Varför kollektiv bestraffning Hanif ?

Jag förstår inte moderaten Hanifs logik.

Om en person begår ett brott, någons barn, då skall tydligen föräldrarna bli straffade genom att vräkas från sin lägenhet.

Vill Hanif själv bli straffad för något brott som någon annan begått ?

Det handlar inte om tabun, utan om vad man är intresserad av att lyssna på.

Jag förstår inte RPMs resonemang om åsiktstabu. Det finns ingenting som hindrar RPM att tycka och skriva vad han önskar att skriva men det är inte samma sak som att allmänheten sluter upp och tycker att hans frågor är intressanta.

Så man skall inte blanda ihop allmänt ointresse för ämnet med åsiktstabu. Tittar man på det politiska klimatet som vi har i Sverige så kan man konstatera att lite mer än 30 % av befolkningen röstar sosse. Trots det så är sossarna i stark minoritet sett till alla som röstar i svenska val. Från den punkten och neråt blir partierna mindre och i många fall mycket mindre än sossarna och är då i kanske många frågor i stark minoritet.

Lägg därtill grupper som har åsikter som inte är populära bland majoriteten av sveriges befolkning. Har dessa grupper mycket pengar så använder de pengarna för att påverka beslutsfattarna att se saker på deras sätt. De bryr sig inte om att skapa opinion för det utan de smörjar makthavarna med en vid ström av lobbyister. Jag tycker inte att det är rätt väg att gå men så fungerar det tyvärr ibland.

RPM skriver så här.

Enligt en rimlig definition av åsiktstabu är det riskabelt att avvika i frågor om jämlikhet, jämställdhet, samkönade äktenskap, barnuppfostran, sexualmoral, vissa medicin-etiska frågor, abort, vapenlagar och global uppvärmning. Och en del annat.

I Texas där RPM bor finns en syn på politiska frågor som skiljer sig starkt från Sverige så om RPM förespråkar politiska ställningstaganden som passar bättre i Texas än i Sverige så blir det inte så konstigt att folk känner att de inte riktigt delar dessa politiska värderingar.

Debatten är fri, men det finns också en frihet hos varje människa att lyssna på de saker de är intresserade av så kommer man som en försäljare av åsikter och klampar på och vill prata om ämnen man inte vill prata om då är det inte konstigt att man får kalla handen.

En sverigedemokrat verkar alltid vilja prata invandring och integration, skulle man prata med dem om miljöpolitik då är de fullkomligt ointresserade av denna fråga. Skall man då fortsätta att prata miljöpolitik med en motpart som inte är intresserad ? Skulle man prata med en Texasbo om att vapenlagarna borde vara strängare då blir man antagligen socialt stigmatiserad där. Kan man kalla dessa exempel som tabun ?

Men som sagt. Vi har yttrandefrihet och visst kan man väl bli besviken om andra inte delar ens egna åsikter men det är bara att acceptera och respektera det. Folk som insisterar om att prata om vissa ämnen i situationer där man inte kan undvika att vara i. Man skall inte tvingas att vara med i samtal man inte är intresserade av att vara i.

Det går inte att dölja sitt track record.

Hur drar man igång en kampanj för fler jobb när man nästan har haft makten i 7 år ?

Jo man hittar nya slagfärdiga slogans och försöker sälja sin politik igen trots att den är ute och verkar i samhället. Man kan inte dölja hur det har gått med arbetslöshetsbekämpningen och det är på den grunden som folk kommer att förnya sitt förtroende för alliansen eller flytta sina sympatier bort från dem.

Nu har man inte längre privilegiumet att peka på den andra sidan av politiken och säga att det är deras fel. Skyller man på att konjunkturen är fel kommer man uppfattas som makthavare som inte har lösningar när det blåser kallt på toppen.

Sedan är det den sista punkten, där man försöker såga motståndarnas förslag. Det går inte att göra det när man inte själv har lyckats med politiken.

Alliansen är på ruta minus fem minst från där de startade när de tog över makten. På ett år och lite till måste de reparera förbrukat förtroende under deras regeringstid och sedan kan man börja argumentera och positionera sig mot sina politiska motståndare.

Det svåra blir för dem att skaka av sig det track record som visar att de inte klarat av att bekämpa arbetslösheten så bra.

Det är faktist vi väljare som bestämmer om vi skall ha politiker som kan sälja sig.

Visst, jag kan hålla med Anders Lindberg om att före detta politiker inte skall sälja sig men någonstans måste man börja i den andra änden av allt detta.

När vi som har möjlighet att rösta i svenska val väljer parti och kryssa för en kandidat då är det liksom inbyggt i denna valfrihet att välja personer som i större eller mindre grad sitter i knät hos olika lobbyister och andra typer av juridiska personer som inte har rätten att rösta i svenska val. Om man ny vill att det skall införas en ekonomisk transparens där det i lagens mening betraktas som muta för ett företag, intresseorganisation eller dyligt att betala pengar till en folkvald politiker i utbyte mot att lagar formas efter köparens villkor då måste man få med partierna på denna linje.

Mig veterligen så är det ganska svalt intresse från de stora partierna att driva fram en sådan linje. 

Ta exemplet med vinstuttaget i vården och omsorgen, det är ett typiskt exempel där man på ena sidan har en opinion i majoritet som vill förbjuda vinstuttaget inom den skattefinansierade vården och omsorgen, men det finns bara ett parti i riksdagen som driver frågan att vinstuttaget inte skall tillåtas.

Jag tror inte att det spelar någon roll att SOM institutet i sin opinionsmätning tydligt visar att svenska folket i majoritet inte vill ha vinstuttag i den skattefinansierade vården och skolan.

Nu kan man tro att det handlar om att det är de personerna som är politiskt till vänster som är de som inte vill ha vinstuttaget men tittar man på de borgerliga partierna så vill en majoritet av dessa väljare också förbjuda vinstuttaget förutom i ett parti folkpartiet där 48 % är för ett vinstförbud.

Så om vi talar om lobbyisterna och deras roll och deras påverkan på de politiska partierna så kan man konstatera att de har fått samtliga partier i riksdagen dit de själva önskar och detta mot majoriteten av den svenska opinionen. Är det rätt att landet skall styras av krafter som skjuter till mest pengar till den politiska makten ?

Så när Jonas Sjöstedt skriver en debattartikel i GP där han uppmanar politikerna att lyssna på opinionen i denna fråga, då kommer inte det att göra att 53% av moderatväljarna, 53% av Centerpartistväljarna, 62% av Kristdemokraternas väljare och 48% av folkpartisterna att flytta sina sympatier till Sjöstedts parti för det är fel parti som har åsikten. Tittar man i kommentatorsfältet under artikeln så är det till exempel populärt att kalla ett vinstförbud med någonting som liknade det de hade i gamla Sovjet. 

Och där brukar diskussionen sluta. Man vill att det inte skall finnas möjlighet att ta ut vinst i skattefinansierad verksamhet, men man har inte ett parti som man kan välja att rösta på för det partiet som driver frågan är på fel sida av den politiska skalan.

Man flyttar frågan åt sidan och när nästa val är så fortsätter man att rösta på ett parti som låter sig styras av lobbyister.

Vi får alltid de politiker som vi förtjänar. Man skall inte protestera efter valet om de partier som vann valet driver igenom den politik som de gick till val på.