Håkan Juholt är arkitekten bakom Reinfeldts stockholmspolitik.

När Håkan Juholt höll sommartal 2011 som partiordförande för socialdemokraterna så fanns det olika politiska saker han ville genomföra för Stockholmarna.

Det handlade om att bygga ut tunnelbanan, det handlade om att bygga 50000 bostäder i Stockholms län där han lovade då att skjuta till pengar från statligt håll efter 2014. Då för ett år sedan var kritiken frän från allianshållet. Anna Kindberg Batra kommenterade Juholts tal så här för ett år sedan:

”–Det är många miljarder han talar om. Man måste ta läget på allvar för att inte riskera underskott i ekonomin och hamna i så allvarliga situationer som nu Grekland och Spanien står inför.”

Nu ett år senare så har inte situationen förbättrats i Grekland och i Spanien ser det inte heller så bra ut men men en dalande opinion för alliansen och ett val om 2 år så gäller det att redan nu ta fram valfläsket och damma av Juholts politik. Att bygga tunnelbana är inte någonting som görs på ett svep utan det handlar om ett projekt som kan hålla på ganska länge, så att säga att tiden är rätt för att budgeten tillåter det detta året känns tunnt. Man vet inte hur saker kommer smälla när det gäller ekonomin i de europeiska länderna men vad man vet är att det är val om två år och opinionen ser inte bra ut så då finns det ett behov av att köra lite socialdemokratisk politik för att blidka och flörta med medelklassen som bytt till rödgröna sidan sedan Löfvén blev partiordförande i socialdemokraterna.

Jag kan ju undra om Reinfeldts rödgröna politik kan locka folk över på alliansens sida, hur det än må vara med den biten så får man ändå konstatera att när striden var som hetast inför valet 2010 med förbifart Stockholm där då rödgröna kontrade med att satsa lika mycket pengar på utbyggnad av infrastruktur som inte handlade om bilvägar så blir det att de trots allt får igenom rödgrön politik utan att sitta men makten i sin hand.

Själv som icke Stockholmare kan jag tycka att det är för mycket fixering vid Stockholm från samtliga partier i riksdagen, men om jag fattat det rätt så handlar det om att det antagligen är där som valet kommer att avgöras. Jag behöver inte tycka om det men partierna tror att om man vinner Stockholm stort så vinner man valet.

Det tog alltså ungefär 5 veckor för Moderaterna att tacka ja till möte hemma hos Annie Lööf i Småland, jag vet inte ifall man skall jubla över detta, om det var ett bra förslag hade man kunnat ge grönt ljus redan under Almedalsveckan. Jag vet inte om man skall jubla över det som centerpartist, jag tycker det ser ut som en dialog mellan bossen och underhuggaren. Det är inte en dialog mellan två parter innom alliansen som är jämnställda. Sedan är det störtlöjligt när Reinfeldt pratar om att ”de inte vill umgås”,alltså en dialog mellan olika partier som valt att samarbeta skall inte vara något som liknar en blöt fest på tilväxtverket eller för den delen ett centerpartistiskt samkväm anordnat av Annie Lööf med sprit och dryck där man har problem att skicka notan till rätt adress så skattebetalarna får ligga ute med pengar som egentligen skulle betalats av Centern själva eller övriga festdeltagare. Nu vet jag inte om det finns några djurparker nära Annie Lööfs hemort för i så fall hade hon kunnat ta med Reinfeldt på kommunikationskurs med delfiner.

Alltså sett från mitt vänsterperspektiv så har jag inga problem med en Stefan Löfvèn som behandlar sina förhandlingsparter, kanske först och främst Miljöpartiet och Vänstern som han relaterade till arbetsgivarsidan när han var ordförande för metall. Man sitter ner och man har en uppgift att komma överrens och man ser till att göra detta. Jag skulle gärna vilja se en möjlighet där iallafall vänstersidan av politiken håller dörren öppen för enskilda diskussioner med valfritt alliansparti.

Men nu är det så att alliansen själva har stängt den dörren och jag tror inte att detta kommer att gynna alliansen på lång sikt. Jag läste en kommentar till Reinfelds sommartal där personen sa att nu byter jag från M till Fp , jag tycker inte om politiken. När jag läste det så tänkte jag, det spelar ingen roll, när det är val så har bara de hårdkokta borgarna som aldrig skulle kunna tänka sig att rösta vänster bara ett val och det är alliansen. Spelar ingen roll vilket av de fyra de röstar på, de får bara ett politiskt valmanifest att förhålla sig till. Så det spelar ingen roll om man är missnöjd med moderaterna och flyttar till folkpartiet, de är fyra nyanser av samma sak.

Jag föredrar att partierna har sin egen röst och sitt eget valmanifest, den politiska mångfalden är en kärna i demokratin och den värnas inte av att fyra borgerliga partier växer samman till ett, vad man säger till den borgerliga väljaren är att man inte tror på den politiska kraft som det enskilda partiet eftersom man underskastar sig ett samarbete där partiets identitet sakta mals sönder tills det inte finns någonting kvar.

Men visst inom demokratins ramar så får ju faktist så kallade fritänkande partier själva välja sin politiska väg. De får hoppas att de borgerliga väljarna hänger med på resan.

 

 

 

 

 

Jag kan förstå att få vill bli partiledare för socialdemokraterna.

Det borgerliga inslaget på aftonbladet tittar i backspegeln och analyserar om vem som gjorde fel när Juholt valdes fram. Tydligen var det valberedningen med Berit Andnor i spetsen som skall skyllas för att Juholt blev vald. Jag har ingen anledning att försvara någon av dessa personer som jag anser tillhöra det gamla gardet som varit med på hela socialdemokraternas resa från ett 45 % parti till ett 25 % parti, men läser man den borgerliga skribentens analys så kan man få bilden av att de ensamna bara väljer ett namn ur en låda med lappar och plötsligt så har man Juholts namn i sin hand.

