Terrorismen skall aldrig vara i centrum av diskussionen.

Kanske ironiskt att jag skiver just detta för då kanske jag blir en av många som just sätter fokus på ämnet terrorism när budskapet är att inte göra just detta. Men det är det enda sättet att skriva om resonemanget. Jag skriver inte mycket om terrorism och kommer inte heller göra det efter denna bloggpost.

När anonyma ledare på DN skriver att det blundas för terrorhoten så ser jag det som ett tecken på att de tycker att frågan om terrorism skall lyftas upp på agendan och sedan skall man… ja vaddå, det får jag inte riktigt klart vad DN vill skall hända.

Vad går gränsen mellan legitimt underrättelsearbete och otillbörlig underrättelsearbete ?

Den frågan ställer den DN ledaren med anonym avsändare. Jag tycker att det finns en tydlig gräns som man kan sätta in i sammanhanget och detta är när man börjar leta efter brott utan brottsmisstanke. för att man känner på sig att några individer kanske kan bli så extrema att de begår fruktansvärda illdåd.

När man sedan har en profilbild av terrorister som man fångat och tagit fram ett psykologiskt fotavtryck och sedan använder man profilen, kör det igenom en databas med samlat underrättelsearbete och sedan får fram några individer på en lista, sedan söker man upp dem och spärrar in dem och påstår att de förhindrat framtida terrorrdåd.

Det går att göra på det sättet om de samtidigt handlar om underrättelseverksamhet som förs under hemligstämpel.

Vi har lagar som straffar människor som begår brott, men det är omöjligt att skydda sig från alla typer av illdåd som existerar. Om vi som samhälle sätter ett enormt fokus på terrorism och det pratas om det hela tiden så att det skapar en stämning där människor tittar sig över axeln för att se saker som de tror kan vara ett hot då är det att man viker undan och böjer sig för terrorismen.

Det är knappast ett skydd att samla in mer data om människors åsikter på ett sådant sätt att det blir så mycket information att det blir svårhanterligt. Hur kan man då veta vilka av dessa personer som är potentiellt farliga och vilka av dessa personer som inte är det ?

Min poäng här är att bara för att man inte fokuserar på terrorismen som ämne behöver det inte betyda att man blundar för terrorismen som ett hot, men det handlar om att se saker i rätt proportion istället för att lyfta fram det och ger det mer fokus än det förtjänar. Jag avskyr de där dagstidningarna och kvällstidningarna som exponerar terroristerna och berättar om dem i alla tänkbara och otänkbara vinklar. Jag anser att de hjälper till att exponera dem på ett sådant sätt att personer som vill göra samma sak kan läsa in sig på den terroristattacken och kanske till och med inspireras av det.

Ok det är väl en nyhet till en viss grad men någonstans borde det finnas en gräns där man säger att det räcker nu, vi släpper detta, men samtidigt är inte en tidnings mål att släppa en berättelse som kan locka folk att köpa deras tidning utan då när någon riktig nyhet händer så gäller det att tömma ut precis varje vinkel som man kan tömma ut.

Om vi hela tiden förändrar lagar varje gång någonting händer. När en terroristattack sker, då förändrar vi samhället till att anpassa sig till ett hot som borde vara mer förekommande före eller efter en attack. Om vi bygger upp en kontrollmekanism som påstås skall skydda oss mot terrorism så finns det alltid så kallade svaga punkter där terrorister kan slå till om de så vill och kan.

Poängen från min sida handlar om att man kan aldrig skydda ett samhälle till 100 % från terrorism. Om vi från samhällets sida ägnar mycket tid och tanke åt att fundera ut hur vi skall kunna skydda oss från terrorism då stjäl detta tid från att göra viktigare saker som att leva och må bra. Min grundtanke är just detta att inte dansa efter terroristernas pipa, att inte justera samhället och böja sig till dessa otäcka odemokratiska krafter.

DN skriver ”Demokratin har rätt att försvara sig. Då kan vi inte förringa, relativisera och trivialisera de hot som faktiskt finns.”

