Egoist sossarna – eller dagen då expressen var att föredra före aftonbladet.

Jag har alltid tänkt aftonbladet som en tidning som är s-märkt till en viss del, att de företräder en högersida av socialdemokratiska partiet men att det fortfarande är en s märkt tidning. Jag börjar fatta att jag är helt ute och cyklar efter de senaste stormarna runt Juholt. Jag kan förstå att det är en nyhet att han slarvade med sina ersättningar men med facit i hand så kommer man fram till att det finns några röda trådar.I fortsättningen skall jag hålla garden uppe mot aftonbladet på samma sätt som jag gör när jag läser artiklar från expressen. Skillnaden mellan Expressen och Aftonbladet är att man vet iallafall att Expressen hyser inga större sympatier för socialdemokratin så de för inte sitt tidningspolitiska liv under falskflagg, så då läser man deras spyor över sina politiska motståndare med den förväntan som en borgerlig tidning kan skapa. Det som förvånade mig när det gällde aftonbladet är att de varit pådrivande när det gäller att hålla liv i denna historia, det har varit den ena anonyma läckan efter den andra när denna historia börjat klinga av som har plockat upp alla vinklar av detta. Den andra förvåningen handlar om hur lite fakta de har haft med sig i bagaget när de dragit igång denna dyngan.

För det första har han inte begått något brott.

För det andra finns det en vattendelare här.

• En grupp som tror att han medvetet har snott åt sig pengar.
• En grupp som tycker han har varit slarvig men att han inte medvetet försökt att sno åt sig extra pengar.

Bland de som tror att han medvetet snott åt pengar hittar man nästan bara personer som är borgare eller sympatiserar med borgarna, personer som aldrig aldrig någonsin skulle ta i de rödgröna partierna med Reinfeldts tång som han använder flitigt för att smeka Sverigedemokraterna. Så nettoförlusten i förlust av sossesympatierna från de personerna som visar starkast antiparti mot Juholt ligger närmare noll.

Sossar som är besvikna på Juholt, var tar de vägen ? Jag tror de rör sig till de andra partierna i det rödgröna men sedan finns den en grupp som väljer att lägga sig på soffan. Det är inte så farligt om Sossarna förlorar några procentenheter, visst sossarna själva blir inte glada över detta men det blir minimal läcka till de borgerliga. Den mest ”farliga” förlusten är de som tappar lusten och struntar i att rösta i nästa val. Soffliggarna kan då bli den gruppen som avgör valet 2014 med sin passivitet, förhoppningsvis kan Juholt fånga upp dessa med sin resa som han skall företa sig runt om i Sverige att åtminstone få dem att ändra sig och gå och rösta, kanske inte på sossarna men på något av de andra rödgröna. Jag tror att det är försvinnande få som efter detta ser vad Juholt gjort och säger: ”-näee nu tar jag ett kliv över till Reinfeldts trygga famn”. De som påstår att de gör denna politiska resa efter Juholts slarvigheter är antagligen redan där i knät hos Borg och Reinfeldt.

Hursomhelst fattar jag inte hur det finns folk inom Socialdemokratiska toppskiktet som hugger varann i ryggen och ser att det finns en möjlighet att bli av med nyvalde Juholt. Visst Juholt är väl ingen Ceasar precis men det verkar finnas en massa Brutus sossar som rör sig nära Juholt och som är beredda att genomföra en maktkamp som skakar om partiet därför att de sätter sitt eget ego före partiets bästa.

Det finns en demokratisk ordning i partiet och genom den ordningen har man plockat fram Juholt som personen som skall leda sossarna frammåt, det finns alltså ett majoritetsstöd för att han skall kunna pröva att ta sossarna i en riktning som han tror är bra för socialdemokratin, kan man inte ställa upp på detta kanske det är dags att ta en paus från det politiska engagemanget.

När jag var liten knattespelare i fotboll så var det mycket tissel och tassel i gruppen något som gjorde att vi inte spelade särskilt bra, det var mycket snack bakom ryggarna och kanske besvikelse för att man inte fick spela matchen eller sitta på bänken från start. Till slut samlade ledaren alla som spelade i laget och pratade ut. Han snackade om att sluta gömma sig i buskarna och tissla och tassla, och istället säga vad man tyckte och rensa lyften. Det blev att vi gjorde detta och sedan spelade vi mycket bättre och som ett lag. Hjälpte varann. En lärdom vid 10-11 års ålder. Det verka finnas en drös med anyonyma ledande socialdemokrater som inte har spelat knattefotboll eller liknande där man lär sig att kämpa som ett lag. När Juholt har förändrat laguppställningen verkar det som att många som sitter på avbytarbänken gör allt för att de skall få spela även om man kanske inte passar in i Juholts nya taktiska spelplan.

Man klarar sig inte ensam i politiken och man måste ha ett fungerande lag bakom ledaren. Om man medvetet väljer att inte ställa upp och stanna kvar för att sabotera då underkänner man partiets beslut som valt Juholt i ett majoritetsstöd i partiet. Då menar man på som enskild individ att partiet har fel.

Nu när Socialdemokratin blöder så försöker de borgerliga tidningarna skita ner det blödande såret så att det inte kan läka bra. Det gäller att blöda klart och ta hand om såret så att det blir helt och bra. En tid behöver tas i anspråk där man vänder sig innåt i partiet och knuter an till rötterna och slickar såren. Även om det läker bra kommer ärret alltid att finnas kvar för allmän beskådan och ett ärr som de politiska motståndarna kommer rikta sina hugg mot i hopp om att såret skall rivas upp och börja blöda igen. Det kan man inte göra någonting åt.

Vad man kan göra är att köra på och se vart man hamnar vid nästa val. Lyckas man nå fram till väljarna och berätta om sin politik så de förstår så har man vunnit hur valet 2014 än må sluta. Juholt skall ju ut och vandra och försöka få såret och sluta blöda men också får det att läka väl.

Jag avslutar denna långa bloggpost med Nightwish – Wanderlust.