Misshandel av integrationsfrågan basunerar SvDs ledare ut. #Svpol

Jag tycker att Benjamin på SvDs ledarsida är ute och cyklar litegrann. Det är alldeles för starkt ordval när man kallar sina politiska motståndare för misshandlare för att man från olika politiska håll sågar folkpartiets senaste utspel i debatten om människor födda i utlandet och deras förmåga att komma till en arbetssitation. Han visar tydligt att han inte förstår kritiken och han viftar bort den och sedan blir det att rulla ihop sig till en liten boll och basunera ut misshandel.

Det känns så billigt på något sätt och det gör knappast att de som riktat stark kritik mot folkpartiets förslag plötsligt skall börja debattera deras förslag som är listade i olika punkter. Som när Reinfeldt pratade om ”etniska svenskar mitt i livet” så får Sd ljud i sin skälla efter folkpartiets förslag och anhängare sjunger sin lovsång till fp som de känner äntligen har sett ljuset och de förstår Sd. Fp får väl hoppas att Sd inte sjunger sin lovsång så högt att de skrämmer bort andra fp väljare från att rösta på dem. De kanske räknat på det och bedömer att de kanske vinner på deras utspel, vinner fler procentenheter från Sd än vad de kommer förlora.

Det finns många exempel på frågor som vänstersidan av politiken vill debattera med allianssidan, eftersom man ofta har en utgångspunkt som skiljer sig från alliansens synsätt så blir det nästan aldrig någon diskussion. Det går inte att debattera barnfattigdom med alliansens företrädare, man kanske skall låna Benjamins retoriska grepp och anklaga allianssidan för att att misshandla barnfattigdomsfrågan (barnmisshandel ?), eller diskussionen om socialförsäkringen där alliansen har en syn som skiljer sig från vänstersidans perspektiv , misshandel av sjukförsäkringsfrågan ? (misshandel av sjuka människor ?). Ju mer man använder ordet misshandel i en debatt där ingen har blivit misshandlad ju mer känner man att ordvalet är lite för spetsigt och lite för opassande.

Nu måste jag också påpeka detta för någon som kanske råkar läsa detta och har blivit misshandlad på riktigt att jag tycker inte att det är ett bra ordval och jag skulle bli förolämpad om jag själv blivit misshandlad och ser hur denna ledarskribent misshandlar ordvalet av misshandel. Det är bara för folkpartiet att gilla läget, man får konstatera att kritiken ligger där den ligger, nu skall man ju också säga för rättvisans skull att även om denna ledarskribent på SvD tar folkpartiet i försvar så är han ingen officiell företrädare för detta parti i sin roll som ledarskribent på en tidning som har den politiska betäckningen oberoende moderat.

Låt oss säga att det kommer ett förslag från alliansen som riktar sig mot gruppen som är utlandsfödda. Dvs att man skjuter till extra pengar för att få denna grupp närmare en arbetssitation, då måste pengarna tas någonstans ifrån. Vem blir det som får betala kalaset ? Blir det så att andra arbetslösa som betecknas som etniska svenskar av Reinfeldt blir dem som får längre väg till hjälp om de behöver det ? Om ett sådant förslag kommer på bordet och blir verklighet hur detta nu skall gå till om tittar på det parliamentäriska läget då kommer lovsången från Sd att tystna. Argumentationsmässigt så hävdas det ibland att man synliggör problemet och i detta fall är det tydligen utlandsfödda svenskar som är problemet sett med alliansglasögonen, men samtidigt som man lyfter fram en liten grupp av de arbetslösa då gömmer man de andra i skuggan.

