Arkiv för juli, 2010

Ingångna avtal.

Tittar på Mary X post om avtal angående att Littorin önskar få sitt avgångsvederlag.

Här är mina funderingar.

När hon skriver att skrivna avtal bör gälla utan diskussioner skulle jag nog vilja säga att om intresse finns för en diskussion om hur avtalet ser ut så skall den diskussionen tas.

Jag tror inte att folk reagerar på detta utav avundsjuka, Mary lyfter fram den tesen.

Ja menar ok, det finns kanske de som reagerar på det sättet men det måste ju finnas andra orsaker än just avundsjuka.

Kan inte tänka mig att det är många som är avundsjuka på Littorins sits i livet just nu. Det finns situationer i livet när alla pengar i världen är värt lika mycket som det minsta sandkorn på stranden.

Du beskriver media som de som betraktar politiker som någon slags apor på Skansen som man kan ge en banan ibland. För det mesta är politiker engagerade och håller inte på med dumma saker. Med all respekt för aporna på skansen så ser du aldrig någon av dem springa runt och vifta med en toblerone eller för den delen iklädandes gröna clownnäsor och hålla upp plakat som ”fuck facket forever”. Det finns politiker som gör det och de beter sig värre än aporna på skansen.

När sådant händer , var finns kritiken och irritationen mot detta från andra politikerkollegor. Oftast är den ickeexisterande. Den sidan som är i politisk opposition till de som beter sig reagerar medans andra sidan sitter tyst om de har någon kritik överhuvudtaget.

Jag har en fördom om moderater. De är inte speciellt förtjusta i Aftonbladet för att de är så starkt politiskt anknyten till Socialdemokraterna via LO. Ni får gärna rätta mig om jag har fel.

Denna fördomen bidrar kanske till att en person som Littorin flyr från journalisten när han konfronteras med uppgifter från ”Anna”. Sedan avgår han några timmar senare. Han uppger en orsak som gör Aftonbladet misstänksamma med tanke på den konfrontationen de hade med honom.

De söker honom men de finner honom inte. De har kontakt med ombud till Littorin och till slut publicerar de vad de har.

De säger att de aldrig hade publicerat om han hade dementerat uppgifterna till Aftonbladet. ”Fan trot” säger Mary. Varken Mary eller jag vet ifall de hade hållt det löftet. Hon kanske tror att de hade publicerat det i vilket fall som helst för att hon är Moderat och den tidningen har starka band med Socialdemokraterna som är Moderaternas motsats i Svensk politik.

Mary tror att scoopintresset för frestande för Aftonbladet osv. Ingen kommer veta om de avstått från att publicera för det hände inte så.

Jag retade mig på att Littorin nämner sina barn på presskonferensen. Det är ointressant för politiken att plocka fram dem och det jag ser på presskonferensen är att han gömmer sig bakom sina barn. Sedan när det kommer fram att han haft en konfrontation med Aftonbladets journalist och anledningen inte är barnen utan att detta hände då ser det inte bra ut.

Vi skulle få mycket bättre politiker om de hade samma typ av regler för politikerna som för andra människor. Då lever man liksom i det systemet som man beslutar och stiftar lagar i. Om man inte har kontaktyta med de regler som man har makt att förändra så blir det svårare att se vad som bör förändras i systemet.

Annonser

Begår de ett brott ?

Jag har bara en enkel fråga till de som skrivit artikeln i SvD. Utan att ta någon ställning i själva sakfrågan när det gäller Syndikalisternas och Berns konflikt så vill jag bara slänga ut frågan.

Begår de brott ?

I artikeln skriver VDn för Berns, polisstyrelsens ordförande i stockholm (moderat) och vice ordförande i City polisnämnd en debattartikel där det har följande formuleringar.

”Blockad med tydliga paralleller till organiserad brottslighet”

”inslag av utpressning”

”gäng som maskerar utpressning som facklig aktivitet”

”Utpressning och organiserade trakasserier mot företagare sker allt som oftast i det tysta. Med hot om skadegörelse eller våld försöker kriminella ligor tvinga till sig pengar.”

”Nu har en ny typ av utpressningssituation sett dagens ljus genom att syndikalister blockerar ingångar till företaget och skrämmer anställda och besökare.”

