Arkiv för januari, 2012

Prognoser är inte fakta och utanförskap är inte mätbart, för det är inte definierat.

Det finns inget begrepp som heter utanförskap när det gäller att mäta det i statistiken. Det är ett emotionellt slagord myntat av alliansen.

När man redovisar prognoser för 2012 och använder det som bevisbörda för att bevisa att man har rätt är detta som att använda en förklaringsmodell för att förklara och göra bokslut över en framtid som vi inte har genomlevt.

Så när Thomas Böhlmark använder dessa ingredienser för att försöka blanda bort korten så gör han detta på ett personligt och hemsnickrat sätt.

Fakta på bordet är att ingen har viljat definiera utanförskap som ett begrepp och därför går det inte att mäta detta.

Den dagen som det beslutas att SCB skall mäta begreppet utanförskap och det definieras hur utanförskap skall mätas är dagen man kan titta på hur stort utanförskapet har varit och hur stort det är idag.

Frågan är varför det inte finns en politisk vilja att definiera begreppet utanförskap så att man kan mäta det.

Annonser

När Riksbanken lånar ut pengar till IMF begär de 0,1 % i ränta.

Sverige planerar att låna ut 100 miljarder kronor till IMF, Reinfeldt har innan påstått att dessa pengar skall lånas ut till marknadsmässiga villkor. Då kan man undra hur marknasmässigt det är att låna ut miljarder kronor och kräva en ränta på 0,1 % handlar om marknadsanpassad utåning.

 

Stefan Löfven negativa vinklar. [Uppdaterad 1 feb 2012]

Negativa vinklar från media och bloggvärlden av Stefan Löfvèn.

20120131

Han är bakåtsträvande.

20120130

”Skrek starkt för att stödja brottsmisstänkte Antonov, med brösttoner tog han ställning för att staten skulle skulle pumpa in pengar till utländska företag för att förstatliga biltillverkningsindustrin,miljöfrågor inte är något som han vurmar för,kärnkraftskramare som inget hellre ville än att staten skulle bli biltillverkare.”

”Sedan han tillträdde som ordförande i IF Metall för fem år sedan har förbundet tappat var femte medlem”

”En man som står för en återgång till 1980-talets asfalts- och betongsocialdemokrati”

20120127

”Metallpamp, sitter inte i riksdagen, stryper det fria ordet, kärnkraftskramare, vapenlobbyist.”

”Är inte politiker, ovan debattör, ovan vid det politiska spelet, inte färgstark, saknar allmänpolitisk bredd och riksdagsplats”

”Det finns inte mycket negativt att säga om nya S-ordföraren……. Sjukt att välja en fackpamp, ofräsht att välja någon från VU, kvarleva från DDR Sverige, Förnyar äktenskapslöfterna när de istället borde dumpa LO som socialdemokraterna gjort i Danmark och Tyskland.

”På lång sikt kan valet av honom vara mer av ”gambling, han sitter inte i riksdagen.”

”Partiets tredjeval”

”Var han med i CUF som ung ? uppgifterna går isär. Varför utsätta sig för ett sådant Kamikazeuppdrag ? Fick inte chansen att väljas demokratiskt, VU och partistyrelsen agerade märkligt.” 

”Vingklippt från början utan riksdagsplats, brist på statsrådserfarenhet, Både plus och minus med facklig bakrund, skillnad mellan att förhandla fackligt och vinna val, ingen stor facklig ledare har lyckats politiskt i Sverige, hans nej till LOs jämnställdhetspott knappast förlåtet, inte älskad av männen för att han gick med på sänkt lön och sänkt arbetstid för sina metallmedlemmar, svårt att locka storstädernas kvinnor.”

”han blev tvingad”

20120126

”Han har ingen större karisma”

”Han sitter inte i riksdagen”

”Inte kvinnornas man”

”skrek sig hes för att få in Antonov i Saab”

”Mer associationer till Antonov”

”Vill ha en kvinna som partiledare”

”Är frälsaren, ingen regeringserfarenhet, ingen plats i riksdagen, mindre politisk erfarenhet än Juholt, kvinnorna får stå tillbaka lönemässigt för männen i metall, Antonov, ryska maffian, messias vald utan yttre inblandning och insyn”

”Ordnade seminarium tillsammans med Kd om vikten av svensk vapenexport när han var förbundsordförande för IF Metall, ledare utsedd i slutna rum, vill bygga nya kärnkraftverk, verkat mot att kvinnodominerande yrken skall prioriteras upp”

Det handlar om att kvalitétssäkra valet av ledare för ett parti. #Lofven

Jag har inga synpunkter på Stefan Löfvén som person eller som politisk ledare i socialdemokratin, och detta är inte vad jag skall skriva om i denna bloggpost.

