Arkiv för februari, 2011

Angående skolan.

Problemet är inte lycksökarna som bara kör skolverksamhet för att tjäna pengar, det större problemet är att de släpper vidare elever som inte kan det som de borde kunna vid en viss ålder.

Det är oansvarligt från samhällets sida att lämna våra barn i händerna på folk som driver skolverksamhet där prioritet ett är att tjäna pengar på barnen och prioritet två är att förse dem med den kunskapen som de skall behöva.

Tydligen är det så att barnen först måste utsättas för dessa oseriösa aktörerna , de måste gå skolan först och få den dåliga förberedelsen för nästa termin innan samhället noterar att det kanske inte var så bra.

Vi har inte råd att inte utveckla det innestående humankapital som varje människa besitter. Tydligen är det så att vi utan problem öser pengar över oseriösa aktörer på skolmarknaden utan att ha någon form av kvalitetssäkring som bör fungera.

 

Annonser

Jag tycker om ”tvåledar” alternativet.

Det kanske inte skall kallas för språkrör enligt Mps modell men att inspireras av idén och göra någon egen variant av det bör tänkas över allvarligt.

Det manliga och det kvinnliga perspektivet behövs i ett parti så ett ledarskap delat mellan två mycket kompetenta ledare tror jag skapar många bra ringar på vattnet.

Att vara partiledare är ett krävande jobb och att ha två ledare med öppna kommunikationsvägar som analyserar och bollar idéer mellan sig skapar en god förankring vid sidan av andra medarbetare som också är knutna runt partiet.

Jag ser framför mig två valda ledare med olika kompetenser och olika intresseområden som gör att om det kommer till en debattsituation kan man välja den som är djupast insatt i det aktuella ämnet.

Ledarskap i ett parti kan vara mycket ensamt speciellt om det blåser kallt runt ledarskapet. Att i en sådan situation ha ett delat ledarskap hjälper till att fördela bördan på ett sådant sätt att det blir lättare att hantera situationerna.

Det är viktigt att vara ett parti som sätter sin egen ideologi i centrum där man har ett starkt cementerat grundresonemang hur man anser att samhället skall formas. När den bilden finns klar och är förankrad i partiet då blir det i sig en styrka man bär med sig och lutar sig åt när man debatterar, skickar in motioner eller formar förslag till hur partiet skall möta framtiden.

Med ideologin och grundsynen i centrum får ledarna en underställd position men de är samtidigt ledarna som sätter ut riktningen som partiet har förrankrat. Förr i tiden satt politikerna på sina ämbeten i hela sitt yrkesverksamma liv, man blev politiker trots att det i sig inte är ett yrke. Idag återspeglas marknaden och arbetsplatserna av större rörlighet än förr i tiden. Folk byter jobb, utbildar sig , och byter yrkesroll kanske många gånger i sitt liv. Vad jag vill säga med det är att ett parti som vill vara i fas med tiden bör ha större rotation inom partiet. Man är inne i partiet några år sedan släpper man det ett tag , gör andra saker och sedan kanske man till och med kommer tillbaka in i politiken igen vid ett senare tillfälle.

Det är ingen svaghet att ha stor rotation i ett parti så länge som den röda tråden som representerar ideologin och grundvärderingarna står fast. Det är till och med en fördel för att kunna bejaka att de politiska idéerna skall stå i centrum och vara det som man utgår ifrån när man som partirepresentant formar framtidsidéerna.

Man skall aldrig glömma att man representerar de som har röstat på en , visst är näringslivet viktigt men folk röstar inte på sina politiker med den önskan att politikerna skall lyssna på särintressen först dvs representanter som inte har rösträtt.

Det är dock viktigt att lyssna på särintressena när det gäller frågor som berör dem men det skall vara på ett sådant sätt att man fattar beslut som gynnar särintresserna på bekostnad av väljarna. Politiker som glömt av att de representerar väljarna först bör lämna politiken. Folk vill inte ha politiker som de anser företräda andra än dem först.

 

Bildt är en jävla diktaturkramare.

Jag förstår inte riktigt vad det är med människan. I ena vågskålen finns det en folkvilja och en resning och på andra sidan finns det en diktator som med alla medel riktar militärt våld mot demonstranterna och så har vi pajasen Bildt som inte kan stödja ena eller andra sidan. Jag funderade på ifall jag skall skämmas över denna ryggradslöshet men samtidigt har jag inte röstat på några av alliansens partier så jag han liksom inte varit med att stödja de partierna som ligger som stöd för Bildts maktposition. Vet ju inte hur moderaternas eller de andra allianspartierna står men jag hoppas att de har lite mer hjärta i sådana här frågor. Är det verkligen så svårt att välja bort diktatorsalternativet därför att en revolution kan orsaka ”instabilitet”.

