Arkiv för juli, 2012

Låt människor få välja ifall de vill omskära sig i vuxen ålder.

Visst har vi religionsfrihet i detta land. Under den täckmanteln hävdar nyblivna föräldrar sin rätt att stympa sina barn med hänvisning till just rätten att utöva sin religion.

Barnet har ingenting att säga till om och tvingas att gå igenom en operation där delar av barnets kropp avlägsnas från dem. Det är inte modernt att förbise barnens rätt att välja sitt förhållningssätt till sina föräldrars religion och därmed borde det vara förbjudet för föräldrar att lemlästa en part som inte kan tycka till och ge sitt medgivande.

Om samma barn växer upp och blir myndig ser iallafall inte jag något problem om de själva väljer att omskära sig som ett medvetet val och som en myndig person med egna tankar och egen vilja och önskan.

Barnen har också rättigheter och deras rätt borde skyddas tills de själva är medvetna och själva kan besluta vilka ingrepp de önskar göra på sin kropp. Det är också ett sätt att ge dem chansen att själva bestämma vilket förhållningssätt de önskar ha till sina föräldrars religion. Att av fri vilja välja att omskära sig borde vara ett naturligt inslag i ett lands lagstiftning som värnar om alla människors rätt att fritt välja religion.

Det enda ansvarsfulla sättet att genomföra en omskärelse är med individens egna godkännande och detta kan inte göras på ett barn som nyligen blivit fött.

Partipolitisk självständighet är det enda som kan rädda folkpartiet.

Det är några folkpartister som skriver en debattartikel där de påstår att Birgitta Ohlsson kan rädda folkpartiet. Jag har svårt att se det så kallade liberala partiet som så hårt låst fast sig i alliansalternativet, att det finns utrymme för att vara en individuell politisk röst på den svenska politikerhimlen.

De måste luckra upp allianssamarbetet och gå till val på ett eget partiprogram, då kan man locka väljare på egna meriter. Det går faktist att förändra partiets förhållningssätt till alliansen där man har en policy att man först vill göra uppgörelser med allianspartierna men man samtidigt ger sig rätten att söka stöd för sin politik någon annanstans om man får mer politik för sitt mandat.

Kan ta detta exemplet med A-kassan där Jan Björklund vänder på en femöring och plötslig var det inte bra när det gäller hur a-kassan förändrades med deras hjälp 2007. Problemet här ligger i att folkpartiet inte kan lova att de skall förändra reglerna till A kassan, de kommer inte ha ett eget valmanifest till 2014 års val utan de kommer att bli överkörda av M, C och Kd i denna fråga och samtidigt är de låsta att bli en del av en majoritet som de kanske hade kunnat bilda med de rödgröna partierna i frågan.

De kan inte profilera sig och de kan inte sälja idén till potentiella väljare för de saknar en självständig position som parti, de kommer också sakna en egen politisk vilja så länge som de lever i skuggan av alliansen. Framtiden för ett sådant parti existerar inte och nästa naturliga steg är kanske att bilda allianspartiet där alla partier på borgerliga sidan upphör och existera och

Bara för att man kanske bildar allianspartiet i framtiden så kanske inte väljarna hänger med på denna resa och med tiden kommer alliansen att krympa och till slut så återuppstår partier som liknar de gamla Kd, det gamla Centern, det gamla folkpartiet och det gamla moderaterna. För att man sitter i toppen av partihierarkin och har en idé om var man skall ta partiet betyder det inte att väljarna svarar på det och följer med på resan. Man måste bygga ett varumärke eller en niche som människor direkt identifierar med sitt parti. Miljöpartiet har jobbat länge för att bygga upp en trovärdighet i miljöfrågor och ser man på väljarkåren från höger till vänster så har de ett starkt erkännande i denna fråga även från väljare som inte röstar på Mp.