Det borgerliga inslaget på Aftonbladet citerar rader ur Sveriges Radios dokumentär om Juholt i sin artikel, jag noterar detta för att lyfta fram hennes selektivitet i lyssnandet av den dokumentären. Man får en väldigt bra inblick i hur det gick till när Juholt valdes. Till exempel så säger Juholt i dokumentären att han skickade ut email till alla partidistrikten där han sa att om de lanserar honom som namn, då är det allvar, han kommer tacka ja om han får frågan.

Partidistrikten hade den vetskapen i sin hand innan de gjorde någonting med idén att lyfta fram Juholt som partiledare. När partidistrikten sedan i majoritet lanserar Juholt som kandidat och då kan inte valberedningen med Andnor i spetsen göra annat än att skicka en förfrågan till Juholt.

När det borgerliga inslaget på Aftonbladet avslutar sin artikel med att citera rader ur dokumentären med Juholt, då vet jag att hon har lyssnat igenom hela den dokumentären, hon känner till hur det gick till när Juholt blev vald, hon känner till att det var partidistrikten som lanserade Juholts namn efter att andra tackat nej.

När Lena Mellin skyller på valberedningen och säger att de gjort fel så säger hon samtidigt att Andnor och valberedningen gjorde fel när de lyssnade och tog tillvara på en majoritetsröst som såg dagens ljus i och med att partidistrikten lanserade Juholt. Mellin kanske inte tycker om att ett parti skall välja sina ledare med majoritetsbeslut ute i partidistrikten, Mellin kanske anser att det fanns andra val istället, om dessa fanns då hade de redan blivit tillfrågade men tackat nej.

Om det är någon eller något som skall skyllas på i processen som gjorde att Juholt blev vald så handlar det mer om alla dessa personer som fick frågan före Juholt , de som tackade nej, men man skall också skylla på partidistrikten som ville ha han som partiledare, det stora problemet verkar ha blivit alla dessa personer som fått flytta på sig, de som förlorat den position som Mona givit dem. Sedan är det så att Juholt väckte ont blod hos Monas anhängare när han lanserade att partistyrelsen skulle avgår inklusive han själv. Detta undergrävde Monas postion till det ohållbara och om han inte hade fienden innan i politiken så fick han det där.

Saken är den att efter valet, Juholt hade rätt, det var rätt att föreslå att styva om i socialdemokratin efter att socialdemokraterna gjort ännu ett förlustval där de inte uppnått det mål man satt innan. Vad Mona borde gjort var att avgå på valnatten efter att förlusten var ett faktum. Har man siktat på ett mål och misslyckats då skall man stiga åt sidan frivilligt och man skall inte lyftas ut ur ämbetet efter att någon sagt det som de flesta anses vara rätt politisk bedömmning.

Det borgerliga inslaget på Aftonbladet tycker ju att Juholt inte är rätt man för partiet för han inte suttit med i ledande position hos Göran Persson eller Mona Sahlin, med tanke på hur misslyckade dessa två varit som ledare resultatmässigt så skall han vara otroligt glad att han inte är en del av detta misslyckande så tillvida att han varit i en beslutande position under den tid som socialdemokraterna tappat stöd.

Han är rutinerad med tanke på allt det resande han gjort under den tid som Mona och Göran inte ville ha med honom i sitt lag, att resa runt och ha kontakt med partidistrikten, prata med den kontinuerligt och hörsamma deras tankar är att vara djupt rotat hos partiets gräsrötter. Det kanske inte är så konstigt att partidistrikten till slut valde att nominera honom. De vet vem han är och har antagligen pratat med honom på tu man hand, något som de knappast kan säga om de andra personerna i partitoppen.

Jag ser ett stort problem med att VU kanske tänker avsätta Juholt, om de gör detta borde de kanske ställa sina egna platser till förfogande för då flyttar de bort en person som har varit vald av partidistrikten i majoritet. Det skapar också nya förutsättningar för framtiden där nästa partiledare i större grad kommer att handplocka alla ledamöter i VU och då är det lojalitet till den nya partiledaren som är det viktiga kravet inte deras kompetens.

Det finns mycket att önska när det gäller att välja en ny partiledare, att göra om samma sak igen i en extrakongress med samma system och med samma personer inblandade i toppen löser ingenting och det blir inget nytt under solen. Samma personer blir då kvar i ledande positioner, personer som varit med på resan som tagit sossarna från ett 45 % parti till ett 25 % parti.

 

Varför sviker Socialdemokraterna väljarna ?

Jag lånar Silfverstrands frågeställning till en viss del men jag vänder på det för det känns närmare sanningen enligt mitt sätt att se det. Eftersom jag ser Silfverstrand lite som en bråkstake så har jag inte brytt mig om att djupdyka i hans resonemang. Tittar man i grundtemat hos honom så finns det en röd tråd som uppenbarar sig. Det är väldigt lite snack om politik, om politiska lösningar på politiska problem. Det handlar mer om att bara kritisera andra för saker som de skriver och ibland för saker som de inte skriver (i bloggposten jag länkar ovan kritiserar han en person för att inte skriva om vissa saker i hans analys).

Det så kallade krypskyttet som de anonyma kommentarerna beskrivs som kan väldigt effektivt avvärjas från Juholts sida genom att inte kommentera saker som kommer från anonyma källor. Det finns ingen anledning att gå in i argumentation med mot en källa som är anonym, men också vet man inte hur kontakten mellan journalisten och den anonyma källan sett ut. Man vet inte hur ledande frågorna är och hur mycket pengar som växlat ägare i kontakten.

Om Juholt inte är ute på banan och kommenterar saker då är det risk att media i opposition till Socialdemokraterna får hubris och sätter igång och fantisera om orsaken till Juholts dåliga tillgänglighet. Sådant sker aldrig när Reinfeldt gömmer sig från media och är otillgänglig för att svara på frågor i vissa ämnen. Taktiken på Moderaternas sida när det gäller frågor de inte vill ge svar på handlar om att helt enkelt sätta upp en tyst mur och sitta och trycka bakom denna mur till frågorna ebbar ut.