Naturligtvis skall en demokrati försvara sig mot krafter som med våld och hot om våld vill skada samhället. Det är inte att förringa, relativisera eller trivialisera att fortsätta att ha ett samhälle som kan beskrivas som en demokrati. Men böjer man sig för odemokratiska krafter efter terrorism eller hot om terrorism så att man förminskar människors frihet så riskerar man att skapa ett land som inte längre kan definieras som en demokrati.

Tidningar som DN har också ett ansvar och det handlar om att inte exponera varje vinkel av ett terroristdåd för att man vill tjäna pengar på det. Visst det är en nyhet ett tag, men sedan när det hänt skall man gå vidare och fokusera på andra saker. Nu får jag väl säga att jag tycker inte att DN brukar stretcha ut en nyhet och rulla sig i den i flera dagar, stora bovar i det dramat är tidningarna som lever på att sälja lösnummer och då handlar det om expressen och aft0nbladet.

 

 

 

Varför skall Juholt bära hundhuvudet för att Reinfeldt inte klarar av sin roll som statsminister ?

Statsministern tillsammans med sina allianskompisar har redan givit Sverigedemokraterna en central roll i Svensk politik när man har en policy som går ut på att driva igenom sin politik om så med Sverigedemokraternas röst.

Detta betyder att Alliansen tycker det är ok att få igenom sina omrösningarn med endast stöd av Sverigedemokraterna. De har gjort så ganska ofta nu. I ungefär 9 fall av 10 väljer Sverigedemokraterna alliansen när de har en vågmästarposition mellan blocken.

När Alliansen får stöd av endast Sverigedemokraterna då finns det ingen på den borgerliga sidan av politiken som protesterar mot detta. När de tre rödgröna partierna lägger gemensamma förslag då skrivs det ledare på DN där man anklagar de rödgröna för att samarbeta med Sverigedemokraterna, men bara när Sverigedemokraterna väljer att stödja de rödgrönas förslag.

Erik Helmersson som skrivit den länkade artikeln ovan skulle aldrig få för sig att rikta kritik mot alliansen för att de får igenom sin politik med stöd av Sverigedemokraterna. Men när Sverigedemokraterna väljer att gå på de Rödgrönas linje då skall det tydligen hackas på sossarna och Juholt. Det är ganska konstigt att Juholt kommer i skottgluggen för något som Sverigedemokraterna väljer att göra. De rödgröna har inte valt att få stödet från Sverigedemokraterna, men det verkar vara en utbredd politisk taktik från högersidan att försöka mobba sönder de Rödgröna partierna när Sverigedemokraterna väljer att rösta på deras förslag.

Tydligen vill man från borgerligt håll att de rödgröna skall gå i ide fram till nästa val och strunta fullständigt i att lämna fram ett enda politiskt förslag till omröstning i riksdagen. Tydligen anser dessa borgerliga av någon anledning att bara för de är fyra partier som valt att jobba tillsammans och som missar att få egen majoritet skall få hela makten ändå även om det finns en majoritet av Svenska folket som inte röstat på dem.

Bara för att det finns 3 partier som svurit trohet till moderatledarens projekt så betyder inte det att resten av de politiska partierna skall ta någon speciell hänsyn till detta.

Erik Helmersson påstår i sin artikel att det är oppositionens fel om det blir nyval, en bedömning som är felaktig. Bollen ligger hos Reinfeldt och ansvaret vilar tungt på honom om sitationen leder hela vägen till nyval. Han har makten att bestämma att köra en policy som riktar in sig på att hela tiden ha en majoritetsröst i riksdagen och detta utan att Sverigedemokraterna blir vågmästare.

Alliansens arbetslinje handlar om att bara tala med sig själv och sätta Sverigedemokraterna i en vågmästarposition. En politisk isolering som leder till att man får stryk i kammaren då och då, och detta kallas att ta ansvar. När man får stryk i riksdagen så skall tydligen allt skyllas på Juholt och sossarna när det är alliansen själva som inte har förstånd att se till att de bygger majoriteter.

