Kent Persson (M) tycker att Baastad (S) prioriterar rätt saker.

Skall ta det från början .

Den 7 September skriver Kent Persson en bloggpost där han går till hårt angrepp mot sossarna därför att de presenterar en tilläggsbudget som innefattar extra pengar till barnomsorg i Örebro.

Han skriver så här:

Samma dag som Anders Borg återigen får kommentera den globala krisen som nu närmar sig Sverige så gör socialdemokraterna av med ännu mer pengar som man inte har. Man häpnar faktiskt över den totala oförmåga den nya majoriteten i Örebro har att ta in att en ekonomisk kris nu påverkar Örebros ekonomi negativt. Den socialdemokratiskt ledda majoriteten berättar idag, återigen, om att man satsar 10 miljoner på helårsbasis på barnomsorgen. Satsningarna saknar förmodligen täckning. Förmodligen driver nu socialdemokraterna Örebro in i en ekonomisk kris och de verkar göra det utan att förstå att de gör det.

—-

Notera raden där jag fetmarkerat.

I posten anser Kent Persson att det inte finns pengar till att satsa på barnomsorgen i Örebro med hänvisning till det förändrade ekonomiska läget. De extra pengarna som sossarna satsar i Örebro riktas mot barn i åldrarna 1-2 år där det finns ett stort behov av att öka personaltätheten för att barnen har blivit fler.

—-

Den 29 September, 22 dagar senare skriver Kent Persson så här.

Vi moderater menar att det ekonomiska läget kräver att vi är försiktiga med kommunens resurser nu så att vi inte riskerar underskott. Kommunen måste i kristider prioritera barn och äldre före betong. Det ekonomiska läget har förändrats drastiskt sedan i våras och vi ser nu en mycket besvärlig ekonomisk situation för kommunen. Moderaterna tar ansvar och kunde därför inte i augusti gå med på majoritetens tilläggsbudget eftersom den innebär kostnadsökningar som skapar oreda i kommunens ekonomi.

—

Min fetning igen i texten ovan.

Med tanke på att tilläggsbudgeten hade satsningar riktade mot barn i åldrarna 1 till 2 år så ter sig Kent Perssons uttalande att barn och äldre skall prioriteras i en besvärlig ekonomisk situation som motsägelsefullt. Han är fullt medveten om vad satsningarna i tilläggsbudgeten innefattade och nämner de 10 miljonerna till barnomsorgen i sin kritiska bloggpost den 7 september.

För mig känns detta beteende som ytterst manipulativt och populistiskt. Visst jag förstår väl att det är viktigt för Moderaterna i Örebro att ställa in sig väl hos barnfamiljerna med mycket små barn och det kanske inte det första Kent Persson skulle nämna för en potentiell sympatisör i den gruppen att hans parti var emot satsningar riktade mot barn i åldrarna 1-2 år när det var dags att besluta om det i tilläggsbudgeten. Allt med hänsyn till det ekonomiska läget.

Andra bloggar

Peter, Moberg, Westerholm, Alliansfritt, Peter,

 

Floskel Kent.

Kent har lyckas med konststycket att skriva en hel bloggpost som handlar om ledarskap och politiskt innehåll utan att ha något av dessa bitarna i sin själva texten. Det är lite flytande och lite opreciserat och väldigt generellt skrivet. Ord som låter bra men egentligen inte förtydliga någonting om politikens innehåll.

Jag känner att många saker ligger på nivån att de är självklara som till exempel att man tar på sig skor innan man går ut, man äter mat med bestick osv osv.

Här är saker som han skriver.

