Arkiv för mars, 2012

Mätbara politiska mål, tack !

Jag läser att S diskuterar att sätta upp målstyrning för politiken. I min värld ser jag det som en självklarhet att de politiska partierna skall sätta upp mätbara mål, för då kan man stämma av och analysera hur man skall nå just detta mål. Detta är som en kontrast till den flum regeringen vi har just nu. De kan inte ens definiera utanförskapet som ett mätbart statistiskt redskap men de är duktiga på att tala om att utanförskapet som förekomst, om hur det minskat eller ökat, vilket är fantastiskt med tanke på att det inte existerar som statistiskt begrepp.

 

Annonser

Jag tror inte att det handlar om Löfven effekt när det gäller opinionen.

Jag tror inte att det är en Löfven effekt eller socialdemokraternas politik som har haft en direkt effekt när det gäller socialdemokraternas uppgång i opinionen.

I grund och botten handlar det om ledarskapet i partiet och man kanske måste gå långt tillbaka till mitten av 90 talet för att se när saker och ting började gå dåligt för socialdemokratin. Man kan börja med processen runt att välja Göran Persson till ny partiordförande och då också statsminister. Det är då två år efter senaste valet 1994 och Ingvar Carlsson stiger ner från statsministerposten och man väljer en person efter socialdemokratins urvalsprocess där alla säger nej tills Göran Persson blir den som får axla det nya uppdraget.

Även ifall Göran Persson hyste mycket respekt med sig sett hur det var då under 90 talet där han visat starka nypor som finansminister så är han inte en person som lockar människor till partiet. Så även om folk anser att socialdemokratin är bra så skrämmer Göran Persson bort väljare. Jag är ganska övertygad att Göran Persson ursprungligen hade planerat att dra sig tillbaka runt 2004 och lämna över till Anna Lindh, men nu blev det inte så tyvärr. Så när Göran Persson kommer till en valrörelse 2006 så är det en person som inte längre tycker det är särskilt roligt med politiken, han har ju då en ledarstil som handlar om att handplocka människor lite utanför de traditionella urvalsgrupperna vilket gör att personerna som till exempel Thomas Bodström kommer in endast med en förankring som utgår från Göran Persson personligen.

När han stiger åt sidan på valnatten 2006 och börjar sin nya karriär som bonde och lobbyist så kommer Mona Sahlins i hans ställe. Hon kommer till positionen som partiledare med tungt bagage. Hon är en utpräglad högerfalangssosse som har rykte om sig att ta lättsamt på privatekonomin och hon har stämpeln på sig som en slarver när det gäller ekonomi. I ett parti där de flesta väljarna identifierar sig som vänster där får inte högersossen Sahlin gehör och det gör att folk tvekar, de väljer bort socialdemokratin i valet 2010 på grund av henne, men också på grund av det Rödgröna samabetet som blir som en kopia av alliansen men mindre genomtänkt.

Efterspelet när röken lagt sig efter 2010 års val ser man en Mona Sahlin som klamrar sig kvar samtidigt som hon inte lyckats få fram det resultat som socialdemokratin siktade på innan valet. Plötsligt dyker Håkan Juholt upp som gubben i lådan och säger det som många tycker, att det är dags för de ledande i partistyrelsen att ta sitt ansvar av valförlusten och ställa sina platser till förfogande. Detta väcker ont blod och Juholt blir inte direkt omfamnad av sina egna efter att ha satt snöbollen i rullning som senare tvingar Mona Sahlin bort från makten.

När Mona Sahlin lyfts bort från den socialdemokratiska tronen och Juholt tagit denna plats istället så har socialdemokratin en person som är väldigt självsäker på sin egen förmåga och hans förmåga att kommunicera. Han är en duktig talare men förhåller sig till pressen som om det var kära kollegor. Samtidigt så blir det sak efter sak av personliga oegentligheter som blommar upp i media och tar plats, en plats som stjäls från sakpolitiken. Han sätter sig själv i den situation som sedan tvingar honom bort från partiledarposten. För mycket prat om privata grejer som blockerar möjligheten att prata politik.