Kanske sossarna måste göra på samma sätt ? Något som tyvärr skulle döda mycket av den politiska diskussionen, eller skulle den det ? Om man kontinuerligt blockerar alla diskussioner som inte handlar om politik då blir media lite sura men samtidigt kanske det är bättre att det blir så och så ägnar man alla uttalanden åt att bara prata politik och saker man vill förändra.

Det är i grund och botten inte intressant hur lite som alliansanhängarna ogillar socialdemokratin som ideologi i allmänhet och deras företrädare i synnerhet, det är liksom så det alltid kommer att vara. Låt dem måla på och färga sossarna hur de önskar att se dem, det är inte viktigt egentligen vad de tänker och tycker för de kommer aldig att rösta på socialdemokraterna. Bättre att köra sitt eget race. Det enda som gör att socialdemokraterna vinner anhängare handlar om att ha en stark dialog med sina väljargrupper, en dialog där man förstår vilka problem som människor fastnar i därför att lagar och förordningar ser ut på ett visst sätt.

Socialdemokratin ägnar för mycket tid åt att gå i svaromål mot påståenden som kommer från dolda avsändare. Man kan aldrig tillfredsställa en anonym källas anklagelse och man kan aldrig veta hur frågeställningen har förändrats efter att journalisten gått in och putsat, justerat och vässat frågeställningen, så det blir alltid svårt att bedöma trovärdigheten och styrkan eftersom avsändaren är okänd.

Socialdemokratin ägnar också för mycket tid åt att bråka sins emellan. Jag tycker att partiet som kallar sig Socialdemokraterna lider av ett demokratiskt underskott. Det är traditioner som låser partiet, traditioner som berättar hur man skall förfara sig för att välja sina ledare. Det blir ett omodernt parti som i väljarnas ögon uppfattas som ett parti som för länge sedan passerat sitt bäst före datum.

Socialdemokratin ägnar för lite tid åt att jobba med att nå sina väljare men också nå potentiella väljare. Det är den läxan jag hoppas att de håller på med just nu, att sondera och försöka nå människor som man tror att man vill företräda och lyssna på hur deras situation ser ut för dem. Jag tror att många människor får svårt att identifiera sig med personer som sitter i socialdemokratiska partitoppen, personer som verkar otillgängliga och de har suttit så länge i partitoppen att de tappat kontakten med de människorna som kanske inte har det så bra. De har tappat känslan att förstå och sätta sig in i människors vardag när deras egen vardag liknar den av ett typiskt överklassliv.

Identifikationsproblemet där väljaren ser på sossarna i toppen av maktpyramiden gör att de skräms bort och det kan kasta trogna väljare in i en politisk hemlöshet som gör att de lägger sig på soffan eller flyttar sig till V eller Mp först och främst. Socialdemokraterna under Göran och Mona har bit för bit flyttat socialdemokraterna åt höger och detta har gjort att människor har stigit av under resans gång. Partiet har prioriterat annorlunda och satt andra gruppers väl och ve i första rummet och kanske glömt bort deras kärnväljare som då helt enkelt vänt partiet ryggen för partiet har vänt dem ryggen.

Det enda partiet kan göra för att vända utvecklingen är att presentera en politik som väljarna vill ha, en politik som skiljer sig från de andra partiernas politik, en politik som bygger på att man lyssnat in och förstått rätt. Lyckas man med detta så kommer väljarna tillbaka. Det är slöseri med energi att slåss med väderkvarnar som de anonomyma källorna kan ses som, det är slöseri att diskutera frågor som inte handlar om politik med media, saker som inte har någonting med politikens innehåll att göra.

Har man inte lyssnat in och inte förstått rätt då kommer stödet för partiet att minska bit för bit. Man kan väl ungefär säga som så här att de som varit i ledande position under resan från mitten av 90 talet när sossarna var ett 45 % parti och där de nu ligger runt 25 % så de personerna som forfarande är med i ledande position inom partiet, dessa måste stiga åt sidan. Man kan inte tro att några som varit med så lång tid i ansvarig ställning och drivit socialdemokratin i en riktning där man visat att man varit dålig på att lyssna in och lyssna rätt på väljaren är dem som är lämpliga att förnya socialdemokratin.

Folk har sett dem och avfört dem som alternativ när de gjort sitt val, så då skall dessa bytas ut och andra skall komma istället. Kanske lösningen är enkel och ligger utanför socialdemokraternas makt att bestämma. Man inför listor till valet där de som har mest kryss kommer längst upp på listan och de blir valda, om man inte kryssar för en kandidat räknas det som ett kryss på den som står längst upp på listan. Socialdemokraterna tycker inte om en sådan förändring för detta innebär att man tappar makten att bestämma vem som skall representera partiet i riksdagen. Det är kanske just denna tapp av makt som måste införas för att automatiskt rätta till saker som är problematiska i partiet.

United Minds undersökning målar en svart bild av socialdemokratin, men jag tycker inte det är så farligt som Aftonbladet tycker. Visst flyttas sympatier bort från socialdemokraterna men samtidigt så är det rödgröna blocket lika stort som mätningen innan samtidigt som det borgerliga blocket läcker.

Den borgerliga representanten på Aftonbladet analyserar att förfallet helt enkelt gått för långt. Samtidigt har det Rödgröna blocket tagit in 1,2 procent på det borgerliga blocket men detta är tydligen förfall. Jag tror inte ens att hon är sosse så om hon tycker att förfallet gått för långt så betyder det föga i långa loppet. Jag menar att hon inte är en röst som sossarna förlorar i nästa val för det är en röst de aldrig hade från början.  Alla har ju rätt att göra sina egna tolkningar av opinionsmätningarna. Här gör jag min tolkning samtidigt som Aftonbladet gör sin tolkning. Jag hoppas att folk skapar ett eget förhållningssätt till opinionsmätningarna där man tolkar själv istället för att köpa min eller Aftonbladets eller någon annans tolkning av opinionsmätningen.

