Fredrik Segerfeldt filosoferar över människors dåliga förmåga att ha sparade pengar på banken och drar slutsatsen att folk förlitar sig på att staten skall skjuta till pengar så fort det är en motgång i livet.
Denna ”motgång” i livet som det handlar om är SAAB anställda som får reda på att de inte fått någon lön insatt på sina konton. Räkningar skall betalas och en sådan oväntad överraskning är nog ganska svårt att bara tackla hursomhelst.
Man har jobbat och arbetsgivaren skapar problem här genom att inte betala ut lönen i tid. Exempel i tidningarna handlar om att en får ta öronmärkta pengar , dvs sparade pengar, undanstoppade pengar, en buffert. Andra tvingas låna pengar genom facket vilket de kan göra för att det finns en statlig inkomstgaranti.
Segerfeldt frågar sig varför man måste gå till banken och låna pengar för att ha råd med sill, brännvin och jordgubbstårta, han frågar sig varför med villa och bil inte har en enda liten sparbuffert, han jämnställer SAAB arbetarna som att det är tonåringar eller hjon för att de lever som han beskriver det som folk som lever ur hand i mun.
Jag tror förklaringarna är ganska enkla. Att vara SAAB arbetare har knappast varit en dans på rosor de senaste åren. De har haft driftstopp från gång till gång vilket har medfört att SAAB arbetare har fått mindre lön per månad och där har nog mycket av buffertarna ätits upp. Det här handlar knappast om människor som springer till staten och ber om pengar så fort bekymmer uppstår. Sedan har folk sparat pengar under året och de har antagligen beställt resa om de har råd med det och då har de förbrukat en del av sin buffert. Det så sätter dem i knipan är att företaget brister i sitt åtagande att betala lönen.
Är det verkligen så att en arbetare skall tvingas ha beredskap för en sådan sak att företaget inte betalar ut lönen ? Om man jobbat där 5 , 10 , 15 , 20 eller till och med 25 år och dessa saker aldrig krånglat, är det då rimligt att man har beredskap för ett sådant bakslag ? Jag tycker inte det känns rimligt.
Segerfeldt pratar om en fördubblad snittlön från 1970 till 2010 och han använder det för att argumentera för att folk borde ha större möjlighet att spara. Hans tes handlar ju om att folk litar på att staten skall komma och täcka upp om motgångar händer. Han bortser från ökade fasta utgifter som kommit av de 40 åren, och jag vet inte, en villaägare på SAAB har nog fått ganska saftiga elräkningar under vintermånaderna som antagligen ätit rejält av bufferten.
Men jag skall spricka hål på den tesen att folk förlitar sig på staten och därför undviker och spara pengar. Om man skall ta 70 talet som exempel och gå kanske lite längre tillbaka i tiden så pratar vi om en tid där arbetslösheten var i genomsnitt 1 % mellan åren 1955 till 1976, Det är ju en procentsats som vi inte är i närheten av idag. Det är också ett belägg för att folk vill försörja sig själva och inte förlita sig på staten som försörjare. Jo det var en annan tid då. Man kunde gå från avslutning i nian till att gå direkt och jobba i industrin som fanns då, något som inte existerar idag.
Ideologiskt kan jag se var Segerfeldt kommer ifrån med uppdrag som han tidigare haft hos arbetsgivareföreningar och senare på Timbro och att det handlar om att han ser de höga skatterna som ett problem som skapar enligt honom människor som är så ansvarslösa med sin privatekonomi till en sådan grad att de förvandlas till barn i pappa statens famn. Människor som han beskriver som oansvariga trots att i detta fall handlar det om en arbetsgivare som satt sina arbetare i klistret genom att inte betala ut den lön som de förtjänat. Men tydligen blir det inga negativa reflektioner över arbetsgivarens beteende.
Om han ändå skall lägga fram sin tes om hur folk ser på sitt sparande så hade han kunnat ta andra exempel som stöd för sin tes och inte den extrema situationen som SAAB arbetarna fått på sitt bord just när semestern är runt hörnet.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.