Arkiv för december, 2012

Moderaterna försöker vinna tillbaka förlorade röster från Sverigedemokraterna genom att skärpa kraven på anhöriginvandring.

Enligt Scb har moderaterna förlorat 1,2 procentenheter av sina väljare till sverigedemokraterna sedan valet 2010. Jag har funderat lite på om de skall våga att försöka förändra politiken för att försöka vinna tillbaka dessa röster.

Det gäller att göra det utan att det sätter för mycket fokus på sverigedemokratern och helst skall det göras på ett sätt att det inte verkar som att det försöker fiska tillbaka sverigedemokraternas röster.  Hur gör man för att vinna tillbaka rösterna ? Man kan skicka ut migrationsminister Tobias Billström på banan med förslaget att skärpa kraven för anhöriginvandring.

Centern ogillar förslaget, Kristdemokraterna ogillar förslaget och folkpartiet ogillar förslaget, men det spelar tydligen ingen roll för som Billström påpekar att trägen vinner dvs att de andra tre måste ge sig till slut. Det vill säga att de tre dvärgarna i alliansen har fått ge sig förrut. Det är inte svårt att gissa att sverigedemokraterna skulle gilla ett sådant förslag och efter att ha kuvat de andra tre partierna i alliansen så är det bara att köra igenom förslaget i riksdagen med sverigedemokraterna som vågmästare.

I jakten på att vinna tillbaka sverigedemokratiska röster som de förlorat så får de de tre samarbetspartnerna i alliansen att liknas vid obetydliga där deras åsikt eller politiska vilja helt flyttas åt sidan.

Jag tror inte att detta blir en vinstkalkyl för alliansen att så öppet köra över de tre dvärgarna, utan det måste göras på ett snyggt sätt utan att dessa partier förlorar ansiktet.

Det finns en annan tanke i allt detta som kanske är mer synisk att allt detta bara är skådespeleri. Moderaterna går ut och lägger ett förslag och sedan ställer sig de tre dvärgarna i andra ringhörnan och säger nej och när det gått några veckor så lägger moderaterna ner förslaget med hänvisning till att de inte har stöd för detta förslag och de basunerar ut högljutt att man lyssnar på de andra partierna i alliansen och visa därmed att de också har något att säga till om.

Men just nu är det åsiktsmässigt att det är moderaterna med sverigedemokraterna i ena ringhörnan mot de tre dvärgarna, för det är undersförstått och i princip självklart att sverigedemokraterna skulle vara med och rösta för en skärpning av kraven för anhöriginvandring. De behöver inte ens fråga dem och då ser det ut som det är moderaternas politik endast.

Få se hur det fungerar. De kanske testar konceptet i media för att se hur folk reagerar på förslaget, men också testar hur tolerant vanligt folk är mot just detta. Jag ser det som rent röstfiske av sverigedemokratiska väljare som moderaterna har förlorat till dem sedan valet 2010. Moderaterna vill ha tillbaka de 1,2 % väljare som gått dit.

 

 

 

Alliansen drar på sig badwill när de undergräver kvittningssystemet.

Det skall vara en tydlighet i politiken. Det skall också finnas ett fungerande system som inte sätter riksdagen ur spel när några av ledamötena är frånvarande från omröstningen. Man har använt sig av ett kvittningssystem för att komma till rätta med dessa saker.

Efter en omröstning i riksdagen så anser kvittningsmannen för socialdemokraterna att alliansen har spräckt överrenskommelsen om kvittning.

Alliansen anser inte att en riksdagsman vars mor just avlidit har en giltig anledning att vara frånvarande. Den moderata kvittningsmannen som är kvinna anser inte att besök vid begravningsbyrån för denna riksdagsman är ett giltigt skäl att bli ”utkvittad”.

Jag kan se det framför mig, ett system som växer fram som helt saknar närvaro av kvittningssystem där de personer med god hälsa och hälsosamma familjemedlemmar har en möjlighet att delta i omröstningarna i större utstäckning än någon som har nån typ av förhinder som man kan förstå.

