Fredrik Järnhanske ?

Jag vet inte riktigt vad man kan ha för kritik mot ett ledarskap som styrs uppifrån och neråt från regeringskansliet. Under tiden som sossarna styrde och HSB satt vid rodret var det inte mycket skillnad egentligen. Det handlade knappast om en ledarkultur som andades fritt tänkande och vid en del tillfällen valde HSB att ta in folk i partitoppen som stod utanför partiet för att det av någon anledning tydligen inte fanns det rätta kompetensen i partiet.

Enskilda ledamöter i riksdagen skall kunna driva hjärtefrågor som skiljer sig från partilinjen och söker man förtroende som kandidat i ett parti och de politiska ställningstaganden som skiljer sig från partilinjen och denna avvikelse accepteras av partiet då skall man kunna driva den linjen i riksdagen och därmed rösta mot det egna partiet i just denna enskilda fråga.

Man skall inte bli tvingad och utskälld av de egna partiets ledare om man har ett politiskt ställningstagande i en enskild fråga som är känd innan valet.

Högberg filosoferar om framtidens ledare och hur denne kommer att se ut. Jag tror att det kommer bli åt det hållet att man får en typ av politiker som har ett ben i näringslivet men tar en paus från detta och kör några år i politiken och sedan tar ett steg tillbaka.

Det finns inget som heter att någon är oumbärlig i politiken, ett parti som vilar på idépolitik och är starkt rotad där behöver ingen säljartyp till partiledare som skall bete sig på ett visst sätt enligt PR gubbarna och tidningarnas bedömningar.

Ett parti som vilar hela sin politiska gärning på de politiska idéerna som man med tidens tand finjusterar och anpassar till de nya tiderna behöver inte förlita sig på ytliga premisser såsom image och att ha ett språkbruk som består av intetsägande modeord.

Jag har innan skrivit ganska mycket om hur värdelösa jag anser att opinionsmätningar är som handlar om vem som människor har mest förtroende för. Om det är Reinfeldt eller Juholt. Vi har inte val som i Finland, USA eller andra platser där vi väljer president så ett sådant ställningstagande som mäts är i praktiken ointressant.

Att mäta förtroende för ledare mot ledare som i dessa tider handlar om Reinfeldt mot Juholt handlar om att flytta det politiska resonemanget från politisk sakpolitik till politisk ytlighet. Det handlar om att flytta politiken till att handla om ledare mot ledare, vem som ser bäst ut på bild, vem som har ett ordval som låter bra men som inte betyder någonting när det gäller vilka beslut man kommer fram till.

Politiken borde handla om människors vardag och hur reglerna (lagarna) påverkar människors liv. Partierna borde i en sådan situation tydligt deklarera om man tycker att lagarna och reglerna är ok eller om man vill förändra dem. Om man vill förändra dem bör man föra fram exakt hur man vill förändra och förklara varför man vill förändra på just detta sätt.

Jag efterlyser en dialog som handlar om att hela tiden som parti rikta sig mot väljaren, att se deras vardag och kunna prestera lösningar.

Idag ligger dialogen ofta på det politiska personerna och hur olika politiska personerna säger saker som de riktar mot andra politiker. Det handlar mer om vad politikerna gör i sitt vardagsliv än vilken politik de vill framföra och det verkar som att alla tidningar hänger på detta för det handlar om vardagligt drama som man kan likställa med en omröstning i idol eller att skapa tittbilder som man hittat på internet som packeteras med överdrivna beskrivningar.

Alltså mer dialog mellan partierna och väljarna istället för den ytliga pajkastningen mellan folk i samma parti eller mellan representanter för olika partier.

 

Opinionsmätningarna har för mycket inflytande över folks medvetande.

En sak som jag funderar när jag läser Novus senaste mätning är de saker som behandlas som sanning. Av cirka 1500 tillfrågade personer som påstår att de röstade sosse i förra valet säger ungefär 40 % att Juholt skall avgå.

Det är in princip omöjligt att veta om dessa personer röstade sosse i förra valet 2010. Det blir ju en jättestor nyhet där rubriken blir ”avgå Juholt” i aftonbladets artikel.