När Juholt tar steget åt sidan är det dags för Stefan Löfven. Vad han för med sig till partiledarposten är ett yrkesliv som inte handlar om att han varit politiker utan han har varit ute i arbetslivet, i verkligheten. Här är plötsligt en person som är en slipad förhandlare och detta med en part som alltid står på motsatta sidan. Han har verkligheten av arbetslivet innanför västen någonting som alla andra partiledare saknar eftersom de är politiska broilers som har varit politiker hela deras vuxna liv.

I grund och botten tycker folk ganska bra om grundidéerna i socialdemokratin men de har inte tyckt särskilt bra om Persson, Sahlin eller Juholt som personer. Detta betyder att de skrämt bort potentiella väljare under en ganska lång tid. Lägg där till de sista socialdemokratiska regeringarna under Persson där socialdemokraterna efter 2002 års val har ungefär 35 % av riksdagsmandatet men de bildar då 2002 en regering där alla ministerposter tas i anspråk av socialdemokraterna vilket inte känns särskilt demokratiskt.

Från ledarsidor på högersidan försöker man provocera fram uttalanden från Löfven som de sedan kan använda för att sätta sin egen politiska spinn på. Jag tycker det andas desperation, för samtidigt som de ur högerperspektivet kräver besked om socialdemokratins polik helst igår så finns ingen sådan press från dem riktat mot alliansen.

En aspekt som alliansen har svårt att värja sig från är att folk börjar se resultaten av alliansens politik, de ser vad som har förändrats och de kanske inte tycker förändringen är särskilt bra. Detta är någonting som inte har något att göra med Löfven och hans politiska förmåga eller oförmåga utan helt enkelt att folk är trötta på alliansen. Sedan verkar det som att Reinfeldt själv har tappat gnistan och han är där Göran Persson var runt 2004.

Men visst saker kan förändras, Löfven kan börja prata om saker som inte faller i god jord och folk tar ett steg bort från socialdemokratin igen. Det är ju detta som alliansen hoppas på, de sitter och väntar på att den andra sidan i politiken skall göra bort sig så att de kan vinna stöd, inte på att de själva är bra utan för att deras motståndare är dåliga.

 

 

 

Frågestund med Thomas Böhlmark.

För det första så förstår inte jag varför Böhlmark ens bryr sig vad sossarna gör och inte gör. Det är ju inte hans parti och tror Moderaterna inte på att de själva kan ge ett bra bud till väljarna kanske det blir grejen M bloggare kommer ägna sig åt att rikta in sig på sossarna istället för att prata om de egna partiets fördelar.

Sedan är det så att om Reinfeldt analyserat rätt och opinionsuppgången handlar om att Juholt är borta då handlar det om att Moderaterna bara haft några procentenheter till låns och det har ingenting att göra med någonting som moderaterna själva gjort. De ville inte befatta sig med sossarna för att Juholt var där.

Ja just det, han har lite frågor till sossarna varför han nu vill ha svar på det. Just nu är jag inte själv särskilt förtjust i sossarna för att de är så insmetade i Saudi affären, det är ju inte så att de säger nej till att exportera vapen till en diktatur. Opinionsmässigt är det 78 % som inte vill att Sverige skall exportera vapen till diktaturer, med tanke på att sossarna, moderaterna och centern säger klart ja till ett sådant förfarande och folkpartiet och kristdemokraterna påstår att de är emot det förutom när de på regeringsnivå välsignar ett sådant samarbete så kan man konstera att opinionsstödet för S,M och C tillsammans är högre än de 9% av Svenska folket som säger ja till export av vapen till diktaturer.

Detta kan betyda ett bortfall dvs en saudi effekt som drabbar S,M och C och gynnar de andra partierna.

