Arkiv för november, 2011

Fredrik Järnhanske ?

Jag vet inte riktigt vad man kan ha för kritik mot ett ledarskap som styrs uppifrån och neråt från regeringskansliet. Under tiden som sossarna styrde och HSB satt vid rodret var det inte mycket skillnad egentligen. Det handlade knappast om en ledarkultur som andades fritt tänkande och vid en del tillfällen valde HSB att ta in folk i partitoppen som stod utanför partiet för att det av någon anledning tydligen inte fanns det rätta kompetensen i partiet.

Enskilda ledamöter i riksdagen skall kunna driva hjärtefrågor som skiljer sig från partilinjen och söker man förtroende som kandidat i ett parti och de politiska ställningstaganden som skiljer sig från partilinjen och denna avvikelse accepteras av partiet då skall man kunna driva den linjen i riksdagen och därmed rösta mot det egna partiet i just denna enskilda fråga.

Man skall inte bli tvingad och utskälld av de egna partiets ledare om man har ett politiskt ställningstagande i en enskild fråga som är känd innan valet.

Högberg filosoferar om framtidens ledare och hur denne kommer att se ut. Jag tror att det kommer bli åt det hållet att man får en typ av politiker som har ett ben i näringslivet men tar en paus från detta och kör några år i politiken och sedan tar ett steg tillbaka.

Det finns inget som heter att någon är oumbärlig i politiken, ett parti som vilar på idépolitik och är starkt rotad där behöver ingen säljartyp till partiledare som skall bete sig på ett visst sätt enligt PR gubbarna och tidningarnas bedömningar.

Ett parti som vilar hela sin politiska gärning på de politiska idéerna som man med tidens tand finjusterar och anpassar till de nya tiderna behöver inte förlita sig på ytliga premisser såsom image och att ha ett språkbruk som består av intetsägande modeord.

Jag har innan skrivit ganska mycket om hur värdelösa jag anser att opinionsmätningar är som handlar om vem som människor har mest förtroende för. Om det är Reinfeldt eller Juholt. Vi har inte val som i Finland, USA eller andra platser där vi väljer president så ett sådant ställningstagande som mäts är i praktiken ointressant.

Att mäta förtroende för ledare mot ledare som i dessa tider handlar om Reinfeldt mot Juholt handlar om att flytta det politiska resonemanget från politisk sakpolitik till politisk ytlighet. Det handlar om att flytta politiken till att handla om ledare mot ledare, vem som ser bäst ut på bild, vem som har ett ordval som låter bra men som inte betyder någonting när det gäller vilka beslut man kommer fram till.

Politiken borde handla om människors vardag och hur reglerna (lagarna) påverkar människors liv. Partierna borde i en sådan situation tydligt deklarera om man tycker att lagarna och reglerna är ok eller om man vill förändra dem. Om man vill förändra dem bör man föra fram exakt hur man vill förändra och förklara varför man vill förändra på just detta sätt.

Jag efterlyser en dialog som handlar om att hela tiden som parti rikta sig mot väljaren, att se deras vardag och kunna prestera lösningar.

Idag ligger dialogen ofta på det politiska personerna och hur olika politiska personerna säger saker som de riktar mot andra politiker. Det handlar mer om vad politikerna gör i sitt vardagsliv än vilken politik de vill framföra och det verkar som att alla tidningar hänger på detta för det handlar om vardagligt drama som man kan likställa med en omröstning i idol eller att skapa tittbilder som man hittat på internet som packeteras med överdrivna beskrivningar.

Alltså mer dialog mellan partierna och väljarna istället för den ytliga pajkastningen mellan folk i samma parti eller mellan representanter för olika partier.

 

Annonser

Opinionsmätningarna har för mycket inflytande över folks medvetande.

En sak som jag funderar när jag läser Novus senaste mätning är de saker som behandlas som sanning. Av cirka 1500 tillfrågade personer som påstår att de röstade sosse i förra valet säger ungefär 40 % att Juholt skall avgå.

Det är in princip omöjligt att veta om dessa personer röstade sosse i förra valet 2010. Det blir ju en jättestor nyhet där rubriken blir ”avgå Juholt” i aftonbladets artikel.

Jag läser också att Sören Holmberg gör en så kallad kvalificerad gissning där han antar att det finns ungefär 15 till 17 % som är socialdemokratiska kärnväljare dvs att han gissar att socialdemokraterna kan sjunka ner till dessa nivåer. Det är svårt att gissa framtiden någonting som Sören Holmberg själv har fått erfara då han sa något år innan valet att regeringen Reifeldt var rökt.