Det skall inte vara så att motståndarna skall sitta och lura på sina förslag som de inte har majoritet för och vänta på att personerna på den politiska motståndarsidan drabbas av en olycka som innebär dödsfall i familjen.

Det räcker inte med att moderata sidan påstår att kvittningssystemet fungerar som det skall när den politiska motståndarsidan anser att det inte gått rätt till. Hela kvittningssystemet bygger på någon form av ”gentlemans agreement” och det styrs inte av lagar utan av ett system som handlar om att båda sidor anser att saker går till på ett korrekt sätt.

Det beskrivs som kuppartat där en miljöpartistisk riksdagsman (som är kvinna) är på cypern och företräder Sverige som representant för den borgerliga regeringen i Sverige. När den moderata kvittningsmannen (som är kvinna) påstår att hon inte fått ett meddelande av hennes frånvaro och det sedan tydligt kan påvisas att det inte stämmer då står den moderata kvittningsmannen (som är kvinna) där och det ser inte bra ut, för det hon påstår stämmer inte.

Om detta har en bitter eftersmak där de svenska får förlita sig på god hälsa då kan inte längre lita på omröstningarna i riksdagen. Det är inte så att omröstningarna skall avgöras på grund av att någon är frånvarande för de skall begrava sin släkting eller att man är på uppdrag och representerar Sverige på annan plats än i riksdagen.

 

 

Ökning för de rödgröna partierna.

Jag vet inte om Sd går tillbaka på grund av järnrörsdemokraternas framfart i sommarnatten 2010 men det kan vara en faktor vid sidan av att fler synar vad Sd handlar om och de kanske inte riktigt gillar vad de ser.

Jag kan notera att alla tre partier som var de rödgröna i förra valet plussar och det verkar vara Moderaterna som håller på att kväva sina alliansvänner. Vid sidan av detta finns just Sd som äter procentenheter från alliansblocket vilket innebär att de små allianspartierna kan få panik och börja sälja sig till de väljarna som flyttat från alliansen till Sd.

Jag tror att det har betydelse att Sd mer och mer profilerar sig som ett parti långt ute på högerkanten. Detta betyder att folk gör ett val där de inte längre vill ge sin röst till något av allianspartierna för det betyder att man också stödjer den maktsfären i svensk politik som gärna använder Sd som vågmästare för att driva igenom sin politik.

Tittar man på långa trender så handlar det om att när Moderaterna tappar två röster till Sverigedemokraterna så tappar Socialdemokraterna en röst.  Nu är det väldigt svårt att se från united minds mäting hur detta förhållningssätt har förändrats men man får uppdatera flödena när nästa SCB mätning ser dagens ljus i maj nästa år. Man kan lätt konstatera att Sverigedemokraterna har växt på bekostnad av alliansen så de blir mer och mer ett problem för allianssidan. Samtidigt kan inte allianspartierna börja jaga Sd röstarna och försöka locka de tillbaka för detta kan göra att de skrämmer bort fler väljare som flyttar över till Rödgröna sidan.

Det finns faktorer som kan förklara Sverigedemokraternas framgång i opinionen det senaste, det handlar om att folk förlorar jobben och de har svårt att hitta nya jobb. I en webpanelsundersökning som den typ som united minds gör har problem att fånga upp de äldre som just gått i pension. Senaste SIFOn antyder att Sverigedemokraternas uppgång beror på pensionärerna och det är rimligt att tro att en webpanelsundersökning som united minds inte klarar av att få ett bra urval av pensionärer. Jag säger bara att Sverigedemokraternas siffra i united minds mätning fortfarande kan vara i underkant.

Folk tror inte längre på alliansens arbetslinje och blir alliansen pressade på frågan om varför det inte blir resultat så skyller de antingen på socialdemokraterna eller lågkonjunkturen. Det är inte så i deras sinnesvärld att det är deras förslag det är fel på utan det är omvärlden runt omkring, det som andra människor kallar för verkligheten, det är verkligheten som det är fel på, eftersom de inte passar in i alliansens ekonomiska analysmodeller som ligger till grund för den lagda politiken.