Vänsterpartiet håller på att profilera sig som partiet som kommer att försöka stoppa vinst i välfärdssektorn, det gör ingenting att sossetoppen hjälper till att såga vänsterns profilering i denna fråga för opinionsmässigt har vänstern brett stöd för denna typ av politik hos alla typer av väljare från höger till vänster. Till exempel vill 6 av 10 borgerliga (!) väljare att vinst kan tillåtas om den investeras i verksamheten. Det där är knappast något roligt att tampas med om man sitter i allianstoppen där man vill minska statens inflytande över vårdsektorn och flytta makten till marknaden. En profilering tar lång tid men säg att man maler på med samma fråga i 10- 15 år så äger man till slut frågan och de andra partierna tvingas att förändra sin egen politik på området förutsatt att opinionen stödjer frågan som idag. Det är ingen hemlighet att vänstern vill förbjuda vinstuttag helt vilket man kan tro när men skriver en artikel som denna.

Det är endast 12 % av de tillfrågade anser att företagen skall kunna ta ut vinst obehindrat från privata skattefinansierade välfärdsföretag. Den siffran är aldeles för låg för att vinstivrarna skall känna sig bekväma. Även om borgerliga väljare knappast skulle ta steget att rösta på vänstern så är det uppenbarligen så att de håller med vänsterpartiet i just denna fråga. Detta betyder att det skapar ett tryck underifrån i dessa partier att något måste göras som begränsar vinstuttaget. Så om sossarnas representant sågar vänsterns förslag så får de göra det varsamt för många sossar sympatiserar med detta förslag även om man kanske inte tar steget ut för att rösta vänster.

Om jag var vänsterpartist så skulle jag beställa opinionsmätningar i just denna fråga varje månad när det gäller vinstuttag i skattefinansierad verksamhet. Det skapar ett tryck som knappast kan ignoreras av de andra partierna om siffrorna fortsätter att vara höga när det gäller stöd för vinststopp i privata skattefinansierade välfärdsföretag.

 

Alliansen bygger luftslott inför valet 2014 – kampen mellan ett grått block och färgstarka nichade partier.

Det blir lite varianten, ju fler kockar desto sämre soppa av en samlad debattartikel med de fyra partisekreterarna på allianssidan.

Texten blir så urvattnad och slät att inget preciseras och det handlar mer om funderingar istället för något konkret.

I sammandrag blir det att alliansföreträdarna tror att det innan valet kommer handla om regeringsfrågan, dvs vem partierna skall regera med och denna fråga skall tydligen lösas innan valet. Det är ju en naturlig utgångspunkt för en grupp av partier som inte längre sitter med en egen politisk agenda utan de givit upp det egna partiets integritet och idédebatt o förmån för någon michmach av idépolitik mellan 4 nyanser av blått.

Sedan anser de tydligen att de skall kunna svara på frågan hur jobben skapas. Det är en fråga som borde funnits där klar och tydlig för länge sedan när alliansen skapades.

Valet 2014 kommer att stå mellan känd politik, dvs om man tycker att förändringen av politiken har varit bra och man vill belöna de som gjort förändringen genom att rösta på dem eller de andra partierna som kommer med största sannolikhet gå fram för egen del utan att vara i ett politiskt block innan valet.

Naturligtvis måste alliansen måla ut detta med de självständiga partierna som någonting konstigt och onormalt. De måste göra detta för att försöka vinna kampen om att det skall bli norm att bestämma innan valen hur det politiska agendan skall se ut för ett block.

Jag tror inte att rödgröna sidan kommer göra om Monas misstag och bilda rödgröna istället blir det starka profileringar. Vänsterns tydliga ståndpunkt att inte tillåta vinst i välfärdssektorn, miljöpartiets starka miljöprofilering och socialdemokraternas , ja vaddå, vad blir socialdemokraternas starka profilering ? Sjukförsäkringen ?

Starka nichningar kommer att stå mot 4 nyanser av blått i ett michmach.