Jag tycker det är viktigt att likabehandla alla som är arbetslösa, alla människor har en unik situation och detta måste synliggöras och det utgångspunkten måste man ha i åtanke för att kunna lösa problem. Då har det väldigt liten betydelse när man sitter där på arbetsförmedlingen var man är född. Det kan vara så att även om man är född i Sverige så har man kanske luckor kunskapsmässigt, och vice versa att om man är född i utlandet så kanske man inte har just detta problem. Så för mig personligen har jag svårt för den Reinfeldska indelningen av de etniska svenskarna och folkpartiets utlandsfödda. Att ha en grundsyn där man lokaliserar problemen och börjar jobba med problemlösning måste vara det centrala. Man kan skippa indelningen av var man är född och gå mer direkt på målet.

Jag tror inte på den idépolitiska utgångspunkten där man ställer olika grupper mot varann och så står man och peka från ena hållet på den andra gruppen och tycker att det är dem som är problemet. Jag ser en fara i att den utpekade gruppens människor får ett devalverat människorvärde och jag vill inte ens tänka på vad detta idépolitiska synsättet kan leda till om synsättet blir en vedertagen ”sanning”.

Kort läser jag att Kd känner sig utestängda från frågan som handlar om försvarsmaktens ekonomi, moderaterna har lagt beslag på denna fråga med enbart moderata statssekreterare som skall lösa den problematiken. Det finns ingen långsiktighet i att mejsla fram ett förslag om försvarsmaktens framtid där endast representanter från ett parti som har 30 % av riksdagen finns med i diskussionerna. De mesta de kan mejsla ut är en plan som sträcker sig två år fram i tiden för sedan blir det val och då kan allting kastas om och förändras. Kanske Benjamin som skriver ledare på SvD hade kallat detta att misshandla frågan om frågan om försvarsmaktens ekonomi.

Man måste se individen först och därmed inte bunta ihop människor i grupper och tillskriva dem skuld. #svpol

Det är väldigt viktigt att se individen och försöka att hjälpa individer på ett individuellt sätt om man sitter i en situation som inte är bra. Dilsa och Johan skriver bra om detta när de reflekterar över det generella allmänfokus som debatten har handlat om de senaste månaderna när det gäller att peka på en grupp och tillskriva den gruppen ett kollektivt ansvar för någon illgärning som någon enskild individ är ansvarig för.

 

Svenska medborgare som inte klarar godkänt i svenska, blir de av med medborgarskapet ? #svpol

Frågan tycker jag är relevant med tanke på att folkpartiet vill knuta kunskaper i Svenska som ett krav på att invandrare skall få svenskt medborgarskap.

Kan notera att det skrivs mycket om folk som hamnat i utanförskap. Varför lyfter inte folkpartiet frågan som handlar om att man statistiskt skall kunna mäta utanförskapet ? Begreppet är luddigt och det går inte att mäta för det finns inte med i den officella statistiken.

Det finns en fara i att peka på gruppen invandrare och måla upp dem som gruppen som står för arbetslösheten och ”utanförskapet”, i grund och botten är det lika förödande att vara i ”utanförskap” oavsätt var man en gång råkade vara född.

Två personer som båda är utlandsfödda kan ha olika problematiker och hinder som gör att de inte kommer in i arbetslivet vilket betyder att de behöver olika åtgärder för att komma rätt. Jag säger detta för att jag tycker att det är viktigare att titta på individen istället för var de är födda. Det skulle vara fel att plötsligt rikta extra åtgärder mot personer som råkar vara födda i utlandet för att de statistikt sätt tillhör just denna grupp för det betyder att någon annan grupp, till exempel arbetslösa födda i Sverige får en längre väg till riktad åtgärd som kan göra att de flyttas från arbetslös till arbetande.

Man måste se varje människa som en individ med en individuell problematik och utgå från den punkten.

 

Sossarna måste ha en tydlig linje om vinsten i vård och skola. #svpol

Stefan Stern är en före detta sosse, han kanske fortfarande är sosse på pappret men idag jobbar han på moderatdominanta Kreab. Stefan Stern är nu också vice VD för projektet ”Silver life” som kommer rikta sig åt pigga seniorer. Pigga seniorer är den gruppen av seniorer som kanske behöver lite vård jämfört med sina jämngamla och då blir det så att affärsidén handlar om att ta in jättestora vinster därför att andra vårdinstanser blir dem som tar hand om de i samma ålder som har sämre hälsa och är mer vårdintensiv. Jag kan förstå att Stefan Stern tycker att ett vinstförbud vore ett misstag för detta skulle betyda att projektet Silver life skulle gå i graven.