• Ett parti måste ta ansvar för sin utveckling
• Moderaterna har förnyat sig och omprövat sig efter förlustvalet 2002
• Politiken måste vara trovärdig, genomförbar och fullt ut finansierad
• Moderaterna jobbar hårt med att lyssna på väljarna.
• Moderaterna för en dialog med sina uppdragsgivare
• Ibland förändrar Moderaterna sin politik efter att ha lyssnat.
• Borgare och socialister häcklar Moderaterna för att Moderaterna omprövar sin politik.
• Andra partier är inte Moderaternas uppdragsgivare.
• Moderaterna vill att fler skall rösta på Moderaterna så att Moderaterna får mer utrymme för att genomföra sin politik
• Moderaterna kan få fler väljare genom att hårt arbete förankrat hos medborgarna.
• Det finns inga genvägar i politiken
• Hårt arbete leder till resultat i politiken
• Arbete kräver tid
• Arbete kräver mod
• Politisk förnyelse görs inte av sig själv
• Politisk omprövning görs inte av sig själv
• Förnyelse och omprövning måste ske kontinuerligt och det räcker inte att göra det en gång
• Det finns en övertro på att byte av partiledare löser partiers problem
• Att byta partiledare löser inte ett partis problem
• Det har betydelse vem som är ledare både lokalt och i riket
• Väljare väljer parti beroende på politikens innehåll
• Kd är ett stressat och krisartat parti, därför höjs röster på att byta partiledare.
• Kent hävdar att Göran Hägglund är en av Sveriges skickligaste partiledare.
• Om Kd byter partiledare kommer det inte att bli positiva effekter med fler väljare
• Om Hägglund lämnar Kd kommer stödet för Kd minska
• Det återstår att se om Lööf kan lyfta Centerpartiet
• Politik handlar om det politiska innehållet
• Centern måste hitta sina rötter igen och samtidigt förnya sig
• Lööf kanske är rätt person för Centern
• Lööf har en lång uppförsbacke
• Titta på Socialdemokraterna, de bytte partiledare och det hjälper inte.
• Kent anser att Mona Sahlin är betydligt skickligare och statsmannamässig jämfört med hennes efterträdare.
• Det finns en Juholt effekt men den har en negativ effekt för Socialdemokratin.
• Socialdemokraterna har sökt en genväg till framgång
• Sahlin skulle bytas ut mot vad som helst för att vinna tillbaka stöd
• Det har inte varit så enkelt
• Många väljare har tappat förtroendet för S
• Politik är en förtroendebranch
• Partiledare kommer och går, partier består.
• Det politiska innehållet avgör framgången eller motgången
• Ledarskapet har ansvaret för det politiska innehållet och förnyelsen
• Det räcker inte med att byta partiledare, politiken måste förändras också

——————–

Saker han skriver är ganska självklara och generella vid sidan av hans egna åsikter, men det blir som man funderar på vad han egentligen tycker. Det finns ju saker där som till exempel det att Moderaterna företräder de som röstat på Moderaterna och måste se om sitt eget hus, detta har ju inte hindrat honom att gå till hårt angrepp mot sina förra alliansvänner lokalt i Örebro som efter valet valde Socialdemokraterna framför Moderaterna. Centern och Kd är verkligen inte mina partier men om man skall använda Kents floskler så företräder dessa personer också sina väljare och partiet är inte ett bihang till Moderaterna som skall sitta ner fint när Moderaterna sätter ner foten.

Det väger knappast tungt vad en moderat tycker om socialdemokraterna och deras ledare och vice versa så vad han än förmedlar om sina politiska motståndare är liksom vad man kan förvänta sig och det är så det skall vara i politiken. Man kan väl se det lite som en förhoppning från honom att Juholt skall floppa. Jag blir lite förvånad att han tycker att Mona Sahlin är lite bättre än Juholt, men det kanske är politiskt munhugg med syfte att förminska Juholt som de ser som stark och höja upp Sahlin som de ser som svag.  Man skall absolut inte säga någonting bra om sina politiska motståndare även om man personligen skulle tycka någonting bra om dessa personer.

Det är inte val idag och vi får se vem som har makten efter 2014 års val. Det lilla jag läst som politisk motståndare till moderaterna när det gäller deras nya idéprogram så är jag knappast imponerad, men samtidigt är jag en person som aldrig skulle rösta på dem så min bedömning av Moderaternas idéprogram är ungefär lika betydelsefull som Kent Perssons broderande subjektivitet när det gäller sossarna och deras förtroendevalda politiker.