Det kanske är dags för allianssidan att börja förhålla sig till verkligheten och försöka förstå hur människors vardag ser ut. Jag tror att alliansen får betala priset för att de driver igenom sin politik med stöd av endast Sverigedemokraterna oavsätt hur de argumenterar detta inför media. Det finns också ett liv bortom de ekonomiska analysmodellerna och glädjeprognoserna som ofta ligger till grund för den skönmålning som man ser när alliansen berättar om den nyaste budgeten. Det kanske inte är så bra att sätta prognoser som ligger långt ifrån var andra experter på området anser vara rimligt.

Men ok. Hur man än analyserar och funderar över det politiska läget så är det en sak som är väldigt säker. Ingenting är avgjort när det gäller valet 2014. Kanske är det så att Socialdemokraterna sitter på en straffspark men det gäller att förvalta straffsparken så att man kan göra mål och vinna. Missar man målet så missar man vinsten.

Kan passa på att pusha lite för IRM, de håller lite koll på vad som händer hos avpixlat men samlar också de Sverigedemokratiska fördomarna som kommer ut ur deras politikers munnar.

 

Ge inte tiggarna pengar i handen.

Jag läser om Johan Linander (C) och hans förslag att kriminalisera tiggeri. Jag har ett annat förslag som är mycket enklare.

Det handlar om att inte ge dem pengar i handen. Grejen är den att man kan fortfarande hjälpa den som sitter där genom att köpa lite mat till dem eller ge dem någonting att dricka eller vad som helst som inte kan omvandlas till pengar. Om det är så att det finns organiserad brottslighet i bakrunden så kommer de att få det svårt att ha en lönsamhet i sin verksamhet men samtidigt har man kanske gjort någonting temporärt för dem som sitter där som inte behöver kosta skjortan.

Det kan finnas folk som sitter fast i någon form av missbruksproblem vilket gör att om man ger de pengar så använder de dessa pengar för att odla sitt missbruk. Då är det bättre att ge dem någonting som de antingen kan äta upp eller slänga bort.

Min poäng här är att man kan få bort stora delar av den organiserade brottsligheten med mjuka metoder som handlar om vad du kan göra om du ser en av dessa personer som står utanför snabbköpet eller på annan plats.

Om alla skulle göra så här i Sverige så skulle det organiserade tiggeriet försvinna väldigt snabbt.

Det är dags för partierna att bestämma sig hur de skall förhålla sig till Sd.

Det är rätt så lång tid kvar till valet 2014 och det är dags att partierna bestämmer sig vilket förhållningssätt de vill ha till Sd efter 2014 års val.

Det behövs inga PR byråer för att påpeka att det kan bli en parlamentarisk kris efter valet 2014 men man kan lägga ut de olika scenarion som kan uppstå.

1. Alliansen eller de tre före detta rödgröna partierna får egen majoritet.

Med ett sådant valresultat kan majoritetssidan styra utan att behöva ha någon typ av förhållningssätt till Sverigedemokraterna.

2. Det före detta rödgröna blocket blir den största minoriteten och bildar regering.

Så som opinionsmätningarna ser ut idag så skulle detta vara alternativet som på många sätt skapar problem. En minoritetsregering med företrädare från de tre rödgröna partierna skulle få svårt att driva en liknande linje som alliansen driver idag där de lägger förslag i minoritet som Sverigedemokraterna oftast stödjer i 9 fall av 10 om man skall titta tillbaka på de åren som gått sedan valet 2010. Detta skulle betyda att gång efter gång skulle den största majoriteten förlora omröstning efter omröstning för att Sverigedemokraterna hellre ställer sig på alliansens sida.

3. Alliansen blir den största minoriteten och de styr som de gjort idag.

Förslag efter förslag läggs som idag i riksdagen. Alliansen driver igenom sin politik med stöd av Sd när de tre rödgröna partierna motsätter sig förslagen.

Så här ser det ut idag

Alliansen och de före detta rödgröna partierna lägger olika förslag i riksdagen. Oftast kan alliansen få igenom sin politik med stöd av Sd om före detta rödgröna står som motståndare till förslaget. Det har också hänt att rödgröna drivit igenom riksdagsbeslut endast med stöd av Sverigedemokraterna med regeringspartierna som opponent. Ingen av de politiska partierna har några problem med att driva igenom sin politik med Sverigedemokraterna som vågmästare.