—-

Tillägg. Artikel DN om skeva opinonsmätningar.

Från artikeln

”En upptäckt var att de personer som uppger att de röstade på SD i valet 2010 anger att de ingår i flera olika självrekryterade paneler i en högre utsträckning än andra grupper. SD-väljare är således överrepresenterade i självrekryterade paneler, vilket också visat sig i dessa undersökningars resultat.”

Noteras kan att United minds använder sig av webpaneler så siffrorna för SD kan vara för höga.

Har Ylva Johansson sagt A får hon gärna säga B också.

Det känns så billigt på något sätt att Ylva Johansson kommer till slutsatsen att det är Juholts fel att socialdemokratin är där de är just nu när det gäller förtroende från väljarna. Det är knappast så att Juholt tog över ett Socialdemokraterna i gott skick utan det var ganska sargat och skadat långt innan Juholt blev vald till partiordförande.

Problemen har börjat mycket tidigare och man kan gå tillbaka mitten av 90 talet för att se att som politisk parti har de minskat varje val fram till 2010, under den tiden har Ylva Johansson själv varit minister när socialdemokraterna haft makten och hon är mer ansvarig för den riktning som socialdemokratin har tagit och hon är mer ansvarig för den situationen som socialdemokraterna sitter i idag. Vid samma tid har Juholt sedan 1994 suttit i riksdagen men utan att ha fått förtroendeposter i Göran Perssons regering eller varit bland Mona Sahlins tilltänkta ministrar .

Men hur ser då Ylva Johanssons kritik ut ? Tittar man på hennes blogg så handlar det om att Juholt har 16 % förtroende i opinionsmätningarna och det är helt hans eget fel, och det är partiledaren som försatt partiet i den allvarliga situation som partiet är i just nu. Som jag skrev innan så började det inte med Juholt utan så mycket tidigare. Under dessa år har få reaktioner blivit från socialdemokraterna själva trots att de tappat från 45 % och minskat cirka 5 % per val. Under Göran och Monas ledning (med Ylva som minister).

Ylva lägger kritiken på bordet, hon pekar på att det är Juholts fel och sedan stannar det där. Inga lösningar presenteras. Inga förslag där hon lanserar sig själv som en utmanare till Juholt eller ger stöd till någon hon önskade skulle leda Socialdemokratin. Bara peka på ledaren och konstatera att där ligger felet. Det kanske är dags att öppet deklarera att man är redo att utmana Juholt i kampen om partiledarposten vid den ordinarie kongressen 2013. Då kan Ylva säga att hon står till förfogande, kanske Mona vill pröva en gång till eller kanske till och med Göran känner att det är dags att göra comeback i politiken. Thomas Bodström kanske vill kandidera eller firma Ö och Ö.

Saken är den att någon av dessa personer förutom Mona och Göran kan ha fått förfrågan att leda socialdemokraterna men de kanske tackade nej ? Vad jag fattat det så har det funnits personer som fick frågan före Håkan Juholt att bli partiledare i den slutna processen men de skall ha tackat nej. Varför tackar man nej? Jag menar är man i ledande position i partiet men man vill inte leda partiet vad har man då där att göra ? Men det kanske är lättare att sitta lite vid sidan av och kritisera på sin topposition i partiet istället för att axla ansvaret att ta partiet in i framtiden.

Ylva Johansson pratar gärna om att Sverige behöver en vass och tydlig opposition men själv vill hon inte vara vass och tydlig och säga B efter A för att sätta ut riktningen och berätta vad hon vill göra för Socialdemokratin för att nå dessa mål. Mona Sahlin påstod att hon var för en öppen process i partiet men gjorde aldrig någonting för att skapa den öppna process så hennes kritik är direkt orättvis med tanke på vad hon hade kunnat göra när hon hade makten i sin hand. Att socialdemokratin är där de är handlar mycket om denna slutna kultur som finns i väggarna, och under de regler som styr partiet har Juholt blivit vald.

Hur man än ser på Juholt så blir det att varje gång som ledande socialdemokrater kritiserar valet av honom så underkänner man också strukturen av demokrati som valde fram honom till ledare, kanske det är samma ledande socialdemokrater som själva blivit valda av samma demokratiska struktur och till och med varit dem som pushat för Juholt som partiledarkandidat. Vad säger det om de ledande socialdemokraterna som bitvis riktar hård kritik mot Juholt ?

När jag tittar på socialdemokraterna så kanske det till och med kan vara till nytta för socialdemokraterna att krasha och brinna rejält så att man kan lyfta ut de personerna som varit med och tagit socialdemokraterna från ett 45 % parti till ett 30 % parti. Människor som suttit på förtroendeposter i kanske mer än 20 år. Man kan ju lätt säga att de fått chansen att forma socialdemokratin och vi lever med resultatet idag.

Kritik är inte särskilt farligt men den borde innefatta två ingredienser, beskrivning av det man anser är fel, men också en presentantion av en lösning på problemet. Ylva Johansson är duktig när det gäller den första biten av detta men missar helt den andra biten och svävar in i vackra ord om socialdemokratin och hur det borde se ut i ren allmänhet. Mer eller mindre floskler utan preciseringar. Skall man vara riktigt elak så kanske detta helt enkelt handlar om att Juholt sparkade ut henne ur verkställande utskottet och nu när saker ser purt ut så tar hon chansen och ger igen ? Jag hoppas verkligen att det inte att det ligger på en sådan egoistisk och personlig nivå. För då handlar det mer att ge igen för gammal ost och man kanske inte bryr sig om ifall det skadar partiet eller inte.