Man kan jämföra Khaddafi med Shahen av Iran, en diktator som har lite utav en nickedocke roll till västliga intressen. Shahen av Iran var en mycket hatad person vilket var grunden till att han till slut fick kasta in handuken under stora våldsamheter 1979. Under Shanen hade väst access till den iranska oljan som de kunde pumpa upp och det som de fick betala var fickpengar till Shahen.

Dealen då var att han skulle hålla folket i schack så att det var stabilitet så att storbritanien och USA kunde plocka i sig oljan. Det fanns en ledare som jag bör nämna från Iran för att sedan knuta ihop denna enkla historie lektion för det finns en poäng att göra i Libyens sitation idag. Då talar jag om Mossadeq, han gjorde nämligen någonting som tydligen var väldigt dumt sett ur västligt perspektiv. Han ville nationalisera oljan i Iran , dvs göra det till statlig egendom, detta gjorde att USA och Storbritanien arrangerade en statskupp där de plockade bort Mossadeq och satte unge Shah på tronen som en nickedocka. Han som ansiktet utåt och personen som gav order om att spionera och förtrycka Iranierna med hjälp av den fruktade säkerhetspolisen SAVAK.

Khaddafi har nästan gjort samma resa som Shanen av Iran, det finns olikheter men kortfattat kan man säga att Libyens diktator gick från att vara en jagad man som de försökte mörda till att bli en accepterad diktator lite som en nickedocka. Västmakterna med USA i spetsen lugnade ner sig i jakten på Khaddafi när väst fick tillåtelse att pumpa upp Libyens olja.

Här kanske man kan skönja lite affärsmannen Bildts orsak till att han är så försiktig i sitt ställningstagande mot Khadaffi. Faller Khaddafi så finns det stor risk att väst förlorar sitt privilegium att pumpa upp oljan. Det finns väl ingen som tror att Bildt vill annat än väl för de företagen som representerar högersidans stora kompis i världspolitiken USA. Då är det viktigt att slå ett slag för ”stabiliteten”. Det hade varit lite trevligt om högern i svensk politik reflexmässigt och ryggradsmässigt gav sitt stöd till Libyens folk, med det verkar vara lite konflikt där mellan affärsintressern kontra invånarnas intresse sätter lite huvudbry i det politiska borgerliga folksjälen.

Visst det kan hända många saker när Khaddafi faller. Priset på olja kan gå upp, väst förlorar sitt inflytande Libyska oljan och här kommer orsaken till att jag nämde Mossadeq som försökte nationalisera oljan i Iran.

Tänk om Libyen blir fritt och de väljer sina nya ledare med demokratiska metoder, och den nya ledaren får för sig att nationalisera oljan.

Kommer då väst agera genom att försöka göra en militärkupp motsvarande operation Ajax för att plantera en nickedocka som diktator samtidigt som man åter knuter an till oljetillgångarna ?

 

Ådalen 1931 fast idag i Bahrain.

Protester i Bahrain resulterar i att militären skjuter rakt in i människomassor. Vill väst att Bahrain skall bli mer demokratiskt ? Kanske inte USAför blir det så att stora förändringar sker kanske USA inte längre kan ha sin militära flotta där.

Bahrain styrs av kungligheter och de har maktbefogenheter som i stora drag liknar de svenska kungarnas makt i Sverige under början av 1800 talet och bakåt.

Kraven på fria val skall tydligen mötas med maskingevär ungefär vad som hände i Ådalen 31.

Visserligen har militären dragit sig tillbaka och nu önskar makten prata med folket, det kan vara lättförståligt att oppositionen inte önskar prata med en motpart som skjuter på dem när det passar dem.

 

Tron på den falska säkerheten.

Tittar på SvD (de oberoende bidragsberoende moderata rösten i tidningsvärldens) säkerhetsanalys där de klagar över att signalspaningen inte kommit igång. Något om att säpo famlar i mörkret.

Om man spanar mer och letar efter brott kommer detta att minska terroristhotet, kommer det att förhinda framtida terroristattacker ? Om man sitter med information innan har man då kapacitet att förhindra en attack ? Om man sitter och lyssnar av hundratusentals samtal i realtid kan man verkligen sålla ut och bestämma vilket som är fara och vilket som är falsk flagg.

Kan vi fortfarande kalla oss en demokrati om vi får ett övervakningssystem som skapar lika mycket frihet och integritet som ett land övervakat av stasi eller securitate ?

Jag är mycket inne på Scaber Nestors resonemang om vattenpölar. Där han konstaterar att risken att bli dödad av en terrorist är lägre än att drunkna i en vattenpöl (i kommentatorsfältet).