Grundproblemet finns kvar och valet av Stefan Löfven kanske är rätt men anledningen till att jag tvivlar handlar om vilka som valt honom. Det är alltså efter vad jag förstår en ”enig” utökad partistyrelse som valt Löfven. Han var tydligen svår att övertala så de får en person som kanske inte ville till att börja med.

Det är mycket hög risktagning från Socialdemokraternas sida, detta handlar om en grupp socialdemokrater som beskrivs som kunniga och kompetenta som har tagit fram denna ledare, många av dessa personer har varit med länge och bär jättestort ansvar för att socialdemokraterna har gått tillbaka som parti. Hade socialdemokraterna varit ett företag så hade man kunnat beskriva det som ett företag som tillverkar produkter som i det förflytna har sålt väldigt bra, men idag sinar föräljningen och de tappar marknadsandelar. Det satsas för lite på innovation och produktutveckling och folk tycker helt enkelt att deras produkt inte duger längre.

För att förändra förtroende för företaget övertalar de VDn att avgå (Juholt), VDn är vald av aktieägarna men styrelsen tycker att han skall ta ett steg åt sidan. Efter honom sammanträder styrelsen med viktiga underchefer och före detta styrelsemedlemmar med kultstatus för att ta fram en ny ledare, aktieägarna är exkluderade, de får titta på och acceptera.

Även om jämförelsen företag-parti haltar till en viss del så tycker jag att det synliggör grundproblemet. Det är samma gamla personer som sitter i toppen, de har suttit där under en lång tid och på något sätt är de förtrollade, för det finns ingen av dem själva som verkar ha insikten att när det är kris skall deras förtroende också mätas. Det räcker inte med en kosmetisk makeover där man byter ut en partiledare och en anna kommer.

Det som saknas och som Högberg sätter fingret på som handlar om att pröva ett förtroende mot medlemmarna. Det finns en 100.000 stark resurs i partiet som blir outnyttjad, de personerna som är de som är partiet och utan dem finns inte socialdemokratin. Det är inte farligt att ge 100.000 medlemmar i partiet rätten att direkt välja de människor som de önskar skall representera dem på riksplanet, partistyrelse, VU, partiledare och andra poster.

Får inte medlemmarna de som de vill ha så känner de sig överkörda och de kanske tappar viljan att engagera sig. Helst skall valet gå till på ett sätt som imiterar så som det skulle sett ut om  man skulle rösta i allmäna val. Varför skall det likna den processen så mycket som möjligt ? För att få fram de personerna som fungerar bra under detta koncept.

Om man har en sådan här omröstning vart 4 år där vem som helst som är medlem kan kandidera då blir systemet självsanerande för är det så att personer som inte sköter sig under de 4 åren som de har mandat för då får de inte förnyat förtroende. Man får med en naturlig tidsram vilket betyder att det inte egentligen är en begränsning för hur länge man får sitta så länge som medlemmarna vill att personen skall företräda dem.

Under en sådan process där medlemmarna får välja fritt i ett bås utan att någon får titta hur den andra röstar så blir det en garant för att man får kandidater som medlemmarna verkligen vill ha. Det blir inte det hejdundrande ”JA” i en stor sal med folk där partiet låtsas att de är eniga utan man får ett utfall som återpeglar medlemmarnas vilja.

Jag tror att en positiv effekt av ett sådant förfarande är att folk kommer plötsligt vilja bli medlemmar i socialdemokratierna för att de ser att deras röst gör skillnad. Detta nytillskott tillsammans med en valprocess som är djupt rotad nere hos medlemmarna på gräsrotsnivå kommer vara en kvalitétssäkring och en garant att partiet alltid har företrädare som leder partiet i tiden, som är modernt och hela tiden leder Sveriges utveckling frammåt.