Personligen är det inte saker som ligger politikerns personliga plan som betyder någonting när jag väljer att rösta så jag bryr mig föga om de icke politiska argumenten, men jag väljer parti efter ideologi som tilltalar. Eftersom jag ligger politiskt till vänster så ger jag lite makt till socialdemokraterna oavsätt om jag röstar direkt på dem eller på V eller Mp. Om man tittar på valundersökningen från 2010 års val så är det väldigt få som väljer ett parti beroende på ledaren utan de flesta väljer på politiskt sakliga grunder vilket ger mig gott hopp att sådana saker som inte handlar om politik som är knutet till partiledarna blåser bort och har minimal betydelse när folk skall lägga sin röst i val.

 

Vad är skillnaden mellan stort förtroende och mycket stort förtroende ?

Nu har det kommit ännu en opinionsmätning som skall mäta partiledarnas ”form”. Jag funderar mycket över detta och jag värjer mig lite mot frågeställningen av många anledningar. Som jag skrivit innan så har vi inte presidentval i Sverige, med detta menar jag att det är inte politikern som person som kandiderar till ämbetet att leda Sverige. Med den utgångspunkten ifrågasätter jag nyttan av att mäta detta. Men naturligtvis om det finns ekonomi och det finns folk som betalar pengar för att mäta detta så kommer det att finnas.

Vad är skillnaden mellan stort förtroende och mycket stort förtroende när det gäller partiledarna, vad tänker du själv som person när du skiljer mellan de två begreppen. För egen del vet jag inte vad jag skulle svarat om någon frågade mig i en opinionsmätning. Jag menar förtroende och politiker, vad handlar det om egentligen? Detta är inte personer som jag har någon personlig relation till, det är inte heller personer som jag behöver tycka varken bu eller bä om om jag skall gå och rösta, men jag är en sådan person som väljer den ideologin som jag tycker står mig närmast just nu.

Jag behöver inte ha något personligt förtroende för någon av politikerna för att rösta på det parti som de företräder. Det är ju inte så att jag skall köpa en bil av dem och därmed måste fundera på om de försöker blåsa mig genom att sälja en dålig produkt. Jag anser att en partiledares roll är att prata om partiets politik där man på bästa möjliga sätt försöker förklara politiken. En partiledare för mig har lyckats om man når fram med det politiska budskapet till dem som funderar på att rösta på dem eller aldrig kan tänka att rösta på partiet. Jag anser också att en partiledare skall vara en duktig förhandlare som företrädare för sitt parti. Sitter man och förhandlar med andra partier (kohandlar) så spelar det väldigt liten roll allt detta extra runtomkring som handlar om personen som är politikern.

De icke politiska sakerna runtomkring beskriver inte vilken förmåga man har som politiker, att få saker gjorda, att få igenom partiets politik. Personer som väljer parti på grund av hur partiledaren ser ut på bild, hur bra de är på att dölja sina dåliga förehavanden, och andra saker som är ickepolitiska de står väldigt långt bort från mitt sätt att tänka. För mig är det viktigt att se de grundtankarna som bär upp ett parti, med detta sagt behöver det inte betyda att jag gillar alla politikerna som är i toppen av detta parti. För mig är partiledaren en talesperson som kommuncierar och förklarar politiken, varför man inte tycker om motståndarnas politik och vad man vill införa istället och varför man vill införa just den politiken.

I princip skriver Jonas Morian att Juholt är rökt på grund av detta, ja vi får väl se hur saker och ting ser ut efter att ha räknat valresultatet 2014. Hans medicin för att socialdemokratin skall komma in på banan igen vid sidan av att göra sig av med Juholt handlar om att stötta tjänstesektorn för att hjälpa till att skapa nya arbetstillfällen, välkomna en politik för ökad arbetskraftsinvandring och utbilda folk inom vård och omsorgen och därtill säga ja till den danska modellen ”flexicurity” ett system som gör det lätt att sparka och anställa folk .

Det finns politik som Juholt har varit med och ta fram. Läser man borgerliga media kan man ofta få bilden av att det inte finns någon politik, kanske det förväxlas med en politik som ogillas av de borgerliga. Idén om värdeburen tillväxt är lite bredare än Morians resonemang att tjänstesektorn måste hjälpas, det handlar mer om att komma åt ”missmatchen” på arbetsmarknaden där man utbildar folk i de yrken där det råder arbetskraftsbrist. Det handlar mindre om att göra det lättare att anställa och sparka folk och mer om att rikta åtgärder för att få de ner massarbetslösheten genom att utrusta folk med en kompetens som efterfrågas av marknaden, och kanske inte i första hand importera arbetskraft.

Johan W. skriver intressant om ledarskapet inom socialdemokratin och hur han tycker det skall förändras. Han skiljer på personen Juholt och politikern Juholt något som jag också är inne på. Det kanske är så att Juholt helt enkelt skall sluta att prata om saker som handlar om privat karaktär, på samma sätt som en fotbollspelare på elitnivå inte pratar om saker som inte handlar om fotboll så bör Juholt prata endast om saker som handlar om socialdemokraternas politik. Allt annat bör lämnas åt sidan. Journalister kommer att knorra men man kanske måste strunta i det.

 

 

 

 

 

 

Vinnarskallen Juholt.

Jag tycker det är bra att Juholt är en optimist för det kan betala sig väl i längden. Jag minns ett stycke från intervjun hos Skavlan där Juholt säger något i stil med att han låter inte sina barn vinna över honom i spel bara för att de är barn utan de får vinna bara om de är bättre. Kanske en upprörande inställning hos en del men jag tycker att man skall vara så rakt på och hela tiden försöka hitta en väg för att nå resultat.

Ett annat resonemang som också kommer från Skavlan intervjun handlar om att när han är i Stockholm så är han inte där för att få en massa kompisar bland sina arbetskollegor utan det handlar om att jobba och uppnå resultat. Han vill ha de folk omkring sig som han tror är bäst för uppgiften vilket innebär att han gärna inte plockar bort folk som kanske inte tycker om han personligen utan tar med dem som en del av att samla alla de bästa kompetenser som socialdemokratin kan bringa fram. Så firma Ö och Ö kan få vara med på ett hörn även om de inte verkar superentusiastiska över Juholt.

