Arkiv för mars, 2013

Självklart borde lärarlönerna höjas dramatiskt, Wolodarskis förslag på 10000 kr låter rimligt.

Sverige håller på att bli ett kunskapsfientligt land. Man ser inte barnen som den viktigaste tillgången vi har i detta land och man spenderar inte resurser på att få varje barn att komma nära sin egna potential när det gäller ett framtida yrkesval. Vi har en politisk elit som tycker att den absolut viktigaste frågan när det gäller skolan handlar om att försvara rätten att ta ut vinst från den skattefinansierade skolan. Jag kan lova att de inte har väljarnas stöd i den prioriteringen.

Om barnen är viktiga för oss då måste vi få de skarpaste och duktigaste lärarna att vilja undervisa de barnen som är framtiden. Vi kan inte försumma och av ren samhällsekonomisk snålhet betala lärarna så dåligt att de söker sig till andra typer av yrken.

Jag håller med det som Wolodarski skriver i DN och det är inte alltid jag gör detta. Om skattehöjning krävs för att ge lärarna en kraftig lönehöjning då är det en investering i våra barn som vi kommer skörda frukterna av i framtiden.

Är samhället för snålt då blir det en snålhet som bedrar visheten. Har vi råd och försumma barnen då får vi plocka upp notan för det stora utanförskap som man medvetet är med att skapa. Den samhällskostnaden är antagligen många gånger större än vad kostnaden skulle vara för att höja lärarnas löner dramatiskt.

Annonser

Jasenkos sidospår syftar till att punktera och förminska Hassem Khemiris budskap.

Först vill jag säga detta när det handlar om fördomar mellan olika människor. Alla har fördomarna, men det är inte det samma som rasism. Det kan bli rasism om man agerar utifrån ett ytligt perspektiv där man klistrar på en negativ förväntning på någon människa för att de ser ut på fel sätt, tror på fel gud, kommer från fel land, har fel sexuell läggning. När man sedan tar det ett steg längre och behandlar människan sämre för att man tolkar dem som en sämre individ då kommer inslaget av rasism i full blom.

Man har redan flyttat individen in i ett fack av negativa egenskaper som man förväntar sig att dessa personer skall ha utan att känna denna person.

När Jasenko Selimovic svarar på Jonas Hassem Khemiris öppna brev så är han inte intresserad av att prata om Reva projektet som är orsaken till att Jonas skriver det öppna brevet till Justitieminister Beatrice Ask. Han delar med sig av sina erfarenheter i relationen mellan honom själv och olika myndighetspersoner som verkar inom polis men också hur den negativa särbehandlingen sett ut i skolan för att lärare har förutfattade fördomar om hur elever beter sig om de ser ut på ett visst sätt.

När jag läser Jasenkos svar till Jonas så får jag sådana känslor att Jasenko går som katten runt het gröt. Han skriver mycket om olika exempel där människor boende i Sverige upplever att de är särfördelade för att de känner sig hotade av andra grupper i samhället. Detta är Jasenkos sidospår. Det finns mycket att säga om de relationerna som människor har till varann men som jag skriver i första stycket i denna text alla har fördomar men det är inte samma sak som att man agerar på sina fördomar.

Det är svårt att från maktens sida där Jasenko sitter som statssekreterare för Ullenhag att förändra hur människor har sina relationer till varann och det är faktist inte det som Jonas Hassem Khemiris artikel syftar till.

Jasenkos parti folkpartiet har varit med och tagit fram de riktlinjerna som skapat Reva projektet som syftar till att polisen skall jaga papperslösa i tunnelbanan. Det är en strategi där människor som kanske inte ser ut som urtypen för att vara svensk medborgare blir stoppade och måste bevisa att de är svenska medborgare. Det räcker inte med att Jasenko skriver att Reva står honom upp i halsen och sedan skriver han inget mer. Det skulle vara intressant att veta varför Jasenko anser att Reva står honom upp i halsen. Han har inga problem att skriva väldigt mycket som inte bemöter kärnan i Jonas Hassem Khemiris artikel för Jasenko vill bygga ett jättestort sidospår som handlar om att alla känner sig särfördelade relationen människa till människa som lever i Sverige.