Jag tror till och med att en sådan ordning i partiet kan bilda skola för att andra partier tar efter det rakt av för jag är helt övertygad att det skulle bli ett framgångsrecept som snabbt ger resultat.

Så ännu en gång, min bloggpost handlar inte om ifall Löfvèn är ett bra eller dåligt val utan det handlar om strukturer som måste göras om och förändras. Partiet kommer inte få en bredd i sina led när toppskiktet i partiet tar strategiska beslut utan att veta om medlemmarna är med på tåget. Jag gillar verkligen inte den socialdemokratiska jargongen som handlar om att övertala någon att bli partiledare och sedan prata i termer att alla är överrens för det är bara spel för galleriet. Jag skulle tycka det var en bra ordning om Löfvén sitter fram till kongressen och på kongressen har man medlemsröstningen med fri nomingeringsrätt för alla viktiga platser i toppen av partiet. Som sagt, jag tycker det är otroligt viktigt att kvalitétssäkra.

Lena Mellin tycker att Thomas Bodström är en valvinnare vilket inte går att belägga.

Visst får Lena Mellin ha sin egen åsikt om politiken men jag har svår att se det som Mellin ser när hon har åsikten att Thomas Bodström är en valvinnare.

Lena Mellin påstår att 12 % av väljarna kryssade för Bodström i Stockholms län. Det stämmer inte. 10,56 % av de som röstade sosse i Stockholms län kryssade på Bodström. Sedan var det 28,25 % som valde att kryssa bland sossarna. Det verkar inte som personen är så viktig när man röstar utan man väljer dem av andra anledningar.

Men ok han var längst upp på listan för Stockholms län. Då borde det väl betyda att om han är högst upp på listan skall han locka folk att rösta sosse. Man kan väl tänka sig att de som inte valde att kryssa för någon på listan var nöjd med att han stod längst upp på listan.

Det som Mellin beskriver som sossarnas stora stjärna var inte mycket till dragplåster i 2010 års val. I Stockholms län minskade socialdemokraterna i Stockholms län från 26,16 % till 22,23 % , om man skall beskrivas som ett dragplåster för socialdemokratin och man står längst upp på listan och ställer upp i val, för att tillskriva denna personen egenskapen dragplåster och stjärna för socialdemokratin då borde man öka i procent jämfört med förra valet.

I 2006 års val när Bodström stod på listan för Örebro län så minskade socialdemokraterna från 46,54 % i 2002 års val till att 2006 få 43,11 % , han var inget dragplåster 2006 heller.

Han har blivit prövad i val, och ingenstans kan man belägga att han har lockat människor att rösta på socialdemokraterna.

 

Det finns någon form av logik att sända in diplomaten när det råder fullt krig mellan olika falanger.

Jag ser att det skrivs mycket om Jan Eliasson och det verkar som många ställer sig bakom att han skall gå in på partiledarposten. Som person och med hans rutin och förmåga så skulle jag absolut inte klaga över ett sådant val. Vad jag bekymrar mig över är hur valet skall ”legitimeras” bland 100.000 medlemmar. När Juholt valdes så valdes han efter någon form av demokrati i de socialdemokratiska leden, där man fråga 100 pers och sedan säger någon ja. Även om Eliasson skulle vara ett bra val så bekymrar jag mig över att det blir toppen av partiet som gör valet av den nya partiledaren utan att medlemmarna får säga sitt. Den toppstyrningen är inte bra.

Jag tycker som jag skrivit innan att ”The party of no” men alla följare borde stanna upp lite, se till och pröva varje enskild person i partistyrelsen och VU genom att fråga medlemmarna om de har förtroende för dessa damer och herrar, samtidigt som man väljer ny partiledare.

Det är viktigt att de instanserna i partiet med riktig makt också har stödet från partimedlemmarna men det känns som att de som sitter i partistyrelsen och VU ser sig själva som dem som inte behövs att prövas. Med tanke på den djupa strukturella kris som socialdemokratin är i så måste man ta det lite lugnare och bygga upp en modern struktur som är transparent, demokratisk och djupt rotad nere hos gräsrötterna så deras tankar och funderingar mynnar ut i den riktningen som partiet tar i form av konkret politik.