Det skulle vara intressant att veta hur folk tänker som verkligen är de här personerna som är beredda att byta block och har gjort detta i det förflytna. Det är dem som avgör valen.

Franchell får gärna lägga fram hela orsaken till att Mp samarbetar med M i just denna fråga.

För det första måste jag säga att Franchell har rätt när hon skriver att Mp har en del att förklara för sina väljare (text till bilden i artikeln, en resevation där att de orden kan vara ABs formuleringar och inte hennes), och hur man än vänder och vrider på detta så kommer Mp att förlora några procentenheter på sådana här uppgörelser och dessa personer kommer att ta ett steg till socialdemokraterna eller i vissa fall även Vänsterpartiet.

Situationen handlar om att välja mellan pest och kolera, och om man minns vad Wetterstrand sa efter valet att de skall blockera Sd i frågor där de önskar inflytande då finns det en logik i Mps förfarande. Samtidigt finns det en press från alliansens sida att inte få Sd att bestämma just i invandrarfrågorna, men om man ser medias och borgerliga framförallt Moderata företrädares utspel så önskar de mer samarbete med Mp.

Jag tycker det är rätt att Mp agerar för att blockera Sds inflytande i frågor som står Sd mycket nära. Samtidigt är jag knappast förtjust i att samarbetet blir med M och Alliansen. Men det finns andra som inte är förtjusta heller, till exempel Centerpartiet som vill vara alliansens gröna röst hur det nu skall gå till när man envisas med att krama kärnkraften.

Jag tror att det finns en medvetenhet inom Miljöpartiet där man vet att ett utbrett samarbete med M kommer att göra att folk byter bort Mp mot något annat parti mer till vänster. Jag tycker det är överdrivet av Franchell att påstå att Miljöpartiet gör allt för att tillfredsställa Reinfeldt. Som bevis för att de inte gör allt för att tillfredsställa Reinfeldt får jag lyfta fram mötet som språkrören hade med Reinfeldt för några veckor sedan där Reinfeldt bara ville veta en enda sak. Hur Mp ställde sig till jobbskatteavdraget. Aftonbladet skriver om detta där det framgår att orsaken till att Jobbskatteavdraget inte blir av handlar om att Reinfeldt inte fick majoritetsstöd för detta. Ingen annan orsak.

Frågan är vad man skulle gjort istället. Stenhårt blockera alla uppgörelser med alliansen av princip vilket skulle medföra att Sd fick verkligt inflytande över invandringspolitiken.

 

Så 40% av Mp röstarna önskar inget samarbete med M ?

Jag funderar över Arne Modigs sammanställning av opininsläget baserat på 1000 pers. Jag tycker det är intressant när man frågar lite annorlunda frågor än det vanliga stuket.

Rubriken lyder ”Sex av tio MP-väljare vill samarbeta med Alliansen” och man slår upp det som infallsvinkeln. Jag vet inte riktigt vilken svarsprocent som de 1000 personerna innefattar, men jag får gå tillbaka och titta på novus opinionsmätning från samma tid. Eftersom han använder Novus så plockar jag de senaste siffrorna de har för Mp för augusti månad där de har siffran 8,9 %. Jag ser att de har en svarsbortfall som ligger runt 11 % , den gruppen de betecknar som osäkra.

Om man börjar med att ta bort 11 % från 1000 tillfrågade så får man kvar   890 som aktivt har svarat på formuläret.

Om ungefär 8,9 % av de svarande identifierar sig som miljöpartister av 890 tillfrågade personer så är det om 79 personer.

Om 60 % av de 79 personerna är positiva till M samarbete så handlar det om 47 av 79.

Slutsats. Det krävs mindre att mindre än 50 personer skall identifiera sig som mp röstare och positiva till M för att man skall kunna skapa en rubrik på DN.

En annan slutsats är att det måste vara gigantiska felmarginaler i en mätning som denna. Ju mindre det procentuella utslaget är ju större blir felmarginalerna.