Det behöver inte heller vara en kris ifall socialdemokraterna blir ett parti runt 20-25 % i nästa val för det handlar om hur majoriteten ser ut mellan höger och vänsterblocket i Svensk politik. Om moderaterna blir ett parti runt 35 % och de växer på bekostnad av de andra borgerliga partierna så gör det varken till eller från, men det kan skapa en situation där något av de tre alliansdvärgarna trillar ur riksdagen.

I grund och botten kommer striden om makten handla om socialdemokraterna mot alliansen i nästa val 2014. I och med att alliansen som företeelse växer sig starkare i folks medvetande så suddas varje individuellt parti i alliansen ut och tynar bort. Detta kommer att bli ett jättestort problem för dessa fyra partier och det kommer inte ens att räcka att de står var för sig och berättar vad de vill skall ske med politiken för det har egentligen ingen betydelse därför att den gemensamma överrenskommelsen mellan de fyra borgerliga är det som gäller.

Jag tycker att det är helt i sin ordning att PR sossen Nordström tycker att socialdemokratin förlorat kompassen, med tanke på hans eget förhållningssätt i det förflutna att verka inom socialdemokratin på uppdrag av Svensk Näringsliv försöka förändra socialdemokratin att göra mer som Svenskt Näringsliv önskar. Vem skriver han för denna gången ? Är det hans egna ord eller skriver han för klients räkning ?

Hursomhelst, det handlar inte om Nordström, andra tidningars åsikter, eller politiska motståndarnas åsikter utan det handlar om att partiet företräder sina medlemmar och att de har en politik som är representativ för de 100.000 medlemmarna som sossarna har. Tar man fram någonting efter att sonderat terrängen inom det egna partiet och man vet med så stor säkerhet som är möjligt att man ligger rätt trots att högermedia och högersossarna kommer såga politiken jämsmed fotknölarna då kommer man vinna valet 2014. Har man inte gjort hemläxan så kommer man få stryk i 2014 års val.

Det handlar om att tro på de idéer man kommer att föra fram som socialdemokratisk politik i nästa val. Det handlar om att sticka ut hakan och boxas som Muhammed Ali när han var i sina dagars glans. Om det är någon som kan göra detta så är det just Juholt. Vinnarskallen som hatar och förlorar men samtidigt kan ta mycket stryk i nyhetsmedia. Det handlar också om att vinna för att man är bäst på att övertyga folk att den egna politiken är bäst.

Juholt är den i särklass bästa retorikern bland alla partiledarna så ju mer han får prata politik ju mer kommer han att vinna. Borgarnas chans med deras allierade media handlar om att prata om allt annat än politik när det gäller Juholt. Det handlar om att förmedla bilden att saker som händer utanför partiledarens politiska sfär har betydelse för politikens utformning.

Socialdemokraterna kommer aldrig vinna några val om de tar en linje där man följer Moderaterna, följer PR sossar som är betalda av Svenskt Näringsliv eller följer opinionen. Socialdemokratin måste gå in och sätta agendan så att resten tvingas att följa socialdemokratin. Att släppa dialogen med alliansen och deras företrädare borde vara att föredra så länge som möjligt för det är inte dem som socialdemokraterna skall övertyga om politikens innehåll, utan dem som går och röstar.

Som sagt, om Socialdemokraterna gör sin hemläxa och får fram en konkret politik som vilar på en majoritet i partiet och detta är sant då vinner man rösterna och man kommer då att stå på vinnarnas sida efter valet 2014 med vinnarskallen Juholt vid rodret.

Opinionsmätningarna har för mycket inflytande över folks medvetande.

En sak som jag funderar när jag läser Novus senaste mätning är de saker som behandlas som sanning. Av cirka 1500 tillfrågade personer som påstår att de röstade sosse i förra valet säger ungefär 40 % att Juholt skall avgå.

Det är in princip omöjligt att veta om dessa personer röstade sosse i förra valet 2010. Det blir ju en jättestor nyhet där rubriken blir ”avgå Juholt” i aftonbladets artikel.

Jag läser också att Sören Holmberg gör en så kallad kvalificerad gissning där han antar att det finns ungefär 15 till 17 % som är socialdemokratiska kärnväljare dvs att han gissar att socialdemokraterna kan sjunka ner till dessa nivåer. Det är svårt att gissa framtiden någonting som Sören Holmberg själv har fått erfara då han sa något år innan valet att regeringen Reifeldt var rökt.

Jag förstår inte varför sossarna väljer att publicera sin debattartikel i oberoende moderat, jag menar det kan ju inte vara många potentiella väljare som läser den tidningen. Men det kanske är jag som är lite inrutad i mitt resonemang där socialdemokraterna borde bli bättre på att lyfta fram de socialdemokratiska dagstidningarna som finns i landet. Det finns ju ingen av de stora tidningarna som ger ”gratispoäng” till socialdemokraterna på samma sätt som de ger det till den borgerliga sidan.

Jag noterar också att den artikeln är ganska tydlig där de större ramarna sätts upp. 1. Fullständig gymnasieutbildning före 25 år för alla, dvs att man inte accepterar att eleverna blir kuggade och få gå in i vuxenlivet med ofullständiga betyg. Det är borgarnas lönedumparlinje som står mot socialdemokratins kunskapbaserade linje. 2. Starkare samarbete mellan stat, näringsliv och forskning för att skapa fler jobb.