Jag läser också att Sören Holmberg gör en så kallad kvalificerad gissning där han antar att det finns ungefär 15 till 17 % som är socialdemokratiska kärnväljare dvs att han gissar att socialdemokraterna kan sjunka ner till dessa nivåer. Det är svårt att gissa framtiden någonting som Sören Holmberg själv har fått erfara då han sa något år innan valet att regeringen Reifeldt var rökt.

Jag förstår inte varför sossarna väljer att publicera sin debattartikel i oberoende moderat, jag menar det kan ju inte vara många potentiella väljare som läser den tidningen. Men det kanske är jag som är lite inrutad i mitt resonemang där socialdemokraterna borde bli bättre på att lyfta fram de socialdemokratiska dagstidningarna som finns i landet. Det finns ju ingen av de stora tidningarna som ger ”gratispoäng” till socialdemokraterna på samma sätt som de ger det till den borgerliga sidan.

Jag noterar också att den artikeln är ganska tydlig där de större ramarna sätts upp. 1. Fullständig gymnasieutbildning före 25 år för alla, dvs att man inte accepterar att eleverna blir kuggade och få gå in i vuxenlivet med ofullständiga betyg. Det är borgarnas lönedumparlinje som står mot socialdemokratins kunskapbaserade linje. 2. Starkare samarbete mellan stat, näringsliv och forskning för att skapa fler jobb.

Det är inte alltid så att privata företagen går först, det kan vara en betydande skillnad när det gäller skapandet av nya jobb i Sverige om staten går in och stödjer forskare som försöker ta fram nya produkter som sedan kan utvecklas, produceras och exporteras. Borgarnas stora paradgren handlar om RUT och ROT där folk som behöver tjänster riktade mot sina hem får en rabatt från staten. I fråga om stimulans så bidrar detta bara till en inhemsk omflyttning av pengar, dvs att pengar inte används riktade mot åtgärder som syftar till att forska fram nya produkter som man kan tillverka och sälja till resten av världen.

3. Människovärdet går först, före marknadsvärdet. Tyvärr är det så att det finns brancher där människor inte är frivilliga kunder. När man blir sjuk så har man inte valt att bli sjuk och man kan inte välja att inte ta en behandling som man måste få. Samma sak när man blir gammal eller när man behöver medicin. Ingen av dessa gånger köper man en tjänst som man kan välja att inte köpa och det är just därför det inte borde finnas konkurrens inom, sjukvård, äldrvård eller när man skall köpa mediciner. Det är inte som en marknad där konkurrens betraktas som något som gör saker billigare för konsumenten kan fritt välja och vraka och avstå från att köpa.

4. Långsiktighet går före kortsiktighet. Investeringar i infrastruktur kostar mycket pengar men samtidigt tar samhället skada om man sitter och tittar på medans underhållet av den befintliga infrastrukturen får stå tillbaka för att kunna finansiera skattesänkningar under parollen att det skall löna sig att arbeta som om det inte lönar sig att arbeta idag.

Det mest intressanta med debattartikeln är just hur dåliga folk i kommentatorsfältet är när det gäller att sakligt argumentera mot dessa punkter. Tendensen ser mer ut som att man vill sväva ut i en lullull diskussion där fokus landar på Juholt som person. Om man maler på och hela tiden pratar sakpolitik så kommer borgerliga sidan att få det väldigt svårt.

@Johan W. @Högberg, @Peter,

 

 

Image är viktigare än ideologi för Liza Marklund.

Tänk om alla väljer parti beroende på hur man uppfattar att partiledaren är istället för att välja ett parti beroende på vilken ideologi och vilka idéer de vill driva. Men ok hon säger att hon inte skall rösta på Juholt eftersom hon inte förstår vad han säger. När jag tänker på Liza Marklund så kommer jag att tänka på de böcker som hon skrivit som är riktigt bra men också om turbulensen runt boken ”Gömda” där hon fick efter mycket om och men komma fram i medialjuset och medge att mycket i boken var uppdiktat.