Om man skall behandla opinionsmätningen som en någorlunda sanning och det stämmer att 40 % ogillar samarbetet med M då betyder detta att Mp potentiellt sätt riskerar att sjunka i väljarstöd med ungefär 40 %. Man skall ju veta under vilka premisser som har gjort att Mp har det stödet som de har. Även om Rödgröna samarbetet är dött och begravet så röstade folk på Mp med den avsikten att de skulle samarbeta med S och V.

Detta betyder ju inte att Mp behöver stänga dörren till samarbet med M men man måste vara oerhört varsam. Om man uppfattas som ett parti som helt blir överkörda av alliansen då tappar Mp ett förtroende som de byggt upp under väldigt lång tid. Det kan bli att man skruvar tillbaka klockan ett tiotal år och blir ett parti som ligger runt 4-5 %.

En del av Mps profil till de andra partiernas förtret är att man är öppen att ge sitt stöd till höger eller vänster bara om man får igen konkret politik. Jag tycker att alla partier borde vara på det sättet. Politik handlar inte om en bunker mentalitet utan det handlar om att sätta de politiska frågorna i centrum och försöka göra allt man kan för att förvandla de egna politiska frågorna till riktig politik.

Andra bloggare som länkar till samma DN artikel.

Ankersjö (C), Högberg, Moberg.

Utanförskapsområdet Bergsjön. (moderat nyspråk)

Jag tittar igenom Moderaternas propositioner för deras stämma som de skall ha i oktober, och jag hittar lite moderat nyspråk i dokumentet.

Ett utanförskapsområde är en oattraktiv och otrygg statsdel där det råder etnisk och social segregation och för att motverka detta skall man bygga en blandad bostadsbebyggelse.

Moderaterna använder Bergsjön som ett exempel på ett utanförskapsområde där lyfter fram de göteborgs moderaternas förslag att bygga egnahemsbostäder ”för att locka människor att bo kvar i stadsdelen när de får jobb för att därigenom lyfta området”. Dvs underförstått att barnfamiljer där föräldrarna inte har jobb skulle få för sig att låna pengar för att köpa ett nybyggt hus enligt egnahemsprincipen ?

Jag kanske läser texten lite för noggrant men jag tror knappast att en arbetslös person skulle få för sig att köpa en nybyggd villa i Bergsjön eller någon annanstans heller, något som verkar lyftas fram som den stora moderata lösningen för att göra Bergsjön attraktivt och tryggt och i samma vända ta bort den etniska och sociala segregationen.

Jag har bott i Bergsjön i 23 år, bor inte där just nu men jag känner knappast igen den bilden av att Bergsjön skulle vara en otrygg eller oattraktiv plats men det är min åsikt och den är baserad på mig som person som verkligen bott där. Saken är den, att när det händer någonting där så tillskrivs det platsen Bergsjön och det broderas ut ögonvittnesskildringar från journalister som vallfärdar till Bergsjön för att sätta sina förutfattade meningar på pränt, om det sker ett mord i centrum eller i någon av de mer välbärgade platserna i staden så får inte hela stadsdelen bära hundhuvudet för det, utan då är det de enskilda personerna som bär skulden.

Begreppet ”utanförskapsområde” tycker jag är lite nedlåtande, men jag kanske måste var en uns förlåtande för det är en beskrivning som kommer från Moderater som antagligen aldrig bott eller varit i områden liknande Bergsjön. Den kollektiva stämpeln blir nog inte en verbal hit i det moderata nyspråket när man betänker sig att det finns många människor i Bergsjön som bor i sina villor och bostadsrätter som knappast lever i ett utanförskap.

Jag ser ett problem i att det verkar som att lösningarna finns om man förändrar den fysiska ytan i vissa delar av staden så löser man etnisk och social segregation. Jag hoppas verkligen att den moderata tankeförmågan sträcker sig längre än att bara föreslå att man skall bygga villor i förorterna.