Vad partierna borde göra

Med tanke på det avståndstagande som partierna har jämtemot Sverigedemokraterna i retorik så borde man ha samma förhållningssätt när det gäller handling. Som politiskt block borde man inte acceptera att man driver igenom politik med endast sverigedemokraterna som vågmästare. Man skapar en beroendeposition till dem vilket också är ett sätt för att bygga upp deras maktposition i riksdagen. Om man verkligen på allvar anser att man inte vill ha någonting med Sverigedemokraterna att göra så borde det politiska blocket i minoritet alltid förankra som politik med en majoritet av partierna så att man aldrig sätter Sverigedemokraterna i vågmästarposition.

Det andra alternativet

Samtliga partier är beredda att använda Sverigedemokraterna som vågmästare, om man skall fortsätta att driva politiken på det sättet då kan man åtminstone vara ärlig mot sina väljare och säga att det är den typ av parliamentarisk taktik man ämnar använda. Då kan man skippa all negativ retorik mot Sverigedemokraterna och bjuda in dem i stugvärmen för det har man redan gjort om man inte har några problem med att driva igenom sin politik med Sverigedemokraterna som vågmästare.

Det är väldigt mycket snack om Sverigedemokraterna och partierna tävlar nästan om att distansiera sig från dem men så fort partiernas riksdagsmän sitter i riksdagen då är det inga problem att driva igenom sin politik med stöd av Sverigedemorkaterna som vågmästare. Man borde som parti göra mer för sina väljare, förankra politiken på båda sidor om det politiska blocken så att man hela tiden har ett förhållningssätt där man aldrig behöver fråga Sverigedemokraterna hur de skall rösta.

Om ett parti skulle ha en policy att de alltid kräver att lagförslagen skall förankras med majoritet utan sverigedemokraterna och man sitter i en riksdag där Sverigedemokraterna har en vågmästarposition då kan den andra minoriteten utnyttja ett sådant förhållningssätt. Om det är de tre före detta rödgröna partierna som står på ena sidan som den största minoriteten i riksdagen och de skickar en inbjudan till valfritt alliansparti då kan de eftersom de är ett politiskt block avvisa detta ”av princip” för att de pratar bara med dem själva.  Då skulle det vara ett sätt att stärka Sverigedemokraternas maktposition och samtiditigt sitter de med vetskapen att Sverigedemokraterna röstar med alliansen 9 fall av 10.

I längden skulle detta betyda att den största minoriteten som är före detta rödgröna skulle få problem att styra landet för det mindre blocket alliansen håller ihop.

Nu vill inget parti formulera en förluststrategi men väljarna borde få rätt att veta i god tid om partierna på båda sidorna tänker fortsätta att använda Sverigedemokraterna som vågmästare eller att de har en strategi där de alltid lovar att bidra till att bygga en majoritet i riksdagen utan Sverigedemokraternas inblandning.

Är detta demokratiskt att förhålla sig på detta sättet?

Varför skulle det inte vara det ? Det är ingen rättighet för ett parti att förhandla med andra partier bara för att man är riksdagsparti. Man visar respekt mot sverigedemokraternas väljare genom att gå runt sverigedemokraterna i riksdagen om man fått ett mandat från de egna väljarna att bete sig på just detta sättet. Om priset för att göra det blir att de rödgröna partierna blir tvungna att prata med allianspartierna för att foga samman gemensamma lösningar så ser inte jag det som något dåligt för politiska lagförslag som har förankring från höger till vänster faller mindre risk att gå i graven allt för tidigt och i tider som dessa, oroliga tider kan en sådan stabilitet i politiken vara välkommen för svenska folket och alla företag som har verksamhet i Sverige.

Alternativet är att luta sig mot Sverigedemokraterna som vågmästare.

 

När socialdemokraterna förlorar en röst till Sverigedemokraterna så förlorar moderaterna två röster.