Om det nu är så som VDn för Berns och de och de höga talespersonerna för Stockholmspolismyndighet påstår att dessa personer begår brott så är det väl bara att polisanmäla detta ?

Om dessa personer inte begår ett brott så skall de inte heller skriva att det gör detta i artikeln. Det går ut och in genom att prata om organiserad utpressning och sedan pratar de om det som Syndikalisterna gör. Det borde väl vara det enklaste i världen att arrestera dessa personer. Utpressning är ett ganska allvarligt brott så det är väl bara att lägga fram bevisen och få dem dömda och satt i fängelse.

Men tydligen så verkar författarna själva veta att dessa personer inte begår något brott det är därför de skriver en debattartikel i SvD istället. Nu vet inte jag i sak exakt vad som hänt men jag kan dra den enkla slutsatsen att om de begick brottslig handling skulle de inte skrivit en debattartikel då skulle personerna varit i fängsligt förvar i väntan på rättegång för misstanke av utpressning.

Det finns ingen människa som går i försvar för någon som begår en kriminell handling. Är det inte kriminellt i sig att anklaga någon för att begå ett brott när det inte stämmer ?

Frågan är enkel. Begår de ett brott på grund av sitt handlande ? Ja eller nej ?

Dagens Skopmätning.

Såg att Skops partiledarsympatimätning som publicerades idag.

Jag är ingen person av vackra diagram men jag kan åtminstone visa felmarginalerna, något som borde vara med när man redovisar opinionsmätningar.

Bilden är hämtad från Henrik Oscarssons sida. Eftersom mätningen innefattar ungefär 1000 pers så är vi intressedare av att läsa första stapeln uppe till vänster. Då får man felmarginaler enligt följande.

Här kan man läsa ut att eftersom så få som 1000 pers blivit tillfrågade så kan det verkliga stödet för till exempel Centern vara någonstans mellan 5,9 % till 3,5 % och man kan se att det är tre partier som enligt intervallet kan ligga under 4 % av de som sitter i Riksdagen idag. Kd , C och V.

Beroende på vart man har sina egna sympatier så kan man läsa siffrorna efter de subjektiva glasögonen. Om man är allianssvän vill man kanske ha det till att till exempel V egentligen har ett stöd på 3,8% och Kd ligger på 5,2 % och Centern på 5.9 %.

Är man optimist och engagerad i ett av de nämda partierna kanske man önskar välja den högsta siffran inom intervallet och den lägsta för sina politiska motståndare.

Politiker, sakkunniga, tidningar , bloggare med flera kommer använda mätningen för att dra slutsatser. Det är svårt att dra någon som helst slutsats av en sådan mätning men tolkningar kommer ske i vanlig ordning.1000 pers representerar inget som helst facit på hur svenskarna tycker och tänker.

Infogar diagram för att visa vart partierna ligger i intervallet i förhållande till 4 % spärren.

Jag skall dock dra en slutsats när det gäller SKOP.

Under samma period som de mätte partiledarsympatierna så hade de mätning av förtroendet för regeringen. Skop fick där fram att 25 % tyckte att regeringen gjorde ett mycket bra jobb och tillsammans med alternativet att de gör ett bra jobb fick de siffrorna 65 %.

Under samma period så får de fram att 48,6 % stödjer Alliansen.

Slutsatsen är att folk som Skop ringt under perioden 30 juni till 15 juli så säger 65 % att regeringen gör ett bra eller mycket bra jobb, men av de som säger detta så är det 17 % som inte tänker rösta på Alliansen.

Med alla fel och brister som Skop har i sin mätning förutsätter jag att när man jämför Skop med Skop under samma tidsperiod så gör de lika mycket rätt och fel på båda mätningarna.

Kanske gör lite uppdateringar senare för kommentarer och analyser som andra har av denna mätning.

Förtroende ?

Ok skall analysera Expressens analys av opinionsmätningen för regeringen.

1000 pers är inte hela svenska folket och frågorna i opinionsmätningarna är luddiga.

Slutsatser som Expressen drar av opinionsmätningen.

Påstående:

Regeringen klarar Littorinaffären nästan utan en skråma.

Mätperioden sträcker sig från 30 juni till 15 juli. Littorin annonserade sin avgång 7 juli och Aftonbladet publicerade ”Annas” berättelse publicerades den 10 juli. Det är optimistiskt att tro från expressens sida att en mätning som är till 2/3 klar hinner få så mycket effekt att man kan säga att Regeringen klarar sig utan en skråma. Det är snarare mätningen som klarar sig från Littorinaffären därför att de mesta av mätningarna sker innan Littorinaffären händer.