Där slutar jag att läsa Stefan Sterns debattartikel och fokuserar mig på sossarna. Tidigare i veckan kom det fram att aftonbladet skickade ut en enkät till samtliga sossevalda riksdagsledamöter som handlade om vinst i vård och omsorg, aftonbladet ställde tre väldigt bra frågor som de ville att varje ledamot skulle svara på. Och det var dessa tre frågor.

Ska privata aktörer inom skolan få plocka ut ­vinster ur sina verksamheter?

Ska privata aktörer inom välfärdssektorn, exempelvis vårdbolag, få plocka ut vinster ur sina verksamheter?

Ska riskkapitalbolag förbjudas inom välfärds­sektorn?

Nu var ju svarsfrekvensen ganska låg så hur de svarade kanske inte har mycket av relevans och samtidigt kanske man inte tycker det är särskilt intressant att svara på frågor som kommer från Aftonbladet som inte alltid är så sockersöt mot socialdemokratin. Men hur som helst är frågorna väldigt bra och även om svarsfrekvensen var låg så tycker iallafall jag att socialdemokraterna i demokratisk ordning skall ta ställning till dessa frågor så att väljare kan se tydligt var socialdemokratin är på väg.

Det handlar om att upplysa väljaren så de kan bestämma ifall de vill rösta sosse eller inte. Vänsterpartiet har tagit tydlig ställning och de säger nej till vinst i vården, miljöpartiet har också en ganska tydlig linje där man tycker det är ok med vinst men att den skall investeras i verksamheten och inte användas till att ta ut vinst ur verksamheten. Sossarna ligger någonstans mitt emellan dessa linjer där man skall kunna ta ute lite vinst vad detta nu innebär i praktiken.

Om man som sosse tycker att denna fråga är viktig då borde man kunna få en tydlig linje där socialdemokratin inte helgarderar som någon kompromiss mellan höger och vänster inom partiet. Tittar man på VALU från 2010 (s9) så var de viktigaste frågorna för en som röstade sosse just Sociala välfärden, sjukvården och skola/utbildning top 3 för en socialdemokratisk väljare, man kan väl anta att dessa frågor fortfarande engagerar en som röstar sosse idag två år senare.

I samma VALU från 2010 kan man läsa ut att av de socialdemokratiska väljarna identifierar sig 75 % som vänster, 21 % som mitten och endast 4 % som höger. Personligen ser jag tankar som vinst i välfärden som en fråga som är mer populär bland människor som ser sig som höger och kanske några som ser sig som mitten, men knappast folk som ser sig som vänster.

Om detta stämmer och toppen i sosseledningen är positiv till vinstuttag medans deras väljare är emot det i majoritet då finns det en stor konfliktyta där. Det räcker med att minst 50 % av sosseväljarna är starkt emot vinstuttag i vård och omsorg och skola för att detta skall vara en fråga som måste redas ut till sista gemensamma nämnare.

Det handlar om att vara tydlig mot väljarna i denna viktiga fråga. Det handlar om att sätta ner foten och dra ett streck i sanden och säga, på denna sida står vi. Det går inte att helgardera och stå på båda sidorna för då lurar man väljaren. Vänstern har sagt sitt i denna frågan, Miljöpartiet har sin tydliga linje och socialdemokraterna är halvt gravida i denna fråga och alla vet att man kan inte vara halvt gravid.

Om socialdemokraterna står på Stefan Sterns sida i toppen av socialdemokratin då bör väljaren få veta detta så att man kan ta ställning till ifall man forfarande vill rösta sosse.