Men hursomhelst, de frågor som Böhlmark vill ha svar på är följande.

1 – Hur blir jobben fler ifall man straffbeskattar en ungdomsgeneraton genom att ta bort den halverade arbetsgivarvgiften för unga?
2 – Hur blir jobben fler om man fördubblar restaurangmomsen?
3 – Om man inte avser att höja några skatter avsevärt, hur ska då löftena finansieras?
4 – Vem ska S regera med och vilka kompromisser är de villiga att ta för att regera tillsammans med dessa?

För det första är inte sossarna skyldiga moderaterna ett enda svar, och i grund och botten kan de strunta i moderaternas frågeställningar därför att det är deras sätt att styra in diskussionen dit de vill ha den. Det enda som är viktiga för vilket parti som helst är dialogen mellan väljarna och partiet. Så de kan i princip strunta i samtliga politiska motståndare. Om de är mer intresserade av att skicka frågor till sina politiska motståndare istället för att fördjupa dialogen med väljarna och ge bud till dem om framtiden så får de väl göra så. Det blir deras slöseri med tid.

Jag kommer ge lite funderingar kring Böhlmarks frågestund, det kan knappast betraktas som svar men samtidigt om svaren hade varit riktade mot Böhlmark så hade svaren blivit fel hur man än svarar för att man ser på politik från sin utgångspunkt.

1. Jag förstår inte detta med den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar. I sig skapar de inte ett enda jobb och med tanke på hur mycket en sådan här reform kostar så borde det skrotas och pengarna kunde användas till att justera kompetensen hos ungdomar och andra arbetslösa så att de kan möta det behovet som arbetsgivarna efterfrågar.

I grund och botten är denna åtgärd inte jobbskapande. En arbetsgivare anställer en medarbetare för att man har jobb för denna individ och detta behovet har skapats av att deras produkter eller tjänster säljer bättre. Så det är hur bra företaget går som bestämmer om det finns ett behov att anställa en medarbetare. Visst vill väl företaget ta del av den arbetsgivarrabatten om de anställer en ungdom men om de inte hittar en ungdom med den kompetens som de efterfrågar så väljer de den personen som bäst passar deras kriterium.

Så halverad arbetsgivaravgift för ungdomar är bortkastat, det skapar noll jobb.

2. Vad är det som styr efterfrågan på mat när man äter ute? Den sänkta momsen gör varken till eller från, för efterfrågan hos restaurangerna. En som äter lunch ute från måndag till fredag börjar inte plötsligt att äta ute mer än 5 dagar i veckan när denne arbetar. Saker som styr om folk äter ute handlar om konjunkturen, om flera får jobb så kommer flera äta ute på restaurang, både på lunchen och på fritiden.

Det är inte den sänkta momsen på restaurangmat som styr människors lust att köpa maten. Tänk också en sådan situation att man sitter ute i gott sällskap när man inte jobbar , man beställer in mat och dryck, skrattar en del och man lämnar dricks. Om dessa rätter kostar kanske någon krona mindre så är det inte därför man äter just där, man gillar maten och stället och notan blir samma som den oftast blir på sådans tillställningar.

Man kunde använt de pengarna till andra åtgärder, det satsas för lite på att förändra människors kompetens så att företagen kan anställa dem. Att satsa på utbildning av arbetslösa är aldrig bortkastade pengar.

3. Hur har moderaternas så kallade jobbskattavdrag financierats, vem har fått betala i minskade resurser ? Jag lämnar den där som en motfråga. Jag har ett svar på den frågan på samma sätt som alla andra som läser den frågan. Folk vet vad som dragits in på och det är bara att fråga sig om det är värt det.