Skall man vara petig så blir det nog svårt för henne att rösta på Juholt i vilket fall om hon är skriven i Stockholm och han kandiderar till riksdagen i Kalmar läns valkrets så det blir nog ganska svårt för henne att rösta på Juholt även ifall hon skulle vilja. Men ok jag fattar vad hon menar, hon väljer bort socialdemokratin på grund av Håkan Juholt.

Jag hoppas verkligen det är mer än så, jag menar att det är något i socialdemokratiska partiets program och ideér som gör att hon väljer bort det och inte bara för att hon tittar på ytan på politikern och väljer bort någon av den anledningen.

Kanske mer intressant vilken hon skulle rösta på baserat på samma ytliga premisser.

 

Jag kan aldrig rösta på socialdemokraterna om de anser att det är ok att mörka partibidragen.

Det handlar om att visa sina händer och säga, ”jag har ingenting att dölja”. Det handlar också om att välja vem som är den viktigaste personen för ett politiskt parti. Är det pengarna som är det viktiga och att dölja identiteten av de företag, lobbyister, PR grupper och alla andra som inte har rätt att rösta?

Detta handlar om Sverige och om det skall vara ett land som styrs av de invånarna som röstar på dem istället för att styras av intressenter som sponsrar partierna. Min uppfattning är väldigt tydlig på den punkten. Man skall inte kunna köpa sig makt. Socialdemokraterna verkar inte ha sin ideologiska kompass i ordning och en inställning att man inte önskar transparens .

Jag kommer aldrig kasta bort min röst på ett gäng idioter som håller de privata intressenterna bakom ryggen. Att vika ner sig och tillåta en mörkning av partibidragen är ett svek mot varje person som vill att makten skall komma från folket och ingen annan.

 

Skall man se på Moderaterna som ett företag ?

Den frågan ställer jag när jag tittar på Svenska Dagbladets ledarskribent som gärna vill blanda äpplen och päron genom att kleta på Socialdemokraterna ett krishanteringsprogram för företag skrivet av en amerikansk författare. När jag läst igenom hela ledaren så hittar jag ingen kritik mot socialdemokratin men en massa kritik mot Juholt, och detta från en person som aldrig skulle rösta sosse, det tror jag inte iallafall med tanke på att han är ledarskribent på bidragsberoende oberoende moderat.

Det handlar om att jobba in looserstämpeln på socialdemokratin och deras ledare Juholt, samtidigt har ju Allianspartiet en jättestor kris med Kristdemokraterna som etablerat sig stadigt runt 3 %, detta är inte särskilt bra. Inte för att jag tror att de kommer att trilla ur riksdagen men det kommer att urholka alliansen. Undra hur kul det är för Kristdemokraterna som kommer att ha en väljarkår som nästan bara består av moderata kärnväljare.

De fyra partierna i Alliansen har ett jättestort problem framför sig för det betyder nästan ingenting hur olika dessa 4 partierna positionerar sig i olika politiska frågor för att på valdagen tar framförallt den borgeliga väljarkåren ställning till ett enda valmanifest och det är det gemensamma från alliansen. Kanske är det dags att skrota de 4 partierna på borgerliga sidan och segla under ett flagg för det är ju exakt det som de har gjort under tiden de haft regeringsmakten.

En väljare kan aldrig lita på hur alliansens politik skall se ut så länge som 2 av partierna i denna kartell sätter upp ett skådespel där man har två olika åsikter. Alliansen är alldeles för duktiga att hålla sina interna gräl mellan de olika partierna inför lyckta dörrar så jag tror iallafall inte att det är annat än ett väl planerat skådespel inför media när de sätter igång med leken att de har olika viljor.

Socialdemokraterna har till skillnad från alliansen läckor från insidan, SMS och andra saker som går direkt till media. Om man är i toppen av ett parti så borde man hålla tätt tills man kommit fram till ett beslut som vinner en majoritet bland högdjuren, sedan när det är klart så backar man upp det fullt ut. Om man sitter på förlorarens sida då får man bita i det sura äpplet och strunta i att kontakta pressen.