Jag tycker det är intressant när oberoende moderaten (SvD) skriver en artikel som om det är ett gemensamt problem för socialdemokraterna och moderaterna att sverigedemokraterna går frammåt.

Det finns en stor skillnad mellan moderaterna och socialdemokraterna. Om man skall tro opinionen så har moderaterna förlorat mark sedan valet 2010 samtidigt som socialdemokraterna har växt. Tittar man på hur människor bytt sympatier sedan valet så kan man se att socialdemokraterna har vunnit röster från samtliga partier utom ett och det är sverigedemokraterna där de förlorat 0,6 %. Samtidigt dränerar moderaterna de tre små allianspartierna på röster medans de har förlorar 1,2 % av sina väljare till Sverigedemokraterna.

Jag tror inte att det finns någon speciell Sd kod att knäcka som SvDs Göran Erikssson snackar om och jag tror inte att det finns några gemensamma strategier som man kan ta till där moderaterna och socialdemokraterna står på samma sida och kämpar mot Sd.

Det enda man kan göra som politiskt parti är att utveckla de sidorna som har gjort att folk röstat på socialdemokraterna och moderaterna i det förflytna. Alla partier behöver sina nicher, de behöver sin identitet som gör att människor känner igen dem och genom detta kan man kämpa om olika väljargrupper. Det kan bli så att plötsligt måste de två stora partierna överge sin centrala strategi som handlar om att slåss om medelklassens gunst för grupper som tidigara varit säkra plötsligt ger sig av till Sd.

Det kanske inte längre är en självklarhet att om man vinner medelklassens gunst så vinner man också valet. Vi har en åldrande befolkning där många är personer som står med ena benet i sina sista år i arbetslivet och det andra benet i livet som pensionär. Vi har 4 gånger fler människor idag som är med i arbetsmarknadsåtgärder jämfört med när alliansen vann valet 2006.  Hur många av dessa pensionärer och arbetslösa har givit upp alliansen och flyttat bort sina sympatier från dem ? Hur många av dessa har flyttat till Sd eller gått över till rödgröna sidan för de anser inte att politiken gynnat dem ?

Rösterna måste komma någonstans ifrån och det handlar nog till stor del om människor som gjort en resa från arbete till arbetslöshet eller från arbete till pensionärsliv. Sedan blir det också det att konjunkturen är låg och det skall antagligen bli sämre. I 2010 års val kom alliansen undan med förklaringen att det är inte deras fel att konjunkturen är låg, i nästa val 2014 blir det svårt att argumentera för att arbetslinjen fungerar när fler folk gått från arbet till arbetslöshet.

Alliansen kan inte lyfta fram politiska satsningar som jobbcoachning som en succé när det är ett praktfiasko som inte skapat jobb. Jag vet inte vad grundsynen från alliansens håll var när det handlade om att införa jobbcoachning. Att folk som inte har arbete saknar motivationen, är lata, eller inte gör sitt bästa för att hitta ett jobb och därmed behöver de en coach för att komma frammåt ? Om problemet handlar om att man saknar kunskapsbitar för att söka de jobb som finns då finns det inga coacher i världen som kan hjälpa dem att bli anställda.

Jag tror att det finns många som stör sig på alliansens argumentationsteknik när det handlar om barnfattigdomen. Enligt dem så finns det inga fattiga barn i Sverige, när rädda barnen presenterar sin rapport om barnfattigdomen så vill inte allianssidan diskutera det, blir de pressade i ämnet så blir det en diskussion om hur man skall mäta fattigdomen istället för att fokusera på problemet. Det finns många orsaker till det. Om man tittar på de barn som är mest utsatta så är det barn med utländsk bakrund som bor i städernas förorter och lever där med en förälder. Områden på moderat nyspråk som kallas för utanförskapsområden. Detta är inte alliansens väljarbas och därför bryr man sig så lite som möjligt om dessa invånare. Den frustrerade mamman eller pappan till barnet som har svårt att trolla fram verktyg som skulle vara behjälpliga för dem i skolan på grund av deras ekonomiska situation och har inte heller råd att betala den läxhjälp som man kan få genom RUT om man har råd med det, alla betalar skatt genom skattesedeln men alla får inte läxhjälp, om man är ett fattigt barn som vill ha läxhjälp då är det kört om skolan inte kan tillmötesgå detta.