@moberg, @alliansfritt, @Johan W, @Högberg, @rbPeter, @mKent, @Peter, @

 

 

Sverige rankades högst i EU när det gäller innovationsklimat redan 2006. #svpol

Man kan ju få intrycket att alliansen har förbättrat innovationsklimatet i Sverige under deras tid vid makten. De skriver i en debattartikel i GP att Sverige rankas högst bland EUs länder när det gäller innovationsförmåga, en typ av fakta som i sig inte säger något om man inte jämför med hur det varit innan. Tittar man på 2006 dvs tiden innan alliansen tillträder makten då återfinns Sverige i topp på samma typ av lista.

Meningen med att man påvisar en mätbar variabel handlar om att man vill visa att politiken har haft effekt. Men om man ligger på samma nivå 2006 som 2011 var är då denna effekt som man vill påvisa. Det kanske är så att någon som läser den debattartikeln blir imponerad av att Sverige ligger etta i EU på den listan men vad spelar det för roll när man legat där under ganska många år ?

Det är fullkomligt värdelöst att ta med den variabeln som ett argument för att alliansens politik fungerar eftersom de inte tagit sig från plats nummer 10 till nummer 1 sedan de fick regeringsmakten hösten 2006.

Det finns ingen av de reformer som de räknar upp som på något sätt underlättar för företag som specifikt satsar mycket pengar på forskning och utveckling av nya produkter. Inte ombyggnadsbidraget (ROT), inte städbidraget (RUT), inte ungdomsanställningsbidraget(rabatt till företag som anställer personer under 26 år), inte restaurangägarbidraget (sänkning av restaurangmomsen), ingen av dessa bidrag riktar sig specifikt mot företag som sysslar med forskning och utveckling.

Det kanske någonting jag missat här. Om man som alliansen gör här skriver en debattartikel i GP där man pratar om innovation och hur bra företagsklimatet är för den typ av verksamhet varför lyfter man fram de reformer som inte har någon typ av kontaktyta med dessa företag ?

Alliansen skriver att de är stolta över Sveriges goda innovationsklimat, de ljuger när de påstår att med en politik där V, S och Mp skulle bestämma skulle detta leda till försämrade förutsättninga för Sverige sett ur närings och innovationsperspektivet. År 2006 var Sverige bäst i EU när det gäller innovationsklimat och detta handlar om ett land som då hade blivit styrt av partier med betäckningen S, V och Mp. Dessa 3 partier har redan bevisat att de för en politik som har varit bra för Sverige ur just innovationsperspektivet. Så ligger det till punkt slut och rapporten från 2006 styrker detta Svart på vitt.

För övrigt är jag så trött på allt siffertrixande som kommer från alliansen. Det blir som att man alltid måste fråga sig vad det är som de inte berättar i statistiken. Och då får man titta runt litegrann så man får ett lite större perspektiv när de påstår någonting. För egen del tror jag att de skrämmer bort väljare när de håller på på detta sättet. Det är i grund och botten inte mitt problem, jag kommer inte rösta på dem. Låt alliansen hålla på säger jag bara.

andra bloggare

Moberg

Peter

Högberg

Monologgare

Böhlmark

Linder missar poängen med att jämföra allianssidan och rödgröna sidan.

Linder ser politiken från allianssidans håll, det kanske inte är så konstigt. Men det är hela tiden detta med att påpeka att det går inte att prata om ett rödgrönt block.

Det är så här. Det handlar om att ha olika synsätt på politiken. Inte bara att det skiljer sig markant mellan allianssidans och rödgröna sidan i sakpolitiken, men också att rödgröna sidan skickar en tydlig signal att om man är trött på blockpolitiken så finns det ett alternativ att rösta på och det är något av de rödgröna partierna som ger ett individuellt erbjudande till väljarna.

Jämför det med alliansen som håller på att gå i graven. De små partierna C, Fp och Kd har förlorat förtroende hos väljarna genom att ge upp sin egen suveränitet som parti. En suveränitet där man binder fast sig frivilligt under moderaternas projekt och samtidigt avsäger sig rätten att söka stöd för sin politik utanför allianssamarbetet.