Så det känns konstigt när Jasenko kliver in som han beskriver det och talar till ”sin vän” på en sådan offentlig plats som DN. Jasenko sitter i en maktsfär som betyder att han kan vara med och styra politiken så att makten inte tar beslut som innebär att man tillämpar en politisk strategi som har en biprodukt där man kränker svenska medborgare som råkar se ut som papperslösa. De har också en biprodukt där polisens relation till olika grupper försämras helt i onödan.

Grejen är den att man kan inte skylla polisen för detta för de får order uppifrån som säger att de skall ner i tunnelbanan och jaga papperslösa. Det lustiga är att jag har sett reaktioner från personer som är med i den maktsfär som varit med och beslutat att detta skall ske där de ibland till och med har varit med och tagit beslutet att sätta detta projektet i sjön. Då står de som åskådare och kritiserar polisen när de utför någonting som de fått order att utföra av makthavarna.

För mig är den en självklarhet att personer skall behandlas lika i det offentliga rummet, i relationen med myndighetspersoner och på platser som man inte kan undvika att vistas på som människa. Ett exempel är skolan.

Jasenko och de övriga makthavarna kan vara med och driva en tydlig linje där kränkningar inte sker i mötet med polisen , i skolan och vid andra offentliga. De har makt att styra den utvecklingen genom att bestämma hur polisen skall jobba, hur lärare skall bete sig osv osv.

Jasenko och övriga makthavare har inte makt att styra hur människor skall förhålla sig till varann i möten på platser man väljer att vara på när fritiden tar vid. Där får man som människa försöka att vara så korrekt som man anser man vill vara i mötet med folk man inte känner och man väljer själv vilka man vill umgås med mer och vilka man vill umgås med mindre.

Egentligen finns det två sidospår i Jasenkos artikel. Det ena är att ösa på med anekdoter om relationen mellan människa och människa men också den kärvänliga tonen när han pratar till sin vän. Personligen stör jag mig på det ordbruket för om det var så ömsinta vänner hade de kunnat tala ut mellan fyra ögon, mailat eller pratat via facebook. Den irritationen flyttar fokus bort från kärnan i Jonas Hassem Khemris artikel som handlar om det som han beskriver som rasistisk myndighetsutövning.

För mig är det Jasenko statssekreteraren för Ullenhag som talar och syftet med hans artikel är att lägga ut de sidospåren jag redovisat och punktera debatten så att fokuset minskar på Reva projektet och hans partis eget ansvar för att sätta detta projekt i sjön. Så för mig när Jasenko kliver in i debatten och viftar distraherande och upprepar min vän, min vän så blir det bara patetiskt.

Jag kan konstatera att Jasenko borde utveckla sin kritik som han påstås ha mot Reva projektet, jag har sätt att när han fick möjlighet att göra just detta då fegade han ur. Så han kliver in i debatten och när journalisterna sticker fram mikrofonen då backar han.

Nu lägger jag ett eget sidospår som avslutning och det handlar om Jasenkos artikel som han publicerade för några veckor sedan. Artikeln heter ”När folket röstar fel är författningsdomstolen sista utposten”. När man skriver en sådan artikel så kanske det är dags att börja fundera på hur Jasenkos demokratisyn ser ut. Folket röstar aldrig fel och man får alltid det man förtjänar. Sedan är det inte lätt med demokrati, människor är inte ofelbara men alla andra instanser som bryter in och skall förvalta makten om ”folket röstar fel” andas diktatoriska tendenser. För mig är Jasenko helt ute och cyklar och jag blev knappast mer imponerad när han skrev svaret till Jonas Hassem Khemiri.

 

Mina tankar kring SvDs syn på Chavez.

