Hjärnan är inte konstruerad för att man skall kunna ”multitaska”.

Det är lite intressant att läsa om multitasking där någon tydligen mätt förmågan att multitaska.

Hjärnan klarar inte av att hålla massor av saker i fokus samtidigt utan vad hjärnan gör är att växla fokus mellan olika uppgifter. Iallafall om man skall tro forskare från USA som gjort olika typer av experiment. Nu länkar jag till denna sida men det finns massvis av info om just detta.

Det finns saker man kan göra som sitter i ryggmärgen som går per automatik och det är saker som inte behöver någon tankeverksamhet. När hjärnan försöker hålla två saker i gång samtidigt då faller koncentrationen samman och man får börja om från början igen. Det är inte tidsbesparande och det kan vara direkt farligt. En person som kör bil och pratar i telefon samtidigt har samma uppmärksamhetsgrad om traffiken som en person som kör rattfull. Det spelar ingen roll om personen håller i telefonen eller har handsfree.

De som multitaskar tappar 40% av sin effektivitet och stressen gör att tappar 10% av sin IQ i det tillståndet. Man kan lugnt säga att man inte maxar sin förmåga och man förlorar tid eftersom det tar längre tid att göra uppgifterna jämfört med en person som betar av en uppgift i taget.

Det intressanta är att den studien visar att männen klarade sig bättre i de tester som gjordes för att de fokuserade på en uppgift i taget. Men att dra slutsatsen att män är bättre på multitasking är ganska missvisande för som sagt hjärnan är inte konstruerad på ett sådant sätt att man kan fokusera och arbeta med flera saker samtidigt.

 

Vill Peter Wolodarski själv bli partiledare för socialdemokraterna ?

Jag vet det låter lite bizarrt att tänka sig in i resonemanget om Peter Wolodarski önska äntra partiledarplatsen i socialdemokraterna, speciellt med tanke på att han ligger nog politiskt ganska mycket till höger om socialdemokratin. Men anledningen till att jag ställer frågan handlar om det han skrev i DN där han har synpunkter på hur Stefan Löfvéns ledarstil ser ut.

Det handlar om vinst i vård och omsorg som är en fråga som behandlas i toppskiktet av socialdemokratin. Wolodarski efterlyser en Göran Person liknande ledarstil där Stefan Löfvén visar en tuffare attitud och går in och visar var han vill att skåpet skall stå. Jag kan konstatera som ett retoriskt grepp att just denna vecka är LO helt socialdemokraternas organisation. Andra veckor på året brukar argumentationen handla om att alla som är medlemmar i LO inte röstar sosse och det borde finnas en separation mellan LO och socialdemokraterna.

Jag nämner detta för att följa Wolodarskis retoriska grepp där LO blir socialdemokratisk opinion när det gäller vinstförbud inom vård och omsorg. När det gäller opinionen när det handlar om vinstförbud inom vård och omsorg så är det runt 80 % av väljarna som stödjer ett vinstförbud inom vård och omsorg. Så detta är inte en fråga som är höger vänster utan en fråga där en majoritet av väljarna till princip alla partier i riksdagen vill ta bort vinsten i vård och omsorg.

Wolodarski slänger ut en retorisk indian om man skall använda en handbollsterm, en indian är en spelare som försöker störa motståndaren och skära av deras passningsmöjligheter. Indianen blir i den artikeln resonemanget om kvinnligt företagande. Tydligen skall det slå hårt mot det kvinnliga företagandet om man förbjuder vinsuttag i vård och omsorg.

Att stoppa vinstuttag inom vård och omsorg är inte samma sak som att förbjuda privat företagande i den skattefinansierade sektorn. Det kan finnas en poäng i att attrahera företagare som driver en idéburen verksamhet där den viktigaste frågan handlar om att prestera så bra vård som möjligt där kvalitén är målet och inte vinsten.

Den andra biten om demokrati inom Socialdemokratin. Där har jag ganska starka åsikter om just hur Löfvén blev vald. Jag har inga synpunkter på han som ledare men jag kan konstatera att han är vald ovanför huvudena på medlemmarna i partiet. Det är min åsikt i frågan och jag vet att det är många som tycker på ett annat sätt. Men det finns en poäng i att förklara den ståndpunkten för enligt mitt sätt att se det så skulle en bufflig HSB ledarstil som Wolodarski efterlyser skapa en djup spricka mellan medlemmarna på gräsrotsnivå och toppskiktet i Socialdemokratin.

Stefan Löfvèn må vara hur duktig som helst och det som händer nu när sossarna skall bestämma sig när det gäller vinstförbud inom vården så måste beslutet komma från en majoritet av medlemmarna inom Socialdemokratin. Wolodarskis tes handlar om att inte vika sig för LOs ståndpunkt och stå på sig och medvetet kanske struntar han i att ta fram medlemmarna i ljuset för det är deras parti och partiet skall göra som medlemmarna vill om det finns en majoritet för det.

Tittar man på Stefan Löfvéns track record så verkar det som medlemmarna i Metall hade starkt stöd för honom för han uppfattades som en person där som företrädde dem, om han på samma sätt kan fånga upp och pusha för det som är majoritetens vilja bland medlemmarna i socialdemokraterna så kommer han aldrig att ha några större bekymmer att leda socialdemokratin.

Ingen skulle vara gladare än alliansen om en ny tappning av HSB äntrade scenen.

Andra bloggar där jag kommenterat detta ämne i kommentatorsfältet.

Den där jävla vinsten…

Demokrati? Hrmpf. Humbug.  (mer fokus på hur jag tycker att demokratin fungerar inom socialdemokraterna)

 

Det märks ingenting om man skrotar en arbetslinje som inte visar upp något resultat.