Man måste titta på hela ytan och tillföra olika former av nybyggnation beroende på vad som saknas i ett speciellt område. Visst ok, kanske villorna behövs i områden som saknar bebyggelse av villor men i områden som har mycket villor bör det tillföras andra boendeformer när nybyggnation kommer på tal, och detta kan vara hyreslägenheter och bostadsrätter.

Dvs att man lyfter blicken litegrann och inte stirrar sig blind på ”utanförskapsområdena” med sina moderata lösningar och planerar och förbättrar enligt deras sätt att se det i områden där de knappast ha en naturlig koppling till i form av att man bott där eller bor där.

Jag vet att det kanske inte är en omtyckt lösning från moderaternas sida att ha kommunen som med skattepengar drar igång ett byggande och hjälper till att avhjälpa de ojämnheter i balansen som kan vara i olika boendeformer i olika statsdelar i den mån det är möjligt. Dvs att man bygger olika boendeformer som saknas i statsdelen av villor, hyresbostäder och insatslägenheter.

Jag tror det finns en lösning på hur man kan ha en jämn linje av byggande som tuffar på i sin egen takt oavsätt om konjunkturen är hög eller låg. En grundtanke som utgår från behovet och inte från marknadens prioriteringar som kanske inte alltid handlar om att bygga för att tillfredsställa bostadsbehovet.

Man upprättar helt enkelt kommunala konton som enbart är avsatt för nybyggnation enligt behov för kommunen. Man fyller på kontot genom avkastning från hyresrätter som ägs av kommunen och när kontot har pengar så är det dags att sätta igång att bygga. När man börjar bygga så gör man det utan statliga subventioner eller skattepengar som skjuts till på annat sätt. När man är klar så behåller man hyreshusen i kommunal ägo tills hela bygget har betalat tillbaka sig med vinst sedan är hyreshuset till salu för privata aktörer , dock ej till kompispris.

Fördelen blir ju att man har de ekonomiska musklerna för att inte bara planera byggen som behövs att startas utan man kan också starta byggena. Det blir inget självändamål från kommunen att äga husen men samtidigt ser man till att det finns en hälsosam balans mellan kommunalt och privat ägande i husbeståndet för att bejaka variationen.

Det är naturligtvis inte en lösning som skulle gillas av borgare i allmänhet där allmännyttan kommer in och tar initiativet för i deras politiska tro skall inte staten vara en aktiv aktör på någon marknad. Vad skall man göra när det finns en bostadsbrist och de privata initiativen inte bygger på att lösa detta samhällsproblem ?

Den stora fördelen med att skapa en konto eller fond som bara sysslar med behovsanpassad nybyggnation är att de kan tuffa på i jämn takt och behöver inte avstanna ifall konjunkturen vänder något som är ganska vanligt i byggbranchen. Det är också ett system som är cykliskt och som saknar behov av att skattepengar skall tillföras.

Men nu kanske det är så att jag skriver om saker som redan finns eller saker som är så logiska och enkla att de ter sig löjliga och ointressanta som förslag. Men vaddå, mitt förslag är mer genomtänkt än moderaternas hafsiga generella resonemang. Vad de gjorde var att strypa alla subventioner till byggande när de kom till makten och sedan satte de sig ner och väntade på att det privata skulle sätta igång och bygga. Det har gått extremt trögt med det. Med en sådan här fond eller konto skulle man ganska snabbt i tid kunna ta bort akuta bostadsproblem för till exempel studenter.

Det saknas ettor och man bygger en massa ettor till studenterna. Mycket enkelt.

Kent Persson (M) twittrar och skriver att hans politiska motståndare inte tycker om det moderata idéprogrammet, nja, vad skall man säga? Det finns ingen anledning för de politiska motståndarna att tycka någonting bra om den andras sida politik, men det betyder egentligen ingenting. Det viktiga är att moderaterna själva tycker om idéprogrammet och känner sig så glada över det att man vill använda det i den politiska debatten.

Det finns ingenting att frukta i ett nytt idéprogram från moderaterna, det skall bli intressant att se om aktiva bloggare som Kent, Böhlis, Tokis, kommer dricka ur denna nya moderata idé källa.