Alliansens politik bidrar till att använda de fattiga barnen som spargris och de bidrar också till att skapa barn som växer upp till vuxna som har en längre väg till ett arbete jämfört med sina jämnåriga från familjer med bättre ekonomiska förutsättningar. Men visst sett från politikerns håll så gör det varken till eller från ifall de bidrar till att ta resurser från de fattiga barnen för det handlar trots allt om unga människor som inte har rösträtt och kommer inte att ha det de närmaste 18 åren i vissa fall.

Det räcker inte med optimistiska prognoser om framtiden för att prata positivt om den ekonomiska framtiden så som alliansen ofta gör utan det handlar om att vara djupt rotad i dagens situation och verkligen på riktigt iallafall låtsas att de bryr sig om de som inte är deras väljarbas. Det är bland många av dessa som framförallt moderaterna hittar de före detta moderatröstarna som flyttat till alliansens inofficiella stödparti Sd. Men det kanske egentligen är ett mindre problem för alliansen för i nio fall av tio så är Sd med på allianståget.

Jag undrar vad moderaterna kommer locka med för att vinna tillbaka de 1,2 % av väljarbasen som flyttat från Sd till M efter valet 2010. Även om S tappat 0,6 % till Sd så kan man inte fokusera på det utan man måste fortsätta med att göra hemläxan så att man erbjuder väljaren ett alternativ som lockar istället för skrämmer. Att ha vunnit stöd från alla partier i riksdagen utan Sd efter valet 2010 är i grund och botten väldigt positivt. Det viktiga är att behålla de 1 % som de vunnit från moderaterna och fortsätta att vara attraktiva för den gruppen.

SCBs partisympatiundersökning nov 2012

Det är alltid intressant att läsa opinionsmätningen from SCB för de är en typ av guldstandard när de gäller opinionsmätningar för att se hur landet ligger. Till skillnad från de andra bolagen så tar de in mycket fler personer i sin undersökning vilket gör att felmarginalerna blir mycket mindre än när de andra i branchen mäter samma sak.

Så vad kom de fram till ?

Så här skriver SCB på sidan 7 i sin rapport:

Partisympatiundersökningen visar att ett riksdagsval i november skulle ge regeringspartierna (C+FP+M+KD) 41,8 procent av rösterna. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle tillsammans få 49,1 procent. Sverigedemokraterna skulle få 7,9 procent och övriga partier 1,2 procent av rösterna.

För regeringspartierna som block noteras ingen statistiskt säkerställd skillnad jämfört med maj 2012. Centerpartiet skulle i november få 4,4 (±0,3), Folkpartiet 5,5 (±0,4), Moderaterna 28,1 (±0,7) och Kristdemokraterna 3,8 (±0,3) procent. Socialdemokraterna skulle vid val i november 2012 få 34,8 (±0,8), Vänsterpartiet 5,8 (±0,4) och Miljöpartiet 8,6 (±0,6) procent. Sverigedemokraterna skulle vid val i november få 7,9 (±0,5) procent av rösterna. Övriga partier skulle vid val i november få 1,2 (±0,2) procent av rösterna. Bland övriga partier är Piratpartiet och Feministiskt initiativ störst.

——–

Tittar man på nettoflödena jämfört med 2010 års val då blir det intressant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan valet 2010 har Socialdemokraterna tagit röster från nästan alla partier förutom Sverigedemokraterna. Ett av de viktigaste flödena är de som går mellan alliansen och rödgröna partierna. Där tappar alliansen väljare till de rödgröna partierna (Vänsterpartiet är inte med i detta diagram för de står nästan på valresultatet från 2010).

De tre partierna som har förlorat mest till andra partier är Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. De tappar till Moderaterna eller till det rödgröna blocket.

Sverigedemokraterna ha främst växt på bekostnad av Moderaterna men de har även vunnit röster från Folkpartiet och Socialdemokraterna sedan valet 2010.