I debattartikeln skriver de att de har en politik som utgår från människan, jag förstår inte varför man måste skriva en sådan sak. Jag menar det borde vara så självklart att ingen ens funderar på att det skulle vara på det sättet. Det är ju människorna som röstar i valet. Man skall kunna ha så bra politik att man inte själv behöver säga att den egna politiken riktar sig åt människor utan folk när de tänker på ett parti skall undersförstått redan ha den uppfattningen av det partiet att de har en politik som riktar sig till människorna , till en själv.

 

De tre dvärgarna vill ha Reinfeldt

Jag tycker det är missvisande att läsa den opinionsmätning där Reinfeldt får fler väljare än vad Löfvén får. De tre dvärgarna dvs Kd, C och Fp väljer hellre Reinfeldt framför sina egna partiledare och i och med att alliansen är ett block så är det underförstått att de i denna allians väljer Reinfeldt. Lägg därtill att Reinfeldt är mycket mer populär bland Sd anhängare jämfört med Löfvén och det är väl knappast något att skryta med ?

Det finns också en stor ideologiskt skillnad mellan höger och vänster där en vänsterröstare är mindre driven av personerna som leder partiet, dvs de väljer att rösta på deras parti för man tycker den politiska ideologin är bra. Partiledarrollen är nertonad jämfört med högersidan.

Jag tycker inte att partier som Mp och V skall tycka att ett annat partis ledare är bättre lämpad som statsminister. Det finns ett vet ej alternativ i dessa undersökningar som tonar upp sig i ganska stora siffror hos både Mp och V.

Jag tror att partier som Fp, C och Kd gör sig själva en otjänst när de först tycker att det egna partiet har en bra politik men sedan väljer man bort det egna partiets partiledare för att välja moderaternas Reinfeldt. Visst man är ett litet parti men man borde tycka att det egna partiets ledare är ett bättre val än ett annat partis ledare när det gäller att bli statsminister.

Sedan är det så att vi har inte presidentval i Sverige, vi väljer inte statsminister i separata val men jag kan anta att en tidning som SvD (som beställer dessa opinionsmätningar) gärna vill hålla igång frågan för att det kanske skall bli verklighet i framtiden.

Så egentligen handlar det kanske inte om opinionsmätningen och vilket resultat det visar utan det handlar om att göra tanken vardaglig i folks medvetande månad efter månad.

Sedan är det så att personer som i dessa undersökningar betecknar sig som andra partier än M eller S uppenbarligen tycker de att de andra partierna är bättre så även om de ger stöd för den ena eller andra av partiledarna hos de stora partierna så vill man inte ha dem eftersom man väljer inte dem när de skall rösta på valdagen.

Så Sd tog på sig rollen som jobbskatteavdragspartiet.

Det kan inte vara roligt för alliansen att Sd klampar in och sätter sig på jobbskatteavdraget. De blir ju tvugna att svara i denna fråga men retoriskt sätt kan det bli problematiskt för alliansen om Sd fortsätter att prata jobbskatteavdrag för det betyder att SD knuter an sitt parti till alliansens skötebarn. Så nästa gång som det kommer att pratas om jobbskatteavdrag då kommer folk att börja tänka på SD och deras erbjudande till alliansen.

Detta är bra för den rödgröna sidan för samtidigt som SD knuter an till alliansen genom deras hjärtefråga skattesänkningar så försvinner SD långt bort från de rödgröna partierna. Sedan kanske det inte betyder någonting att ett samarbete kommer att genomföras mellan alliansen och SD.

Svårighet nummer två handlar om alliansen skulle vinna valet 2014 med SD som vågmästare. Om man då anser att det finns utrymme för ett nytt jobbskatteavdrag så blir det svårt att lägga ett sådant förslag för man vet att SD ställer sig positiva till detta och då kommer det se ut som att alliansen och SD har en uppgörelse.