Lägger vi verkligen tillräckligt med resurser för att förhindra människor från att drunkna i en vattenpöl ? Den faran är större än att bli dödad av en terrorist.

Jag tycker att man ger terroristerna ovanligt mycket makt om vi förändrar och minskar människors frihet med kontrollagar. På det sättet skickar vi som land tydliga signaler att det krävs inte mycket som skall hända för att samhället för att man skall ändra om lagar till ett hot som kanske i största grad existera i rädda människors fantasi.

Öppenheten är viktig för samhället, är vi så svaga att vi viker oss för en inbillsk rädsla då innebär det att vi som nation har börjat vandringen bort från demokratin i små steg och mot totalitarism.

Vi har inte haft mycket terrorism i Sverige, där Sverige som land varit måltavlan. Mycket av det handlar antagligen om att vi varit neutrala. Vi har inte varit krigförande land och det mesta av våra militära uppdrag utomlands har handlat om FN uppdrag för att hjälpa till att skapa stabilitet i olika länder. Den identiteten tror jag har haft stor betydelse i omvärldens syn på Sverige. Vem önskar attackera ett land som aldrig attackerat ens eget land ?

Majoriteten av högerblocket önskar att Sverige skall knuta sig militärt till USA och Nato. Jag vet inte, men i funderingar bland saker som kanske kommer snart, med en politisk offensiv för att överge alliansfria hållningssättet för att bli en del av en militär pakt kan kanske teoretiskt öka hotet för terrorism i Sverige. Inte för att Sverige är Sverige utan för att Sverige blir en del av en militär maskin som handlar om att sluta upp när USA bestämmer sig för att dra ut i krig.

Jag tror på demokratin och det egna landets självbestämmande när det gäller militära och säkerhetspolitiska frågor. Att knuta an till en signalspaning som stjäl små bitar av människors integritet gör inte att man kan minska risken för terrorism och signalspaningen kan i sig mynna ut i gryningsräder hemma hos oskyldiga människor för att man sett spöken på ljusa dagen när de tolkat signalspaningsmaterialet.

Ett samhälle kan aldrig skydda sig 100 % från våldsdåd. Det spelar ingen roll om det handlar om mord, misshandel, bedrägeri, rån eller planerade våldsdåd som definieras som terrorism. Vad man kan göra som samhälle är att fortsätta att vara det som definierar och identifierar vad som är Sverige som land, och inte vika undan och böja sig för hot eller föreställda bilden av hot som saknar verklighetsanknutning.

Detta handlar i grund och botten om vi som land skall ha ett öppet samhälle eller om vi skall ta vägen till att bli ett samhälle som överger de demokratiska värdegrunderna. Vilken väg tycker du att Sverige skall ta ?

Man skall ha rätten att dissa Birros syn på gud utan att blir en storm i ett vattenglas.

Religion är viktigt för människor, även att tro på saker som kan vara av mer världslig natur kan också ha stor betydelse. Med den utgångspunkten förstår jag inte riktigt Birros sätt att skriva.

Visst jag förstår. Hans tro till hans gud är betydelsefullt för honom, men bara för att han kallar någonting för heligt betyder inte det att det kan stå som en norm för resten av befolkningen. Tråkigt att han tar åt sig och känner sig sårad av hur andra tolkar hans gud. Men hans gud och hans religion är inte i centrum av andra människors liv lika lite som andra gudar från andra religioner är en viktig roll i Birros liv.

Visst kan han klä dessa som kan tycker attacker på hans religion i termer som lathet, fegt, futtigt, ovärdigt, hatfullt och alla andra ord han kan hitta men då måste man fråga sig, varför bry sig Birro ?

Det är väl knappast genom andras diss av din religion som du värderar ditt eget förhållande till din gud, det som skänker dig, det som får dig att känna tröst och uppleva heligheten. Det är väl ett band mellan dig och din gud som borde ha för stort värde för att vädras i offentlighetens ljus. Jag menar om bandet till din gud är heligt borde det vara en kärlek som man knappast smutsar ner genom att låta sig provoceras av konst med religiösa motiv som har till uppgift att provocera.

Om bandet till Birros syn på gud är så stark för honom finns det inget behov av att klaga över konst som han anser är dålig och fular ner hans religion , eller så gör han det av anledningen att provocera för att casha in lite stålar från expressen och skapa en reaktion hos läsaren som gör att jag och andra skriver om det.

Birro skriver att det är varken progressivt eller beundransvärt att spotta på folks tro. Jag skulle nog säga att är man väldigt mycket inne i sin tro hur nu denna övertygelse ser ut, om den är religiös , politisk eller ideologisk till en sådan punkt att man bara tror att det finns en väg som är den rätta vägen då uppfattar man nog i var och varannan minut att tron blir spottad på.