Själv tycker jag att mycket av det ser ut som gammal skåpmat. Jag hoppas att Peter, Moberg, Westerholm, Högberg, Peter, tar sig tid att plöja igenom den nymoderata idépolitiken under premissen , så vill de göra/ så här är sossarnas förslag bättre, så att man får den dynamiken.

Om moderaterna verkligen tror att man kan lösa segregationen genom att bygga villor i Bergsjön och detta är den enda dimentionen i moderaternas politiska nytänkande så finns det nog mycket annat man kan lyfta fram istället för att bara flytta bort det från samtalet med att det är en orgie i floskler.

Kan inte sitta här och skriva hela dan, dags att få i sig lite mat.

Hej då 🙂

Kindberg-Batra fjäskar för Mp.

Det verkar som att Moderaterna hoppas se i Mp ett parti som skall rädda alliansen och Kindberg-Batra ger en synnerligen fjäskigt välkomnande till den nya gruppledaren Gunvor G. Ericsson.

Kindberg-Batra beskriver den politiska verkligheten på ett sådant sätt Rödgröna samarbetet är upplöst och Miljöpartiet är därmed fria att samarbeta med Alliansen. Nu är det inte så lätt för även om samarbetet är upplöst så röstade folk på ett parti som förbundit sig att samarbeta med sossarna och Vänstern. Miljöpartiet förstår hur deras väljare ser ut och vet ganska väl att de inte kan sätta sig i knät på moderaterna för det är som att tigga om att tappa 4 till 5 procentenheter.

Detta betyder inte att de inte kan samarbeta med alliansen utan det betyder att det kostar i riktig politik på bordet för att miljöpartiet skall stötta alliansen. De kan inte ställa krav på miljöpartiet att foga sig utan de måste ge mycket politik tillbaka. Borgarna kanske minns de tuffa budgetförhandlingarna som Sossarna har haft med miljöpartiet under åren och det är en sådan resa som alliansen har framför sig om de skall prata med Miljöpartiet.

Mehmet Kaplan är inte ny i riksdagen men det bör noteras att även om Gunvor G Ericsson är gruppledare så är hon det tillsammans med Mehmet Kaplan i bästa språkrörsmanér. Men jag antar att det är underförstått att Kindberg Batra är fullt medveten om detta även ifall detta inte nämns i av fru Kindberg-Batra.

Jag känner mig lite tveksam över Kindberg-Batras nämnande av de ekonomiska läget som detta som enskild orsak skulle vara ett skäl för Mp att vara mer medgörliga med Alliansen.

Det ekonomiska läget i sig är inget enskilt skäl för att miljöpartiet skall bli mer medgörliga till alliansen, och så är det så att det inte är miljöpartiets val. Valet ligger hos Reinfeldt. Just nu har han valt en linje där minoritetsregeringen inte skall samarbeta med någon och få igenom sin politik med hjälp av Sverigedemokraterna.

Finns ingen kontinuitet i detta och om moderaterna menar allvar med att det är dåliga tider och inte vill riskera att bli fällda av Sverigedemokraterna i omröstningar då söker man ett längre samarbete med miljöpartiet som sträcker sig fram till nästa val. Det blir svårt att förhandla med miljöpartiet för det innebär att man få ge ifrån sig makt och ta bort en del allianspolitik och ändra politisk riktning så minoritetsregeringen får bedöma om det är värt det.

 

Behöver Centern några goda råd från en Kristdemokrat ?

Jag ser att Alf Svensson (72) fixerar sin kritik mot Centern genom att säga att Fru Lööf är för ung.

Med kristdemokraternas dåliga väljarstöd så tror jag knappast att Centern anledning att ta till sig synpunkter från ett parti som knappast har en väljarbas som lyfter partiet över 4 % spärren. Man vill väl knappast bli lika attraktivt som Kristdemokraterna.

Härligt att Kristdemokraterna står upp för pensionärerna.