Väljarna har fortfarande stort förtroende för Fredrik Reinfeldt.

Om man mäter ifall regeringen gör ett bra jobb så är det omöjligt att läsa ut ur denna mätningen om det är Reinfeldt som gör ett bra jobb. Frågan är inte om Reinfeldt gör ett bra jobb, inte i frågeställningen.

Två av tre svenskar anser att regeringen gör ett bra jobb.

Fel. Två av de tre tillfrågade av de 1000 personer anser att regeringen gör ett bra jobb. Frågan är luddig och väldigt generell. Det är som att fråga utan att vilja veta något specifikt svar. Det finns inga mätningar som till exempel frågar. Vad tycker du om RUT avdraget ? Vad tycker du om FRA lagen ? Vad tycker du om regeringens förändringar av sjukförsäkringssystemet ? Varför mäter man inte sådant ? Att specifikt rikta frågan åt saker som regeringen varit med och förändra. Det är bara 25 % av de 1000 tillfrågade som anser att regeringen gör ett mycket bra jobb. Det är inte många. När det gäller svarsalternativen borde det kanske vara 3 olika val. 1 , bra jobb , 2. dåligt jobb 3. vet inte. Flera alternativ gör det ganska luddigt.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins uppmärksammade avgång kom mycket olägligt för regeringen, bara några månader före valet. Men skandalen och all ofördelaktig publicitet rubbar inte alliansens starka ställning i opinionen.

Det går inte att dra en sådan slutsats av mätningen ( se ovan)

65 procent av väljarna anser att regeringen gör ett mycket bra eller bra jobb, enligt Skops nya mätning. Förtroendet har till och med ökat en procentenhet sedan junimätningen.

Om man skalar ner det till bara tre svarsalternativ får man en skarpare fråga. 25 % för mycket bra jobb är inte en särskilt hög siffra. Det är knappast 65 % av väljarna som kommer att välja alliansen eller Rödgröna i nästa val. Och det är 65 % av de 1000 personerna som visar detta resultat. Måste vara superstora felmarginaler om de skall representera miljontals av väljare.

Statsvetaren Marie Demker är inte överraskad över att Reinfeldt klarat krisen.
– Statsminister Fredrik Reinfeldt har byggt upp ett väldigt stort förtroende hos väljarna, säger hon. Men faran är inte över än, anser hon.

Jag funderar lite på hur tidningarna gör när de väljer en sakkunnig som skall kommenterar. Ringer de runt några stycken som kommenterar på sitt sätt och sedan väljer expressen i detta fallet den kommentaren de gillar bäst. Undrar om det går till på det sättet ? Frågan handlar inte om Reinfeldt personligen utan om hela regeringens förtroende. I förra mätningen så hittade de tydligen ingen kommentar från en proffstyckare.

Denna mätning är knappast en inikator värt namnet för att se om Littorinaffären har haft en effekt, den mäter inte heller Reinfeldts förmåga eller ickeförmåga som statsminister och den representer inte vad svenska folket tycker utan vad 1000 tillfrågade personer tycker.

Bedövning först.

Ett tillägg till min förra bloggpost ”Skäktningsliberalisterna” där några höga kristna religiösa talespersoner skriver en artikel om tolerans där religionsfriheten måste respekteras och föreslår att skäktning skall tillåtas. Det är att skära halsen av djuret vid slakt medans det är vid fullt medvetande. Slakt utan bedövning är ett mycket smärtsamt sätt för djuret att dö. Läser en uppdatering av debatten där förespråkare för Scan, djurskyddsföreningen, Veterinärförbundet går in att påpekar att religiös slakt inte är förbjuden enligt svensk lag om man först bedövar djuret. Jag kan inte förstå ifall det finns personer som känner att deras religionsfrihet är satt ur spel för att de inte har rätten att ge djuret en mycket plågsam död som de får om de inte har bedövning när slakten påbörjas.

Skäktningsliberalister

När jag tittar på DN debatts artikel skriven av 4 höga talespersoner för olika kristna inriktningar med rubriken ”Är vi beredda att älska juden och muslimen ?” så får det mig instinktivt att reagera på formuleringen.