Det är alltid lite spännande att kolla efter och se om oberoende moderaten tillåter att ens kommentar kommer att få stå kvar i deras kommentatorsfält. Visst är det så att man inte har en självklar rätt att kommenterar någonstans men kan alltid testa och se var gränsen går.

Det blir som en vana att spara kommentaren så att man kan lägga upp den på egen blogg om den plockas bort. Jag riktar in mig på två punkter där jag försöker ge lite kött på benen över de reflektioner som SvD har om Venezuela under Chavez. Jag försöker förklara varför Chavez skyllde allt på USA, varför pressfriheten har gått tillbaka. Det jag skriver är knappast en hyllingskör till Chavez men kanske lite mer balanserat när det gäller skeenden i Venezuela under Chavez tid.

Så här skrev jag

——

Sydamerika formas efter sin omvärld. Det är inte konstigt att de flesta ledarna i sydamerika känner en misstänksamhet mot USA med tanke på deras vana att med pengar och vapenmakt störta ledare som blivit valda på demokratisk väg.

När man sedan som Chavez ser till att flytta kontrollen av naturresurserna bort från utländska intressenter då skapar man sig många ovänner.

Det är mycket man kan säga om Chavez när pekar på att han inte var en demokratisk ledare, men de som står och pekar på andra sidan är personer som ville ha tillbaka det gamla Venezuela som inte heller var särskilt demokratiskt.

När Chavez kommer till makten så gör han det med stöd från de fattigaste och med siktet inställt på att ta kontroll över oljan och använda resurserna för att göra det bättre för de som inte har någonting. Det blir en obekväm resa där de som håller på att tappa kontrollen över oljan försöker att avsätta Chavez genom en militärkupp.

När kuppen misslyckas så skyller Chavez på USA och säger att det var dem som låg bakom. Det behöver inte vara sant men med USAs trackrecord i Sydamerika under modern tid så är argumentet tillräckligt trovärdigt så att mannen på gatan i Venezuela skall kunna tro att det kan vara sant.

I kölvattnet av den misslyckade kuppen så begränsas högermedias makt som varit ett viktigt verktyg i kuppmakarnas händer. Det kanske inte är så märkvärdigt att pressfriheten har blivit begränsad efter det. På motsatta sidan får oppositionen en Hugo Chavez som överlevt ett kuppförsök och han har en paranoid inställning till media.

I de diktatoriska tendenserna som Chavez uppvisar ingår moment där han avskaffar den gamla konstitutionen som är skriven för att gynna en liten piviligerad grupp till att ersätta med an konstitution där makten förankras hos en bredare del av befolkningen.

Där Venezuela är idag är knappast ett sockersött utopia utan det finns massvis med problem, men man måste nog försöka jämföra ett Venezuela före Chavez och efter Chavez. Vilket Venezuela rankar medborgarna själva som det bästa landet att leva i ?

——

Här är en dokumentärer om Sydamerika och Chavez.

 

Chavez död kommer att skapa ett vacuum i Venezuelas politik.

Det är alltid så att när ledare som samlat makten runt sin egen person dör så kommer det att skapas ett vacuum. Plötsligt är personen som skapat maktpositionen borta och det kan leda till ett politiskt kaos. Reaktionen bland folk verkar vara att de håller sig hemma och väntar på vad som skall hända.

Det finns spänning i luften och folk vill inte hamna i mitten av en strid mellan Chavez anhängare och deras motståndare. Medans vissa skickar upp raketer för att fira hans död så sörjer andra.

I det stora hela så kommer han inte att vara saknad men det vacuum och den osäkerhet som han lämnar efter sig skapar en oro.

Tio skäl att inte sakna Chavez

Länkar till ”redditors” som är in venezuela just nu.

1, 2, 3, 4, och länkarna kommer här ifrån.

Venezuela är en väldigt paranoid stat så det är förståeligt att USA tar hem personal från Venezuela efter att ha blivit anklagade för att ge Chavez cancern.