Jag förstår inte varför sossarna väljer att publicera sin debattartikel i oberoende moderat, jag menar det kan ju inte vara många potentiella väljare som läser den tidningen. Men det kanske är jag som är lite inrutad i mitt resonemang där socialdemokraterna borde bli bättre på att lyfta fram de socialdemokratiska dagstidningarna som finns i landet. Det finns ju ingen av de stora tidningarna som ger ”gratispoäng” till socialdemokraterna på samma sätt som de ger det till den borgerliga sidan.

Jag noterar också att den artikeln är ganska tydlig där de större ramarna sätts upp. 1. Fullständig gymnasieutbildning före 25 år för alla, dvs att man inte accepterar att eleverna blir kuggade och få gå in i vuxenlivet med ofullständiga betyg. Det är borgarnas lönedumparlinje som står mot socialdemokratins kunskapbaserade linje. 2. Starkare samarbete mellan stat, näringsliv och forskning för att skapa fler jobb.

Det är inte alltid så att privata företagen går först, det kan vara en betydande skillnad när det gäller skapandet av nya jobb i Sverige om staten går in och stödjer forskare som försöker ta fram nya produkter som sedan kan utvecklas, produceras och exporteras. Borgarnas stora paradgren handlar om RUT och ROT där folk som behöver tjänster riktade mot sina hem får en rabatt från staten. I fråga om stimulans så bidrar detta bara till en inhemsk omflyttning av pengar, dvs att pengar inte används riktade mot åtgärder som syftar till att forska fram nya produkter som man kan tillverka och sälja till resten av världen.

3. Människovärdet går först, före marknadsvärdet. Tyvärr är det så att det finns brancher där människor inte är frivilliga kunder. När man blir sjuk så har man inte valt att bli sjuk och man kan inte välja att inte ta en behandling som man måste få. Samma sak när man blir gammal eller när man behöver medicin. Ingen av dessa gånger köper man en tjänst som man kan välja att inte köpa och det är just därför det inte borde finnas konkurrens inom, sjukvård, äldrvård eller när man skall köpa mediciner. Det är inte som en marknad där konkurrens betraktas som något som gör saker billigare för konsumenten kan fritt välja och vraka och avstå från att köpa.

4. Långsiktighet går före kortsiktighet. Investeringar i infrastruktur kostar mycket pengar men samtidigt tar samhället skada om man sitter och tittar på medans underhållet av den befintliga infrastrukturen får stå tillbaka för att kunna finansiera skattesänkningar under parollen att det skall löna sig att arbeta som om det inte lönar sig att arbeta idag.

Det mest intressanta med debattartikeln är just hur dåliga folk i kommentatorsfältet är när det gäller att sakligt argumentera mot dessa punkter. Tendensen ser mer ut som att man vill sväva ut i en lullull diskussion där fokus landar på Juholt som person. Om man maler på och hela tiden pratar sakpolitik så kommer borgerliga sidan att få det väldigt svårt.

@Johan W. @Högberg, @Peter,

 

 

Image är viktigare än ideologi för Liza Marklund.

Tänk om alla väljer parti beroende på hur man uppfattar att partiledaren är istället för att välja ett parti beroende på vilken ideologi och vilka idéer de vill driva. Men ok hon säger att hon inte skall rösta på Juholt eftersom hon inte förstår vad han säger. När jag tänker på Liza Marklund så kommer jag att tänka på de böcker som hon skrivit som är riktigt bra men också om turbulensen runt boken ”Gömda” där hon fick efter mycket om och men komma fram i medialjuset och medge att mycket i boken var uppdiktat.

Skall man vara petig så blir det nog svårt för henne att rösta på Juholt i vilket fall om hon är skriven i Stockholm och han kandiderar till riksdagen i Kalmar läns valkrets så det blir nog ganska svårt för henne att rösta på Juholt även ifall hon skulle vilja. Men ok jag fattar vad hon menar, hon väljer bort socialdemokratin på grund av Håkan Juholt.

Jag hoppas verkligen det är mer än så, jag menar att det är något i socialdemokratiska partiets program och ideér som gör att hon väljer bort det och inte bara för att hon tittar på ytan på politikern och väljer bort någon av den anledningen.

Kanske mer intressant vilken hon skulle rösta på baserat på samma ytliga premisser.

 

Jag kan aldrig rösta på socialdemokraterna om de anser att det är ok att mörka partibidragen.

Det handlar om att visa sina händer och säga, ”jag har ingenting att dölja”. Det handlar också om att välja vem som är den viktigaste personen för ett politiskt parti. Är det pengarna som är det viktiga och att dölja identiteten av de företag, lobbyister, PR grupper och alla andra som inte har rätt att rösta?

Detta handlar om Sverige och om det skall vara ett land som styrs av de invånarna som röstar på dem istället för att styras av intressenter som sponsrar partierna. Min uppfattning är väldigt tydlig på den punkten. Man skall inte kunna köpa sig makt. Socialdemokraterna verkar inte ha sin ideologiska kompass i ordning och en inställning att man inte önskar transparens .