Kanske jag läser orden för ordagrant och analyserar det för mycket men älska är ett ganska starkt ord och vem vill bli älskad bara för att man tror på ett visst sätt, man vill väl bli älskad för den man är ? Fortsatt analys kanske i överanalysens tecken. Vem vill vara juden , muslimen eller den kristne i andras ögon. Då kanske man inte är någonting annat för den personen. I min värld är folk just bara folk. Jag struntar i vad de tror på, det har inte jag med att göra, det är deras ensak och jag skulle skämmas om jag såg en person bara som juden , muslimen eller den kristna. Det blir en avskalad beskriving som inte säger någonting om personen i fråga.

Men det kanske är så för personer som är djupt engagerade i sin tro har ett behov att prata om andra grupper i form av vilken trosbekännelse de har. Diskussionen om skäktning är lite irriterande för att fokuset verkar ligga på historiebeskrivningen om hur lagen kom till 1937 efter påtryckningar från dåvarande Nazi Tyskland , som om förbudet mot skäktning har till syfte att försvåra för den judiska gruppen idag, det handlar om att göra slakten så skonsam som möjligt är för djuret genom att bedöva djuret innan slakten någon som ogillas av de som är för skäktning. Och så det argumentet att övriga europa gjorde upp med denna som artikelskrivarna kallar diskriminering efter kriget. Det finns andra länder i europa som också har förbud mot denna slaktmetod inte bara Sverige.

Argumentationen för att tillåta skäktning i Sverige att det är en del av religionsfriheten men djurskyddsrådet säger att djurskyddet går före religionsfriheten. Att se till att djuren som skall slaktas får minimum smärta. Att jämföra boskap som är uppfödda i inhängnad med djur som levt hela sitt liv i det vilda (ripor, älgar och kräftor) känns väldigt haltande.

Beslutet att förbjuda skäktning har ingenting att göra med religionen men det kanske är det som är problemet för artikelförfattarna där de uppenbarligen vill göra skäktningen till en religiös fråga istället för vad det är en djurrätts skydds fråga. De slår ett slag för att öka djurens lidande för att tillfredsställa religiösa intressen.

Jag tycker att religionen skall vara en privat angelägenhet det innebär för mig att man skall få vara klädd hur man önskar men också att finna sig i visa basregler som kan finnas på arbetsplatser som krävs för att utföra arbetet. Jag tror inte på förbud när det gäller klädsel men jag tycker det är viktigt att om man är anställd hos någon att man klär sig på ett sätt som arbetgivaren efterfrågar. När man jobbar så företräder man företaget och inte privatpersonen som man är eller vilken tro man tänkas ha.

Jag vill nog bredda betydelsen av ordet tolerans kanske lite bredare än det som artikelförfattarna syftar till. Det handlar om att sätta personen i centrum utan att lägga in den religiösa aspekten. Att se människan först utan att tänka vilken religion de tänkas tillhöra. Respekten mot medmänniskan kan finnas där utan att sätta religionen i centrum av diskussionen. Ordet älska är lite för starkt ord men djup respekt eller bara respekt för andra människor bör räcka långt. Det handlar då inte om att ens tycka om alla personer eller tycka om vad de säger utan bara att erkänna alla människors mänskliga värde.

Religionsfriheten skall varken begränsas eller utökas, jag tycker faktist inte att djuren skall behöva lida och slaktas utan bedövning för att tillgodose religiösa önskemål. Djuren kan inte tala för sig i frågan eller försvara sig. När man talar om smärta. Om du måste göra en operation då är det en självklarhet att man bedöver dig innan man opererar dig. Det är väl ingen som skulle komma på tanken att operera utan att få bedövning ?

Är vi beredda att älska juden och muslimen frågar artikelförfattarna. Jag undrar ifall de är beredda att se människan först utan att dela in dem i ett religiöst fack. Man klarar sig långt på att respektera alla människors värde som de har utan att för den delen älska dem. Tolerans är nyckelordet.