Jag tittar på en websida från kristdemokraternas lokalavdelning i Trelleborg där ordföranden stakar upp tre områden som han tyckte att kristdemokraterna skulle prioritera i budgetförhandlingarna i allianssamarbetet.

Där stakar de upp tre punkter som han tyckte att Kristdemokraterna skulle prioritera.

Höj bostadsbidragen till barnfamiljer med svag ekonomi

Genomför nödvändiga förändringar av sjukförsäkringen

Sänk skatten för pensionärerna.

Dvs riktade stöd åt barnfamiljer, förändringar i sjukförsäkringen och sänkt skatt för pensionärerna.

Lokalavdelningen i Trelleborg har all anledning att känna sig nästan sprickfärdiga av stolthet att Kristdemokraterna har visat att det inte är några dörrmattor efter att de fått igenom förslaget om avdragsgilla gåvor i höstbudgeten.

Kristdemokraternas motstånd mot sänkning and restaurangmomsen verkar ju också givit resultat, med argumentet att pensionärerna går först har resten av alliansen tagit sitt förnuft tillfånga och skjutit upp förslaget av restaurangmomsen för att prioritera sänkningen av skatten för pensionärerna.

Dessa förändringar kommer i grevens tid men välkomnas säkert av gruppen 60 – 64 år där vart tredje person med ohälsa tvingas söka socialbidrag för att sjukförsäkringen brister. Som de flesta vet så är medborgare som är 50-64 år en väljargrupp där Kd är ganska starka och enligt PSU så har väljarstödet i denna grupp gått från 3,8 % november 2010 till 2,8 % i maj 2011 och efter att ha fått igenom förslaget om avdragsgilla gåvor så kommer antagligen väljarstödet peka uppåt i denna åldersgrupp när det skall mätas igen i november.

Stolta riksdagsmän för kristdemokraterna kan resa hem till sina hemkommuner och se sina väljare i ögonen och med en stolthet som nästan får dem att gråta kan de säga att de tog striden för sina hjärtefrågor och vann. Barnfamiljerna med svag ekonomi fick det lite bättre, förändringar skedde i sjukförsäkringen och pensionärerna fick lite extra i fickorna efter skattesänkningen.

Med sådana kämpar i riksdagen så är det svårt att tro att de ligger och slickar 4 % spärren i de flesta opinionsmätningarna. Ett mänskligare Sverige är verkligen en slogan de lever upp till efter så framgångsrika budgetförhandlingar.

Det enda orosmolnet på himlen är att allianspartierna tillsammans inte har egen majoritet detta kan innebära att Sverigedemokraterna kanske måste välsigna budgetförslaget med sin röst även om det är mer troligt att de röstar på sitt eget budgetförslag som förra året.

Med kristdemokraternas ärliga uppsyn behövs naturligtvis inte lagar som tvingar dem att öppet redovisa vilka företag och organisationer som donerar pengar till partiet. Även om det skulle vara så att samma kyrkor som donerar en liten slant till kristdemokraterna åtnjuter möjligheten att ta emot avdragsgilla donationer så kan detta kanske i slutändan betyda att dessa kyrkor kan donera en större summa pengar just till kristdemokraterna som en direkt effekt av skatterabatten.

De som kan känna sig speciellt glada idag är alla äldre sjuka som röstade på Kd, de kan se att partiet verkligen gör deras röst hörd i regeringen. Detta medför att de slipper att oroa sig för pengarna och kan koncentrera sig på att få en bättre hälsa.

Uppdatering den 13 januari 2012

Livets ord vinnare på KD-reformen

Plingeling säger det och Aftonbladet spottar ut en artikel som får alla politiska bloggar att reagera som Pavlos hundar.

Det handlar om denna artikeln.

Det röda laget plockar upp artikeln och skriver att det hon har gjort är omoraliskt. Det blåa laget stormar till försvar och tycker att det är en dålig artikel. Hade det varit det omvända så hade det blå laget inte haft några problem att vifta med tobleronen till exempel och tycka det var ganska rolig trots att den händelsen med Mona Sahlin inte bröt några lagar eller regler.