Det är aldeles för tyst på de borgerliga tidningarna och bloggarna när alliansen får igenom sin politik med stöd av Sverigedemokraterna. Samma tidningar och samma bloggare kan gå loss på socialdemokraterna när de får igenom sin politik med stöd av Sverigedemokraterna. Jag tycker det är stort hyckleri.

Stämmer det som DN skriver, finns inga faktafel i artikeln.

Ett råd till de som tvivlar på detta. Lyssna på ljudupptagningarna så får ni det kristallklart.

Visst finns det en ingångspunkt och en vinkel i DNs artikel men det tar inte bort faktabiten som de har i grunden för att skriva det som de skriver i artikeln.

Regeringskansliet tyckte inte om vinkeln så de presenterade sin egen vinkel på ett sätt som jag tyckte tydligt pekar på maktspråk där vinkeln inte tycks om förminskas i förmån för regeringskansliets vinkel.

Spelar ingen roll vilken vinkel man läser artikeln ur Reinfeldt dömer fortfarande ut hyresrätten som ett alternativ i innerstan för att han ser att det helt enkelt inte fungerar.

Felet som jag påpekar i min tidigare bloggpost som också upprepas i DN artikeln som jag länkar till ovan är att de ”har transkriberat delar av intervjun, där han står upp för hyresrätten” som presschefen uttrycker sig.

Hade de transkriberat hela intevjun så att alla kan läsa det då hade inte jag protesterat.

Nu väljer de vissa bitar de tycker är betydelsefulla och gömmer andra. Jag tycker det är ”fulspel”.

Som jag skriver i den förra bloggposten, de gillar inte vinkeln och lägger upp sin egen vinkel och säger lite oskyldigt att folk skall enkelt bilda sig en egen uppfattning.

Man skall bilda sig en egen uppfattning baserat på valda transkriberade bitar av intervjun.

Det funkar inte. Transkibera hela intervjun, ord för ord , eller strunta i det helt om man verkligen önskar att folk skall få chans att bilda sig en egen uppfattning. Det är inte alla som bryr sig om att lyssna på ljudklippet.

De läser texten och sedan är det bra så.

 

 

M är inte störst och de kommer inte att vara störst de 4 åren som kommer.

Spelar ingen roll hur mycket alliansens språkrör DN skriver att Moderaterna är störst och hänvisar till en mätning där några tusen pers har blivit tillfrågade.

Att sedan påstå att alliansen skulle få egen majoritet om det hade varit val idag är något vittnar om att Henrik Brors och DN har stark tro till att mätningarna är korrekt.

Tittar man på Synovates sista mätning så klockade de sossarna till 29,7 % och nu klockar de dem till 29,6 % som Brors beskriver som att de återigen är under 30 %. De var under 30 % i sista mätningen innan valet hos Synovate och under 30 %  i första mätningen efter valet.

Synovate klarar helt enkelt inte av att nå sossarna i sina mätningar och ger dem några procent i handikapp. Samtidigt så gynnar de ofta Moderaterna och får högre siffor på dem än vad valresultatet visar.

Tittar man på V så klockade Synovate dem på 4,6 % innan valet, nu efter valet klockas de på 5,1 %, med tanke på att V fick 5,6 % i valet så betyder det att Synovate missade Vs resultat med 21,7 % före valet och 9,8 % efter valet.

Så antagligen är sifforna för V högre än vad Synovate lyckas mäta.

Tittar man på C. Synovate klockar dem på 6,9 % innan valet och 5,4 % efter valet, C får 6,56 % i valet så antagligen ligger de siffor de får fram på C högre än det verkliga måttet.

Jag skriver detta för att påpeka en viktig poäng. Man bör redovisa mätningarna med felmarginaler. Det är fel att ta siffrorna som en absolut sanning.

Varför kallar DN väljaren för blocksvikare ?

Jag tycker det är fel ordval som DN använder och kallar väljarna för blocksvikare. Det är inte väljaren som sviker partiet de röstat på förrut, utan det är partiet de röstat på som svikit väljaren. Att de inte levererat det som de önskade sig.

Gamla opinionsmätningar luktar inte gott.

