Jag sitter och skrollar igenom nyhetsflödet och snubblar över Jasenkos SMS till Jonas Hassen Khemiri. Alltså Jonas har skrivit på sin blogg att han inte känner Jasenko och det håller på att slå tillbaka på Jasenko själv. Det är lite creepy att han skickar SMS och sedan visar det för pressen. Först min vän och sedan ”förlåt mig” SMS.
Kommunikationsytan mellan Jasenko och Jonas ter sig så minimal att Jasenko måste visa pressen sin SMS trafik. Samtidigt som jag skriver detta så undrar jag . Är detta ett skämt. Det kommer från en liten tidning (Helsingborgs Dagblad). Man kan inte klaga på dramat i Jasenkos brevsvar till Jonas, mycket drama i det men jag undrar hur mycket förtroendekapital han har kvar som politiker ( ja nu är han visseligen ”bara” statssekreterare men han har gett sig in i politiken).
Jag kommer på mig själv att jag ägnat allt för mycket tid åt detta drama. Varför har jag gjort det? Jag tror det handlar om det är falskflaggande när han skriver ”min vän”, ”min vän” över hela tjocka debattinlägget och sedan visar det sig först att han inte känner Jonas, men det är också detta så som jag anser att det är ett försvarstal av REVA genom att flytta fokus bort från den centrala som Jonas pekar på.
Jag ser Jasenko som statssekreteraren som ”är på jobbet” och skriver en politisk debattartikel i förmån för Ullenhags ministär och alliansen. Men istället för att ”legitimera sig” så blir det ”min vän”, ”min vän” om och om igen.
Ledsen, jag köper inte det sättet att göra politiska utspel. Det valet av språk står mig upp i halsen om jag skall använda Jasenkos uttryck. Vem vill ha falska vänner som skriver konstriga saker på DN kultur och maskerar det som ett försvarstal för alliansens politik ? Inte jag.
essbeck 