Jag antar att när alliansen skriver en debattartikel på AB så riktar man sig till väljare som inte direkt står alliansen nära. De skriver att arbetslinjen är hotad en arbetslinje som inte visat några resultat så om man skrotar den så skulle det inte göra stor skillnad.

Det som styr behovet för ett företag att anställa handlar om att de har efterfrågan på deras produkter så rabatten för till exempel arbetsgivaravgiften för unga kostar mer än vad det smakar. Man anställer inte mer folk än man har behov av att ha för att verksamheten skall gå runt. Så arbetsgivaravgiften för ungdomar skapar inte fler arbetstillfällen.

Alliansen skriver att socialdemokratin vill ta bort detta 14 miljarder stödet till arbetsgivaren och alliansen har tidigare påstått att detta skulle innebära att 18500 jobb försvinner. En siffra som de aldrig redovisat tydligt hur de har fått fram. Finansdepartementet bedömer att 14 miljardersreformen är i princip verkningslös så det som alliansen kallar för arbetslinjen är helt och hållet att kasta pengarna i sjön.

Det är slöseri med skattepengar för reformen skapar inga jobb.

Restaurangmomsen har inte heller skapat några jobb. Efterfrågan på den typ av produkt som mat på en restaurang styrs av mänskliga behov och man äter inte lunch en gång extra i veckan för att det påstås ha blivit billigare. Äter man lite mer i gott sällskap med sina vänner någon gång i veckan så är det knappast priset som styr i första hand valet att gå ut och äta och i regel handlar det om att ge något i dricks efter avslutat mål mat.

Så sänkningen av restaurangmomsen i sig påverkar inte efterfrågan på mat. Det är ju mer saker som konjunktursvängningar där fler jobbar vilket gör att det finns fler kunder som har behov av att köpa mat på lunchen.

Att ta bort en sådan reform skulle inte heller förändra någonting när det gäller kunders efterfrågan på restaurangmat. Det är inte en jobbskapande åtgärd i alliansens så kallade arbetslinje.

När det gäller alliansens sänkning av bolagsskatten så kommer man låna pengar för att finansiera detta. Det finns en tydlig skillnad mellan alliansen och de rödgröna partierna. De rödgröna partierna är mycket mer försiktiga när det gäller hur mycket pengar det finns för att göra reformer 2013.  Hade det varit för ett år sedan så hade alliansen slagit ner hårt på rödgröna sidan genom att vara de som håller hårt i det statliga finanserna men nu öppnar alliansen plånboken och spenderar ett reformutrymme som de flesta anser inte existerar.

Det är inte fel att ta bort en rabatt riktad till företag som anställer ungdomar när det gäller arbetsgivaravgiften och istället ta ut dessa pengar och rikta åtgärder direkt till de ungdomarna som står utanför arbetsmarknaden. Alliansen kallar det att höja trösklarna medans det handlar om att få ungdomarna att växa så att det inte finns en tröskel framför dem som hindrar dem att få jobb.

En annan stor skillnad mellan alliansen och rödgröna sidan av politiken är att alliansen riktar åtgärder som kan liknas som bidrag till företagen medans rödgröna mer riktar åtgärder till de individerna av svenska medborgare som ändå är de människorna som röstar i val. De personer som alliansen också borde företräda först.

Alliansen står mer på företagens sida men på fel sätt. Alliansen har också partier som är mottagliga för hemliga bidrag från särintressen som inte kan rösta i Svenska val. Det är också en ordning som de vill behålla. Så det är inte så konstigt när massvis av miljarder pumpas in som rabatter till svenska bolag, samtidigt som oppositionen hellre vill använda skattepengarna till direkta åtgärder som kommer väljarna till dels.

Man vill väl rösta på ett parti som riktar åtgärder till medborgarna som röstar i allmäna val istället för gömda hemliga bidragsgivare till allianspartierna som knappast spenderar pengar hos dessa partier utan att få någonting tillbaka.

Det som alliansen kallar för bidragslinje från socialdemokratin handlar om till exempel höjning av barnbidrag och studiebidrag för gymnasieungdomar under 18. Det handlar om sänkt skatt för pensionärer, investeringar så att skolklasserna skall ha färre elever per lärare. Det handlar också om att underlätta för företag som har anställda som är sjuka där staten går in och tar över ansvaret från andra sjuklöneveckan. Genom att skrota arbetsgivaraviftsrabatten som företag får för att anställa ungdomar så skapar man möjligheter att hjälpa ungdomarna på andra sätt. Till exempel att förändra ungdomarnas kompetens för att möta företagens efterfrågan i brancher där det finns brist på kompetens. Ja listan är lång men det som alliansen kallar för bidragslinje handlar om åtgärder som kommer människor till dels och samtidigt hjälper företag att lättare få den kompetens de efterfrågar.

Sammanfattningsvis så finns det inte mycket att skryta över när det gäller alliansens arbetslinje, arbetslöshetssiffrorna är så dåliga för alliansen så man blir tvungen att räkna antalet personer i arbete i antal istället för i procent. Sedan har man forfarande inte definierat utanförskapet så det är inget mätbart begrepp men man använder ordet i den politiska debatten och pratar om att utanförskapet minskar.

Alliansen har en lång uppförsbacke fram till valet. Ingenting är klart och mycket kan hända, men jag vågar nog gissa att det valresultat som alliansen kommer göra i valet 2014 blir en bedömning på vad människor anser att alliansen gjort inte vad de påstår att de tänker göra om de vinner valet. Sådana saker går inte att gömma i retorik.