Här är en poäng med det hela, om man inte tycker att den processen tilltalar då kanske det är dags att gå åt sidan och lämna plats för någon annan. Det finns ingen som är oumbärlig och speciellt inte i ett politiskt parti, alla kan ersättas, speciellt viktigt är just detta i ett parti som är har de politiska idéerna som drivkraft. Socialdemokraterna är ett sådant parti, men tydligen är det också så att det finns personer i toppskiktet inom socialdemokratin som verkar har en personlig drivkraft att de är där för att de gillar makten och detta gör att de tänker på sig själv först före partiet med de politiska idéerna.

Skall man se på Moderaterna som ett företag ? Det finns anledning att funderar på det med sin tillslutna partikultur, en kultur som hindrar från insyn i partiet. En kultur där man samlar in pengar i lönndom från företag och privatpersoner utan att önska redovisa detta. Risken är att ju längre alliansen är vid makten ju mer tillslutet kommer det det Sverige bli som styrs av dessa.

I USA pågår en ganska hård idéologisk strid där mannen på gatan försöker ta bort företagens rätt att köpa sig makt. Dvs att de kan sponsra den politiska kandidaten de tycker om. Det går inte att driva en kampanj i USA utan hutlöst med pengar. Eftersom det finns lagar som pekar på att man får sponsra i politiken så har inte politiskt ideologiskt styrda kandidater någon chans att vinna i en politisk kampanj.

Oftast handlar politiken där om helt andra saker än just sakpolitik och det handlar om att angripa personen på ickepolitiska grunder och fokusera och förstora de negativa sakerna. Nu är det fortfarande ganska långt till valet men man kan skönja en grundton som på visst sätt är förstålig om det är skrivet från någon som är in i märgen borgare. Det handlar om att måla motståndaren i dåliga färger och aldrig prata om deras sakpolitik.

Varför kan man inte fokusera på sina egna politiska idéer och lyfta fram dessa ? Man väljer att prata om den politiska motståndaren och detta utan att prata om den politiska motståndarens sakpolitik. Har man inga egna idéer ?

 

Enkel lösning, flytta Sd över till Allianssidan i debatterna.

V, S och Mp är tydligen överrens om att inte gå med på att stå vid samma sida när det gäller partiledardebatterna i TV.

Det känns lite som deja vú att skriva om detta men jag har ett väldigt bra förslag.

I en partiledardebatt, varför inte låta en person från Alliansen företräda Alliansen och deras gemensamma program, trots allt är det detta som väljarna får ta ställning till på valdagen. De agerar som en röst och säger att de bara skall samarbeta med sig själva. Att ha 4 olika röster på allianssidan som propagerar för ett partiprogram är  3 stycken för mycket.

Flytta över Sverigedemokraterna till Allianssidan så dessa kan dela samma tv bild i tittarnas åsyn. Jag läser lite varstans från mestadels borgerligt håll att de tycker att sossarna är lite barnsliga som inte vill stå vid samma sida som Sverigedemokraterna i TV rutan. Oftast är argumentet att folk förstår att de inte delar samma värderingar och då skall det inte spela någon roll.

Bra så långt. Men om det finns en tydlig allmän åsikt att det inte spelar någon roll vart Sd placeras och rödgröna sidan opponerar mot att stå sida vid sida med Sd då kan vi väl flytta över Sd till Allianssidan så är alla glada och nöjda?

 

Saker att tänka på om man skall analysera Miljöpartiets förutsättningar att jobba med Allianspartiet.

Jag tycker att opinionsbildarna på Yougov har fel när det påstår att miljöpartiet inte skulle förlora på att samarbeta med Allianspartiet. Visst kan man mäta strömmningar i opinionen och dra slutsatser utifrån påstådda miljöpartistiska sympatisörers åsikt där de tycker till och anser att det borde vara ok för miljöpartiet att samarbeta med Allianspartiet.