En folkpartist, en centerpartist och en kristdemokrat kan aldrig veta om deras röst kommer att gagna de politiska idéerna som finns i respektive parti. De fastnar i alliansfällan och blir omvandlat till ett lealöst röstboskap som först och främst tjänar 30 % partiet i alliansen.

Om man inte går till val på en egen politisk plattform, dvs som ett individuellt parti då finns man inte som parti. Man är bara en färg på alliansens lagtröja som visar att man är där men man är inte herre över det egna politiska partiets framtid.

Det handlar inte om ett förhållningssätt där folkpartiet, centern och kristdemokraterna skall sluta samarbeta med moderaterna men att ha ett förhållningssätt där man säger att man först och främst söker lösningar med allianssidan men förbehåller sig rätten att göra uppgörelser med andra partier om man får igenom sin politik till ett bättre bud. Att gå till val på sin egen valplattform och kanske till och med har ett politiskt ställningsstagande där man föredrar en majoritetsregering för då går det att planera politiken 4 år frammåt.

Under alliansens skugga går det inte att profilera sig som parti för väljaren vet att de går inte till val på sitt eget politiska manifest. Att ta ett steg bort från alliansen görs kanske av olika anledningar. Taktiken från SvD redaktionen och allianssidan i allmänhet verkar handla om att alla andra partier som inte är ihopsmetade som allianspartierna är lite konstiga, den andra taktiken handlar om att foga samman vänsterpartiet med sossarna som gjordes i valet 2010, det är en framgångsrik taktik för detta kommer att skrämma bort några procentenheter från sossarna och kanske tillbaka till allianssidan. Det är därför man ser debattörer hamra in och försöker foga samman vänsterpartiet med sossarna. Det finns ett ganska klumpigt och långsökt exempel här, när Maria ”hårdmetallic” Abrahamsson försöker svetsa (?) samman Sjöstedt och Löfvén med LO och Metall.

Det fanns en lösning som nu styr Kent Perssons hemkommun. Efter omvalet i Örebro fogade sossarna där samman en koalition med majoritet som bestod av S, C och Kd. Deras krav för att samarbeta handlade om att inte ta med Vänsterpartiet. S gick med på det och nu har Örebro kommun en majoritetsregering fram till nästa val. Jag tycker att ett samarbete där sossarna säger sig vara öppna med att knuta upp ett 4 årigt samarbete med något av de små allianspartierna efter valet borde annonseras, för det blir ändå deras krav för att kunna samarbeta med S och Mp om det blir så att inte ha med Vänsterpartiet.

Det skall bli intressant att se om de tre rödgröna partierna inte får egen majoritet men samtidigt är det större blocket än alliansen som kanske till och med tappar ett av de tre allianspartierna under spärren, hur inbitna kommer alliansen vara till ett samarbete som inte längre är störst i det politiska Sverige ? Vad jag förstått så kommer det nya regler efter valet att statsministern måste avgå oavsätt valresultat och då är det logiskt att uppdraget att bilda en ny regering går i första hand till rikets största parti.

Så med tanke på den förändringen så kommer den politiska kartan ritas om. Personligen kan jag tycka att det borde vara lag på att regeringar måste knuta till sig en majoritet i riksdagen för att bilda regering. Ett land behöver en kontinuitet där de som ingår i regeringen också har en majoritet de närmaste 4 åren. Jag tror inte att ett parti sitter inne med alla politiska lösningar jag tror på den politiska mångfalden där företrädare för de olika riksdagspartierna som sitter i regeringen sitter och fogar samman politiska förslag kanske inte i största trivsel utan man kämpar verkligen för sina väljares vägnan för att få så mycket politik som möjligt för sitt mandat.

Partier med egen särprägel och identitiet inte som i alliansen där alla 4 partierna tvingas in i samma form.