23 juli 2010

Mårtensson refererar till en washington post artikel som också studio ett snackar om som handlar om USAs försvar. De konstaterar att ungefär 850.000 människor sysslar med att insamla och bearbeta topphemlig information i kriget mot terrorismen. Har detta gjort USA tryggare ? Visst har det inte varit någon attack liknande den mot WTC men om man skall vara petig så finns det knappast något som kan jämställas med WTC attacken när det gäller terrorism mot mål i USA. Problemet med så stor organisation är att det blir svårt att överblicka och hitta information som är nödvändig just nu. Denna stora 850.000 mans koloss som alla har tillgång till topp hemlig information är en salig blandning mellan statliga och privata företag. Det kan vara så att ena organisationen sysslar med exakt samma sak som den andra organisationen så mycket dubbelarbete. Även ifall de har tillgång till information om en viss person till exempel så betyder inte detta att man har tillgången på rätt ställe för att det skall hindra en misstänkt person från att till exempel kliva på ett flygplan. Något som jag inte kan se som ett alternativ är privata företag som hanterar hemlig information. Det måste vara en säkerhetsrisk i sig att vara så stor att det inte är överskådligt för personerna som sitter i toppen och skall granska flödet av information. Kravet på någon form av homogenitet i strukturen som är överkådlig måste vara det som eftersträvas.

Kent Persson (M) skriver om Afghanistan som ett av de länder som lidit av krig och förtryck han pratar om att det finns röster för en snabb reträtt. Retoriskt sätt kan man väl alltid hitta någon eller några som har röster för en viss åsikt, här handlar det om röster för en snabb reträtt, man kan alltid lyfta fram det som ett retoriskt grepp när man kommunicerar en tanke eller idé. Hursomhelst det fanns en tid för inte så länge sedan då Talibanerna ostört kunde regera i Afghanistan och förtrycka människor med sitt medeltida styre. Det var ingen utifrån som gjorde någonting för att förändra detta. Sedan kom WTC attacken 2001 och då invaderades Afghanistan som en direkt följd av terrorist attacken. USA tog initiativ till detta och detta kommer hålla på tills USA säger att det är nog, och de drar sig tillbaka. Min poäng här är att det är inte Sverige som bestämmer när USA väljer att lämna så om de lämnar så måste Sverige göra det. Man kan tro att det är Sveriges val när man lyssnar på var politiker säger i Sverige. Så en diskussion som utgår från Sveriges vara eller inte vara är näst intill överflödig. Afghanistan har en lång nutidshistoria av ofrihet där det varit många invasioner från främmande makt.Det började knappast för 9 år sedan utan sträcker sig långt tillbaka i tiden. Det finns ingen i Afghanistan som idag växt upp under fredliga förhållnaden. Om man verkligen vill förändra Afghanistan så måsta man förbinda sig att hjälpa under längre än en generation. Kanske 20 – 25 år eller långre. Ingen ledare i världen har makt eller vilja att ge en sådan försäkran. Det är 9 år av misslyckande hur man än vänder och vrider på detta. Under Bushs tid vad det Irak som var det viktiga målet och fokus var på det. Sedan kom Obama , nya prioriteringar. Han drog ner trupper i Irak och ökade i Afghanistan. Snabba förändringar. Nästa president kan ha helt andra prioriteringar och dra tillbaka från Afghanistan.

Centern i Stockholm siktar in sig på en speciell målgrupp inför valet. Modernister som bor i Centrum, personer som är mentalt aktiva. Jag köper inte Ankersjös argument att det är ett parti med små resurser, men det är riktigt, man skall ha en plan och mätbara mål, 2 mandat i riksdagen , 3 i landstinget och 3 i stadshuset. Maud finns ju på Stockholmslistan och om han tycker att resurserna är små så kan jag undra vad han menar med det i kronor och ören. Vem vill han locka då ? Från vilket parti ? Låter på mig som andra borgare. Folk som kanske röstade på Moderaterna , folkpartiet och Kd men jag tror inte att en Kd röstare går över till C om de är riktiga Kd supportrar eftersom de har så få. Något som skulle locka Moderater och folkpartister att rösta på Centern inför valet är ifall opinionsmätningarna tätt innan valet är dåliga för Centern. Då får de röster på grund av det men inte på grund av riktade kampanjer mot specifika målgrupper. När man gör valanalys efter valet måste det vara näst intill omöjligt att veta om man klarade spärren på grund av att de lockat folk till partiet eller om de fått stödröster av folk som är inbitna Moderater eller Folkpartister. Hursomhelst blir det inte fler alliansväljare om de planerar att få röster från de andra allianspartierna.