Jag tror att miljöpartiet skulle förlora jättemycket på att under denna mandatperioden fördjupa sitt samarbete med Allianspartiet. Orsaken till att jag tror det handlar om det mandat som miljöpartiet sökte tillsammans med de andra rödgröna partierna vid valet 2010. Visst är det så att det rödgröna samarbetet upplöstes efter valet men de som röstade på miljöpartiet innan valet gjorde detta med premissen att de skulle samarbeta med Socialdemokraterna och vänsterpartiet.

Det är ytterst olämpligt för miljöpartiet att samarbeta i djupare former med Allianspartiet iallafall under denna mandatperiod med tanke på det förtroende och det mandat som de sökte från sina väljare. Däremot inför nästa val om man öppet deklarerar att man kommer söka stöd för sin politik på den sidan av de politiska blocken där de får bäst betalt politiskt sätt borde inte vara något problem för då har väljarna vetskapen i sin hand när de skall bestämma ifall de vill rösta på miljöpartiet.

När Morian och Dahl tittar på hur en ”miljöpartist” ser sig själv på den politiska skalan då kommer de fram till att en tredjedel ser sig som socialister och en tredjedel ser sig som liberaler och 57 % ser miljöpartiet som ett mittenparti. På valnatten såg det helt annorlunda ut.  Då var det 72 % av Mp röstarna som identifierar sig som vänster och liberaler som är höger politiskt sätt kommer knappast upp i en tredjedel av valmanskåren utan de var på valnatten endast 4 % av väljarna.

Med tanke på de senaste strömmningarna när det gäller ett dip för socialdemokraterna och där det är högst troligt att många sossar har flyttat sina sympatier till miljöpartiet så stärker det bilden av att miljöpartiet består av väljare som ser sig som vänster till en mycket stor del. Det är knappast troligt att miljöpartiet fått en väljarbas som förändrat sig så dramatiskt att de gått från att identifiera sig som vänster till 72 % till att bara vara en tredjedel socialister på lite mer än ett år. Notera den stadiga lutningen åt vänster när det gäller miljöpartiet mellan valet 2006 och valet 2010. En större tidsrymd en ett år och lite till efter valet där Morian och Dahl presenterar siffror som avviker ganska dramatiskt.

Notera också den stadiga trenden som går tillbaka till valet 1991 där de som identifierar sig som höger inom miljöpartiet kan idag räknas som en av tjugo.

Men som sagt. Om miljöpartiet går till val 2014 där de proklamerar att de kan tänka sig att sitta i en regering oavsätt ifall den regeringen är höger eller vänster så får de gärna pröva det då, men till dess får de ta det lilla lugna och förvalta de mandat de fått av väljarna. Om 72 % av de som röstade Mp och som ser sig som vänster tycker att de nya språkrören samarbetar för mycket med Allianspartiet då kommer många av dessa som ser sig som vänster flytta sina sympatier bort från miljöpartiet och de hamnar knappast hos Allianspartiet.

 

Har Katrine Kielos läst socialdemokraternas skuggbudget ?

Jag sitter och läser igenom Katrine Kielos ledare från 8 november 2011 med anledning av att jag läste igenom Olov Abrahamssons ledare i NSD med rubriken ”Sluta snacka skit!”. Där skriver Olov att han tror att Katrine inte har läst igenom socialdemokraternas skuggbudget på 139 sidor. Hennes synpunkter riktade mot Juholt är av ytlig karaktär och hon beskriver socialdemokratisk opinion som herrelös. Jag vet inte riktigt om detta är sant, de som bildar opinion är tidningarna som har en väldigt stark genomslagskraft, jag tycker verkligen inte att man skall förvänta sig att tidningar som ligger i politisk opposition till Socialdemokratin SvD, DN och expressen, och i många fall Aftonbladet kan tala om den herrelösa opinionen. Vi har ett tidningslandskap där politiker mäts med olika måttstockar beroende på vilken politisk färg de har.