4. Vem skall Moderaterna regera med när Kristdemokraterna faller ur riksdagen ? Är det verkligen rimligt att ett parti som Kristdemokraterna skall kunna blockera en riksdag som klart och tydligt har ett folkligt stöd i riksdagen ? Frågan handlar egentligen om att beskriva hur mandaten ser ut efter valdagen 2014. Böhlmark har ingen kristallkula, det är omöjligt att svara på vem som kommer att styra efter valet. Det är rimligt att varje parti på vänstersidan ger sitt eget bud till väljarna så de har olika partiprogram att erbjuda väljarna, att bilda ett rödgrönt block igen kommer inte att hända, väljarna får helt enkelt välja det partiet vars partiprogram de tycker är bäst så får man se vilket mandat som finns att jobba med när rösterna är räknade.

Nu kan ju vilken alliansvän som helst protestera mot denna ordning men om man ser på alternativet där de små partierna C, Fp och Kd inte kan profilera sig för att se sitter fast i alliansen.

Mp och V blir rädda när de tittar på hur de mindre partierna i alliansen klarar sig, de kommer inte medverka till ett nytt rödgrönt samarbete. Frågan är ju att om de tre vänsterpartierna nästan får majoritet, kommer då alliansen hålla ihop eller kommer de enskilda partierna i alliansen få möjlighet att bilda majoritet med vänsterpartierna om de så önskar ?

Jag tror inte att det funkar för M att dra valsen igen att konjunkturen är dålig och därför finns det inga jobb i valet 2014, för då säger man i princip att det inte är moderaternas eller alliansens fel att det inte finns jobb. Det finns åtgärder man kan göra som inte görs. Man satsar väldigt lite pengar på att riktade utbildningar som kan göra att en arbetslös blir anställbar av företagen, det råder en missmatch på arbetsmarknaden så det räcker inte med att poängtera att att antalet jobbplatser ökar, det finns också en indikator som säger att många företag är ute tidigt för att få de personer de vill ha till sommarjobb, tidigare än året innan vilket kan förklara att många jobbsökningar ligger ute just nu. Företagen vill helt enkelt vara ute i god tid så att de får den kompetensen de efterfrågar till sommarjobbet.

Visst kan man syssla med statistiskt hemsnickeri när man räknar på utanförskapet, Utanförskapet som begrepp är emotionellt, det finns inga officiella statistiska instruktioner när det gäller hur man skall räkna utanförskapet, detta betyder att man aldrig kan fastslå hur stort eller litet utanförskapet är.

Det bästa vore att en officiell definition av hur utanförskapet skall räknas fastslogs så att statistiska centralbyrån hade kunnat mäta denna variabel och även ”mäta bakåt” för få kan man se exakt hur utanförskapet utvecklat sig.

Jag tror att alliansen vill ha det på det sättet, att de pratar om ett utanförskap som inte går att mäta.

M har haft höga siffror i opinionen, inte för att de själva varit bra.

Det är väl så man kan sammanfatta Reinfelds analys om varför S upplever en uppgång i opinionen. Juholt är borta och folk flyttar sig bort från Moderaterna.

Så hela tiden när opinionen varit hög för M under Juholts tid så har de haft de höga sifforna för att motståndarna i politiken helt enkelt varit för dåliga.

 

 

Om Björklund vill ha ungdomslöner så kan han väl få det.

Björklund snackar om att sänka lönerna för ungdomarna med 25 %. Om han själv vill ha ungdomslöner så kan han väl få det. Generöst av honom att ge upp sin ministerlön för en ungdomslön. Det gör väl att han får en löneminskning som ligger runt 90 % mindre än sin ministerlön.

Skämt å sidor, det som styr företagens behov av att anställa handlar om att de har någonting som de kan syssla med. Bara för att man sänker lönerna för de yngsta betyder inte detta att ett företags behov av att anställa minskar eller ökar. Om det är så att företaget bara anställa och ge dem ungdomslöner då kan man undra vad det är för företag som man hamnat hos.

Är det meningen att folkpartiet skall locka ungdomar att rösta på dem med detta budskapet ?