Jag kommer aldrig kasta bort min röst på ett gäng idioter som håller de privata intressenterna bakom ryggen. Att vika ner sig och tillåta en mörkning av partibidragen är ett svek mot varje person som vill att makten skall komma från folket och ingen annan.

 

Skall man se på Moderaterna som ett företag ?

Den frågan ställer jag när jag tittar på Svenska Dagbladets ledarskribent som gärna vill blanda äpplen och päron genom att kleta på Socialdemokraterna ett krishanteringsprogram för företag skrivet av en amerikansk författare. När jag läst igenom hela ledaren så hittar jag ingen kritik mot socialdemokratin men en massa kritik mot Juholt, och detta från en person som aldrig skulle rösta sosse, det tror jag inte iallafall med tanke på att han är ledarskribent på bidragsberoende oberoende moderat.

Det handlar om att jobba in looserstämpeln på socialdemokratin och deras ledare Juholt, samtidigt har ju Allianspartiet en jättestor kris med Kristdemokraterna som etablerat sig stadigt runt 3 %, detta är inte särskilt bra. Inte för att jag tror att de kommer att trilla ur riksdagen men det kommer att urholka alliansen. Undra hur kul det är för Kristdemokraterna som kommer att ha en väljarkår som nästan bara består av moderata kärnväljare.

De fyra partierna i Alliansen har ett jättestort problem framför sig för det betyder nästan ingenting hur olika dessa 4 partierna positionerar sig i olika politiska frågor för att på valdagen tar framförallt den borgeliga väljarkåren ställning till ett enda valmanifest och det är det gemensamma från alliansen. Kanske är det dags att skrota de 4 partierna på borgerliga sidan och segla under ett flagg för det är ju exakt det som de har gjort under tiden de haft regeringsmakten.

En väljare kan aldrig lita på hur alliansens politik skall se ut så länge som 2 av partierna i denna kartell sätter upp ett skådespel där man har två olika åsikter. Alliansen är alldeles för duktiga att hålla sina interna gräl mellan de olika partierna inför lyckta dörrar så jag tror iallafall inte att det är annat än ett väl planerat skådespel inför media när de sätter igång med leken att de har olika viljor.

Socialdemokraterna har till skillnad från alliansen läckor från insidan, SMS och andra saker som går direkt till media. Om man är i toppen av ett parti så borde man hålla tätt tills man kommit fram till ett beslut som vinner en majoritet bland högdjuren, sedan när det är klart så backar man upp det fullt ut. Om man sitter på förlorarens sida då får man bita i det sura äpplet och strunta i att kontakta pressen.

Här är en poäng med det hela, om man inte tycker att den processen tilltalar då kanske det är dags att gå åt sidan och lämna plats för någon annan. Det finns ingen som är oumbärlig och speciellt inte i ett politiskt parti, alla kan ersättas, speciellt viktigt är just detta i ett parti som är har de politiska idéerna som drivkraft. Socialdemokraterna är ett sådant parti, men tydligen är det också så att det finns personer i toppskiktet inom socialdemokratin som verkar har en personlig drivkraft att de är där för att de gillar makten och detta gör att de tänker på sig själv först före partiet med de politiska idéerna.

Skall man se på Moderaterna som ett företag ? Det finns anledning att funderar på det med sin tillslutna partikultur, en kultur som hindrar från insyn i partiet. En kultur där man samlar in pengar i lönndom från företag och privatpersoner utan att önska redovisa detta. Risken är att ju längre alliansen är vid makten ju mer tillslutet kommer det det Sverige bli som styrs av dessa.

I USA pågår en ganska hård idéologisk strid där mannen på gatan försöker ta bort företagens rätt att köpa sig makt. Dvs att de kan sponsra den politiska kandidaten de tycker om. Det går inte att driva en kampanj i USA utan hutlöst med pengar. Eftersom det finns lagar som pekar på att man får sponsra i politiken så har inte politiskt ideologiskt styrda kandidater någon chans att vinna i en politisk kampanj.

Oftast handlar politiken där om helt andra saker än just sakpolitik och det handlar om att angripa personen på ickepolitiska grunder och fokusera och förstora de negativa sakerna. Nu är det fortfarande ganska långt till valet men man kan skönja en grundton som på visst sätt är förstålig om det är skrivet från någon som är in i märgen borgare. Det handlar om att måla motståndaren i dåliga färger och aldrig prata om deras sakpolitik.

Varför kan man inte fokusera på sina egna politiska idéer och lyfta fram dessa ? Man väljer att prata om den politiska motståndaren och detta utan att prata om den politiska motståndarens sakpolitik. Har man inga egna idéer ?