Jag lämnade några rader hos Peter Andersson som var lite beska och jag vet inte riktigt om huvudlinjen i min kritik gick fram, men jag kan försöka utveckla det lite grann. Han skriver en bloggpost som handlar om att sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm inte har några lösningar på hur sjukvården skall finansieras, efter att ha problemformulerat så skriver han själv att han inte har ”färdiga lösningar på vårdens stora finansieringsutmaning”. Inget fel på kritiken i sig men att sedan säga att man inte själv har några lösningar är för mig som att bjuda motståndarlaget på en staffspark. Och vem dyker då upp som gubben i lådan och slår straffen för det blåa laget. Jo Kent Persson som kontrar Peter Anderssons post med en bloggpost med namnet ”Val vinns på egna meriter, inte andras kriser”, sedan kan ju jag tycka att alliansen vunnit val inte för att de är särskilt bra men mer att socialdemokraterna varit dåliga.

Socialdemokraterna skall vara väldigt klara med att de inte kommer att få några straffsparkar av media från det blåa laget som till exempel SvD, DN, Expressen och Aftonbladet. Det är viktigt att ha det på det klara att man gullar inte med en hungrig vargflock som journalisterna kan bli när de vittrar blod i luften. Det kan man se när det gäller vad som hände med Juholt, han gav dem för många infallsvinklar och han bjöd in dem att samtala om massor av saker som inte hade med sakpolitik att göra. Media som är allierade med det blå laget struntar fullständigt i saker som detta,  och det hjälper inte att påpeka att de ger det blå laget fripass samtidigt som de hävdar plikt att granska makten när de jagar Juholt överralt, eller jagade.

En process för att hitta en ny ledare borde ta tid och kanske lite extra lång tid just nu med tanke på det underskott av förtroende som råder för partiet. Löser man strukturproblemen som jag skrivit mycket om i andra poster då kommer väljarna tillbaka. Jag såg någonstans att folk som ser på sossarna gillar politiken men de skräms bort av de som leder partiet. Jag vet att det finns mycket ilska och irritation mot det gamla gardet i partitoppen som varit där ibland så länge som tillbaka till Göran Perssons tid, och då menar jag mitten av 90 talet. Jag har svårt att se att partistyrelsen och VU frivilligt kommer att sätta igång processer inom partiet som kan medföra att de blir arbetslösa då är det lättare att övertala Juholt att avgå och sedan låtsas som det regnar. Blir de bromsklossar till förslagen på grund av att de är rädda för att förlora ett privilegium. Sådana personer tolkar jag som dem som är där för att de gillar makt och detta kan göra att de ställer sin egen vinning i första rummet och partiets bästa i andra rummet.

Hursomhelst, jag stannar där, det finns mycket mer att skriva om men det kan jag lika gärna göra senare.

 

 

 

Journalisterna som blev hänvisade ut i kylan.

När jag läser Thomas Mattsons klagosång över att stå ute i kylan vid 68:an, sossarnas högkvarter så slås jag av vilket symbolvärde de ligger i att de får stå där ute och frysa. Hade socialdemokraterna sett journalisterna som en journalistkår som var seriös i den bemärkelsen att man bara var intresserad av sakpolitik då hade kanske till och med någon från Socialdemokratin, presstalesman eller någon anna obesörjt för att de skulle kunna få komma in och stå i värmen eller kanske skickad ut en termos med varm dryck till journalistkåren. Med tanke på situationen som blev och stämningen som blivit skapad på grund av handlingar från representanterna för partiet men också på grund av journalisternas flockmentalitet så finns det inget utrymme för varma relationer med pressen. Man går inte frivilligt ut och matar en flock med hungriga vargar med kött för det blir som att sticka fram handen och de hugger aggresivt sedan får man helt enkelt räkna så att man har kvar alla fingrarna. I grund och botten får journalisterna skylla sig själva att de står ute i kylan, och de sysslar med frivillig verksamhet så de skall inte klaga.

Jag vill inte !!!!!!