 

Reinfeldt darrar inte på manchetten när han sätter vinst före mänskliga rättigheter och demokrati. #saudivapen

Visst är det viktigt att värna handel och när Reinfeldt tar till brösttonerna i något som ser ut som ett missriktat brandtal för handel i allmänhet. Men nu handlar just detta om vapenexporten är lämplig att genomföra med anledning av hur demokratiskt landet är och hur väl människorna har det i det landet.

När ett land skall bedömas som lämpligt eller inte som mottagare av export av svenska vapen då handlar det inte om den enskilda ordern skulle skapa jobb hemma i Sverige eller dra in skattepengar. Om det skulle vara så att prioritet nummer ett skulle vara att Sverige tillverkar vapen för att tjäna pengar och detta är den absolut viktigaste faktorn då kan vi i princip skrota alla kontrollenheter som skall ge sitt godkännande att exportera med hänsyn till hur demokratiskt landet är och hur väl landet upprätthåller mänskliga rättigheter.

För mig är det ganska enkelt, man exporterar helt enkelt inte vapen till diktaturer. Det finns inte ens på kartan. Men alla har ju sina egna prioriteringar. Den så kallade arbetslinjen skall inte gå först om jobbskapande vapenorder skapar problem för människor som är förtryckta i andra länder. Det blir för mycket den enes död, den andres bröd.

Det finns ju argument som handlar om att om inte vi exporterar till dem så gör någon annan det, om man kör det argumentet som en ursäkt för att exportera vapen då ligger hela världen öppen. Då behöver vi inte heller någon kontrollenhet för att granska och godkänna varje vapenorder till utlandet.

Om man tittar på historien och socialdemokratins engagemang för Sydafrikas ANC under apartheid, man valde ANC för att det var rätt att stödja en organisation som hade till syfte att lägga ett avkyvärt system i graven, under samma tid har vi till exempel Reinfeldts parti som är mer tveksam till boycott av landet i fråga där man helt enkelt tycker att handel är viktigare än att recensera hur mottagarlandet ser ut.

Poängen här handlar om när Sydafrika blir fritt från apartheid och blir något som är 100 gånger bättre än det som var innan under apartheid då blir det naturligt att Sydafrika importerar mycket vapen från just Sverige. Inte för att jag i allmänhet blir munter att Sverige exporterar vapen men poängen här ligger i att vi antagligen har fått många militära vapenorder från just Sydafrika som tack för att vi ställde oss på ANCs sida. Order som vi inte fått annars. Vi skapar jobb i Sverige på grund av de politiska ställningstaganden som vi gjort historiskt sätt.

Det räcker ju inte som i Sydafrikafallet att som parti motsätta sig en boycot av Sydafrika med argumentet att ”de stackars negrerna i Sydafrika blir utan jobb” som dåvarande partiledare Adelsson lär ha sagt i mitten av 80 talet utan man måste göra mer än så. Tänka långsiktigt och välja en sida i ett land där man stödjer de som är förtryckta i ett land. Ekonomiskt sätt för Sverige så är det ett lönsamt förhållningssätt, också för vapenindustrin i Sverige.

Så när Reinfeldt säger att han aldrig kommer darra på manchetten när det gäller det som ger jobb, i detta fall export av vapen till en diktatur så är det kortsiktigt tänkande som antagligen ger en lägre exportinkomster för vapenindustrin i Sverige i ett långsiktigt perspektiv.

 

Värdelös granskning där branchen granskar sig själv och kommer fram att de är etiska.

Är det någon som tar en rapport från vårdföretagarna på allvar där de ger en av sina egna medlemmar fripass ?

Det är ungefär lika seröst som att SvD som är oberoende moderat skulle granska moderaterna och komma fram till att de är en bra politisk ideologi utan några fel och brister.

För mycket subjektivitet och inte den oberoende ställningen till den de granskar gör att allt faller ihop och blir en form av propagandaskrift där man framför budskapet att privat äldreomsorg är bra.

Oseriöst upplägg som saknar trovärdighet.