Med tanke på ledaren som Kielos presterar så kan man faktist fråga sig om hon läst igenom skuggbudgeten, den är allt annat är herrelös opinion, men det kanske är så att skuggbudgeten kan viftas bort av denna ledarskribent med orden att det ändå inte kommer att bli verklighet. På tal om verklighet, den verklighet som Juholt får röra sig i jämfört med sina borgerliga politiska dito är skilda världar. När bostadsdrevet rasade mot Juholt så var det hela baserat på bristfällig journalistik från Aftonbladet. Vem som helst som läst igenom reglerna för de bidrag som politikerna kan få när det gäller bostäder kan se att reglerna är otydliga. Aftonbladet byggde hela sitt drev mot Juholt på att reglerna var tydliga. När det sedan blev Billströms och Tolgfors tur att granskas på samma sätt för sitt dubbla boende, då kan Aftonbladet plötsligt läsa regelverket tydligt och konstatera att ministrarna har rätt till dubbelt boende och en lön på 80.000 kronor.

Jag var inne på alexa via wolframalpha för att titta på hur många sidvisningar som Aftonbladet hade under tiden som Juholts affären rasade som starkast. Under dagarna som det avslöjades låg Aftonbladet på nästan 11 miljoner träffar per dag, idag har det lugnat ner sig och de ligger bara på 8,8 miljoner träffar som ligger i trakten av de lägsta siffrorna de haft det senaste året. Jag vet inte hur mycket kronor och ören som de där 2 miljoner extra träffarna ger till Aftonbladet men det handlar knappast om småpotatis. Efteråt har de haft en negativ trend och det kanske lider av en egen Juholt effekt. Med tanke på den undermåliga journalistik som de presterat så kanske de har just så många tittare som de förtjänar.

Johan W. har slutat leta efter snömannen och skriver om försvarspolitik. När jag funderar över allianspartiets försvarsministers kritik mot socialdemokratin så tycker jag att den är felriktad. Det är Allianspartiets stödtrupper Sverigedemokraterna som sätter käppar i hjulet och hindrar allianspartiet att få driva linjen att Sverige skall leda nordic battle group. Hade Sverigedemokraterna som vanligt blivit en del av regeringsunderlaget i olika frågor hade försvarsministern aldrig brytt sig om att skicka verbala jabbar mot socialdemokraterna. Att plocka in både Olof Palme och anklaga socialdemokraterna för att bryter med svensk tradition av internationell soledaritet är jävligt provocerande.

Försvarsministern vars parti gör anspråk på att vara historieförfalskare med sitt senaste idéprogram eller ”fox news” i skriflig form som en person uttryckte det får väldigt svårt att prata om solidaritet när man jämför den största falangen inom allianspartiet med socialdemokraterna. Finns det någon på den borgerliga sidan som vill prata om ANC ur ett solidaritetsperspektiv och vilka gärningar som de borgerliga ideologierna konkret gjorde för att hjälpa ANC när det begav sig ?

Solidaritet, jag vet vad det betyder när jag funderar över begreppet från mitt icke borgerliga perspektiv, jag har ingen aning vad försvarsministern menar när han tar ordet solidaritet i mun eller fäster ordet i skrift. Klargörande önskas från valfri borgerlig bloggare, politiker eller annan sympatisör. Som en gammal nej röstare till både EU och EMU ifrågasätter jag existensen av en europeisk militär styrka. För mig är EU en ekonomisk union inte en militär union, och det var argumentet som fördes fram när det skulle röstas om EU i början av 90-talet. Att säga nej till en europeisk militär styrka är inte det samma som att säga nej till att Sverige skall hjälpa till i internationella insatser. Jag föredrar det fredsbevarande konceptet där olika parter på marken är överrens om att Svenska trupper skall komma in och styra upp saker under en övergångsperiod. Nordic battle group ser mer ut som ett ”fredsframtvingande” koncept där Sverige blir en del av en krigförande part.

