Som folkvald kan man inte tjäna två herrar.

Kanske lite pompöst att säga så men poängen är enkel. Är man folkvald så skall man företräda de som röstat på en. Man skall företräda väljaren i första , andra och tredje priortet. Efter det är det finns det ingen annan. Jag lägger dessa rader som en inledning till det jag tänkte skriva om.

Jan Eliasson skriver bra och hans politiska kompass är det verkligen inget fel på. Jag hade gärna viljat se honom som en partiledare för sossarna under en kortare tid för att få hans inflytande att forma socialdemokratin nu när hela havet verkar storma.

Så vad är det som är så bra i det som han skriver enligt mig ?

Jo. Han fångar ganska bra hur den socialdemokratiska identiteten ser ut om man går tillbaka till rötterna. Att Sverige är en del av världen, vi skall främja språkutbildningen och kunskapen om omvärlden. Se till att ha ett politik för tillväxt och solidaritet något som är möjligt att göra och som har blivit gjort förrut i Sveriges historia.

Det viktiga med att hjälpa de svagaste grupperna och verka för att minska klyftorna i samhället. Man skall nog inte gömma sig bakom kryptiska definisioner som att ”värna om välfärdens kärna” som på moderat nyspråk betyder att man skär ner i välfärdssektorn.

Det räcker kanske inte med att sossarna påstår att de står på de försummade barnens, de misshandlade kvinnornas, de glömda gamlingarnas, de rädda flyktingarnas, de kroniskt sjukas, liksom ungdomarnas och de nya svenskarnas i långvarig arbetslöshets sida som Eliasson nämner, utan man måste konsekvent nå dessa grupper och visa i handling att man står på deras sida.

Når man fram så har man sin väljarbas som mer än villigt gör sig besväret att rösta på sossarna när det är val.

För länge sedan när jag gick i skolan så tog en lärare ett exempel för hela klassen. Det handlade om ett företag som säljer skor. De hade en planch på väggen som företrädde en familj med mamma, pappa, son och dotter. Så varje gång de skulle köpa in skor var säljaren tvungen att övertyga chefen om skornas förträfflighet men också peka på vem som skorna skall köpas av.

Jag tar det som ett exempel för att peka på att varje politiskt förslag som man tar fram så måste man tydligt veta vem som skall gynnas av förslaget men då är ju planchen mycket större och detaljerad. Om det riktas mot de utsatta barnen, ensamstående föräldern, den arbetslöse, den kroniskt sjuka, osv osv.

Man måste ha bilden framför sig vem det politiska förslaget skall gynna. Om man då i en sådan situation har inhyrda försäljare som företräder pengar som inte får rösta då finns det en stor risk att man fattar politiska beslut som gynnar arbetsgivaren.

Socialdemokraternas väljarbas består inte av arbetsgivare. Moderaterna är arbetsgivarnas väljarbas. Så det är väldigt viktigt att man håller PR gubbarna på armslängds avstånd och knuter starkare band till till sin väljarbas som är arbetstagare och alla andra grupper som arbetsgivarna knappast bryr sig om mer än de tvingas till.

Och det är detta jag menar med att man inte kan tjäna två herrar som folkvald. Om en politiker inte förstår vem som givit dem politiskt förtroende och tjänar andra än sina väljare då har de ingenting i politiken att göra.

Gav T moderaten en känga igår men jag vet inte om jag gick på knockout, tyckte bara att hans post var ett lågvattenmärke som någon av kommentarerna uttryckte det.