Det är inte alltid så att privata företagen går först, det kan vara en betydande skillnad när det gäller skapandet av nya jobb i Sverige om staten går in och stödjer forskare som försöker ta fram nya produkter som sedan kan utvecklas, produceras och exporteras. Borgarnas stora paradgren handlar om RUT och ROT där folk som behöver tjänster riktade mot sina hem får en rabatt från staten. I fråga om stimulans så bidrar detta bara till en inhemsk omflyttning av pengar, dvs att pengar inte används riktade mot åtgärder som syftar till att forska fram nya produkter som man kan tillverka och sälja till resten av världen.

3. Människovärdet går först, före marknadsvärdet. Tyvärr är det så att det finns brancher där människor inte är frivilliga kunder. När man blir sjuk så har man inte valt att bli sjuk och man kan inte välja att inte ta en behandling som man måste få. Samma sak när man blir gammal eller när man behöver medicin. Ingen av dessa gånger köper man en tjänst som man kan välja att inte köpa och det är just därför det inte borde finnas konkurrens inom, sjukvård, äldrvård eller när man skall köpa mediciner. Det är inte som en marknad där konkurrens betraktas som något som gör saker billigare för konsumenten kan fritt välja och vraka och avstå från att köpa.

4. Långsiktighet går före kortsiktighet. Investeringar i infrastruktur kostar mycket pengar men samtidigt tar samhället skada om man sitter och tittar på medans underhållet av den befintliga infrastrukturen får stå tillbaka för att kunna finansiera skattesänkningar under parollen att det skall löna sig att arbeta som om det inte lönar sig att arbeta idag.

Det mest intressanta med debattartikeln är just hur dåliga folk i kommentatorsfältet är när det gäller att sakligt argumentera mot dessa punkter. Tendensen ser mer ut som att man vill sväva ut i en lullull diskussion där fokus landar på Juholt som person. Om man maler på och hela tiden pratar sakpolitik så kommer borgerliga sidan att få det väldigt svårt.

@Johan W. @Högberg, @Peter,

 

 

De inkompetenta på riksdagsförvaltningen.

Jag skriver detta delvis som ett svar till piratpartisten Laakso, men också för att bredda resonemanget kring Juholts så kallade fusk när det gäller hans ersättning för boende. Till min hjälp tar jag ord som Annie Lööf har skrivit en av NSDs artiklar.

Laakso kommer till försvar för aftonbladet och pekar på att Aftonbladet dubbelkollade med myndigheten innan de konfronterade Juholt och sedan klappar han de kritiska bloggande sossarna på huvudet för att de riktar kritik mot Aftonbladets beteende. Jag kan tänka mig att när en journalist som Laakso nämner ringer till myndigheterna och de berättar hur reglerna ligger till så sitter denna myndighetsperson i en sitation nästan upplever det som när Janne Josefsson ringer och vill prata. Det vet inte vad det handlar om till en början när man har journalisten på tråden men man vet tusan att om man lämnar fel uppgifter kan man få mycket skit för det. När Aftonbladet senare tar nästa steg och konfronterar Juholt, så blir det också en ”Janne Josefsson” där de säger att de kollat reglerna och säger att Juholt gjort fel. Juholt har ingen avsikt att tvivla på att journalisterna har gjort en grundligt arbete med att kolla fakta, som de konfronterar honom med och han säger ganska snabbt att han gjort fel och felen skall ågärdas.

Några dagar senare när åklagare Björn Ericson kan konstatera att inga brott begåtts för att ”det saknas regler för privat hyrda lägenheter för riksdagsledamöterna” men då är drevet mot Juholt redan på väg mot andra saker och det underblåses av de egna partimedlemmarna i socialdemokraterna. Som jag skrev i förra bloggposten, Juholt är ingen Ceasar men det finns en massa Brutus i socialdemokratiska toppskiktet. För dem som inte förstår vad jag pratar om så placerar jag ett klipp här med mästaren på vita duken Marlon Brando gestaltar Markus Antonius och böjer sig över Ceasars kropp och förbannar sveket från senatorerna och speciellt Brutus som Ceasar såg som en nära vän.

Men det är inte den informationen som en myndighetsperson ger till Aftonbladet som gäller utan vilken information som rikdagsförvaltningen ger till riksdagsledamöterna. Det är den informationen från riksdagsförvaltningen som måste vara korrekt sedan kan inte riksdagsmännen göra mer än att följa de regler så som de beskriver att reglerna skall vara. Det är riksdagsförvaltningens uppgift att se till att de ger ut rätt information både till Aftonbladet när de ringer och riksdagsledamöterna. Detta uppdraget har riksdagsförvaltningen.

Riksdagsförvaltningen är en myndighet som har till uppgift att underlätta riksdagens arbete. Förvaltningen hjälper ledamöterna med sakkunskap och beslutsunderlag och ser till att ledamöterna har bra arbetsförhållanden. Den informerar också om riksdagen och dess arbete.

Det är inte meningen att riksdagsmännen skall tvivla på att riksdagsförvaltningen klarar sitt uppdrag och ger riksdagsmännen rätt information när det gäller regler. De skall inte behöva dubbelkolla och sakna tillit till att de har förmågan att ge dem rätt information.

Annie Lööf var utsatt för ett mini drev med anledning av hennes kandidatur till partiledarposten hon skrev dessa rader i början av september, Detta berättade riksdagsförvaltningen för henne angående reglerna för boende.

”När min man flyttade in kunde jag enligt riksdagsförvaltningen bestämma själv om jag skulle ha hela ersättningen eller inte eftersom jag de facto har två lägenheter i mitt uppdrag.”

Notera att rådet från riksdagsförvaltningen blir att hon kunde välja att ta hela ersättningen eller halva.

Detta är inte glasklara regler, men som riksdagsmän måste de lita på att de får rätt råd från riksdagsförvaltningen, det är deras jobb att kunna reglerna.

För att lyfta fram ett påstående signerat 3 så kallade journalister på aftonbladet i den artikeln som startade drevet, ”Juholt har fått ersättning för hela hyran trots att reglerna är glasklara”. Viktor har redan skrivit om den biten väldigt tydligt.