 

Enkel lösning, flytta Sd över till Allianssidan i debatterna.

V, S och Mp är tydligen överrens om att inte gå med på att stå vid samma sida när det gäller partiledardebatterna i TV.

Det känns lite som deja vú att skriva om detta men jag har ett väldigt bra förslag.

I en partiledardebatt, varför inte låta en person från Alliansen företräda Alliansen och deras gemensamma program, trots allt är det detta som väljarna får ta ställning till på valdagen. De agerar som en röst och säger att de bara skall samarbeta med sig själva. Att ha 4 olika röster på allianssidan som propagerar för ett partiprogram är  3 stycken för mycket.

Flytta över Sverigedemokraterna till Allianssidan så dessa kan dela samma tv bild i tittarnas åsyn. Jag läser lite varstans från mestadels borgerligt håll att de tycker att sossarna är lite barnsliga som inte vill stå vid samma sida som Sverigedemokraterna i TV rutan. Oftast är argumentet att folk förstår att de inte delar samma värderingar och då skall det inte spela någon roll.

Bra så långt. Men om det finns en tydlig allmän åsikt att det inte spelar någon roll vart Sd placeras och rödgröna sidan opponerar mot att stå sida vid sida med Sd då kan vi väl flytta över Sd till Allianssidan så är alla glada och nöjda?

 

Saker att tänka på om man skall analysera Miljöpartiets förutsättningar att jobba med Allianspartiet.

Jag tycker att opinionsbildarna på Yougov har fel när det påstår att miljöpartiet inte skulle förlora på att samarbeta med Allianspartiet. Visst kan man mäta strömmningar i opinionen och dra slutsatser utifrån påstådda miljöpartistiska sympatisörers åsikt där de tycker till och anser att det borde vara ok för miljöpartiet att samarbeta med Allianspartiet.

Jag tror att miljöpartiet skulle förlora jättemycket på att under denna mandatperioden fördjupa sitt samarbete med Allianspartiet. Orsaken till att jag tror det handlar om det mandat som miljöpartiet sökte tillsammans med de andra rödgröna partierna vid valet 2010. Visst är det så att det rödgröna samarbetet upplöstes efter valet men de som röstade på miljöpartiet innan valet gjorde detta med premissen att de skulle samarbeta med Socialdemokraterna och vänsterpartiet.

Det är ytterst olämpligt för miljöpartiet att samarbeta i djupare former med Allianspartiet iallafall under denna mandatperiod med tanke på det förtroende och det mandat som de sökte från sina väljare. Däremot inför nästa val om man öppet deklarerar att man kommer söka stöd för sin politik på den sidan av de politiska blocken där de får bäst betalt politiskt sätt borde inte vara något problem för då har väljarna vetskapen i sin hand när de skall bestämma ifall de vill rösta på miljöpartiet.

När Morian och Dahl tittar på hur en ”miljöpartist” ser sig själv på den politiska skalan då kommer de fram till att en tredjedel ser sig som socialister och en tredjedel ser sig som liberaler och 57 % ser miljöpartiet som ett mittenparti. På valnatten såg det helt annorlunda ut.  Då var det 72 % av Mp röstarna som identifierar sig som vänster och liberaler som är höger politiskt sätt kommer knappast upp i en tredjedel av valmanskåren utan de var på valnatten endast 4 % av väljarna.

Med tanke på de senaste strömmningarna när det gäller ett dip för socialdemokraterna och där det är högst troligt att många sossar har flyttat sina sympatier till miljöpartiet så stärker det bilden av att miljöpartiet består av väljare som ser sig som vänster till en mycket stor del. Det är knappast troligt att miljöpartiet fått en väljarbas som förändrat sig så dramatiskt att de gått från att identifiera sig som vänster till 72 % till att bara vara en tredjedel socialister på lite mer än ett år. Notera den stadiga lutningen åt vänster när det gäller miljöpartiet mellan valet 2006 och valet 2010. En större tidsrymd en ett år och lite till efter valet där Morian och Dahl presenterar siffror som avviker ganska dramatiskt.

Notera också den stadiga trenden som går tillbaka till valet 1991 där de som identifierar sig som höger inom miljöpartiet kan idag räknas som en av tjugo.

Men som sagt. Om miljöpartiet går till val 2014 där de proklamerar att de kan tänka sig att sitta i en regering oavsätt ifall den regeringen är höger eller vänster så får de gärna pröva det då, men till dess får de ta det lilla lugna och förvalta de mandat de fått av väljarna. Om 72 % av de som röstade Mp och som ser sig som vänster tycker att de nya språkrören samarbetar för mycket med Allianspartiet då kommer många av dessa som ser sig som vänster flytta sina sympatier bort från miljöpartiet och de hamnar knappast hos Allianspartiet.