Det är sossarnas eviga valspråk, de vill inte. Blir de tillfrågade så vill de inte leda. Vad är det för ryggradslösa människor som partiet valt som inte vill leda partiet när de blir tillfrågade att göra just detta ? Det är inga ledartyper, utan de är följartyper. Ironiskt nog var det just Juholt som opponerade mot denna kultur, han som också satte hjulen i rullning för att putta bort Mona Sahlin från partiledarposten. Juholt gjorde en korrekt bedömning att man inte skall sitta kvar efter att man förlorat och gått tillbaka i stöd. När han förde fram kritiken där han ansåg att alla i partistyrelsen skulle avgå inklusive han själv så gjorde han ännu en korrekt bedömning där han pekade på vad felet låg och han gjorde det talandes i egen person utan något krypskytte. Vad han också var för var just den principen att man skall inte tacka nej om man får frågan att leda partiet. Man kan säga att han levde upp till den principen även om det senare visade sig att han inte var rätt person för partiet.

Jag kan lugnt konstatera att socialdemokratin styrs inte av en grupp ledare utan de ”följer” hellre. Följer man är man alltid steget efter, man kommer för sent och man missar möjligheten att ”vinna poäng”, anledningen till att man följer kanske handlar om att man inte har en egen idé, en vision, en bild inom sig målad i starka färger där man har en tydlig politisk känsla för vart man skulle vilja ta partiet om man var ledare. The party of NO , partiet nej får den negativa framtoningen och deras företrädare blir ungefär som journalisterna fast de olika sossarna följer dem som har makten, man går efter dem och säger, nej det är inte bra, det förslaget tycker vi om, men man missar alltid att berätta vad man vill göra istället, och detta beror på att man är följare och inte ledare med en vision och en politisk kompass.

Hur kan ”följare” locka till sig väljare ?

Det kan de inte. Det verkar som följarna hittar ett offer, en person som skall övertalas att bli ledare. Det är ingen bra utgångspunkt om man tvingas bli övertalad för att träda in som ledare för ett parti även om traditionen bjuder just detta förfarande. Samma personer som övertalar Juholt att avgå frivilligt ger sig in för att övertala någon att få det otacksamma jobbet att bli partiledare. Åtminstone ville Juholt leda, även om resultatet inte blev önskat så hade han inställning jämfört med följarna. Nu när den valda ledaren stigit åt sidan för att lämna plats för följarna så verkar det mer och mer som att Juholt med sin inställning till sin position i toppolitiken framstår som en vinnare jämfört med dem som är kvar mitt i smeten.

Tidningarna vill välja nästa partiledare

Det råder ingen blygsel bland tidningarna som föreslår sina egna kandidater. Och tydligen har demoskop föreberett en enkät för journalister där de skall välja mellan 10 förslag som demoskop har listat. Demoskop ägs av en PR byrå med högerinrikting som har haft starka moderata profiler som jobbat hos moderföretaget till demoskop. Skall verkligen en PR byrå gå in och försöka styra valet av en ny partiledare med tanke på hur lätt ”följarna” i partitoppen påverkas av opinionsmätningar ? Jag tycker inte det. Jag tycker att valet av representanter för ett parti är en strikt affär där medlemmarna skall välja.

The party of NO med följare i toppen kan inte reparera problemen i socialdemokratin, men lösningen är enkel. Alla blir friställda från sitt uppdrag och man frågar medlemmarna vilka de vill ha som företräder dem. Sedan väljer man ett gäng med ledare, folk som säger att de vill representera partiet i just detta området. Det kallas för ha en bra demokratisk ordning, ett ord som alla följare i toppen av partiet kanske måste slå upp någondag för att förstå var ordet betyder. Samma personer som övertalade en ledare att lämna sin post och försöker övertala en person att ta över efter Juholt.

Om partiet är osmarta så tjatar de hål i skallen på någon som egentligen inte vill leda och de blir den nya partiledaren fram till kongressen, om partiet är smarta så designar de om hela strukturen i partiet så att varje val av person till olika positioner blir personer som innan säger att de vill, de vill leda. Det tar längre tid med att ha en process där man röstar i partiet men i långa loppet vinner man på det för de som blir valda är utan tvekan dem som har mandatet att leda för det mandatet har medlemmarna givit till han/hon.

Om man kör den gamla valsen och väljer efter ”the party of no” principen då har man inte lärt sig någonting det senaste året och man förtjänar verkligen det mandat man kommer att få som antagligen innebär att stödet pekar rakt neråt.