Högberg jagar inte heller snömannen längre utan pekar på den privata sjukvården och anser att de privata alternativen som sköter sig skall få verka i systemet. Jag har inte heller någonting emot just detta att aktören kan kan vara privat men så som lagarna ser ut idag så är spelreglerna för de privata och kommunala/landstings alternativet olika. Privata företag saknar meddelarskyddet som skrev om igår, och det kanske är så att affärsidén hos de privata vårdgivarna handlar om att ha lite personal som får dåligt betalt jämfört med sina kommunala motsvarigheter. I grund och botten handlar det om ifall din gamla mamma eller pappa skall få sitta i sina sönderbajsade och sönderkissade blöjor på ålderns höst för att personalen inte hinner med, det kanske är det som måste ske för att ägarna för de privata vårdhemmen skall kunna få ut sin miljonbonus vid sidan av sin goda lön. Är det mer personaltätt så blir det högre driftskostnader och din gamla mamma eller pappa kan få leva sina sista år med rena blöjor.

Det här med att sitta och vänta på att socialdemokraternas idéprogram skall nå dagens ljus eller vad Johan W. kallar för att leta efter snömannen, jag tror inte man behöver vänta på det. Det finns mycket konkreta idéer i skuggbudgeten som man kan lyfta fram i sitt bloggande, man behöver faktist inte sitta och vänta på att något skall hända. Det finns en klar tydlig linje i skuggbudgeten och poänger som bör få se dagens ljus mycket oftare än vad de politiska motståndarna i media vill lyfta fram, det är inte heller deras uppgift att göra så.

Lästips

LO-Bloggen ”Oborstad, ociviliserad, obegriplig, oansvarig och omodern…”

ETC ”Vem granskar medierna?”

2008, när Sverige var ramnation första gången, då under en S-ledd regering, uppgick kostnaden till tre miljarder kronor, enligt försvarsministern.

Enligt artikeln är detta någonting som Tolgfors har sagt.

Mekanismer i systemet gör att vård i kommun och landstingets regi blir kvalitetssäkrade jämfört med vård i privat regi.

Det är ganska enkelt egentligen. Blir du vanvårdad på ett privat sjukhus så är det större risk att ingen vill eller vågar att åtgärda oegentligheterna. Det betyder att en patient som är sjuk kan få leva under en vanvård under lång tid och detta för att det finns inget lagligt skydd som backar upp om man skulle anmäla ett privat sjukhus för vanvård. Som offentliganställd är man skyddad av meddelarskyddet vilket betyder att man kan anmäla oegentligheter utan att man utsätts för repressalier. Detta betyder att ur patientens synvinkel är det bättre att vara under vård driven av kommun/landsting jämfört med det privata.

Allianspartiets Maria Larsson som är ansvarig för äldrefrågor och även en medlem av ”verklighetens folk” tycker att folk som jobbar i privat regi skall meddela om vanvård om de ser något sådant, jag kan inte ens tro att hon själv skulle göra något sådant om hon satt i en situation där hon behöver jobbet och en uppsägning med en plump i protokollet om att vara bråkstake, skulle hindra den nyligen sparkade att få ett nytt jobb inom sin profession.

Säg att denna personen som är privatanställd och visstidsanställd eller timanställd på vårdbolaget som vanvårdar sina kunder (patienter), denna ”visstidare” kan inte planera sitt liv, de vet inte när de kommer att få jobba, detta gör att de kan inte få ett hyreskontrakt, de kan inte låna pengar till sin första bostad, eller köpa någonting på avbetalning, och de får sämre betalt än övriga på arbetsplatsen. Antagligen är detta en anställningsform som uppskattas av det privata vårdbolaget som vanvårdar, för att de kostar mindre. En visstidare som är otrygg och inte innefattar en lagstiftning som meddelarskyddet skulle aldrig frivilligt sätta sig i en position där de ger sig själva sparken. ”Visa lite civilkurage” säger representanten för ”verklighetens folk”.

Säg att samma visstidare har ett väldigt litet barn, hon är ensamstående och barnet är lite över 1 år gammal. Kommer man inte från en priviligerad bakrund och har det väldigt små ekonomiska marginaler då är det viktigt att hennes ögonsten får möjlighet att komma ut i förskolan, det handlar om att tidigt får börja lära sig saker, för tidigt lärande föder bättre lärande senare, riktar man resurser mot 2 till 6 åringarna och ser till att de får en bra grund och stå på, så har de en jättebra chans att klara skolan utan att bli underkänd.  Att ha en tillgänglig barnomsorg som är bra skapar också möjlighet för föräldern att vara i arbete vilket är ett bra sätt att bekämpa barnfattigdomen.

