Tog mig friheten att översätta en del kraftfulla ord en gång talad av Olof Palme till engelska. Jag vet inte om översättningen blev så bra men kom gärna med förslag till ändringar.
Först på svenska (från Wikipedia och källhänvisning i slutet)
”Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.
Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.
En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.
Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande – utlänningen, främlingen – till förfogande som en sista skans.”
Radioanförande, 25 december 1965. Källa: Palme, Olof, Politik är att vilja, Stockholm : Prisma, 1968, s. 64-65. Talet återges till musik på gruppen The Latin Kings skiva Mitt Kvarter under namnet Fördomar 2.
Och på engelska.
”The democracy is solid rooted in this country. We respect the basic freedoms and rights. Turbid racial theorys have never won any ground. We willingly look at ourself as unprejudiced and tolerant.
But it is not that simple. The prejudice doesn’t need to be rooted in some hideos theory. It has a mutch simplier origin. The prejudice have always had the root in the daily life. It grows on the work place and in the neigbourhood. It is a outlet for own failures and dissapointments. It is above all an expression för lack of knowledge and fear. Lack of knowledge about other humans distinctive character, fear to lose a position, a social privilige, a prior right.
A humans color of skin, race, language and place of birth have nothing to do with human qualities. To grade humans with that measure stands in opposite foil to the idea of humans equal value. It is shameful simple to use for the one that feel inferior – at the work place , in private life, in competition about the girl or the boy.
Therefore prejudice always lie in wait, even in a enlighted society. It can flame up in a entry, in a thoughtless reply, a tiny smear. Maybe the one acting like that do so without intention to harm. But for the one that got hit it can rip up wounds that never heal. Most of us humans have a need to affirm ourself against others. And then the prejudice against the divert – foringer, stranger – available as the last resort.”
Speech by Olof Palme 1965 (originally in Swedish)