildebrandt att man bör skämmas om man inte bemöter soldaterna så som hon anser är rätt. Krogen kan vara ett ganska vilt ställe där saker kan hända. Jag vet inte vad man kan förvänta sig om man stiger in på en krog iförd uniform.

Det kanske inte är så smart att gå ut till krogen och dricka alkohol i sin uniform. Nu vet inte jag omständigheterna kring det som hände på juldagen. Han kanske var där med ett gäng kompisar eller åt någon middag med sällskap.

Skall man skämmas för att man uttrycker åsikter till en person som blir så provoserad att de funderar på att börja slåss ?


juli 2018
M T O T F L S
« Mar    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  
Annonser