Jag tror att det finns många lika dåliga kålsupare på båda sidor av det politiska blocket och att de flesta förändrar sin åsikt om situationen beroende på vem som blivit drabbad. Hade det varit en sosse, miljöpartist eller vänsterpartist i Annie Lööfs situation som gjort samma sak så skulle det varit hela havet stormar på alla tre borgerliga tidningarna DN, SvD och Expressen. Nu är det omvända roller och det är knäpptyst från dessa tidningar.

Syftet med artikeln är att upplysa människor om att Annie Lööf tillskansar sig varje ersättning som hon kan komma över genom att planera sin bostadssitation för att få ut så mycket som möjligt. Hon håller sig till reglerna och har inte begått något brott.

Min kritik mot aftonbladet handlar om tidpunkten. Visst kan det finnas relevans men jag tror inte att denna artikel är en nyligen påkommen artikel utan den har legat på lagerhyllorna i väntan på rätt tidpunkt.

Jag skulle vilja flytta bort Annie Lööf från centrum av denna situation och fokusera på själva beteendet. Utan att klä det i blått eller rött.

Min enkla fråga är så här.

Hur många partier i riksdagen anser att ersättningsnivåerna för riksdagsmännen är för generösa när det gäller extra ersättningar och traktamenten ?

Och nästa fråga

Hur många partier driver aktivt frågan om att förändra och minska ersättningsnivåerna för riksdagsmännen ?

Personligen bryr jag mig inte om vad Annie Lööf gör. Jag har inga förväntningar på att hon skall bete sig på något speciellt sätt och jag anser ju att hon representerar ett parti med väldigt liten röst och väldigt lite egen makt. Jag råkade titta lite på Kents sida som fortfarande kör sitt permanenta grundtema ”skyll på sossarna”, han har också precis som Ankersjö en förhoppning att Centern skall ge Miljöpartiet en match.

Kom igen nu Kent. Tror du verkligen på allvar att ett parti som Centern som blivit kärnkraftskramare kan locka människor som röstar på miljöpartiet ?

Jag tog en titt på SCBs partisympimätning för några månader sedan. De mäter 2 ggr per år och tittar man på den åldersgruppen som motsvarar 18 till 29 år och jämför Centern och Miljöpartiet så ligger Centern på knappt 2 % medans Miljöpartiet ligger på 18 % (jag tittade på siffrorna igår och jag plockar de ur minnet så om någon vill rätta till decimalerna så har jag ingenting emot det).

Om du läser detta Kent så kan jag berätta att återväxten för Centerpartiet är otroligt dålig och de är absolut ingen match mot Miljöpartiet. Det är mer önsketänkande än realism bakom detta att Centern skulle kunna ta röster från Miljöpartiet. Jag identifierar Kent och kanske även Ankersjö som väldigt optimistiska personer. Inget fel i detta. Det kynnet kanske är ett obligatorium att ha som politiker men det kan skymma sikten. Man ser inte saker i deras rätta ljus.

Får väl skratta lite åt Ankersjös beskrivning av Annie Lööf som Juholts mardröm. Jag får väl se det lite som ett uttryck för en överdriven optimism. Jag tycker om fotboll och jag ser lite Ankersjös postning som en supporters optimism över det egna lagets förträfflighet när sista omgången skall spelas i ligan och det lag han håller på ligger sist i serien och måste vinna för att hålla sig kvar. Problemet är att de möter laget som ligger etta borta.

I grund och botten är det obetydligt ifall Centern bestämmer sig att fortsätta stödja Moderaterna eller Sossarna. Det är Centern själva som är de stora förlorarna om de cementerar sig långt ut på högersidan och det är verkligen ingen risk att folk skuttar över från vänstersidan till Centern när de flyttat sig själv så långt till höger. Steget blir för långt helt enkelt. Centern har en väldig dålig förhandlingsposition när de redan annonserat att dörren till vänster är stängd. Vem vill rösta på ett liveget parti som Centern ?

Jag är mer inne på Peters linje där han resonerar att Centern är Moderaternas dörrmatta.