Jag tror inte att man lever i någon form av helig dimention bara för att man själv tror att deras väg är den enda rätta.

Religionen har genom världshistorien tydligt visat att religioner inte tolkar livet som en okränkbar skatt. Istället har oftast religionen används just för att motivera att gå till strid mot människor som inte tror på samma sätt vare sig det handlar om politisk ideologi eller religiös.

Nej Birro jag hånskrattar inte åt din tro eller bryr mig särskilt mycket om det du kallar för dina svagheter. Jag är glad för din skull att du har din tro och att den får dig att må bra som människa. Jag blir dock provocerad över att du tror att du förutsätter att folk hånskrattar åt din tro. Synd att du tror så illa om folk.

Du kan alltid hitta de individer som du kan uppfatta som att de hånskrattar åt dig och tolka det som att de attackerar din religion men det gör dig bara till en pellejöns. Du väljer själv om du skall bli provocerad.

Din religion eller din tro är knappast centrum av andras universum. Du borde förstå det till en sådan grad att du kan respektera att andra inte tror som du gör. Du behöver inte tycka om det, du behöver inte ens försöka förstå det men bara acceptera att sakernas ting ligger på det sättet.

Om du går runt resten av ditt liv och blir lättprovocerad av allting som kränker din bild av himlen, jorden , livet och döden kommer du inte ha tid att göra annat i ditt liv. Men om du skriver artikeln i expressen för att få in lite cash men knappast känner dig provocerad på riktigt då fyller artikeln sin funktion och alla blir nöjda och glada. Det är kanske du som sålt dig till ett lågt pris, att du tror att du gjort en god affär när du skänker bort din kropp , din tro och din värdighet.

Döm inte människor utifrån vilken religion de har eller avsaknad av religion du anser att de har. Döm människor efter de handlingar som de gör.

framtidstro@mp.se

Adressen går till miljöpartiets nya projekt där de vill öka sin kontaktyta med människor som är fattiga. Att ta del av deras vardagliga bekymmer. Jag tycker initiativet är bra och jag tycker att folk oftare skall använda sin blogg för att söka den där direkta kontaktytan med de politiska partierna.

Säg att du har en fråga , eller befinner dig i en situation där du anser att politiken är fel. Varför inte beskriva situationen i email och skicka det till samtliga partier för att se hur de kommer att svara.

Nästa steg kan vara att redovisa tankar och funderingar som kommit som svar från samtliga partierna.

Man kan ju fråga dem ifall de kan formulera ett svar som man senare kan publicera på sin blogg. Visst kan man publicera utan att fråga dem men just för att de skall anstränga sig och tänka på att förmedla ett svar som sedan kommer att synas så att folk kan läsa det om de så önskar.

Fridolins resonemang att intresseorganisationer för olika brancher är på plats när riksdagen skall diskutera saker som berör just deras branch håller jag med om. Om de inte finns närvarande fysiskt så finns de i de politiska leden i form av pr byråer som hjälpt till att få ledamöterna att se saker på deras sätt men också gömda i bakrunden genom donationer som tillfallit partier där pengarna knappast kommer utan krav.

Det är väl ganska naturligt att de som är fattiga inte klarar av att göra sin röst hörd bland dessa kapitalstarka röster. Det är knappast så att fokus ligger på att förbättra för de svagaste grupperna i samhället som inte har råd att göra sin röst hörd.

Partierna bryr sig inte för att de får inte betalt för att bry sig om de fattiga. De får klara sig bäst de kan. Jag vet inte vilket parti som står upp för de svaga grupperna i samhället. Jag kan lätt räkna bort Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna. Det är inte deras väljarbas helt enkelt. Skulle de bry sig om dessa grupper då skulle bidragsgivarna till partierna börja knorra.

Folkpartiet vet jag inte riktigt, vänsterpartiet borde väl stå på den svages sida och försöker förbättra livsvillkoren för de svagaste grupperna, sossarna , ja det beror väl på vilken fråga det gäller. Finns en stark tendens att sossarna dras med i pr gubbarnas dans. Vi pratar om Sverigest största parti men också om ett parti med stukad självkänsla som vill vara allt för alla samtidigt.

Mp vet jag inte heller, men jag välkomnar initiativet och jag kommer ihåg Mps tuffa linje för att hjälpa de gömda flyktingbarnen sista budgetåret före valet 2006.

I grund och botten tycker jag det är bra att partiet går ut och säger prata med oss. Det är knappast unikt men tidpunkten är bra vald. Det är långt kvar till nästa val och partier väljer oftast att strunta fullständigt i väljarna om det inte är en månad kvar till val. Det kan vara nyttigt att göra allt man kan som parti för att förmå människor att skicka email till dem.

Den kunskapen kan vara guld värd när man är på gång att skapa politiken för nästa val.