2006 års sponsor av Moderaterna Svenskt Näringsliv har presenterat en rapport av en opinionsmätning gällande hur en SD röstare ser ut. Tittar man på underlaget så handlar det om en opinionsmätning av United Minds gjord i Mars 2010 och en mätning gjord av Novus Opinion gjord 27 januari – 23 februari 2009.

Den sista delen är en liten pocketbok utgiven av Timbro där slutsatser har skrivits ner. För det första när det gäller opinionsmätningar så är de väldigt osäkra , finns stora felmarginaler i materialen när man plockar stickprov på några tusen personer som skall representera svenska folket.

Tittar man speciellt på United Minds och deras mätmetod så blir den extra skev för att de använder webpaneler. Visserligen är det väl ganska imponerande att de har en kontaktyta där de kan nå 240000 svenskar med sina mätningar men det är inte bra att de inte har någon som helst kontaktyta med resten av de miljontals svenskar som finns.

När det gäller Novus mätning är den visserligen så bra (4000 personer minskar ner felmarginalerna) som en opinionsmätning kan bli men den är från januari – februari 2009. Den är lite gammal.

Det finns en jättebra mätning som är konkret och totalt kör över denna mätning med råge och det är Europaparlamentsvalet 2009. Där visar det sig att det fanns 103584 stycken Sverigedemokrater i juni 2009. Dock är den gammal också. Nu kan man ju vara lite snäll också mot killen på Svenskt Näringsliv som presenterar rapporten för han frågar sig inte hur många Sverigedemokrater som finns utan vilka som är Sverigedemokrater.

Jag håller inte riktigt med om SD väljare är frustrerade mittenväljare , en av slutsatserna som representanten för Svensk Näringsliv ger (och jag vill inte köpa pocketboken för att ta reda på hur han resonerat).

Var ligger mittens rike i Svensk politik ?

Mitt svar är att på Vänstersidan ligger Miljöpartiet närmast mitten , på högersidan blir jag mer tveksam. Jag tycker att de tre små dvärgarna (Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna) har tagit ett kraftigt steg mot höger och lämnat ett vakum i mitten så jag vet inte vilket parti från högersidan som placerar sig närmast miljöpartiet från högersidan.

Detta är min slutsats iallafall. Med tanke på hur Miljöpartiet står politiskt sätt så tror jag inte att stora strömmningar av folk kommer att lämna miljöpartet och ansluta sig till sverigedemokraterna. Jag tror att sverigedemokraterna främst suger väljare från allianssidan.

Andra bloggar:

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7,

”Vår idé bygger på att du – oavsett din bakgrund, oavsett under vilka förhållanden du föds – ska ha möjlighet att förverkliga ditt livs drömmar.”

En rad från Mona Sahlins artikel i DN.

Där har vi skiljelinjen mellan det rödgröna blocket och Alliansen. Alliansen strävar inte efter att försöka ge samma förutsättningar för barn som föds i detta land, råkar man födas i en familj med stora sociala bekymmer eller begränsade ekonomiska förutsättningar så har man flera hinder framför sig för att kunna lyckas i livet jämfört med barn som kommer ur en familj med bättre förutsättningar.

Detta är grundpelaren för rättvisa. Barnet väljer inte sina föräldrar och vi som samhälle skulle vara totalt korkade om vi inte tog möjligheten att förse dessa barn med de möjligheter att bli det som de kanske kan bli när de är vuxna. Hjälper vi inte barnen när det är små finns det stor risk att de växer upp och tar revanch på samhället och kostar mer pengar för samhället som överstiger den lilla kostnaden som man kunde skjutit till när de var små.

Jag hoppas att de rödgröna besitter så mycket klokskap att de håller sig till att sätta mätbara mål vad de än planerar att göra för då kan man alltid se effekten av politiken. Där är en punkt som inte Alliansen inte varit särskilt bra på. Ett bra exempel är begreppet utanförskap som till dagens datum inte är definierat av Alliansen och det är bara ett emotionellt opreciserat politiskt slagord.

Andra bloggar

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34,

35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 63, 64, 65,

66, 67, 68, 69, 70, 71, 72,