1% , så mycket räknas bidragsfusket att vara i Sverige. Om man läser tidningen eller lyssnar till allianspartiets företrädare kan man tro att fusket är mer förekommande. Med anledning av att allianspartiet har ansett att bidragsfusket är omfattande och utbrett har detta föranlett hårdare kontroller som innebär mer byråkrati. För att stävja det icke omfattande fusket med bidrag har därför kontrollsystem införts som kostar 12 miljoner kronor per år. Så till exempel när visstidarens ögonsten är sjuk och måste stanna hemma från dagis så måste mamman få tag i ett intyg från första dagen. När fusket ligger på en nivå av 1 % är det tydligen så att man anser i allianspartiet att småbarnsföräldrar fuskar så omfattande att det behövs dessa extra kontrollsystem.

Snöblindhet

Risken med att spana efter Yetin är att man kan råka ut för snöblindhet, kommer man i ett sådant tillstånd så ser man ingenting utan man får förlita sig till andra sinnen ett tag. Men att tillfälligt tappat synen för att solen tagit bort den kan göra att man har möjlighet för en stund att skapa sig egna bilder som ersätter tomrummet. Den bilden kan vara en väg frammåt när Yetin lyser med sin frånvaro. Att stirra sig blind på opinionsmätningar och tänka ”kris” och se framför sig ett brinnande hus och blåljus från en pågående utryckning är att ge väldigt mycket makt och tilltro till dessa opinionsmätningar. Visst kan man kolla in mätningarna men att bära dem med sig som om det var en sanning är att lyfta upp opinionsmätningarna till fakta. Det är inte fakta utan mätning av politiska strömmningar med stora felmarginaler och man skall behandla det som just detta och ingenting annat.

Nej, jag tycker absolut inte att riskkapitalister skall få socialbidrag

Jag tyckte inte om att apoteksmonopolet föll, därför gör jag alltid så att jag väljer det statliga apoteket när jag är tvungen att besöka apoteket. Det är mitt val som jag gör på en marknad som blivit konkurrensutsatt, tydligen är det så att många gör som jag till en sådan grad att de privata riskkapitalisterna blöder. Om det är en sådan konkurrens att de privata alternativen förlorar mot det statligt ägda apoteket så bort med dem, de skall inte få några bidrag till att hålla igång en verksamhet som de inte kan få lönsamhet i. Låt dem gå i konkurs. Apoteken är viktiga och de borde inte placeras på den geografiska kartan efter tillgång och efterfrågan utan efter behov, dvs att det inte blir för lång resa till ett apotek för en person som bor i glesbygden.

Jag vet inte om jag skulle se mig själv som en politisk bloggare, Laakso skriver att politiska bloggare är tråkiga. Jag hoppas verkligen att jag är riktigt tråkig, jag skriver inte för att jag skall nå någon speciell person, jag tycker det är kul att skriva och så länge som det känns så kommer jag att fortsätta. Visst är det kul ifall någon läser det men det är inte syftet för mig. Politik skall inte vara underhållning egentligen, där någon dansar med kossor, en annan sitter och är trevlig in något sällskapsprogram på tv. Vill man ha underhållning kan man titta på en film eller göra någonting man tycker är kul.

Om ni vill ha politisk underhållning som snubblar någonstans mellan osanning och pajasfasoner så kan jag rekommendera Glenn Beck, men ta det som underhållning och inte som en politisk sanning. Det tråkiga är med underhållningspolitiken är att det finns folk som verkligen tror att de talar sanning. Jag hoppas verkligen inte att vi blir en nation med människor som har ett ytligt förhållande till den samtid vi lever i och där vi väljer våra ledare beroende på om de ser trevliga och sympatiska ut i tv rutan.