Vi vet idag att reglerna inte var tydliga så frågan är ganska enkel. Hur kunde Aftonbladets reportrar tro att reglerna var tydliga ?

Aftonbladet tar inget ansvar för ifall informationen de publicerar är fakta eller sanning. Vad som är högsta prioritet för dem är att få verksamheten att gå ihop och att tjäna pengar på att producera artiklar som människor vill läsa. De viktiga för dem är att ha ”ryggen fri” när de påstår saker. Om det så är en anonym ledande sosse som säger någonting om Juholt och tjänar några tusenlappar på det eller att Aftonbladet ringer någon myndighetsperson som förklarar hur reglerna ser ut då har de någon att hänvisa till och därmed kan de använda detta när de konfronterar Juholt.

Vad de borde gjort är att ha en juridiskt kunnig person som gick in och kolla lagtexten för att bedöma hur reglerna ser ut och om det är luddigt formulerat då hade man kunnat gå vidare och få klarhet i vad det är som gäller. Men risken är ju att man förstör ett ”scoop” och därmed missar att sälja historien. Kanske Juholt borde pröva att stämma aftonbladet för att se om han kan ta ifrån dem pengarna som de tjänat på detta scoop vilket i förlängningen kan göra att aftonbladet tvingas ställa högre krav på sina efterforskningar i fortsättningen för att det helt enkelt inte är lönsamt att skriva artiklar som är grundade på undermåligt journalistiskt hantverk.

Bildspråket är viktigt och att slipa på sin image är viktigt för en politiker, det ger oftast bättre skjuts i opinionen att delta i ett lekprogam där det handlar om att sitta där och vara trevlig. När Bildt var gäst hos Skavlvan så tror jag att han tycker att han drog en nitlott. Det blev nog mer politiskt än han kunde förutspått något som man inte önskar som politiker i den typ av pratshower. Han skrev en bloggpost där han inte riktigt tyckte att det journalistiska efterspelet var särskilt bra. Alliansfritt har knutit samman poster där Reinfeldt kramar barn och är snäll mot barnen. Det är väl inget fel i sig att dessa barn tycker om Fredrik men hoppas verkligen att folk väljer politiskt parti efter att ha övervägt politiken istället för att de ser trevliga ut på bild.

Den som tror att bildpråket inte betyder någonting talar antagligen inte sanning. Det är jätteviktig att bli associerad med rätt sammanhang som politiker för att kanske vinna en eller annan röst. Därför är det självklart att inte Vänstern och Socialdemokraternas ledare inte önskade stå brevid Åkesson i debatten för någon vecka sedan.

Jag hoppas att politiken får handla om politiska sakfrågor och mindre om bilder och ickepolitiska frågor knutet till politikerna.

För någon vecka sedan skrev jag om Juholt när drevet sattes igång där jag beskrev Juholt som en dyngspridare som pratade om att ge barnen vingar men instället klipper vingarna. Det var skrivet under en tid när aftonbladets undermåliga efterforskning låg på bordet som någon odiskutabel sanning som ingen ifrågasatte. Nu finns det ingen anledning att tycka att han är en dyngspridare längre, han har inte begått något brott och reglerna är otydliga, men visst det hindrar ju inte folk från att tycka att Juholt inte är så bra och kalla honom det ena eller andra, men det är helt ok, ordet är fritt och inte mig emot att folk som aldrig kommer rösta sosse tycker illa om Juholt men man kunde önska att argumenten låg på en sakpolitisk nivå. Men ok.

Den här bilden handlar om vingar som brutits

Konstnären leker med symbolik, den skadade ängeln som är på väg att få omsorg. Hon håller en knippe snödroppar i höger hand som är en symbol för att hela och återfödas, men det kan ju också vara en symbol för någonting nytt där man lämnar det gamla och gör en nystart.

På temat klippta vingar så avslutar jag denna jättelånga bloggpost med Nightwish låt Amaranth.

Undrar hur många procent som hade tyckt att Reinfeldt var en tillgång om man gjorde en sådan undersökning.

Alla dessa opinionsmätningar. Den enda cirkeln som betyder något i en sådan mätning är den som frågar dem som påstår sig vara sossar hur de ställer sig till den egna ledaren.

51 % av sossarna i den opinionsmätningen tycker att han borde sitta kvar.

Den som har en egen övernattningsbostad i Stockholm kan få ersättning för den med högst 7000 kronor per månad.

Textraden som är rubriken kommer från Sveriges Riksdags hemsida som beskriver riktlinjer för Riksdagsmän när det gäller boende. De har nyligen uppdaterat sidan så du kan inte läsa de rader nu utan du får titta på den elektroniskt sparade versionen av sidan.

Har Juholt läst detta och lämnat in papprerna efter de premisser som står då är det riksdagskansliets uppgift att se till att han får rätt ersättningsnivå, men visst jag förstår argumenten, han borde kanske anat att någonting har varit fel. Jag är helt säker på att det finns fler som suttit i riksdagen sedan 2007 som gjort precis samma misstag.

Nu kommer inte bli en buller och bång drev mot riksdagskansliet där man jagar tjänstemännen för att fråga dem varför de har varit så otydliga. Det är deras jobb att veta reglerna och tillämpa dem på rätt sätt, det är inte meningen att riksdagsmännen skall behöva gissa hur reglerna ser ut utan de skall klart och tydligt få riktlinjerna presenterade för sig. Har de följt riksdagskansliets riktlinjer till punkt och prickar då har riksdagsmännen ryggarna fria.

Erik Berg skrev om det först på facebook, och Peter sammanfattar det bra, och jag konstaterar att Juholt är ”off the hook” när det gäller just detta, det är riksdagskansliet som bär ansvar för att ha betalat ut för mycket pengar till Juholt.

Det är helt rätt att JO anmäla riksdagskansliet, det är dem som har varit otydliga i sin kommunicering till riksdagsmännen när det gäller detta.